Den siste finansoptimisten

Medan svenska mäklarfirmor pressas hårt köpte den norske finansmiljardären Svein Stöle i fjol Öhmans Fondkommission. Han hävdar att mäkleriet visst har en framtid – och han har en plan.

(Veckans Affärer 10 maj 2012)

Efter drygt ett år som ekonomijournalist gick Svein Stöle in till
sin chef och lämnade in sin avskedsansökan måndagen den 19 oktober
1987. Samma dag som börserna världen över kraschade i vad som kallas
“Black Monday”. I stället gav han sig in i finansbranschen och gjorde
superkarriär hos mäklarfirman Sundal Collier.

Fem år senare, i tider av skandinavisk bankkris, gick han och fyra
kolleger från Sundal Collier samman och köpte loss projektbanken
Pareto från den krisande Oslo Bank.
Det har sedan legat till grund för hans företagsbygge. I dag han
byggt upp Pareto till en investmentbank för oljeindustrin, som även
sysslar med shipping.
“Jag har alltid haft lite dålig tajmning, ofta agerat lite för
tidigt. Men det är bra att agera när få andra gör något”, säger Svein
Stöle.

I pressen nämns hans namn oftare i samband med de årliga rankningarna
över Norges mest förmögna. Svein Stöle äger 80 procent av aktierna i
Paretos holdingbolag och hans förmögenhet uppgår till 3-4 miljarder
norska kronor. Under högkonjunkturen uppskattades förmögenheten till
dubbelt så stor.
“Jag gillar att leva ett normalt liv”, säger han och gör klart att
han inte har några stora extravaganser och att allt han äger är
synligt.
“Allt har jag investerat i Pareto. Det finns inga hemliga bolag.”

I juni 2011, efter de svenska investmentbankerna Carnegie och HQ mött
sitt öde, valde Paretos storägare att slå till igen genom att köpa
Öhmans Fondkommission.
Vi sitter på hans kontor i centrala Oslo samtidigt som snöblandat
regn faller utanför. Vårens ankomst dröjer.
Säkerhetspådraget i centrala Oslo går den här dagen för full maskin,
några kvarter bort från Paretos kontor inleds rättegången mot
terroristen Anders Behring Breivik och omvärldens ögon är på Norge.
Svein Stöle gillar inte att synas i medierna. När norsk affärspress
vanligtvis tvingar sig på avböjer han intervjuer.

Efter förvärvet av Öhmans Fondkommission har han nu gått med på att
träffa Veckans Affärer. Som tidigare journalist medger han att han
visst kan förstå nyttan av att kommunicera ibland, erkänner han och
erbjuder mackor med lax och räkor till lunch.
“Norsk lax, det måste ni ta”, propsar han.
Cirka tjugo år har gått sedan han med partner tog över Pareto. När
han hoppade av Sundal Collier beskrevs han som en av firmans
mäklarstjärnor. Själv värjer han sig mot vad hans tidigare chef
kallat honom.
“Det skulle inte jag vilja säga”, säger han.

Jan Petter Collier förklarade att Svein Stöle lämnade Sundal Collier
för att han var för entreprenöriellt sinnad.
“En vänlig beskrivning”, säger Svein Stöle och fortsätter:
“Jag hade snarare en lust att göra det jag trodde på – kalla det för
ungdomlig naivitet. Jag har alltid trott på att olja och offshore
skulle bli en stor norsk aktivitet.”

I dag är Pareto en bolagsgrupp som omsätter två miljarder kronor och
är fördelat på tre stora affärsområden. Under de senaste tio åren har
bolagens omsättning tredubblats. Svein Stöle är uppenbart nöjd över
att bolaget visat upp ett positivt resultat varje år. Vinsten efter
skatt blev 436 miljoner norska kronor i fjol. Norge har gynnats av
prisökningarna på olja och det gäller även
Pareto, även om han visserligen inte är helt positivt inställd till
det norska oljeberoendet.
“När historien ska nedtecknas kommer vi se om oljan var en
välsignelse eller inte”, säger han.

Oljan har trängt undan andra sektorer i Norge – i någon mån märks
vad som kallas för den “holländska sjukan”, där en råvara dominerar
ekonomin och försvårar export av andra tjänster och varor.
“Oljan har påverkat prisnivåerna. Om du ska ta en öl ute på staden så
märker du det. Priserna är dubbelt så höga än vad de borde vara. Då
är det svårt att konkurrera med de internationella aktörerna på andra
områden än olja.”
“Norge är nästan som ett enda stort oljebolag”, säger han vid några
tillfällen och han jämför med grannlandet Sverige, som har en bredare
ekonomi och vilar på fler ben.

“Norge har en speciell näringslivsstruktur med olja och fisk. Det
hade nog varit förnuftigt att byta Volvoaktier mot norska
oljekoncessioner”, säger han om PG Gyllenhammars försök på
1970-talet.
Om Volvoaffären hade blivit av hade det möjligen varit en brygga
mellan de olika näringsliven, i dag sker inte särskilt mycket över
landsgränserna.
“Det är inte många norrmän som lyckats i Sverige och inte heller
omvänt.”

En förklaring till varför framgångarna i respektive grannland
uteblivit är historiska och geografiska skillnader, anser han.
“Vi upplever ofta att svenskar är grundligare, försiktigare och mer
professionella. Vi norrmän är gamla fiskare som slår till på
fångsten. Vi tar mer risk och analyserar inte så mycket.
Långsiktighet har vi fått lära oss under de senaste trettiofem åren.
Hur det märks? I dag var till exempel morgontidningen försenad, det
är ett sådant tecken. Sverige står för kvalitet. Jag skulle säga att
den arabiska invandringen har räddat den norska ekonomin.”

Och Pareto har försökt dra sitt strå till stacken. Runt 2000-2001
inleddes en internationalisering då bolaget köpte in sig i Nordic
Partners Inc i New York, där även Öhmansgruppen var delägare. Något
som enligt Svein Stöle varit nyttigt och viktigt för bolaget. För
några år sedan, när Öhman valde att byta strategi och fokusera på sin
verksamhet, köpte man ut dem ur Nordic Partners. Allt sedan dess har
man haft en god relation till Öhman.
“Vi har lyckats bra inom corporate finance, på företagssidan, medan
de lyckats bra på privatsidan med Nordnet”, säger han.
Expansionen in i Sverige har inte varit något hastverk, även om det
gick undan när man väl hade bestämt sig för att köpa firman.
“Vi tar ett steg i taget. I tio femton års tid har vi besökt Sverige,
utan det blivit något”, säger han.

En nyckelfråga är vad Svein Stöle ser i en nordisk finansmarknad,
där andra inte länge ser någon lönsamhet. Länge har intjäningen varit
dålig, konkurrensen har ökat från robothandel och allt bättre teknik
har ersatt behovet av mäklare. Samtidigt har handelsvolymerna fallit,
marginalerna på transaktioner minskat och analys, som länge varit
dyrt, har blivit en stapelvara där kunderna är beredda att betala
allt mindre. Så vad är det egentligen som lockar?
“Vi tror på en fortsatt efterfrågan på god självständig analys,
placeringsförmåga och corporate finance-tjänster, men man måste
anpassa sig till nya tider och krav”, säger han och hugger in på en
räkmacka.

Paretos Öhman ska ta en annan position än vad svenska HQ och Carnegie
hade, och han lyfter fram att man är mer konservativ.
“Vi tror på gammaldags mäkleri, analys och rådgivning och på att inte
vara en stor trading- och riskfylld aktör. Om du tittar efter ser du
att vi har en liten och enkel balansräkning sett till vår verksamhet,
med liten skuld och hög andel eget kapital. Till skillnad från HQ,
Carnegie och andra aktörer har vi minsta möjliga egenhandel och
derivathandel. Om man sysslar med egenhandel blir man motpart till
sina kunder och dessutom tar man en onödigt stor risk. Mäklare ska
vara mäklare och investerare ska vara investerare.”

Paretos huvudprodukt är att få fram riskvilligt kapital från
investerare till svenskt och norskt näringsliv. Till det finns cirka
100 mäklare, 35 analytiker på kontor, förutom i Oslo och Stockholm, i
New York, Rio de Janerio och Singapore. London täcks av både Norge
och Sverige.
“Obligationsmarknaden växer och relativt sett är det vår största
succe. Vi tror på den marknaden och det var också därför vi
förvärvade Öhman, där har de en stark position”, säger han och
fortsätter:
“Framför allt är det institutioner som vill ha obligationer. De vill
inte exponera sig mot genom att investera i bankaktier, utan vill ta
obligationer direkt. Så att marknaden blir allt mer direkt är en
viktig trend för oss.”

En annan stark trend på finansmarknaden har varit den ökade
datoriseringen och den så kallade robothandeln. Många pressade
mäklarfirmor har pekat på just detta, att börshandeln inte är
densamma mot för bara några år sedan. Svein Stöle kallar
utvecklingen för en “svår fråga” och ser både positiva och negativa
sidor av robothandeln.
“Att likviditeten ökar är positivt. Men att de lägger en massa order
som sedan inte blir av, och att de dras tillbaka, det är inte bra”,
säger han och tillägger:
“Utvecklingen har gått väldigt fort och tillsynen har inte riktigt
hängt med. Viljan var att öka konkurrensen på börserna, vilket också
har skett. Men från regleringssidan har man gått lite för långt när
man avreglerat. Konkurrensen har ökat, men man förlorade samtidigt
kontrollen.”

Mäklaryrkets glansdagar är förbi och i denna allt mindre attraktiva
börsmiljön, vilken roll ska Pareto Öhmans spela?

“Mäklare ska inte användas till enkel trading utan inom placering i
stora företagsobligationer och emissioner till eget kapital. Till
exempel när vi emitterade obligationer och eget kapital på 675
miljoner dollar för gruvbolaget Northland Resources. Det var
skäddarskydd med omfattande dokumentation och krävde ett tiotal
medarbetare under lång tid.”

Skräddarsydda lösningar innebär specialisering, och redan nu har
Svein Stöle gjort klart att de inte ska bli en stor firma. Med andra
ord måste val göras, den norska delen av Pareto är i dag redan störst
inom finansiering av företag inom olje- och oljeservicesektorn. 70
procent av kundstocken är internationella institutioner. Samma
kundtyp är intressant även på den svenska marknaden. Och för den
svenska delen av Pareto är strategin klar, meddelar han.
“Vi tror på att man ska bli bra på några få ting och att hitta lokala
nischer. Vi har en del synergier inom energi, råvaror och
naturresurser, järnmalm och liknande. Områden där Sverige historiskt
sett varit stark och som man har gemensamt med det norska
närigslivet. Men den svenska verksamheten ska satsa på Sverige.”
Prognosen för helåret 2012 är positivt resultat, enligt Stöle.
“Ja, Pareto Öhman kommer att visa vinst.”

Efter lunchen förflyttar vi oss upp en våning till hans rum. I huset
finns ett par anställda och bland de inbundna böckerna som ligger
framme finns Benjamin Grahams klassiker och andra om Warren Buffett
och hans parhäst Charles Munger. Några av hans finansiella idoler –
varje år reser Pareto-anställda till Berkshire Hathaways bolagsstämma
i vilken Pareto äger aktier.

Under de senaste åren har det från omvärlden varit ett stort tryck på
bolag i finansbranschen. På punkten om ansvar för finanskrisen är
Svein Stöle klar:
“Här var nog många medskyldiga, både mäklare, banker och
myndigheter”, säger han och tillägger att han efterlyser ett bättre
regelverk.
“Jag har inget emot klara och goda regler. Internationellt är
finansbranschen en av de mest reglerade branscherna i världen. Bra
fotbollslag behöver också bra domare. Men det kan vara svårt att se
vad olika åtgärder har för konsekvenser och det finns en fara att
styra detaljer allt för mycket.”
“Till exempel upptas bolån till låg risk – då växer bankernas
utlåning till bolånekunder, och där risken i själva verket ökar. Men
enligt regelverket har man ändå bestämt att bolån ska betraktas som
låg risk.”

Det är ett ovanligt utspel av en man som på sin höjd gör en intervju
om året, och då i samband med bolagets årsrapport. I pressen har han
lyfts fram som en av de mest inflytelserika bland anonyma norrmän.
Varför håller han denna låga profil?
“Jag vill inte vara en rikskändis. Men om man väl ska göra en
intervju måste man säga något smart. Att förbereda sig tar tid och
jag vill helst fokusera på verksamheten. Men visst känner jag ett
ansvar att delta i debatten ibland”, säger han.

Paretos ägarbolag har en aktieportfölj på cirka 3 miljarder norska
kronor som har investerats i aktier, en ansenlig del finns placerade
i svenska bolag som han flera gånger talar mycket gott om.
“Vi följer svenskt näringsliv och det finns många fina svenska bolag
på börsen. Vi har investerat cirka 400-500 miljoner norska kronor i
svenska aktier. SKF och Alfa Laval är två fina bolag.”
Genom holdingbolaget kontrolleras det operativa dotterbolaget. Där
finns också ett antal partner som belönas när verksamheten går bra –
och visst finns det ett tryck att fler anställda vill bli aktieägare.
Enligt Svein Stöle erbjuds nyckelpersoner delägarskap.

Förutom utdelningar får en stor del av personalen en rörlig
ersättning. Men även i Norge har Finanstillsynen (motsvarande svenska
Finansinspektionen) satt ett tak på löner inom finansbranschen. Svein
Stöle är skeptisk till den utvecklingen.
“Genom att begränsa den rörliga lönen har den fasta i stället ökat.
Vad som egentligen har skett är att man flyttat fram bonusen ett år
tidigare, innan man vet om hur verksamheten kommer att gå. Och det
ökar snarare risken. Det var knappast blygsamma fasta löner som
skapade finanskrisen.”

På Pareto hålls anställda personligen ansvariga för felinvesteringar.
“Partners riskerar att förlora lön, bonus och insätttning i
dotterbolagen om risktagandet leder till förlust för bolaget och
kollegorna. Så har vi haft det i alla år. Anställda får bonus, men
får också betala för risktagningen om det skulle drabba oss
ekonomiskt.”

TRYCK PÅ MÄKLERIET

Det har pratats länge om att det råder en överetablering av
mäklarfirmor i Sverige. Men först under de senaste åren har firmorna,
en efter en, börjat tvingas retirera.

Carnegie föll offer för ett okontrollerat risktagande, den
förstatligades och såldes vidare till private equity-firman Altor och
investmentbolaget Bure Equity. Häromveckan sålde Bure sin del till
Altor.
HQ Bank raserades genom okontrollerad handel i egna böcker och togs
över av Carnegie.
Samtidigt har de utländska firmorna dragit ned på sina etableringar
och fokuserar i stället på hemmaplan och på att stanna i London.

Men det finns de som går mot strömmen. Nystartade svenska JSR
Securities drivs i lågkostnadskostym och utan att tillhöra en stor
aktör med stora overheadkostnader.

Aktörerna i finansbranschen har under en tid rört sig bort från
mäkleri, i stället satsar alla på private banking,
tillgångsallockering och rådgivning. Det här gäller både storbanker
och de mindre mäklarna, som Erik Penser Bank och Öhman. Med fallande
börshandel lockas många till den stabila och högavkastande
obligationsmarknaden, som också växer alltmer. På den marknaden finns
också Pareto Öhman.

EMANUEL SIDEA

FAKTARUTA: Svein Stöle

Född: 5 april 1963 i Mandal, södra Norge.

Familj: Hustrun Tonje och tre barn.

Utbildning: Jurist och civilekonom.

Karriär: Journalist på tidningen Kapital 1986-1987, Sundal Collier
1987-1991, Chef för Pareto (ägd av Oslobanken) 1991, som året efter
köptes loss. Vd för Pareto 1992-

Fritid: Familjeliv.

Förmögenhet: Motsvarande 3-4 miljarder kronor.