Välkommen till lagomlandet där vi inte ser vår egen extremism

Skyddade bakom Jantelagen missar en helt nation vad statistik och samhällsdebatt tydligt visar – att 10-talets Sverige är ett extremt land, präglat av självförnekelse och dubbelmoral. Emanuel Sidea avslutar Debatts artikelserie om den svenska självbilden med att lyssna in, be om ursäkt och gå vidare.

(SVT Debatt 7 jan 2013)

Sverige är ett föregångsland – bäst på jämställdhet, fördelnings- och flyktingpolitik och landet med högst tolerans i världen. Och samtidigt lagom! En världsunik kombination.

Vi tar skydd bakom Jantelagen för att slippa att klarsynt inse vad statistik och samhällsdebatt visar – att Sverige på 2010-talet är extremt.

Trots en av världens högsta skattesatser är Sverige ett skatteparadis. Ekonomin har tuffat på jämfört med resten av världen. En svensk tigerekonomi, med finansminister Anders Borgs ord. Sverige har mer effektiv vård till halva priset per capita jämfört med vad genomsnittsamerikanen betalar. En skattefinansierad fri konkurrens – bättre än i USA!

Anders Borg glömde förstås säga att var fjärde ung saknar jobb och att varannan ung invandrad svensk står utan arbete. Men att slå världens största ekonomi, det måste vara något för alla andra att ta efter. Strunta bara i detaljen att cancersjuka får vänta på behandling och helst ska jobba under tiden. Glöm också vårdköer.

”Alltid olyckligt för de enskilda”, sade ministern.

Bland de enskilda individerna frodas ilskan över att få agera Borgs buffert. Bland företagare över att få betala mer skatt än nödvändigt när statens överskottsmål förklarats heligt. Och hos unga frodas allt utom inkomsten, allra mest ilskan över att det går bra för den andre; aggressionen för att ingen säger något annat än det outtalade, det politiskt korrekta – någon måste avpixla debatten.

Inte för att jag är rasist, här finns inga rasister. Rasism är inte värdigt världens bästa land där programledare påstår att ”svartingar” är bra på klättra. Oj, en groda – han står inte alls för det. En sportjournalist slänger sig med ”svarting”. Säga en sak och sedan backa, gör det ogjort?

I Sverige ber vi om ursäkt och går vidare. ”Det var olyckligt att du kom i kläm”, säger handläggaren med huvudet på sned till flyktingen som ska avvisas.

Sverige har ett extremparti med 10 procents väljarstöd. Det vet jag, men tyvärr har jag fullt upp med mitt livspussel.

I huvudstaden finns störst andel singelhushåll i världen och rekordhöga 40 procent skilsmässor. Gifta sig för att få skiljas åt och leva det sköna livet varannan vecka. Det gör oss ”happy happy”. Det är en demokratisk rättighet, dessutom vill jag bekämpa könsmaktsordningen. Även om vita kränkta män då kräver sin rätt att vara kränkta. Och andra trötta på den förhärjande feminismen ger sitt passiva stöd till rätten att vägra ”hen”. Vad är det för ord egentligen?

Förresten, jag älskar Tintin så det är min rättighet att erbjuda mina barn gammal skämd rasism. Historien som försvar, vi stannar där. Pippis pappa är nostalgi, men historisk skuld glömmer vi – nej, farfar var inte med i baltutlämningen.

I Sverige sitter vi still i båten till sjöss. På land också, för vi vill ju inte sjunka.

Det här är mitt land och jag får bestämma om du är svensk. Men du är okej, jag har redan dragit i flyktingbromsen. Egentligen är det betjänten i tunnelbanan som är problemets ROT. Vi har politiker utan politik men med massa testballonger.

”Not in my backyard” är en amerikansk rörelse och inte svensk – det hör man på engelskan. Bygg inte någon skyskrapa framför min bostad, men på bostadsrättsföreningens vind går bra. Lägre avgift, tack så mycket. Nej, här finns ingen bostadsbubbla och vi lever verkligen inte någon bubbla, vi ser ju att Stockholm växer med 40 000 pers om året.

Inräknat bostadsvärdet är jag dollarmiljonär, bara inte jag blir varslad eller frugan vill bli happy happy.

Trängselskatten, förlåt -avgiften, skulle ge oss råd men vi har inga pengar till att investera i infrastruktur.

”Det är viktigt att förankra det politiskt”, säger man om varför tågen inte kommer fram. Från båten till perrongen står vi still i båten och på skyltarna aviseras lövhalka på spåren.

De med ett jobb som kommer fram får ta sig fram i karriären. Men kom ihåg att principer lönar sig dåligt i nuförtiden. Tuta och kör i Baltikum och Ukraina – är du bank så kommer staten rädda dig. Var inte lagom, då blir du Nordbanken. Även om principer inte belönas måste man nå konsensus. Du ska trovärdigt kunna säga att det inte var jag. Tror du mig inte så kränker du mig.

Att kränka andra är okej. I Uzbekistan bor faktiskt inte svenskar. Vi kan inte kräva svenska principer överallt i världen, då skulle vi aldrig kunna göra affärer. Svenska vapen används inte här, men hör om saudierna vill ha.

Och så ska mellanhänderna ha sitt. Vi betalar avgifter, inga mutor. Telia Soneras vd känner inte till mutor i Uzbekistan. Trovärdig förnekelse är vår melodi; berätta inte något för mig, gå över ån och bilda bulvanföretag. Principer finns i årsredovisningen för att visa upp, så länge det inte påverkar de svenska jobben. Försvarsindustrin är en förutsättning för arbetslinjen.

Har jag fel? Jag lyssnar ju in vad du säger, går i terapi, och tar en järnrörs-timeout. Menar du de här järnrören? Det är mitt Anna Odell-ögonblick på bron. Konsten framför allt, förresten skulle de användas till att lägga en Odell-bottenplatta. Skattesubventionen för nybygge gäller väl än?

Och kvällens Agenda avslutas med en reflektion. Gästkrönikör är Jimmie Åkesson.

Emanuel Sidea, reporter på Veckans Affärer