Varför tiger Lars Nyberg?

Den svensk-finska telekomjätten Teliasonera upplever sin största kris sedan bolagets fusion i december 2002. Då väljer vd Lars Nyberg att lägga locket på, konstaterar Veckans Affärers reporter Emanuel Sidea i en tid då bolag inför kvartalsrapporter inte vill ge några kommentarer.

(Veckans Affärer 4 okt 2012)

I går hade fjorton dagar passerat sedan avslöjandet att bolaget köpt en mobillicens i Uzbekistan för 2,2 miljarder kronor av ett brevlådeföretag i Gibraltar. Bolaget Talikant kontrolleras av Gayane Avakyan, en ung kvinna i modebranschen med mycket nära kopplingar till Uzbekistans diktator Islam Karimovs dotter Gulnara Karimova. Affären lukar muta, menar bedömare.

Affärspraxis, hävdar Teliasonera.

Vd Lars Nyberg höll en presskonferens dagen efter avslöjandet där han upprepade budskapet om att det är ett normalt förfarande. Bortsett från någon enstaka skriftlig kommen-tar har Teliasonera sedan dess valt tystnad.

Flera storägare har samtidigt rutit till. Livbolaget Folksam kallar agerandet för “oacceptabelt” och kräver att styrelsen gör något. Swedbank Robur sålde av Teliasonera i sina hållbarhetsfonder i våras. Nordea har dumpat aktier för flera miljarder kronor under året, samtliga som kunnat säljas som inte legat inom indexförvaltning.

Redan i våras avslöjades att Teliasonera samarbetade med säkerhetstjänster i diktaturregimer, bland annat i Vitryssland, Kazakstan och Uzbekistan, där man till och med upplät arbetsplatser i bolagets lokaler åt säkerhetstjänsten.

Pressad av dessa uppgifter och mutanklagelserna i Uzbekistan och av finansmarknadsminister Peter Norman, med statliga hel- och delägda bolag i sin ministerportfölj, har Lars Nyberg beställt en “fullständigt extern granskning” av Teliasonera som ska vara klar före årsskiftet. Dessutom har enheten mot korruption på åklagarmyndigheten inlett en förundersökning angående Teliasoneras uppgörelse om en licens i Uzbekistan.

Det är med hänvisning till den oberoende utredningen som Teliasonera nu valt att lägga locket på och inte kommunicera något mer. Det enda som ordförande Anders Narvinger, som i fjol fick 1,2 miljoner kronor i styrelseersättning, har sagt sade han fem dagar efter att mutanklagelserna blev kända då han skrev ihop fem meningar i en kommentar som lades ut på bolagets sajt.

Det finns dock ett antal frågor som Teliasonera själva inte velat kommentera men som de oberoende granskarna måste adressera och som sannolikt åklagarna kommer titta närmare på i förundersökningen.

1. Varför ställde sig inte Teliasonera frågan om hur Talikant, som sålde licensen, hade erhållit den?

Alla som köpt ett hus eller en bil funderar även i efter-hand över den stora transaktionen: Var priset rätt? Blev jag lurad? Men trots att 2,2 miljarder kronor har lagts på en licens förhåller sig Lars Nyberg oberörd.

2. Varför har inte Lars Nyberg gjort efterforskningar?

Lars Nyberg har försvarat sig med att affärerna i Uzbekistan gjordes innan han tillträde på vd-posten. Vilket inte stämmer – affärerna meddelades före tillträdet men transaktionen skedde efter. Låt oss för en stund bortse från det. Än viktigare är att Lars Nyberg inte undersökt det närmare.

I slutet på augusti besökte han Uzbekistans huvudstad Tasjkent och träffade ansvarig kommunikationsminister.

När jag på presskonferensen kort efter avslöjandet frågade varför han inte hade ställt frågan till ansvarig minister om den licens som kostat 2,2 miljarder kronor – hur kunde den unga kvinnans Gibraltarbolag erhålla något som Teliasonera uppenbarligen var tvungna att betala dyrt för – svarade han: “Vi hade andra viktigare saker att prata om.”

Att komma över licenser är en av Teliasoneras viktigaste uppgifter men vd låter det passera. Kanske för att bördan är lättare att bära om man inget vet.

3. Varför har Teliasoneras ledning inte underlättat utomstående granskningar?

Det är närmast omöjligt för utomstående att granska bolaget på plats i Uzbekistan. Visserligen redovisades uppgiften om att Teliasonera betalat den lokala partnern Takilant i årsredovisningen. Gayane Avakyans namn har också före-kommit, redan år 2008. Men att över huvud taget kontrollera om personen existerar är inte lätt. Journalister i Uzbekistan vittnar om svåra förhållanden. Det är ett av världens värsta länder i termer av press- och yttrandefrihet. Journalister är förföljda och tiotals har mördats de senaste åren. Sedan maj 2005 har inget utländskt tv- eller mediebolag varit i landet.

Det hade varit klädsamt för ett börsbolag med rent mjöl i påsen att erbjuda journalister möjlighet att besöka Ucell i Uzbekistan.

4. Varför låter bolaget inte de som vet intervjuas?

Lars Nyberg har upprepat varianter av “jag vet inte” och “det var före min tid”. Tero Kivisaari är affärsområdeschef för Eurasia sedan 2007. Han kan bolagets affärer i öst men han har inte ställt upp på intervjuer. Inte heller styrelseordförande Anders Narvinger har velat svara på frågor.

Lars Nyberg har gjort några snabba radioinslag och hållit en presskonferens. Att svara på frågor från programledare som inte gjort research, som inte kan frågan på djupet och neka de som kan ämnet hör inte till den svenska medietraditionen. Lars Nyberg tycks köra med samma takter som diktator Karimov – han kallar till konferens och svarar endast på en fråga från varje journalist.

Tero Kivisaari har gått steget längre, han vill inte ens kännas vid att frågor finns.

5. Varför är ingen i Teliasoneras ledning intresserad av verksamheten?

Ingen i Teliasoneras ledning tycks veta på hur många marknader man har agerat likadant som i Uzbekistan.

Ingen i Teliasoneras ledning tycks veta hur länge brevlådeföretaget hade haft licensen innan den unga Gayane Avakyan sålde det vidare.

Ingen i Teliasoneras ledning tycks veta hur Takilant kom över licensen.

Ingen i Teliasoneras ledning tycks vara intresserad av att veta om man betalar mutor.

6. Den absolut viktigaste frågan är denna: Varför gör Teliasonera affärer med en regim som kokar sina medborgare till döds?

Lars Nyberg har delvis beskrivit varför man gör affärer i Uzbekistan.

“Det här är en avvägningsfråga”, sa han på tidigare nämnda presskonferens.

“Å ena sidan har du ett antal risker – finns det förmånstagare bakom den här personen, jämfört vad värdet är att vara i Uzbekistan för Teliasonera. När vi gick in i Uzbekistan kunde 20 procent av befolkningen prata i en sådan här telefon – i dag är det nästan 100 procent. Vi har 9 miljoner abonnenter som varje dag använder sin telefon. Och vi har 800 anställda. Det är det positiva. Då blir det en avvägning mellan det positiva och negativa.”

Den analysen görs mot bakgrund av att man agerar på en marknad där diktatorn helt sonika drar in licensen och beslagtar företag efter eget godtycke, vilket nyligen hände den ryska mobiloperatören MTS.

Det är något som borde oroa Lars Nyberg. â– 

EMANUEL SIDEA

Gamla chefer på nya jobb och ett bolag delat i två

Teliasonera är en långsam olycka som utspelar sig inför våra ögon. Bolagets ledning hänvisar till den oberoende utredningen. Samtidigt som det finns en opinion från marknad, medier och ägare att de ska lägga korten på bordet. I stället har Teliasonera agerat genom att låta cheferna i öst byta jobb med varandra. För två månader sedan, som en reaktion på vårens avslöjande om samarbete med säkerhetstjänster i Centralasien, aviserades de nya jobben:
● Kirill Gaburich, vd för Moldcell i Moldavien, blir ny vd för Azercell i Azerbajdzjan.
● Barkin Secen, säljdirektör på Moldcell, blir uppgraderad till vd.
● Azercells vd Ali Aan blir ny vd för Ucell i Uzbekistan.
● Planerna för Oguz Memiguven, vd för Ucell, skulle meddelas senare vilket inte har gjorts.
● Osman Turan, vd för Geocell i Georgien, blir ny vd för Ncell i Nepal.
● Pasi Koistinen, vd för Ncell, tog över Turans vd-jobb på Geocell.
Så i stället för att lösa problemet vid dess kärna ger man direktörerna för dotterbolagen möjligheten att svära sig fria på samma sätt som Lars Nyberg försvarat sig: ”Det var före min tid.”
Flera jag talat med pekar på att det är uppenbart att bolagsäventyren i öst, som Telia fick när man fusionerades med finska Sonera, följer en annan organisationsstil. Att det är där det skurit sig och att delningen inom bolaget är mycket påtaglig.
I den ena delen av bolaget tvingas man erbjuda säkerhetstjänsten arbetsplats i sina lokaler, i den andra delen deltar man på säkerhetskonferenser.
I den ena får man betala mutor, i den andra skriver man antikorruptionsdelen i CSR-rapporten.
I den ena får man springa gatlopp i medierna, i den andra träff ar man inte ”medierna”.
I den ena vet man inte saker, i den andra gör man saker de andra inte vet.
I den ena har man en svensk som chef, i den andra har man en finne.
I den ena gör man karriär, i den andra flyttas man. â– 

EMANUEL SIDEA

Bildtext:
– ENDA LIVSTECKNET. Den 19 september höll Teliasoneras vd Lars Nyberg presskonferens om Uzbekistan.