Tusentals nya Zlatan

(Veckans Affärer 16 december 2010)

Året var 1999 och Malmö FF:s 18-årige stjärnspelare Tony Flygare skulle skjuta en straffmot Halmstad. Ingen ville ta den och det föll på Flygare. HBK:s målvakt antydde en slängning till höger, Flygare lurades att skjuta till vänster.
Men målvakten var där, plockade bollen och räddade matchen.

Lagets stjärna bänkades nästa match och en annan talang med det märkliga namnet Zlatan fick göra sitt första inhopp i allsvenskan. Bägge med rötter på Balkan och uppvuxna i Rosengård. Bägge var ungefär lika duktiga spelare – det sägs att Tony Flygare till och med var bättre än Zlatan. Det föll sig bara så att resten av säsongen valde fotbollslagets ledning att satsa på Zlatan.

Karriärerna har alltsedan dess gått åt två olika håll: Zlatan är i dag mångfaldigt prisad stjärnspelare i Italien. Tony Flygare spelar i division fyra.

Fenomenet är så vanligt förekommande att ingen lägger märke till det. Näringslivet är fullt av Zlatans – personer som hyllas för att vara unikt talangfulla, unikt kloka och smarta taktiska strateger. Framgångens aura gör att de till och med anses vara attraktiva. Bländande får de oss andra att tillskriva dem alla tänkbara fantastiska egenskaper. Ibland som odelade hyllningar för ett unikt affärsmannaskap, i fotbollen heter det att”Zlatan är Zlatan”.

I näringsliv och politik säger man – kanske för att man är så fattig på riktiga människor eller möjligen otillåtande – att”vi måste få fram nya Zlatan”.

Då har Tony Flygare helt glömts bort.

Vi glömmer bort att på varje Zlatan, varje lyckad finansman, varje framgångsrik entreprenör och varje företagsledare går det många vars potential var lika stor, om inte större. De har alla visat prov på talang men liksom Flygare bänkats, konkursats, förlorat allt eller fallit i glömska.

Världen förändrades och helt plötsligt blev den vars förmåga var en talang en förlorare.

De lyckade personerna får emellanåt frågor om sitt framgångsrecept och sina karaktärsdrag, då brukar det heta att de tror att”inget är omöjligt”, att de tagit chansen och har en järnvilja.

Men de misslyckade företagsledarna, konkursade entreprenörerna och professorerna som inte vunnit Nobelpriset kan skriva under på att de med exakt samma förmågor och talanger, och faktiskt samma strategi, ändå inte fått något erkännande utan tvärtom misslyckats.

På varje framgångsrik person går det ett antal – säkert 50 000 Tony Flygare-entreprenörer på varje miljardär – som lika gärna hade kunnat vara den som lyckades. Även om det kan bära emot, så bör man kunna acceptera att det finns någon som har lika mycket rätt till att vara miljardär – men som inte haft samma tur. För det räcker inte bara att inspireras och se förebilder till höger och vänster, vi måste också ha ett granskande öga – och komma ihåg att tur inte är rättvist fördelat. Ingen kan kvoteras till tur.

Alla framgångrika berättar samma historia, medan alla förlorare har en unik historia.

Det enda sättet att inte glömma Tony Flygare är att bortse från person och prestation. Se förbi framgång – eller förlust – som de facto är meningslös för dig. Det gäller att lyssna på vad bägge har att säga, se vem som har förmågan att få världen att förändrades och vem som har nått sin position tack vare fru Fortuna.

För vem har mest att lära ut? Knappast den som säger: “Zlatan är Zlatan.”

EMANUEL SIDEA