Höga planer i Hongkong

Den gamla brittiska kolonin är porten för den som vill etablera sig i Kina. Café träffar de svenska entreprenörerna som trotsar konkurrensen.

(Publicerat i Café 10 maj 2016)

Dagen har har börjat övergå till kväll när hissdörrarna öppnas på 25:e våningen. Ut stiger en storväxt man. Med väska i hand går han snabbt förbi hovmästaren vid sin pulpet. Hon hinner knappt reagera.

– Kan jag… , får hon ur sig. – Till terrassen, svarar Pontus Karlsson halvhögt när han fladdrar förbi.

Han brukar göra så. Bara gå rätt in. Ett smidigt sätt att mäta servicenivån på ett ställe, tycker han.

Hon hinner aldrig ikapp honom utan återvänder till sin pulpet, och han är redan ute på terrassen vid ett ståbord där han viftar till sig en servitör som hämtar öl.

– Skål!

Den fuktiga skymningen lägger sig över Sevva, en stimmig och bubblig terrassbar där ljusblå skjortor och präktiga dräkter klibbar i ryggslut. Gästerna har iskall öl och vitt i glasen.

Från terrassen syns Hongkong i ett panorama med fartyg intill hamnen och så en stor del av stadens över 300 skyskrapor. På marknaden nedanför åker taxibilarna omkring mellan de skräckinjagande, taggiga skrapor som reser sig i skyn. Banken HSBC ligger i skrapan intill och där är många kvar på kontoret (i fjol avslöjades det att banken är inblandad i Fifa-härvan – se reportaget på sidan 92).

Kroggästerna kan inte missta sig om signalerna – arbetet tar aldrig slut och det finns alltid någon som är villig att jobba lite hårdare och mer.

Pontus Karlsson, som bott här sedan 2006, blickar ut över staden och säger att hela Hongkong syftar till handel och kommers, och att sätta igång är inte svårt.

– Fram till att den här banken åkte fast, säger Pontus Karlsson och hytter med handen åt HSBC-skrapan, så kunde man lätt öppna ett bankkonto. Det är mycket lättare än i något annat land. Kollar man de här Doing Business-världsrankningarna så hamnar Hongkong alltid i topp.

Han vet vad han talar om. Redan i slutet på 1990-talet, efter att han tillsammans med sina polare startat klädmärket Wesc, började han åka till Hongkong. För tio år sedan lämnade han bolaget och familjen funderade på att flytta utomlands. Flyttlasset gick till andra sidan vattnet, där familjen hyr ett hus.

– Vi har inte satt någon tidsgräns för hur länge vi ska vara kvar. Vi bor här, säger han.

Till hemmet tar bilfärden tjugo minuter – avståndet är aldrig långt i ett av världens mest tätbefolkade områden. För att få en känsla för proportionerna: Hongkong har en befolkning på 7,2 miljoner invånare, Stockholms kommun runt 920 000 invånare. Mest påfallande är skyskraporna, två gånger fler än i New York. Spårvagnar, bilar, rullvagnar, cyklar – allt trängs på stadens gator. Och ovanför allt svävar människor i rulltrappssystemet som på morgnarna åker i riktning ner mot centrum; på eftermiddagen byter trapporna riktning när stadens arbetare ska tillbaka andra hållet.

Många företagare som bedriver affärer mot Kina och väger mellan huvudstaden Peking eller handelsstaden Shanghai landar ändå i det strategiska valet av Hongkong, som alltid varit mera öppet.

Ön som utgör Hongkong har bebotts i 40 000 år. I modern tid har det varit porten in till Asien och det gigantiska landet i norr: Kina, som redan runt 1850 hade nästan en halv miljard invånare.

Britterna tog kontroll över Hongkong efter segern i opiumkriget 1842. De lämnade stora avtryck och bestående institutioner, som än i dag lockar västerlänningar hit.

1997 återlämnades Hongkong till Kina. Oron var stor över vad som skulle ske när marknadsekonomin skulle slås ihop med Kinas planekonomi. Dåvarande kommunistledaren Deng Xiaoping försökte gjuta vatten på vågorna med löftet: “Ett land, två system. ”

Trots att Kina på senare tid allt mer ökat sitt inflytande så har det fungerat under nästan två decennier och den tidigare hamnstaden stärkte sin position. Kinas exceptionella ekonomiska tillväxt, där man blev hela världens verkstad, drev även Hongkongs ekonomi.

Bolag aktiva på det planekonomiska fastlandet använde dessutom Hongkong som en ventil ut mot omvärlden. Här erbjöds finansiella produkter, utländskt kapital och börshandel – i dag finns här världens 8:e största aktiebörs med över 1 800 bolag noterade.

Liksom andra internationella bolag har de svenska storföretagen lockats hit av samma skäl: att befinna sig nära produktionen som outsourcats och som dessutom är en enorm marknad i sig själv.

Enligt en beräkning bor 1 500 svenskar här. Sannolikt är det många fler, särskilt då lokala, svenska handelskammaren har över 180 medlemsföretag, däribland Volvo, Ikea, SAS, SEB, H&M, Atlas Copco och andra stora företag.

Carl Pei

Medgrundare av mobiltillverkaren Oneplus. Bott i Hongkong/Shenzhen sedan 2011

“Jag jobbade tidigare på Oppo Electronics, en elektroniktillverkare där jag ansvarade för den globala marknadsföringen och e-handel. Jag hörde rykten om att Pete Lau, som anställt mig, skulle gå vidare och starta ett nytt företag. Jag hängde på och startade Oneplus i december 2013.

Vi skapade inte Oneplus för att fokusera på en mobil med en massa olika funktioner, utan på själva användarupplevelsen. Folk bryr sig om att en mobil är snygg, känns bra i handen, att allt verkar funka smidigt och kameran är bra – själva upplevelsen och inte några exakta specifikationer.

Apple har varit väldigt framgångsrika av detta skäl – som användare behöver du inte oroa dig, allt bara funkar. Inga mobiltillverkare som har valt Android har fokuserat på det. Samtidigt ser vi också att 90 procent av vinsterna inom mobiltillverkning går till Apple. Det är sjukt att resterande tio procent delas av hundratals andra tillverkare.

Apples förra vd John Sculley var faktiskt här på besök och han sa till mig att det här påminde honom om de tidiga åren när Steve Jobs var 26-28 år gammal.

Vi trodde inte att det skulle gå så fort. Vi planerade för 50 000 enheter, men första året sålde vi en miljon mobiler.

Vi trodde också att en stor del av försäljningen skulle ske i Kina. Efter ett år visade det sig att 65 procent av försäljningen fanns utanför Kina. Allt eftersom den globala användarbasen har ökat så har vi fått skala upp.

Pete Lau, som är vd, är ganska insatt i produkten och har sysslat med hårdvara i över 15 år. Jag tar mer hand om marknadsföring, användare, affärsutveckling och försäljning i olika kanaler.

Vi har inte haft några stora resurser. Tvärtom. Vi har fått hitta kreativa sätt att nå ut till folk. Till exempel har vi ett system med inbjudningar för att kunna köpa mobilen. Vi har fått kritik för det, men det är ett bra sätt för att kontrollera risken och inte tillverka för många telefoner.

Samtidigt försöker vi skala upp och har satt upp team i Bangalore, i London och i USA. Det kommer att bli en geografiskt spridd organisation med små team i många olika städer, men tillverkningen sker här.

Det är väldigt stor konkurrens i Kina för marknaden är stor och många företag kan tjäna otroligt mycket pengar genom att bara fokusera på Kina. Ett svenskt företag kan inte bara fokusera på Sverige för att kunna växa, utan man måste expandera ganska fort – se bara på Spotify eller Klarna.

Men även västvärlden börjar öppna upp ögonen för Shenzhen och Peking efter Alibabas historiska börsnotering, som blev världens största.

En känd amerikansk it-journalist besökte oss här och sa att det här är det första bolaget i Kina han sett som känns som ett företag i Silicon Valley. Men vi skiljer oss från företagen där: Vi vill bygga ett långsiktigt och hållbart företag genom att växa organiskt. Utan att ta in kapital och utan att bränna pengar i flera år innan vi vet hur vi ska tjäna pengar.

Vi har låga marginaler, men vi har också låga kostnader – speciellt för marknadsföring och kanalkostnader. Att sälja i butik kostar väldigt mycket pengar, men vi säljer i stället direkt till konsument.

Första året gick vi break-even. Nu skalar vi upp, så det kanske inte blir vinst i år.”

Pontus Karlsson

Grundare av modebyrån Happy Rabbit. Bott i Hongkong sedan 2006

“Jag har alltid haft en förkärlek för Asien. Som liten kille började det med att jag tittade på Marco Polo och Shogun på tv och tänkte: “Shit, va häftigt! ”

Jag kom hit 1997, precis innan man överlämnade Hongkong till Kina.

Det var en himla grej, här fanns en puls och dynamik och man fick grejer gjorda. Det var extremt givande att komma hit.

Jag var med och startade Wesc och var creative director när det växte sig större, och i samband med det började jag resa hit och lära känna folk här.

Jag slutade sedan på Wesc 2006. Det var tre år efter att det kommit in investerare och det kändes inte längre hundra. Det var en otroligt kul resa att ha gjort, men det var dags att gå vidare.

Vad skulle man göra? Kidsen var fem och elva och om man nu skulle flytta utomlands så var det läge där och då.

Jag hade ögonen på Asien så det var mer frågan om det skulle bli Tokyo, Shanghai eller Hongkong. Staden Hongkong kändes enklare att komma in i och mer tilltalande.

När jag slutade kände jag inte för att starta ett nytt klädmärke. Det hade jag redan gjort. Det är tur att man är så naiv, för hade jag vetat hur mycket jobb det var så hade jag inte dragit igång. Ibland är det bra att vara dum eller naiv, så att man vågar… Med Happy Rabbit var tanken att starta något som jag hade saknat: en firma som hade erfarenhet och kontakter, som vet hur saker fungerar och kan producera riktigt bra produkter. Världen behöver inte mer skitprodukter så det känns viktigt att dela med sig av sitt kunnande, inte bara gentemot varumärken utan även fabriker härute.

Jag ville komma hit för att förbereda fabrikerna på morgondagens krav, i termer av kvalitet, hållbarhet och miljö.

Det tycker jag vi har lyckats med ganska bra och vi har ett 30-tal anställda.

Vi har från dag ett jobbat med högprofilerade varumärken – inte bara i Skandinavien. Acne var vår första kund, sedan Wood Wood i Danmark, Poc som gör hjälmar – Stefan därifrån är faktiskt här just nu – Adidas Y 3, Saturday Surf i New York, gummistövlarna Hunter, Baron, Swarovski och Columbia Sportswear.

Företagen kan befinna sig i olika faser och därför ha olika behov. Vi växer med våra kunder.

Vi har två huvudområden: sourcing när man letar efter varuförsörjning och så har vi tjänster. Där jobbar vi framför allt med det rent taktiska och operativa som kvalitetssäkring, produktionsplanering och CSR, men även strategiska frågor som till exempel sourcingstrategier. Låt säga att ett varumärke, säg Acne, befinner sig här i dag och vill till en annan nivå rent produktmässigt och kunderna är koncentrerade till en viss region. Var ska man lägga produktionen? Då ska man inte heller lägga alla ägg i samma korg. Man vill producera så att man har bra kvalitet till rätt pris och det ska vara snabba leveranser.

Jag brukar säga att vi är en modebyrå, en ny typ av samarbetspartner för snabbväxande mode– och sportvarumärken. Våra kunder finns runt om i världen och vi råkar ha huvudkontoret i Hongkong.”

Katarina Ivarsson & Anders P Hellberg

Medgrundare och partner på Boris Design, grundat 2009. Bott i Hongkong sedan 2005

KATARINA: “Jag brukar säga att vi är en svensk designstudio baserad i Hongkong, en industridesignbyrå i grunden.

Vi är väldigt produktfokuserade, även om förväntningarna på en produkt har ökat så mycket mer. Nu jobbar vi mycket med vad vi kallar för identitet och digital design. Åt Ikea gjorde vi en katalog för framtiden där man prenumererar på tekniska funktioner, och i stället för gardiner har man rullgardiner som stänger ute nätverk och drönare som städar ens hem. Det är väldigt roligt, lite som sci-fi fast på riktigt och riktat mot företag. Tanken är att skapa diskussioner kring vad framtidens teknologi kan vara och vilka tjänster och produkter som företag kan tänkas erbjuda, men också närma sig viktiga frågeställningar: Kommer folk att köpa saker eller kommer allt att vara delningsekonomi, där man lånar saker man behöver?

Till skillnad från andra konceptbyråer så visualiserar vi och skapar designprototyper, faktiska produkter som folk kan interagera med.

Vi har gjort allt möjligt. Vi vann priser för vår 4-knappsmobiltelefon och vi har gjort seniora mobiltelefoner åt Doro, väskor och smarta reseprylar, och accessoarer till teknologier såsom hörlurar. Vi jobbar både med stora företag och med nystartade.

Det finns väldigt mycket jobb att göra här.

Den stora förändringen är sättet man jobbar med tillverkning på. Förr producerade Kina mest åt västerländska bolag. Konkurrensen gjorde att priserna föll och då var det många tillverkare som satsade på att ta fram egna produkter för att kunna presentera förslag åt företagen som la produktion där. Många tillverkare insåg då att de har stor kunskap om produkterna och bytte spår: varför inte sälja produkterna själva?

Då började man skapa egna varumärken, mot den kinesiska marknaden dit man har direktaccess. Tillverkarna har därför satt igång ett varumärkesarbete och där finns mycket att göra.

Det är positivt att vara utlänning i det här läget. Det handlar inte bara om att man är den tokiga utlänningen utan det har en historisk grund. Innan landet öppnade sig 1986-87 fanns det ingen varumärkesproduktion i Kina, allt tillverkades åt kommuniststaten: termosar, ficklampor, radioapparater, skor, uniformer och kepsar.

De har gjort ett stort hopp inom tillverkning, men nu vill de verkligen skapa något eget.

Vi jobbar till exempel med ett företag som tillverkar bilstereor åt alla de stora biltillverkarna. Ett jättestort företag. De jobbar med Android-plattformen och frågeställningen är: De flesta har ju redan en smartmobil med musiktjänster, så hur ska man skapa framtidens bilstereo? Hur ska denna bryggning ske?

Många av de här företagen är stora och har råd att testa. Det är också en helt annan generation som har tagit över bolagen, som inte hör till kulturrevolutionens efterbörd. Många har gått affärsutbildningar utomlands och tagit till sig det.

En av de affärsmän vi jobbar med åker en vecka i månaden till ett kloster i Kina för att kontemplera. Det är ju på sätt och vis ett väldigt modernt ledarskap med mindfulness, som i själva verket ursprungligen är österländskt. De här kontrasterna, det är vad som är det härliga med att bo här.”

David Ericsson

Grundare av klockföretaget Void Watches grundat 2008. Bott i Hongkong sedan 2007

“Jag har alltid velat starta mitt eget företag. Det är något som legat i bakhuvudet hela mitt liv. Jag är civilingenjör och efter att ha pluggat maskinteknik på KTH började jag jobba på ett designkontor i Malmö i tre år. Sedan fick jag ettårskontrakt att komma hit till Hongkong för att jobba med ett svenskt bolag. När kontraktet gick ut startade jag eget. Jag hade fått en liten bonus och med lite andra besparingar la jag in rubbet.

Jag är inte en klassisk produktdesigner, men har alltid jobbat med produktutveckling. Det är vad jag kan och känner mig trygg med. Jag tittade på olika produkter – möbler och stolar – men fastnade för klockor. Det är något jag alltid gillat och innan det blev populärt brukade jag gå på loppisar. Då kunde man hitta fina mekaniska klockor från 1970-talet, det var en lekfullhet och glädje i de klockorna som jag gillade.

Jag började i min lägenhet och kunde förvara 500 klockor där. Hade jag tillverkat stolar så hade det varit mycket svårare.

Det är också något av min filosofi bakom, att man inte bara ska konsumera utan det ska finnas en långsiktighet. Det handlar om kvalitet och känsla för hantverket.

Att bli egen innebar egentligen bara att bli lite mer businessfokuserad, vilket jag redan fått inblick i under mitt första år här.

Det ekonomiska maskineriet är inte komplicerat egentligen. Att tillverka något för ett visst antal kronor och sälja det för ett ännu större belopp. Förhoppningsvis ska mellanskillnaden täcka alla kostnader. Det gäller för vilket företag som helst och är en lätt grundprincip.

Från start har det varit kul att vara här – det är en spännande stad.

Hongkong var egentligen inget superaktivt beslut. Jag tyckte bara att det kändes som en bra grej. För den som driver ett litet företag är företagsklimatet oslagbart jämfört med Sverige.

Folk uppfattar det som att jag bor i Kina, vilket är sant till viss del. Men Hongkong är separat administrerat och är lite byggt för företagsamhet.

Regelverket är väldigt tydligt, enkelt och generöst. Skatteläget är helt annorlunda. Det är mycket lättare att anställa folk och man kan göra saker fortare. Under åtta år har det inte skett några stora förändringar. Det är rätt tryggt som företagare att ha denna stabilitet. Det underlättar verkligen startandet av företag. Jag tror att det hade varit svårt att göra samma sak i Sverige som jag har gjort här.

Sedan handlar det också om att jag genom att vara här kan följa produktionen mycket bättre än från Sverige. I början hamnar man lätt i ett hörn av fabriken och ingen bryr sig om vår kvalitet eller leveranstider för man producerar i små volymer. I dag producerar vi runt 10 000-12 000 klockor i cirka 70 olika varianter.

När det kommer till produkter så är klockor den enda idén jag haft i mitt liv som jag tycker faktiskt håller fortfarande. Jag har gjort det här i åtta år. Det är lite tur att jag kom på det. Då fanns inte alla de här tusen olika små klockvarumärkena.”

EMANUEL SIDEA