Korruptionsskandal för 4 miljarder i Nepal

När Teliasonera år 2008 köpte mobiloperatören Ncell i Nepal betalade bolaget 4,2 miljarder kronor till ett bolag kontrollerat av Raj Bahadur Singh, make till kungens dotter. VA kan avslöja att kungens svärson tidigare beslagtog mobiloperatören från två andra aktieägare. Nu har flera myndigheter i Nepal inlett utredningar kring misstankar om korruption, mutor och skattebrott kring Teliasoneras ägande i Ncell och kopplingarna till Raj Bahadur Singh.

(Veckans Affärer 11 okt 2012)

Överallt i Katmandu, huvudstaden i Nepal, syns de lila färgerna och den numera välkända logotypen förknippad med mobiloperatören Ncell. Mobiloperatören är marknadsledaren som sedan år 2008 kontrolleras av den svensk-finska telekomjätten Teliasonera. Men när vd Lars Nyberg i september 2008 presenterade affären nämndes inte något om de märkliga omständigheterna kring bolaget.

Lars Nyberg berättade inte sanningen om vem som faktiskt sålde bolaget och hur den personen kommit över mobiloperatören.

Veckans Affärer kan avslöja att Raj Bahadur Singh, svärson till Nepals kung, orättmätigt beslagtog Ncell strax innan bolaget fick sin mobillicens i Nepal år 2004. Genom ett komplicerat affärsupplägg, med en rad olika holdingbolag i fyra olika länder, har Teliasonera försvårat insynen i affären där man sammanlagt betalade kungens svärson 4,2 miljarder kronor.

Bakgrunden till affären kan härledas till slutet av 1990-talet. Då öppnade Nepal för konkurrens på telekommarknaden. År 2000 utlystes en budgivning av en mobillicens och Khetan Group, ett nepalesiskt konglomerat, anmälde sitt intresse. Ett krav som ställdes för att få en licens var erfarenhet av att driva en gsm-operatör, vilket Khetan Group saknade. Därför ingick man partnerskap med indiska Modi Group som i Indien drev mobiloperatören Spice Cell. Tillsammans bildade man bolaget Spice Nepal som lade ett anbud på den nepalesiska licensen.

Flera andra bolag lade också bud. Av de totalt tjugoen anbud som lämnades in gick åtta vidare och när de skulle lägga sina finansiella anbud fanns bara sex budgivare kvar.

Av de sex anbuden som prövades utifrån finansiella grunder erbjöd Spice Nepal staten högst ersättningar i form av licens-, förnyelseavgift och royaltyer, vilket också var den enskilt viktigaste faktorn för att få licensen.

Nepals telekommyndighet, Nepal Telecom Authority (NTA), gav Spice Nepal avsiktsförklaringen (LOI) i september 2001 i vilken det meddelades att de vunnit mobillicensen. Ägarna till Spice Nepal vid den här tiden är indiska Modi Groups lokala bolag Modi Nepal med 55 procent av aktierna, nepalesiska Khetan Group med 40 procent och Modigruppens indiska mobiloperatör Spice Cell med 5 procent.

Men sedan dras själva erhållandet av licensen i långbänk.

Den statliga telekomoperatören Nepal Telecom, som redan hade fått sin mobillicens vid millennieskiftet, försökte på olika sätt att stoppa den blivande konkurrentens lansering. Fackförbund gjorde också sina försök att sätta käppar i hjulet.

Även Nepals telekommyndighet, NTA, ställer krav på det nya telekombolaget Spice Nepal. NTA vill att royaltyer och licensavgifterna ska betalas omedelbart vid erhållandet av licensen. Alltså redan innan bolaget ens börjat tjäna pengar och det handlar inte om småsummor – runt 1 miljard kronor har Spice Nepal lovat i sitt finansiella anbud. Siffran kan ställas mot intäktssidan av den nepalesiska statens budget som år 2012 är runt 25 miljarder kronor.

Till slut enas NTA och Spice Nepal om en avbetalningsplan och i september 2004 får bolaget till slut sin mobillicens – då har tre år passerat sedan avsiktsförklaringen.

Nu är ägandet i Spice Nepal också ett helt annat. Det enda som är sig likt är namnet och att 5 procent av aktierna kontrolleras av Spice Cell, av det enkla skälet att för att erhålla licensen krävdes det erfarenhet från en gsmoperatör. Resterande 95 procent av bolagets aktier ägs av ett bolag kallat Raj Group. Nu ska det ska visa sig att de tidigare storägarna Modi Group och Khetan Group förlorat sitt telekombolag till kungens svärson.

Det var i slutet av januari 2003 som Nepals prinsessa Prearana gifte sig med Raj Bahadur Singh på det kungliga palatset Narayanhity. Efter att han gift in sig i den kungliga familjen tar Raj Bahadur Singh snabbt över 95 procent av Spice Nepal.

Enligt flera källor var Raj Bahadur Singh helt okänd i Nepal innan han gifte sig med kung Gyanendras dotter. Och han var definitivt inte någon känd affärsman i landet.

“Det sades till oss att han drev bolag i USA verksamma som återförsäljare av mobiltelefoner”, säger Deepesh Acharya på telekommyndigheten NTA i Nepal.

Huruvida Raj Bahadur Singh tidigare har drivit en affärsrörelse i USA har inte kunnat bekräftas av VA:s efterforskningar.

Deepesh Acharya har arbetat på telekommyndigheten NTA i femton år. Som biträdande licenschef har han en tung position på myndigheten och på armlängds avstånd har han all tillgänglig dokumentation kring Ncell. Trots det har han svårt att ringa in när Raj Bahadur Singh tog över bolaget.

“Vi vet inte exakt när Raj Group kom in i bolaget”, säger han.

Vi sitter i hans rum och han begär in fler pärmar av den tidiga dokumentationen kring Spice Nepal och bläddrar igenom pärm efter pärm. Men dokumenten om Raj Group saknas.

“Det har försvunnit akter från våra arkiv, vi vet inte exakt när ägarna byttes ut”, säger han.

Och han hymlar inte med att det inte handlar om något förvärv, utan om att Raj Group helt sonika tog över bolaget. När vi väntar på att fler pärmar ska plockas fram av en assistent frågar jag om korruptionen är utbredd i Nepal.

“Tja, du kan ju titta på hur ägarbilden såg ut före och efter – licensen hade vunnits av andra än de som fick den”, säger han.

Har inte NTA ställt krav på att nya ägare till telekombolagen ska presentera sig och ge någon typ av bakgrundsinformation till myndigheten?

“Nej, vi brukar inte göra det. Vi är bara intresserade av att minst 20 procent av bolagets aktier hålls av en lokal partner”, säger han.

Jag berättar för Deepesh Acharya att jag på kontoret för företagsregistreringar i Katmandu fick tjänstemännen att gräva fram allt tillgängligt material om ägarförhållandena i Spice Nepal under åren 2001-2005. Men även där saknades material.

“Vi har ett öppet system här i Nepal, alla kan se dokumenten så det kan finnas två förklaringar. Antingen har det gjorts misstag, eller så vill bolaget dölja historien för aktieägare”, säger han.

Utifrån den befintliga dokumentationen i NTA:s arkiv om Spice Nepal och Ncell går det ändå att lägga ett pussel. Därigenom kan Veckans Affärer också avslöja vem det egentligen var Teliasonera gjorde affärer med. Samtidigt kan vi också visa att telejättens vd Lars Nyberg inte berättade hela sanningen när han informerade offentligt om affären den 26 september 2008.

Som vi tidigare konstaterat erhöll Spice Nepal en avsiktsförklaring för sin mobillicens i september 2001. Då utgjordes ägarna i bolaget av Modi Nepal (55 procent), Khetan Group (40 procent) och Spice Cell (5 procent). Men vid själva licenstilldelningen i september 2004 var Raj Group – som kontrolleras av Raj Bahadur Singh – i stället storägare med 95 procent och Spice Cell ägde resterande 5 procent. Och när licensen väl har erhållits marscheras det snabbt för att sopa igen spåren efter de egentliga ägarna.

Tre månader senare, i december 2004, när bolaget igen rapporterar sina ägarförhållanden till NTA, har Raj Group på papperet minskat sitt ägande till 38 procent. Aktierna har förts över till två bolag: Reynolds Holding Ltd, som är registrerat i skatteparadiset Saint Kitts i Västindien och som innehar 40 procent av aktierna, samt ett Cypern-registrerat bolag kallat Daltotrade Ltd med 17 procent av aktierna. Spice Cell är kvar med 5 procent.

Men den här ägarförändringen är bara ett skådespel: Cypern möjliggör en ägarstruktur som inte är transparent och är samtidigt inte lika uppseendeväckande som att placera aktierna i till exempel skatteparadiset Schweiz. Ägarupplägget kan betraktas som en ren papperstransaktion där förmånstagarna fortfarande är desamma, men genomlysningen har blir svårare.

Vid nästa rapportering till NTA, år 2008, läser vi i dokumenten att ägarbilden har förändrats igen. Nu har Reynolds ökat sitt ägande till 60 procent, Daltotrade på Cypern har också ökat till 20 procent och ett nytt, okänt holdingbolag finns nu också i ägarlistan: Synergy Nepal med 20 procent av aktierna. Bakom bolaget uppges finnas en grupp lokala affärsmän, exakt vilka de är uppges inte i dokumenten. Den verkliga orsaken till deras existens som ägare är att bolaget på papperet ska uppfylla kravet på lokal partner.

När Teliasonera i september 2008 förvärvar kontrollen över Spice Nepal är det alltså från dessa aktieägare Reynolds, Daltotrade och Synergy Nepal man köper bolaget. Men det är inte vad Teliasonera rapporterar. Genom en rad finansiella och juridiska trollkonster gömmer Teliasonera undan vilka som egentligen äger bolaget.

Så vad är det Teliasonera rapporterar? Att Teliasonera köper 51 procent av aktierna i Teliasonera Asia Holding BV från Visor Group, en investmentfirma baserad i Kazakstan, för vilket man betalar 3,2 miljarder kronor.

Affären genomförs i en holdingstruktur där Teliasonera Asia Holding BV i Holland äger Teliasonera Norway Nepal Holding AS i Norge. Det norska holdingbolaget äger i sin tur 100 procent av Reynolds Holding Ltd som är hemmahörande på Saint Kitts i Västindien. Företaget Reynolds har rätt till 80 procent av Spice Nepal (resterande 20 procent har de lokala affärsmännen). Ett komplicerat upplägg, men det är också avsikten.

För att inte behöva redogöra att det är Raj Bahadur Singh som säljer bolaget till Teliasonera har man innan transaktionen flyttat aktierna till Visor Group.

När affären tillkännages hävdar Teliasonera att Reynolds Holding (alltså Spice Nepal) ägs av just Visor Group. Men de har inte klargjort när de faktiskt köpte in sig i bolaget. Dessutom har Raj Bahadur Singh i intervjuer med lokal press kallat sig för styrelseordförande för Visor i Nepal.

Det finns också skäl att tro att Raj Bahadur Singh med familj är förmånstagaren till det Cypernregistrerade bolaget Daltotrade Ltd, som alldeles före Teliasoneras förvärv ägde 20 procent av Spice Nepal. Även det bolaget förde över sina aktier till Visor Group kort före affären.

Med andra ord har Teliasonera skapat ett sinnrikt upplägg som involverat en rad olika bolag – bland annat Visor Group – för att kunna köpa det bolag som Raj Bahadur Singh kapade från en indisk-nepalesisk ägargrupp. För 51 procent av Spice Nepal betalade Teliasonera 3,2 miljarder kronor år 2008. I december 2010 meddelade Teliasonera att man ökar sitt innehav i Spice Nepal och betalar ytterligare 1,1 miljarder kronor.

I dag är Ncell ett bolag helt kontrollerat av Teliasonera och ägandet är något tydligare. Den lokala partnern med 20 procent bolaget är en viss Niraj Govinda Shrestha som sägs ha haft kopplingar till tidigare nämnda ägargrupp kallad Synergy Nepal.

Efter förvärvet av Spice Nepal skrotades varumärket Mero Mobile år 2010 till förmån för just Ncell.

Så här långt kunde ändå allt vara frid och fröjd – om man hade struntat i det nepalesiska finansministeriet och deras skatteutredare på Inland Revenue-departementet. Efter trettio minuters taxifärd i kvarter som saknar gator, men ändå har trafikstockningar, når jag fram till departementets biträdande direktör Bishnu Prasad Nepal. Han berättar att departementet nyligen inlett en skatteutredning av affärerna kring Ncell.

“Det finns två, tre, fyra bolag inblandade, jag kan tyvärr inte säga exakt. Men det stämmer att Raj Group är ett av bolagen”, säger han och uppger att utredningen går skyndsamt framåt.

Den biträdande direktören är fåordig – han vill inte föregå utredningen, men låter mig förstå att det började med att man tittade på Ncell och undersökningen har nu utvidgats till flera bolag. “Vi borde vara klara innan året är slut.” Det innebär att Raj Bahadur Singh utreds för misstanken att inte ha betalat in skatt i samband med försäljningen av Spice Nepal/ Ncell. En allvarlig anklagelse vilket också gjort att man valt att behålla utredningen i huset. I normalfallet görs den här typen av utredningar på skattekontoret för stora före-tag. Men Bishnu Prasad Nepal förklarar att det här är en mycket ovanlig utredning som nu i stället görs på finansministeriets Inland Revenue-departement. Han poängterar att avsikten inte är avskräckande.

“Vi uppmuntrar utländska investerare och vi vill inte störa någons affärer. Ncell gör ett bra arbete. Samtidigt vill vi inte diskriminera någon, den ena ska inte få betala mindre skatt än någon annan. Det ska vara rättvist”, säger han.

Några kilometer bort ligger Kommissionen för utredning av maktmissbruk (CIAA). Kommissionen är oberoende från staten och dess verksamhet regleras i landets konstitution. Den utgörs av trehundra personer, varav sex-tio är poliser, även om det vid behov kan lånas fler från polismyndigheten. Kommissionen har i uppgift att granska brott som begås av statsanställda, myndigheter och medlemmar av det före detta kungahuset efter att monarkin avskaffades 2008 efter en folkomröstning.

Ishwori Prasad Paudyal är informationsdirektör på kommissionen och upplyser mig om att Ncell utreds även här.

“Jag kan bekräfta att det pågår en utredning av Ncell. Men jag kan inte ge mer information, det strider mot lagen och sättet vi jobbar på.”

Är Raj Bahadur Singh informerad om utredningen?

“Jag kan inte säga mer än vad jag sagt – att vi utreder Ncell”, säger han. Tidigare har kommissionen genomfört flera tunga granskningar. Det handlar om misstankar mot tidigare finansministrar och stadens polischef och korruption i samband med ett militärt uppdrag i Sudan. Förslag ligger om att kommissionen ska få utökade befogenheter, men sedan parlamentet upplöstes har planerna ännu inte blivit verklighet. Behovet är stort och korruptionen i landet ökar, anser Ishwori Prasad Paudyal. Han visar själv fram siffror från organisationen Transparancy International som visar att Nepal ligger på 2,2 på den 10-gradiga skalan.

“Allt under tre är omfattande och spridd korruption. Och den ökar”, säger han och beskriver att det manifesterar sig överallt.

“Det kan vara tjänstemän som tar emot mutor, företag och leverantörer som mutar, eller lokala politiker som får pengar för att bygga säg en väg.”

Han informerar om att 84 procent av fallen som i år har skickats vidare till den så kallade special court har resulterat i fällande dom.

Efter flera försök genom olika kanaler verkar jag till slut få tag på Raj Bahadur Singh. Och han kan befinna sig alldeles i närheten. På mitt hotell finns ett kasino som tidigare ägdes av en indisk affärsman, numera ägs det av Raj Bahadur Singh. Men hur blev han ägare till Casino Royale?

Den indiske affärsmannen som tidigare drev kasinot fick av en händelse högre krav på sig om storleken på royalty som kasinot skulle betala till statskassan. Oförmögen att betala stod företagaren inför två val: likvidera kasinobolaget (med det negativa rykte det innebar) eller låta någon med känningar bland makten ta över kasinot för ett symboliskt belopp.

Därmed inträder Raj Bahadur Singh och den indiska företagaren sägs ha lämnat Nepal.

Genom Casino Royale lyckas jag få kontakt med en person som presenteras som “mister Daal”. “Mister Daal”, som är Raj Bahadur Singhs partner i kasinoverksamheten, informerar mig om att Raj Bahadur Singh är på utlandsresa under hela veckan. Han meddelar också att Raj Bahadur Singh inte kan nås på mobiltelefon, han byter ofta nummer och det senaste numret saknar tyvärr “mister Daal”.

En annan person jag träffar nämner att Raj Bahadur Singh är i Burma för affärer. Efter att Teliasonera förvärvade Ncell för sammanlagt 4,3 miljarder kronor tycks han vara redo att göra nya investeringar. â– 

EMANUEL SIDEA

“Det har försvunnit akter från våra arkiv, vi vet inte exakt när ägarna byttes ut.”

“Genom en rad finansiella och juridiska trollkonster gömmer Teliasonera undan vilka som egentligen äger bolaget.”

“I december 2010 meddelade Teliasonera att man ökar sitt innehav i Spice Nepal och betalar ytterligare 1,1 miljarder kronor.”

“Allt under tre är omfattande och spridd korruption. Och den ökar.”

“Raj Bahadur Singh är på utlandsresa under hela veckan. Han meddelar också att Raj Bahadur Singh inte kan nås på mobiltelefon.”

FAKTA/NCELL
LANSERADES: I september 2005 under varumärket “Mero Mobile”.
NAMNBYTE: Bytte varumärke till “Ncell” år 2010.
ABONNENTER I DAG: Över 8 miljoner.
MARKNADSANDEL: 43-45 procent av mobiltelefoni.
KONKURRENT: Statliga Nepal Telecom med ungefär lika stor marknadsandel.

VAR FJÄRDE FATTIG I NEPAL
BEFOLKNING: 29,9 miljoner invånare.
HUVUDSTAD: Katmandu, ca 1 miljon invånare.
STATSSKICK: Republik. Monarkin avskaffades efter folkval 2008.
BNP PER CAPITA: Motsvarande 8700 kronor (I Sverige är siffran 271 000 kronor per capita).
BNP-TILLVÄXT: ca 3,6 procent 2012.
URBANISERING: 20 procent av befolkningen bor i städer, vilket ökar med 5 procent per år.
FATTIGDOM: 25 procent lever på mindre än 2 dollar per dag.

SPICE NEPAL/NCELL

2001
Modi Nepal: 55 procent
Khetan Group: 40 procent
Spice Cell: 5 procent

2004 september
Raj Group: 95 procent
Spice Cell: 5 procent

2004 december
Reynolds Holding: 40 procent
Raj Group: 38 procent
Daltotrade Ltd: 17 procent
Spice Cell: 5 procent

2008
Reynolds Holding: 60 procent
Daltotrade Ltd: 20 procent
Synergy Nepal: 20 procent

2009
Reynolds Holding: 80 procent
Synergy Nepal: 20 procent

2012
Reynolds Holding: 80 procent
Niraj Govinda Shrestha: 20 procent

Bildtext:
– HUVUDPERSONERNA. Deepesh Acharya (tv), biträdande licenschef på telekommyndigheten NTA i Nepal, visar dokumentation för Veckans Affärer som avslöjar att Teliasoneras vd Lars Nyberg (th) förvärvade mobiloperatören Ncell från Raj Bahadur Singh. Han hade i sin tur beslagtagit bolaget från de tidigare ägarna. Raj Bahadur Singh gifte sig med princessan Prearana i januari 2003 (nedan).
– SKANDALOMSUSAD. För knappt en månad sedan avslöjades den förra skandalen om Teliasoneras affärer med en person närstående Uzbekistans diktator.
– UTREDARE. Bishnu Prasad Nepal på finansdepartementet i Nepal utreder Raj Groups affär med Teliasonera. Ishwori Prasad Paudyal på Kommissionen för utredning av maktmissbruk utreder också Ncells affärer.
– SNÅRIGT. Transaktionerna mellan holdingbolag och det rörelsedrivande bolaget Spice Nepal/Ncell är avsiktligt komplicerade och snåriga.