“Korruptionen är värre än i Ryssland”

VA har tidigare rapporterat om utbredd korruption i Teliasoneras delägda mobiloperatör Kcell i Kazakstan. Vi tog planet till Almaty och möttes av nya uppgifter om Kcells ljusskygga affärer.

(Veckans Affärer 29 mars 2012)

“Kom inte hit! Kommer du hit så kommer det att hända otrevliga
saker”, mejlar en VA-källa baserad i Almaty, Kazakstans största stad.
Efter VA:s avslöjanden i februari om korruptionen i Kcell har han
liksom andra personer med insyn i telekomoperatörens affärsmetoder
blivit hotade om att inte prata med medier – annars…

Vårt avtalade möte, som först skulle äga rum i Almaty och sedan
flyttades till en säkrare ort, är nu inte att tänka på. Källan
avråder Veckans Affärer att gräva vidare i ämnet.
“Härmed avslutar jag också all kontakt med dig och er tidning”,
skriver ovan nämnda källa.
“Ni har irriterat mycket mäktiga personer som har blivit mycket
förmögna”, uppger en annan VA-källa och även denne gör klart att det
bästa är att titta åt ett annat håll.

Två dagar senare landar jag i Almaty.
Kazakstan är lika stort som Västeuropa och har 16,6 miljoner
invånare. En enorm marknad, och tack vare olja och gas har landets
utveckling bara gått framåt. Smörjmedlet är telekommunikation,
närmare bestämt mobiltelefoni. I mitten av 1990-talet etablerade sig
Turkcell i regionen och alla de stora spelarna har nu en lokal
operatör: Tele2 finns här, Telenor likaså. Teliasoneras operatör
heter Kcell där bolaget i dag äger 62 procent.

Utanför det stora varuhuset Tsum i Almaty möter jag en av VA:s
uppgiftslämnare. Det är en svensk som jobbar inom telekombranschen i
Kazakstan och han är väl förtrogen med arbetsmetoderna. Han har
tidigare jobbat på Kcell, men har nu gått över till en konkurrent.
Vår källa pekar på mobilmasterna på fastigheten mittemot Tsum.
“De är likvärdiga, men Tele2 betalar bara hälften mot vad Kcell
betalar”, säger han och tillägger:
“Jag har sett prislistan för 2010. Kcell betalar ibland mer än
dubbelt så mycket jämfört med oss om du jämför tjänst för tjänst,
teknik för teknik. Typ en meter kabeldragning, totalpriset för en
basstation eller basstation på ett tak. På hustak ska det ligga kring
10 000-20 000 dollar – deras låg något under 40 000 dollar.”

Vi beger oss mot Kcells kontor där vi utanför hittar en parkering med
stora, nya bilar. Lexus, Mercedes och BMW är några av märkena. Vår
källa vill visa att det inte bara är hos Kcell som folk med låga
löner av oförklarliga skäl ändå har råd med lyxbilar. Snittlönen för
teknikyrken i Kazakstan är 1 000 dollar i månaden. Utanför Ericssons
kontor upprepas bilden med nytvättade bilar från Lexus och BMW.

Dagen efter träffar jag igen vår svenska källa som över en soppskål
med lagman – en kazakisk maträtt – förklarar att marknaden har
förändrats under de senaste åren.
“Mycket har blivit bättre. De mest uppenbara sidoaffärerna har
försvunnit och kommer en extern utredare så kan man sätta upp en
fasad”, säger han.

När revisionsbyrån Ernst & Young fick i uppdrag av Teliasonera att
utreda korruptionsanklagelserna i Kcell skickades ett team från
London specialiserat på bedrägeri.

Att utredaren David Lister och hans kolleger då inte fann
kompromenterande dokument berodde delvis på att spåren sopats igen.
“År 2007 utbröt en brand på Kcells kontor, då försvann en hel del
dokument. Man kan säga att det var väldigt tursamt för vissa”, säger
en annan av VA:s uppgiftslämnare som då jobbade för Kcell.

Och året innan, 2006, skedde en annan brand på Kcells systerföretag i
Azerbajdzjan. Det var samma chef som då ledde verksamheten.
Kazakstan är fortfarande på många sätt ett korrupt samhälle och det
syns och märks överallt hur affärer görs vid sidan av. Vid vår
ankomst till Almaty, när taxin kör ut från flygplatsen och för att
inte chauffören ska behöva betala parkeringen, ger han en sedel till
vakten som trycker upp bommen och låter oss passera.

I Teliasoneras årsredovisnigar framgår hur bolagets
kapitalinvesteringar (utgiftsposten kallas för capex) utvecklats i
förhållande till nettoförsäljning. Under de senaste fyra åren har
investeringarna i snitt varit 15 procent av försäljningen. Men inom
affärsområdet Eurasia (där bland annat Kazakstan inräknas) har
siffran varit trefalt högre – under de senaste fyra åren i snitt 46
procent. Uträknat per kund har man de senaste fyra åren gjort
investeringar motsvarande 291 kronor. En siffra som kan ställas i
relation till hela Teliasoneras affärsområde mobile services där
motsvarande siffra under samma period var 264 kronor. Helt
rättvisande är dock inte siffran då den även inbegriper den dyra,
kapacitetsslukande datatrafiken i Norden som flerfaldigats under de
senaste åren.

Cecilia Edström, kommunikationsdirektör på Teliasonera, hävdar att
koncernens lägsta capex finns just i Kazakstan.
“Detta trots att vi har täckningsavtal med staten där vi måste
erbjuda täckning på vägar där det inte finns bebyggelse, men som
används till handel. Landet är lika stort som Västeuropa!”, säger hon
och tillägger varför capex ändå är så högt.
“Efter att vi gjort förvärv i bland annat Nepal har vi varit tvungna
att göra stora investeringar i näten och det syns i capex för hela
affärsområdet. Vi redovisar inte enskilda marknader, men över tid
kommer vi kanske redovisa på andra segment.”

Solen skymmer över Almaty och runt om i staden firas det muslimska
nyåret noruz. Ett stort torg är avspärrat för stadsfest och
telekomoperatörerna har satt upp stånd där man säljer kontantkort.
Människor flockas kring stånden.
Vår svenska källa som under några år arbetat i Kazakstan, men som
inte vågar framträda med namn, vittnar om hur landets utbredda
korruptionen tar sig uttryck.
“Affärsmässigt är marknaden väldigt omogen. Lite som Ryssland var för
sju åtta år sedan där folk tänker väldigt kortsiktigt och relationen
betyder allt. I stället för att jobba på och få något tillbaka, vill
alla göra grejer vid sidan av. De tänker inte på att företaget betalar
deras lön. Någon lojalitet mot företaget finns inte”, säger han och
beskriver hur knappt någon deltog i hans upphandlingar av
telekomtjänster.
“Många trodde det var poänglöst att lägga en offert, det var redan på
förhand uppgjort.”

Han anser att det är märkligt att Teliasonera bara fäktar bort
kritiken, utan att egentligen lägga fram några argument.
“Jag har själv suttit med prislistan för Kcells byggnation. Jämfört
med marknadspriserna så överbetalar Kcell något fruktansvärt.”
“Det är lätt att roffa åt sig, det rullar sådana enorma summor här.”

Leverantörer till telekombolagen har ett standardupplägg som innebär
att de tar ut ett överpris av telekombolagen och sedan levererar
“kickbacks” till cheferna som gett avtalet. Men det är svårt att
bevisa något om inte en leverantör lägger fram bevis i form av
banköverföringar. Och det har inte skett, bland annat på grund av att
ingen vill ta risken och exponera någon.
“Det är en riskabel marknad och hot förekommer”, säger VA-källan och
tillägger att till skillnad från andra, mer kända korrupta länder, är
läget annorlunda i Kazakstan.
“Många som kommer hit blir överraskade, i de flesta länder är
korruptionen begränsad till vissa positioner. Här löper den hela vägen
från sekreterare till chefsnivå. Många utlänningar i Kazakstan säger
att man inte kan lita på sina anställda – alla försöker göra lite
kohandel vid sidan av. I till exempel Ryssland har toppcheferna mer
svängrum för att göra affärer vid sidan av.”

Teliasonera har tidigare förnekat VA:s uppgifter om korruptionen i
Kcell. Här i Kazakstan ger man inte mycket för deras avfärdanden.
“Jag skulle vilja se vad de faktiskt har gjort. Att bara sparka några
av cheferna ger absolut ingenting. Är man i deras situation måste det
till betydligt mer förändring”, säger VA-källan och konstaterar att
det är möjligt att Teliasonera kan vara ovetande om att de blir
lurade, även om det verkar otroligt.

Om man tar Teliasonera på orden, att de har ett bättre grepp om Kcell
i dag än vad de hade för bara några år sedan, så finns det ändå ett
antal områden som ännu inte har hanterats ordentligt. En av VA:s
uppgiftslämnare, en av dem som avrådde från att resa till Kazakstan,
pekar ut några frågeställningar och ger tre förslag på vad aktieägarna
kan ta upp på den kommande bolagsstämman den 3 april.

– En Kcellchef uppges ha ett gemensamt bolag med en före detta
Ericssonchef i Turkiet och bägge har utpekats ha ägnat sig åt
tveksamma affärer i sina roller. Hur ska Teliasonera och Kcell
garantera att inte toppchefer gör sidoaffärer eller får kickbacks?

– Arbeta fram en metod för en bättre genomlysning av hur man väljer
underleverantörer i Kazakstan. Hur ska man garantera att valet inte
redan på förhand är uppgjort?

– Om tidigare utredningar som synat korruptionsanklagelserna mot Kcell
inte kan lämnas till allmänheten, gör en ny oberoende granskning som
ska presenteras för aktieägarna. Ta lärdom från aktieägarnas krav i
det nu aktuella skandalomsusade oljebolaget Lundin Petroleum.

EMANUEL SIDEA

BILDTEXT:
– Kommers. Telekomoperatörer och mobiltelefonförsäljare syns överallt i Kazakstans viktigaste ekonomiska stad.