Få tror på Telias plan
Försäljning av tillgångarna i öst går trögt och följs av böter på uppemot 12 miljarder kronor. Hur ska vd Johan Dennelind skapa framtidstro igen?
(Publicerat i Affärsvärlden 28 september 2016)
Nepal drabbades av en stor jordbävning i april 2015, den kraftigaste på åtta decennier med över 8 000 döda och 21 000 skadade. Telia, den svenskfinländska telekomjätten med stor närvaro i landet, lovade omedelbart att skicka tält och mediciner till de drabbade
Hjälpsändningarna märktes med Röda Korsets symbol och i tullen i Nepal passerade donationerna utan att någon importtull påfördes. Men när tulltjänstemän undersökte en av leveranserna visade sig innehållet vara telekomutrustning med destination till Ncell, Telias teleoperatör i Nepal. Något helt annat än det som egentligen skulle passera tullfritt.
I lokala medier brisades tullskandalen och Ncells företrädare bad om ursäkt, undersökningar inleddes och även landets myndigheter började syna telekomoperatören. Telias agerande i Nepal fick efterskalv ända till Stockholm.
Detta var samma vår som Telia hade medgivit samarbete med regimen i Azerbajdzjan, vilket hade tillfört landets presidentfamilj motsvarande 6 miljarder kronor.
Måttet var rågat och i september 2015 meddelade Telias vd Johan Dennelind beslutet om att lämna Eurasien. Utträdet skulle ske genom försäljning av de mycket lönsamma telekomoperatörerna. Men någon affär presenterade han inte. På direkt fråga svarade Dennelind att det däremot fanns möjliga köpare.
– Det finns intressenter, helt klart. Det finns det alltid, sa han och tillade att säljprocessen “får ta den tid den tar”.
– Vi har inte bråttom, för då kommer man mot väggen på ett sätt som vi inte vill göra.
Åtminstone en Telia-analytiker tog sig för pannan.
– Varför meddelade han att man skulle lämna Eurasien utan en klar köpare? Det gör ju att varenda tänkbar köpare vet att Telia är mot repen, säger analytikern.
När beslutet väl kom hade Johan Dennelind ägnat två år åt att städa upp affärerna i Eurasien. Han hade tillträtt som vd hösten 2013 och upprepade gånger slagit fast att Telia skulle kvarstå som ägare och underströk att problemen i öst var ärvda.
På senaste årsstämman beslöts dessutom att stryka Sonera ur bolagsnamnet, och åter bara kallas Telia. Ett varumärkesarbete i syfte att begrava det gamla.
Denna höst har Dennelind varit vd i tre år och hans uttalade tidsplan är att sälja Eurasien-verksamheterna före det här årets utgång. Tiden håller snabbt på att rinna iväg. En öppning kom nu i september, då amerikanska och nederländska myndigheter erbjöd en förlikning på 12 miljarder kronor för att avsluta rättsprocesserna kring Telias verksamheter i Eurasien. Summan ligger i runda slängar på nettovinsten under ett år.
Bland Telias aktieägare väckte nyheten frågor om huruvida budet var ett mått på att Telialedningen har lagt sig platt eller om det var prov på dålig förhandlingstaktik. Näringsminister Mikael Damberg kommenterade erbjudandet om förlikning och syrligheten gick att ana mellan raderna.
– Vi tycker det är positivt att Telia Company har samarbetat med myndigheterna, sa han till TT.
Styrelseordförande Marie Ehrling valde att blicka framåt och upprepa förhoppningen om att snart nå ett definitivt avslut.
– Det kommer säkert dröja ett par månader till, uppgav Ehrling.
En person som följt Dennelind påpekar att det finns en press på att se lösningar.
– Han måste få ett avslut på detta, annars kommer Eurasien vara det som han förknippas med.
***
FÖRLIKNINGSBUDET PÅ 12 miljarder kronor hägrar som ett relativt snabbt men dyrt sätt att dra ett streck över Telias historiska problem. Enligt bolagets företrädare utvärderas just nu vilka steg man ska ta framöver. Hur mycket kan förlikningsbeloppet pressas ned? Sannolikt blir det åtminstone 10 miljarder kronor.
Vid sidan av förlikningen av rättsprocessen i USA hänger andra stora frågor i luften. Så här långt har endast två bolag i Eurasien sålts – den hyggligt stora verksamheten i Nepal och den lilla operatören i Tadzjikistan. Vem ska köpa resterande fem bolagen i Eurasien? Och hur blir det med innehavet i Turkcell? Ryska Megafon?
– Det har varit väldigt dålig kommunikation på denna punkt, säger en ägarrepresentant.
Det rör sig om bolag värda tiotals miljarder kronor. I talet om att lämna Eurasien har det aldrig specificerats om det innebär att sälja innehavet i ryska telekombolaget Megafon, där Telia äger 25 procent. Eller hur det blir med innehavet i Turkcell, där Telia äger 38 procent.
Fram till nu har Turkcell betraktats som ett strategiskt innehav och Megafon som ett finansiellt innehav.
– Men om ska man slippa hela Eurasienproblematiken så måste man lämna Turkcell också. Vilket jag också tror att man gör, säger en analytiker.
En annan ägarrepresentant konstaterar att strategin för det turkiska innehavet är oklar.
– De har inte kommunicerat något om planerna för Turkcell.
Telias ägande i operatörerna i Azerbajdzjan, Kazakstan, Georgien och Moldavien sker genom holdingbolaget Fintur, som ägs till cirka 59 procent – resterande cirka 41 procent ägs av just Turkcell. Samtidigt har Turkcell lagt ett bud på Fintur. Så om även om Telia säljer Fintur, kvarstår det svenskfinländska bolaget indirekt som aktieägare i Fintur via innehavet i Turkcell. Det gäller i ännu högre grad om Turkcell köper hela Fintur.
Det som talar för att Telia säljer innehavet i Turkcell är ambitionen att dra ett streck över det som varit. År av ständiga krisåtgärder har tröttat ut styrelsen och ledningen.
Aktiekursen kan knappast falla mer. När förlikningserbjudandet på motsvarande 12 miljarder kronor blev känt – ett belopp nästan dubbelt så högt mot vad marknaden hade väntat sig – rörde sig knappt aktiekursen.
– Dennelind måste vara vansinnigt trött på att sitta och göra massa konstiga M&A-strategier i Eurasien, där du ena året kan få en helt slumpmässig utdelning, andra året ingen alls. Dennelind vill ju bygga “next generation teleco”, i stället får han hantera problem, säger en Telia-analytiker.
Förutom att Turkcell i sig är ett utmanade innehav, så har Telias egen otydlighet om de framtida planerna delvis berott på den största ägaren svenska staten, säger flera Affärsvärlden talar med.
Å ena sidan har regeringskansliet publikt varit nedtonat i kritiken mot Telia. Å andra sidan har regeringens företrädare haft desto mer synpunkter bakom kulisserna, uppger en källa med insyn. Inte sällan har det varit reaktioner baserade på hur nyhetsläget sett ut för dagen.
Styrelseordförande Marie Ehrling har i perioder haft väldigt nära kontakt med Näringsdepartementet.
– Staten har satt ganska hårt tryck, men lite väl sent, säger en institutionell storägare.
Affärsvärlden har utan framgång sökt Daniel Kristiansson och Ann Wolgers på Näringsdepartementet, som ansvarar för innehavet i Telia.
– Telia är oerhört politiserat, säger en bedömare, som tillägger att svenska staten som huvudägare inte har varit förtjänstfullt för bolaget. Staten har kvarstått som 37-procentig ägare, och låtit ägarstyrningen vara beroende av de inrikespolitiska tongångarna i Sverige.
En Telia-analytiker tror att staten blockerat strategiska lösningar på problemen i öst.
– Om man hade främst sett till aktieägarvärdet så hade det varit bättre att stycka bolaget, dels i en europeisk aktör med den nordiska delen, dels en operatör med Eurasien-bolagen.
Inte heller var den svenska staten en särskilt snabbfotad ägare när affärerna i Eurasien avslöjades. Vd Lars Nyberg fick sitta kvar, först våren 2013 avgick han självmant.
Ägarstyrningen förändrades inte märkbart efter regeringsskiftet hösten 2014.
– De känns som att allt bara har gjorts halvvägs. Man borde kunna göra mycket mer med ett börsnoterat bolag som har sådan track-record, säger en person som följt Telia.
Problematiken är densamma i andra statligt ägda bolag, och aktiemarknaden glömmer bort detta.
– Det är mycket olika agendor som möts, mycket mer politik än vad det kan verka på ytan. Telia sköts inte som ett typiskt kapitalistiskt bolag, säger personen.
Näringsminister Mikael Damberg (S) har visat prov på huvudägarens otydliga agenda när han så nyligen som i september i år inte ville ge svar på om Telia bör vara kvar i Uzbekistan.
– Men om man hade frågat oss som ägare i dag om det skulle vara lämpligt att Telia Sonera
Vägarna ut för Telias ledning är inte många, även om vd Johan Dennelind flera gånger sagt att det finns flera intressenter.
– De sitter på en tickande bomb, säger en ägarrepresentant.
– Det är svårt att ta sig ur det. För vilka andra kommer vilja köpa deras licenser?
***
LÄNGE FRAMSTOD INNEHAVEN i öst som Telias tillväxtmotor. Historiskt sett har en tredjedel av rörelseresultatet kommit ifrån divisionen. Men blir Eurasien en vinst- eller förlustaffär? Analytiker som Affärsvärlden talat med är självkritiska och konstaterar att marknaden länge efterfrågade tillväxt men glömde syna till vilket pris – och om vinsterna kunde hämtas hem.
Det är ännu för tidigt att göra en slutlig summering av Telias östliga äventyr. Men synar man nämnda affär i Nepal, den större av de två affärerna som gjorts, så framträder en inte särskilt skimrande bild.
Affärsvärlden har gått igenom de många holding- och dotterbolagens årsredovisningar. Baserat på dessa finansiella rapporter så ser kostnadssidan ut som följer:
â– Inträdet i Nepal skedde genom att holdingbolaget Telia Sonera Asia BV köpte 51 procent av en lokal telekomoperatör för 376 miljoner dollar år 2008. Ytterligare en andel av bolaget förvärvades för 160 miljoner dollar år 2010.
Summa: 536 miljoner dollar.
â– Dessutom köpte Telia 75 procent av den konkurrerande operatören Nepal Satellite för 75 miljoner dollar. Där gjorde bolaget senare ett aktieägartillskott på cirka 120 miljoner dollar.
Summa: 195 miljoner dollar.
â– I Nepal fanns ett antal lokala partner (enligt lag krävdes sådana). Efter ett tag valde Telia att köpa ut dem. En fick 230 miljoner dollar. Bara räntekostnaderna för lånefinansieringen av affären uppgick vid försäljningen till 108 miljoner dollar. Dessutom fanns ett internlån mellan två holdingbolag, Telia Sonera Asia till Telia Sonera, på 156 miljoner dollar.
Summa: 494 miljoner dollar. Totalsumma: 1 225 miljoner dollar.
I december 2015 presenterades affären, där Nepalverksamheten såldes till malaysiska Axiata för 1 miljard dollar plus kassan på 200 miljoner dollar. Å ena sidan framställdes det hela som en bra affär på över 8 miljarder kronor, å andra sidan bokfördes en förlust, vilket den alltså tycks ha varit.
På frågan om det fanns andra bud på Ncell i Nepal när bolaget sålde till Axiata, svarade Johan Dennelind i en intervju med Affärsvärlden i februari:
– Det är det budet och den helhetstransaktionen som vi har och föredragit av flera skäl. Av pengaskäl, tajmingskäl, partnerskäl och riskskäl.
Om affärerna framöver sker i samma stil så lär det östliga äventyret summeras i moll.
Men flera analytiker har slutat räkna på Eurasien. Att komma ur det hela hägrar än mer.
– Det har legat som en våt filt över aktien, säger en analytiker.
– På marknaden är synen att det är bra att de minskar sin risk och lämnar de här länderna, nästa oavsett vad de får betalt för bolagen.
***
HÖSTEN 2013 HADE Johan Dennelind just tillträtt som vd. I en charmkampanj riktad mot svenska institutionella investerare fick dessa möjlighet att samma höst göra en rundresa i Uzbekistan och Kazakstan och träffa chefer för mobiloperatörerna i de bägge länderna.
Folksams Carina Lundberg Markow var en av dem som nappade på erbjudandet och åkte med. Hon har inte en särskilt positiv bild av Uzbekistan utan beskriver Telia som närmast inlåst.
– Går det överhuvudtaget att lämna Uzbekistan? Jag är tveksam.
En annan storägare som också har god inblick i Uzbekistan ringar in hela problemet:
– Telia har 600 miljoner dollar på banken i Uzbekistan, pengar som man inte får ut. Hur ska de komma åt pengarna? Det är mycket knepigt.
Carina Lundberg Markow beskriver ett möte hos den amerikanska handelskammarens kontor i den uzbekiska huvudstaden Tasjkent. Där träffade hon och de andra investerarna representanter för flygbolaget Turkish Airlines, som driver verksamhet i landet.
– De sa sig ha samma problem med att ta ut pengar ur landet, säger Carina Lundberg Markow.
Något som knappast stärker tesen om att Turkcell skulle vara intresserade av ett inträde i Uzbekistan.
Enligt en Telia-analytiker så pekar mycket på att en köpare av Telias tillgångar i Uzbekistan måste vara någon som själv har tillgångar i landet och samtidigt kapital utanför landet, för att betala Telia, och ändå inte har framtida behov att föra ut vinsterna från Ucell.
– Så det innebär att det måste vara någon ur släkten Karimov, säger Carina Lundberg Markow.
Familjen har styrt Uzbekistan sedan år 1991, då den nyligen avlidne Islam Karimov blev president.
– Då hamnar man i samma problem återigen. Det är ett dilemma och det har Telia inte något bra svar på.
Telia har sagt att bolaget ska sälja Ucell till en ansvarsfull köpare. Men de flesta Affärsvärlden talar med ser det som läpparnas bekännelse.
– De vill bara bli av med det till så bra pris som helst, säger en analytiker. Och så länge det inte är någon som skyltar med att de är en gangster, så tror jag det är lite sekundärt vem som köper.
***
I SKUGGAN AV Eurasienproblematiken har Telia genomfört ett antal större positiva förändringar. Spanska mobiloperatören Yoigo, som var ett udda inslag i koncernen, har sålts. Även kreditbolaget Sergel Inkasso har avyttrats. Försäljningarna har passerat utan större notis.
Dennelind har samtidigt lanserat Telia som nästa generations telekombolag, med fokus på norra Europa – mer specifikt Norden och Baltikum.
I samma anda som brittiska BT, amerikanska Verizon och norska Telenor ska Telia investera i innehåll, där köpet av en post i musiktjänstbolaget Spotify är ett exempel.
Det har funnits rykten om att Telia var intresserat av att köpa tv-rättigheterna till Premier League i Sverige, samt visat intresse för Cmore, Bonniers tv-verksamhet.
De nya stegen har tagits emot försiktigt av marknaden. En del analytiker har kritiserat investeringen i Spotify. Enstaka positiva röster klagar över tidpunkten – att senfärdigheten gjorde att Telia gick miste om potentiella värdeökningar.
– Telia var väldigt viktigt för Spotify när de i ett tidigt skede fick distribution och kunde nå ut till kunder. Men om Telia hade varit lite smartare så hade man inte betalat 1,3 miljarder för en procent utan köpt när det hade en lägre värdering och fått 15 procent.
Telias nya strategi byggd på innehåll är svårbedömd, enligt en analytiker.
– Den har tagits emot med skräckblandad förtjusning. Marknaden vill ju att operatörer ska vara operatörer. Det har sällan varit välkommet att telekombolag ska ge sig in i nya områden och det här reser frågor om det är rätt av bolag att gå in och syssla med innehåll. Fast då ska man komma ihåg att det är ungefär på samma sätt som marknaden reagerade när Telia gick in på nya marknader.
Så på sätt och vis har Telia gjort en 14 år lång cirkelövning. År 2002 gick Telia och Sonera samman och fick öst på köpet. Nu vill man återvända till Europa och återigen kalla sig Telia.
En institutionell storägare slår också fast att konsekvenserna av Eurasien kommer vara märkbara minst lika länge som det östliga äventyret varade och böter på mångmiljardbelopp kommer lämna ärr efter sig.
– Rent ekonomiskt på tio års sikt spelar det ingen roll, däremot påverkas förtroendet.
***
DEN SAMLADE BEDÖMNINGEN av Dennelind som Telia-vd tycks trots allt vara positiv.
– Jag undrar om någon annan hade gjort det så mycket bättre, säger en analytiker.
Ordföranden Marie Ehrling har, givet omständigheterna, också gjort ett godtagbart arbete.
– Hon är bra, men det är så otroligt mycket som gått fel. Och rätt mycket uppstädning fortfarande, säger en av Telias storägare, som inte vill framträda med namn.
Även Carina Lundberg Markow på Folksam tycker att Dennelinds insats får godkänt. På de återkommande avstämningsmötena för de institutionella ägarna har hon fått ett gott intryck.
– Jag tycker vi fått relevant information om problemen, även om man inte alltid haft svar på hur man ska lösa dem, säger hon.
Andra som närvarat på investerarmötena kallar dem för ett skådespel och påpekar att man inte får glömma att verksamheten under Dennelinds ledning fortgår.
– De har försökt vara mer öppna och transparenta på mötena, men vad spelar det för roll om de säger att yttrandefrihet är viktigt och samtidigt fortsätter upplåta avlyssningsboxar åt regimen i Uzbekistan, säger en representant för en av Telias större ägare. â—
EMANUEL SIDEA