“Tänk om vi har fel”

(Veckans Affärer 24 maj 2012)

Lundinfamiljens Ian och Lukas Lundin har med emfas bedyrat sin och bolagets oskuld i Sudan. Åklagare Magnus Elving vid Internationella åklagarkammaren i Stockholm, med hjälp av sex heltidsanställda poliser, gör en förundersökning. Den är långt ifrån klar.
Bedömare tror att det är år från fällande eller friande dom – om åtalet överhuvudtaget kommer att gillas. Men i om-världens ögon har domen mot Lundin redan fallit: skyldig.

Även om de flesta slagits av tanken att de möjligen inte är skyldiga till de exakta anklagelserna, men sett på en skala är bröderna Lundin i tillräckligt hög grad annat än oskyldiga. Sådan logik duger vid köksbord och på tidningsredaktioner, men inte i en rättssal.

Oavsett om man är misstroende eller övertygad aktieägare eller kritisk reporter, låt oss för en stund backa tillbaka och fundera på om det möjligen kan vara så att vi gått händelserna i förväg. Lek med tanken om vi skulle ha fel.

Skulle så vara fallet måste ett antal rannsakningar göras. För det första har Ian Lundin och andra familjemedlemmar närmast förtalats i pressen. För det andra har aktieägarna dubbelspelat ledningen genom att kvarstå som ägare samtidigt som man varit kritisk och krävt en oberoende utredning. Vän av ordning kan fråga sig varför ingen av de stora institutionella ägarna väckte frågan redan 2010 eller 2011. Under de senaste ett två åren har inget nytt framkommit – uppgifterna har varit kända för alla som jobbar med att bevaka Lundin Petroleum. För det tredje måste pressen rannsaka sig kring spelet att först sätta folk på piedestal, bara för att senare sänka dem när inget nytt har hänt.

Jag har följt Lundinfamiljen under en tillräckligt lång tid för att förstå att Lundinfamiljens familjemedlemmarna och firmans företrädare knappast är onda. Och de var inte mer eller mindre onda år 2000 än vad de är 2012. Affärsidén är att leta och tjäna pengar på bland annat olja. Alla som kör bil eller åker på semester med flyg drar nytta av nya oljeupptäckter som håller priset i schack. Svenskars, och andras, efterfrågan på olja är vad som möjliggör deras affär. De som förfasas över deras affärer kan börja med att ta ut sitt kapital från fonder som äger Lundin Petroleum-aktier. Men det verkar som engagemanget bland dessa kritiker inte sträcker sig så långt.

Det är därför en mäklarfirma nyligen konstaterade att anklagelserna om brott i Sudan inte motiverar aktiens låga pris. Omvärlden har stirrat sig blind på tidningsrubrikerna och summeras de många mäklarhusens syn är den positiv i överkant – bolagets aktie är attraktiv. Lundin Petroleum är något på spåren och oavsett utfall av anklagelserna i Sudan och andra platser, slår man fast att Lundins aktier har värden som ännu inte synliggjorts.

De kommentatorer som gjort gällande att Ian Lundins argsinthet och arrogans på bolagsstämman berodde på att han själv är exponerad vid ett eventuellt åtal har fel, anser analytiker. Bolaget är billigt, även sett till den risken. En risk som för övrigt ligger långt bort i tiden.

Kanske kan Lundinfamiljens reaktion på ständigt återkommande anklagelser tolkas på ett annat sätt. Att trots de norska framgångarna dröjer ett erkännande från dem som faktiskt fortsätter nära deras industri och köpa deras produkter. Och aktieägarna som blir rikare år efter år.

EMANUEL SIDEA