Teliasonera: Svindel i öst

Minst en miljard kronor är borta. Cheferna på Teliasoneras mobiloperatör i Kazakstan har avskedats. Korruption, bedrägeri och svindel har tystats genom mordhot. Källor avslöjar för VA historien om telekomäventyret som gick över styr. Telia kallar uppgifterna för smutskastning från konkurrenter.

(Veckans Affärer 23 feb 2012)

En februaridag 2010 har en underleverantör från Kazakstan stämt möte
med en Ericssonchef i Stockholm. För detta möte har han tagit flyget
till Sverige, en resa på över ett halvt dygn. Någon månad tidigare har
han fått sparken som underleverantör till Ericsson där han byggt
nätverk åt landets största mobiloperatör, GSM Kazakstan, känt under
varumärket Kcell. Han åker till Stockholm för att varna Ericssons
ledning och överlämna information. När den forna underleverantören
inte längre har något att förlora vill han berätta hur affärerna går
till.

Mittemot Hotel Intercontinental på Timirjazevgatan i Almaty har
mobiloperatören Kcell sitt huvudkontor. Det är ett bolag som
Teliasonera i december 2011 lade ett bud på. För mer än 10 miljarder
kronor ska man ta över majoriteten av operatören.
Kazakstan är inte ett obetydligt land. Här är mobilpenetrationen hög,
befolkningen på 16,6 miljoner har 20 miljoner abonnemang. Alla har
minst en mobiltelefon. Och det är billigt att ringa och skicka sms.
Den största operatören är Kcell med hälften av marknaden.
Svenskfinska Teliasonera har varit delägare i bolaget under många år.

Under mötet i Stockholm lägger ex-underleverantören fram bevis för
hur korruptionen har gått till inom Kcell, vilket slås fast i
dokument som Veckans Affärer har tagit del av. Där framgår vilka
metoder som använts för att tömma Kcell på pengar och vilka summor
det rör sig om.
Uppgifterna blir kända även för Teliasoneras koncernledning, som gör
allt för att glömma. I Helsingfors och Stockholm distanserar
Teliasoneraledningen sig från händelserna och i tysthet säger man upp
chefer och underleverantörer i Kazakstan. Trots att det handlar om
korruption, svindleri och bedrägeri på högsta nivå där ledande
befattningshavare har agerat för egen vinning följer inga
polisanmälningar – endast tystnad.

Inte heller har Teliasoneras 600 000 aktieägare fått höra vad som
undanhållits – hur bolaget med koncernledningens goda minne blev lurat
på med all säkerhet 1,4 miljarder kronor, men det kan vara uppemot 5
miljarder kronor. Inte förrän nu.

2002 – Starten

Teliasonera är en oerhört lönsam maskin. För 2011 redovisade man en
omsättning på 104,4 miljarder kronor, en marginell försämring mot
året innan, vilket ändå kan ses som en prestation ställt mot
konjunkturläget. Vinsten blev hela 21,1 miljarder kronor. Inte dåligt
för att vara gamla Televerket, men så är det inte riktigt.

År 1999 fusionerades Telia med finska Sonera och blev Teliasonera.
Finnarna hade redan inlett en expansion i österled och svenskarna
fick vara med på resan. De senaste åren har merparten av Teliasoneras
vinster kommit från tillväxtmarknaderna i Turkiet, Ryssland och de
andra forna Sovjetländer. Men det har inte varit utan komplikationer,
tvärtom.

In på dessa marknader kom man inte med de bästa av vänner. I turkiska
Turkcell och ryska Megafon har man lärt känna den rätta sidan hos
Michail Friedman, den ryske oligarken bakom investmentbolaget Altimo
som är storägare i Megafon. Maktbråken har pågått under många år. I
forna Sovjetländer har man samarbetat med det turkiska
investmentbolaget Cukurova Holding, lett av Mehmet Emin Karamehmet.
En inte oviktig omständighet i denna historia är den komplexa
ägarstrukturen. Att många storföretag av skatte- och andra skäl har
en komplicerad juridisk konstruktion behöver vanligtvis inte
redovisas i årsredovisningar mer än i en bisats som ägarandel i
intressebolag. I Teliasonera finns ett komplicerande korsägande.

En förenkling skedde när Teliasonera och Turkcell registrerade Fintur
Holdings i Holland 2002.
I det bolaget stoppades mobiloperatörerna i de forna Sovjetländerna:
mobiloperatören Azercell i Azerbajdzjan, i Georgien heter den
Geocell, i Moldavien Moldcell och i Kazakstan Kcell. Den sistnämnda
är också störst.
När Fintur bildades 2002 fick majoritetsägaren Teliasonera tillsätta
holdingbolagets ledningsgrupp. De i sin tur tillsatte nya toppchefer
i mobiloperatören Kcell 2006. Enligt en person med insyn i bolagen
var det under denna tid som en chef på Fintur och en Kcellchef
tillsammans började agera bedrägligt.
“Tiotals miljoner dollar togs av cheferna mellan 2004 – 2007”, säger
denna.

Hur gick det till? Och var det ingen som såg något misstänkt?
Det hela skedde indirekt. Tidigare nämnda person som såg pengaflödena
vid tiden beskriver det såhär:
Pengar fördes över till underleverantörer för byggnadsprojekt som
aldrig byggdes. De verkliga avtalen för till exempel byggande av
mobilmaster var prissatta långt över marknadspris. Dessutom gavs
provisioner för avtalen, så kallade kickbacks.
“Kickbacks kom från Ericsson och andra underleverantörer”, uppger en
person, som liksom andra inte vill framträda med namn.
Detta fick ett abrupt slut 2007 när cheferna avskedades. Ingen av dem
har kunnat nås för en kommentar.

I ett skriftligt uttalande från Teliasonera uppgavs att en av
cheferna slutade på egen begäran, för att anta nya utmaningar. Genom
att rensa ut i ledningsgruppen och tillsätta en ny affärsområdeschef
på Teliasonera var förhoppningen att det skulle bli slutet på epoken
med korrupt affärsverksamhet i Kazakstan.
Teliasonera tvingades agera, men det blev inget pressmeddelande och
inte heller någon information till aktiemarknaden. I stället gjordes
en egen utredning. Och så gjordes en till. Sedan gav man en av sina
revisorer, Ernst & Young, uppgiften att genomföra en granskning.
Teliasonera har varken nämnt rapporterna eller innehållet i vad som
nu är tre olika granskningar.
“Eftersom det varit inom en begränsad krets som detta cirkulerat har
vi har inte ansett att vi behöver kommunicera detta utåt. Men att vi
svarar när det som nu kommer frågor”, säger Thomas Jönsson, chef för
extern kommunikation på Teliasonera, och tillägger:
“Jag vet också att det funnits mejl som skickats runt bland en del
personer där rykten har spridits.”
När rapporten från Ernst & Young presenterades för bolagets ledning
slog revisorerna fast att inget anmärkningsvärt hade påträffats.
“Ernst & Young fann att inga oegentligheter hade begåtts”, säger
Thomas Jönsson.

Han uppger att rapporten är något som inte lämnas ut, men att den
presenterats för bolagets ledning i sin helhet.
En person som på nära håll följt affärerna – som liksom andra av
säkerhetskäl inte kan framträda med namn – tillbakavisar Ernst &
Youngs rapport.
“Rapporten såg bra ut på papperet, men man grävde inte djupt”, säger
källan och uppger att huvudpersonerna i denna historien känner till
vilka bevis som existerar.
“På ett antal platser finns dokumentation som bevisar att Teliasonera
och Kcell har vetat om allt om korruptionen.”

2007 – Bedrägerierna

Teliasoneras nye affärsområdeschef för Eurasia var mån om att sätta
sin prägel på organisationen. I november 2007 tillsattes en ny chef
på operatören Kcell, en från Ericsson med erfarenhet av regionen.
Under åren som följde återkom den bedrägliga affärspraxisen, enligt
VA:s källa. De lokala cheferna på Ericsson inte bara kände till det
utan spelade med – och hos Kcell fanns nu en av de egna i den forna
Ericssonchefen.
Holdingbolaget Fintur skriver självt om problemen i ett omfattande
dokument som beskriver ledningens praxis och policy, där man
konstaterar att länderna i regionen man verkar inom ofta anklagas för
att ha endemiska problem med korruption.
“Fintur är medvetet om detta och har vidtagit åtgärder för att
bekämpa korruption och för att säkerställa att Finturbolagen inte är
involverade i korrupta aktiviteter”, skriver man i dokumentet som
uppdaterades senast i mars 2010.

Men trots de fina orden fortsatte den tvivelaktiga verksamheten.
Svindleriet flyttade ner i värdekedjan.
“Det gjordes inga upphandlingar av leverantörer eller
underleverantörer. Priserna sattes av vd:n”, uppger en källa för VA,
och fortsätter:
“Korruptionen fortsatte i form av byggprojekt och att man gav
serviceuppdrag åt underleverantörer som var förbestämda. Ericsson som
enda leverantör var tvungen att använda sig av dessa.”

Ericsson tvingades in i den korrupta verksamheten och att använda sig
av underleverantören i Kazakstan. På telekomfirmans hemsida redovisas
de många uppdragen som genomfördes åt Kcell när man byggde över 40
procent av deras mobilnät. Till exempel har man byggt över 1 800
basstationer, underhållt dessa basstationer och byggt 27 gsm-torn som
alla är åttio meter höga.
Enligt dokument som VA tagit del av har Kcell med cirka 10 miljoner
abonnenter investerat 1,7 miljarder dollar i 2g-nätet, motsvarande
över 11 miljarder kronor.

På andra liknande marknader läggs cirka 50 till 100 dollar per
abonnent. I Kcells fall är det 170 dollar per abonnent. På detta sätt
har pengar försvunnit, indirekt genom överprissättning och genom
bluffaktorer för bland annat mobilmaster. Räknat utifrån överpriserna
rör det sig alltså om 5 miljarder kronor för mycket som gått till
investeringar.

Enligt en person med insyn, går det att specificera ytterligare. De
förlorade värdena mellan 2007 och 2011 på tjänstesidan uppgick till
mer än 700 miljoner kronor. Inom hård- och mjukvara har man under
samma period förlorat minst 700 miljoner kronor.
“Att siffrorna inte kan ges med större precision beror på att
Teliasoneras ledning inte vill adressera frågan om misskötsel och
korruption”, säger uppgiftslämnaren.

1,4 miljarder förlorade kronor räknat endast på de senaste fyra åren.
Det kan misstänkas vara i det häradet även under perioden 2004 –
2007.
“De betalar sådana enorma summor, du kan inte ana hur mycket man lagt
på att tysta ner folk – vi talar om miljoner”, säger en person som
haft inblick i affärerna under många år.
När Ericssons ledning tog emot uppgifterna om affärerna i
Centralasien reagerade man direkt.

Direktörer från Stockholm flög till Kazakstan för att titta närmare
på saken. Väl där och införstådda i vad som hände avskedade man de
lokala Ericssoncheferna. När man kom tillbaka till Stockholm
underrättade Ericsson också Teliasoneras ledning i Stockholm om vad
man hade sett och hört. Teliasonera reagerade också – genom att ta
ifrån Ericsson uppdraget i Kazakstan. Detta gavs direkt till
kinesiska ZTE, vilket fick till följd att Ericsson tvingades säga upp
personal.

Med dessa förändringar började rykten florera inom telekombranschen.
Personer med insyn blev hotade för att hålla tyst.
“Jag har blivit hotad. Några killar kom till mig och sade att jag
skulle hålla tyst, annars… Jag blev chockad när jag kollade upp
vilka personer som de hade skickat på mig”, säger en som fick
påhälsningar.
Varför har inte uppgifterna kommit ut tidigare? Flera uppgiftslämnare
till VA lämnar samma besked. Personer med uppenbarligen avlyssnade
telefoner har försökt läckta information till medier men fått veta
att de kommer att hållas ansvariga för all finansiell skada deras
“ryktespridning” åsamkar bolaget. De som ignorerat varningen har
blivit mordhotade.

Att varken Ericsson eller Teliasonera, trots kännedom, lyft frågan
beror på att man inte vill ha uppmärksamhet, menar många.
“Det här är stora företag med många miljarder i omsättning och de
vill inte ha stora skandaler. Därför håller de tyst”, säger en
VA-källa och tillägger:
“Kazakstan har omfattande korruption och ligger långt bort från
Sverige. Så man kan låta det vara och ändå veta att man kommer undan.
Vilken svensk direktör åker frivilligt till Kazakstan?”
Inom Teliasonera menar man att bolaget och dess verksamheter i öst
fallit offer för falsk ryktesspridning. Kring Teliasonera och dess
intressebolag råder sedan länge ett maktspel med höga insatser. Trots
att fronterna kan upplevas som tydliga är många slag personliga och
nya kapitel läggs hela tiden till den pågående historien.

Senast på Turkcells extrastämma i oktober 2011 fick bolagets
styrelseordförande Colin J Williams ett beslut mot sig, han blev inte
ansvarsbefriad för verksamhetsåret 2010. I början av februari i år
valde han att inleda en rättsprocess för att häva beslutet.
Att Teliasonera och chefer på Kcell utpekas ägna sig åt
oegentligheter är del av det smutsiga maktspelet.

Kan uppgifterna om att man ägnat sig åt korruption i Kazakstan vara
illvilliga rykten från ägarhåll?
“Man kan misstänka att det kommer från det hållet”, säger Thomas
Jönsson på Teliasonera.
Dagen före julafton 2011 var de svindlande leverantörerna borta. Allt
var glömt och förlåtet och Teliasonera och Fintur presenterade ett bud
på Kcell.

Och tidigare i februari gjorde man klart att den första fasen av
affären också är slutförd. Teliasonera kontrollerar numera 49 procent
av Kcell, vilket kostat 1,5 miljarder dollar, motsvarande cirka 10
miljarder kronor. När förvärvet är slutfört kommer Teliasoneras
effektiva ägarandel vara nära 62 procent. Redan i år planeras bolaget
att sättas på börsen och Teliasonera har förbundit sig att sälja 25
procent av aktierna minus en aktie vid noteringen.

Dagarna kring jul, i samband med att Kcellaffären meddelades till
marknaden, valde kreditvärderingsfirman Moody’s att sänka
kreditprognosen för Teliasonera från stabila utsikter till negativa.
“Kcell är en god tillgång på grund av dess marknadsledande position i
Kazakstan, men det föreligger en ökad riskprofil jämfört med
företagets nordiska affärer”, skrev Moody’s i rapporten.

En välinsatt person kokar ner det till en konkret fråga.
“Varför har Teliasonera och Kcell lagt 11 miljarder kronor på ett
2g-nät som borde ha kostat som allra mest 6 miljarder kronor?”

EMANUEL SIDEA

BILDTEXT:
– Hänsynslös. Den ryska oligarken Michail Friedman är omstridd storägare i teleoperatörerna Megafon och Turkcell där Teliasonera också är stor ägare.
– Disigt. Smogen hänger tung över Almaty, den största staden i Kazakstan.
– Omstridd. Teliasonera samarbetar motvilligt med Mehmet Emin Karamehmet, ordförande i det turkiska investmentbolaget Cukurova, och Turkiets rikaste person.
– Infekterat. Teliasoneras ägande i ryska Megafon och turkiska Turkcell har under flera år kantats av bittra ägarstrider med de inhemska storägarna hos de båda teleoperatörerna.
– Förnekar. Enligt Thomas Jönsson, chef för extern kommunikation på Teliasonera, har det inte förekommit några oegentligheter.
– Störst. Kcell är Kazakstans ledande mobiloperatör.

Teliasonera: “Uppgifterna stämmer inte”

Teliasonera slår ifrån sig VA:s uppgifter och kallar det för smutskastning. Men bolaget vägrar lämna ut rapporter som stärker deras uppgifter.

Cecilia Edström, kommunikationsdirektör hos Teliasonera och chef
för koncernens kommunikation, bemöter uppgifterna i VA:s artikel.

Motsvarande 11 miljarder kronor har investerats i Kcells 2G-nät i
Kazakstan. Bedömare menar att det borde ha kostat 6 miljarder. Varför
har ni betalat 5 miljarder kronor för mycket?

“Vi kommunicerar inte hur mycket vi investerar på enskilda marknader.
De enda siffror vi lämnar ut är capex, det vill säga utgifter för
nyutveckling och nya investeringar. Den siffran du har är del av en
smutskastning mot oss.”

Ericsson i Kazakstan sägs ha betalat så kallade kickbacks till chefer
på Kcell. Kommentar?

“Uppgifterna har utretts och de stämmer inte. Ericsson har gjort en
egen utredning och kommit fram till samma sak.”

Men varför lämnar ni inte ut utredningarna?

“För att de är del av vårt interna material.”

Ni har inte heller kommunicerat de här uppgifterna till marknaden
tidigare. Varför?

“Uppgifterna har figurerat tidigare i turkisk press. Vi har muntligt
dementerat och vi har inte ansett det nödvändigt att skicka ut något
pressmeddelande.”
“Däremot har vi stämt de tidningar som har publicerat felaktiga
uppgifter. I bråket med Turkcell har olika ägargrupperingar
smutskastat oss.”

Varför har ni inte gjort en polisanmälan för att låta göra en
oberoende granskning av det som ni hävdar är rykten?

“Man polisanmäler inte whistleblowers. Vi har gjort egna utredningar
som har funnit att uppgifterna om korruption inte stämmer.”

En uppgiftslämnare menar att Ernst & Young inte grävt tillräckligt
djupt. Vad fann de i sin granskning mer exakt och vad tittade de på?

“Vi har anlitat deras Londonenhet som är specialiserad på den här
typen av granskningar. De har grundligt gått igenom materialet och de
fann att inga oegentligheter hade begåtts.”

Kan vi få ta del av Ernst & Youngs rapport?

“Nej, rapporten är internt material och inga bolag lämnar ut sina
revisionsrapporter. Inte heller vi. Däremot kan vi överväga att göra
det, men först ska vi tala med våra revisorer och se om de går med på
det.”

EMANUEL SIDEA