Securitas smutsiga affärer

För tre år sedan köpte Securitas säkerhetsföretaget Guardian Security i Montenegro. Veckans Affärer kan nu avslöja uppgifter som pekar på att landschefen bedriver illegala sidoverksamheter som kan ge upp till åtta års fängelse.

(Veckans Affärer 26 september 2013)

Strax efter att Stockholmsbörsen stängde tisdagen den 10 augusti 2010 skickade Securitas ut ett pressmeddelande där de kortfattat förklarade att Securitas förvärvat 75 procent av aktierna i säkerhetsföretaget Guardian Security i Montenegro. Vidare stod det i pressmeddelandet att bolaget har cirka 600 anställda, främst väktare. Majoriteten av företagets försäljning, som uppgår till cirka 40 miljoner kronor, kommer från bevakning och bolaget har en stabil kontraktsportfölj med kunder inom bland annat gruv- och byggindustri samt finansiella tjänster. Slutligen avrundades pressmeddelandet med konstaterandet att genom köpet blir Securitas marknadsledande i Montenegro. Här fanns ingen närmare presentation av personerna som grundat och driver Guardian Security. De namngavs inte ens.

Därefter är det tyst från Securitas – inga fler uppgifter lämnas om köpet, inte ens i bolagets årsredovisning för år 2010. Men Veckans Affärer har granskat verksamheten i Montenegro och hittat graverande uppgifter. En rad av varandra oberoende uppgiftslämnare hävdar inför VA att Securitas högste chef i Montenegro, Darko Perovic, samtidigt bedriver en aktiv, illegal sidoverk samhet som kan ge stora bötesbelopp och innebära upp till åtta års fängelse.

Men låt oss ta det hela från början, den här historien går tillbaka mer än ett decennium.

* * * *

“Jag känner Darko Perovic. Han kallas för Cini och var en tuff och smart kille”, säger en uppgiftslämnare som vill vara anonym och som vi väljer att kalla Radovan.
Radovan är väl förankrad i regionen där han driver en rad olika fullt legitima affärsrörelser. Dessutom bedriver han en låneverksamhet, vilket i Montenegro är olagligt. Han är en av många personer som inför Veckans Affärer målar upp en bild av Darko Perovic som Securitas inte känner till – eller inte vill känna till. Radovan berättar om anledningen till att Darko Perovic så snabbt fick rull på sina affärer.
“Han hade tur nog att stå nära SaÅ¡a BoÅ¾ovic”, säger Radovan.
SaÅ¡a BoÅ¾ovic är kusin till landets premiärminister Milo Djukanovic som under lång tid byggt upp en stor politisk makt och inflytande och kallas för “den montenegrinska nationens fader”.
År 1997 bröt Milo Djukanovic med den serbiska MiloÅ¡evicregimen och inledde en kamp för Montenegros självständighet. Men han behövde hjälp att mobilisera folk.
Inför Milo Djukanovic rekommenderade SaÅ¡a BoÅ¾ovic sin gode vän Darko Perovic, han kunde vara användbar i sammanhanget och en man att lita på – särskilt som de alla tre kommer från samma lilla stad, NikÅ¡ic, med en befolkning på cirka 75 000 invånare.
Darko Perovic tackade ja till uppdraget och med vänner och släktingar från grannskapet satte han i gång med att bearbeta motståndare till Milo Djukanovic.
“SaÅ¡a BoÅ¾ovic engagerade honom och hans killar för att jobba på fältet med uppdrag av Milo Djukanovic att övertyga människor, pressa dem och ibland vrida om folks händer om det behövdes. Så hjälpte han till att vinna valet”, säger Radovan.
Det här hårdföra tillvägagångssättet använde sig samtliga politiska motståndarna av för att sätta skräck i väljare. Och väljarna röstade mangrant och i presidentvalet 1998 vann Milo Djukanovic över motståndaren och blev landets nye president.
Det innebar också att Milo Djukanovic med sina män vann kontrollen över det regerande partiet, Demokratiska socialistpartiet (DPS), vilket i sin tur innebar att Darko Perovics uppdrag utvidgades.
När oppositionspartierna sedan förlorade kontrollen över NikÅ¡ic till DPS år 2003 var det till stor del tack vare Darko Perovic och hans mäns effektiva bearbetning av väljare, vilket möttes med stor uppskattning inom partiet.
“Det gav dem stora meriter, regeringen var tacksam mot dem när de grundade Guardian Security och blundade inför deras sidoverksamheter”, säger Radovan.
Det som Radovan, och flera andra uppgiftslämnare, berättar för VA handlar inte om några småskaliga amatörverksamheter – utan rör sig om direkt illegala verksamheter och särskilt samröret med en speciell person.

* * * *

År 2003 åkte Darko Perovic på en affärsresa till Colombia. Med på resan fanns en i Montenegro ökänd gangster – Vinetu Strugar. De här uppgifterna lämnar en högt uppsatt poliskälla i Montenegro till VA.
Vinetu Strugar är hantlangare åt yrkeskriminella på Balkan, han anlitas när skulder ska drivas in eller någon behöver röjas ur vägen. Han är känd bland säkerhetstjänsterna på Balkan då han emellanåt också anlitats av dem när de inte själva velat svärta ned sina händer. Flera personer som VA talar med varnar för samröre med Vinetu Strugar, han utmålas som farlig och skyr inga medel.
Vår källa Radovan känner Vinetu Strugar väl, de träffas ibland och tar en drink eller två. Han berättar att Vinetu Strugar är en hårdkokt kriminell som brukar omge sig med gangstrar från NikÅ¡ic och Budva och inblandad i ljusskygga affärer. Affärer som också är omskrivna i medierna, det räcker med att googla på Vinetu Strugars namn. Trots hans rykte är det tillsammans med Vinetu Strugar som Darko Perovic ger sig i väg till Colombia.
Motivet för resan till Colombia är att göra en större kokainaffär, uppger VA:s poliskälla.
Ravodan säger sig inte känna till någon Colombiaresa, men konstaterar samtidigt att om VA:s källa inom polisväsendet är betydelsefull och tillräckligt högt uppsatt – vilket källan är – så bör det stämma.
“Vinetu Strugar byter ofta vänner som han gör affärer med, han gör aldrig affärer med någon mer än ett år eller två – vilket är vanligt bland dem som sysslar med narkotika”, säger Radovan.
Radovan är samtidigt övertygad på en punkt vad gäller Darko Perovics verksamheter.
“Han sysslar med ocker, skuldindrivning och smuggling av bilar från Västeuropa”, uppger Radovan och tillägger att man måste förstå inställningen hos Darko Perovic och personerna runt honom.
“Först och främst, de här killarna är snuskigt rika, du kan inte ana deras förmögenhet. För det andra, de tar alla tillfällen att göra affärer som är tillåtna eller ignoreras av staten.”
Efter Colombiaresan, när Darko Perovic återvänder till sin hemstad NikÅ¡ic, öppnar han en bar. Dessutom bestämmer han sig för att tillsammans med sin kusin Goran som jobbar på en fängelseanstalt, att starta väktar- och säkerhetsföretaget Guardian Security.
Och nu faller allt på plats väldigt fort. Guardian Security får på kort tid alla de nödvändiga tillstånd som behövs för att bedriva sin verksamhet. Samtidigt fortsätter parallellt hans uppdrag att bearbeta väljare att rösta på regeringspartiet DPS och belöningen för det arbetet kommer i form av stora, lönsamma uppdrag till Guardian Security, uppger flera av VA:s uppgiftslämnare.
Enligt en källa vid inrikesministeriet i Montenegro får bolaget bland annat i uppdrag att sköta väktartjänster och säkerhet vid stålverket i NikÅ¡ic, stå för personskydd av ryska direktörer på aluminiumverket KAP i Podgorica – som ägs av den ryske oligarken Oleg Deripaska – och därtill ett antal väktar- och säkerhetsuppdrag vid lyxiga hotell vid Montenegros kuststäder. Dessutom anlitas bolaget för att sköta personskydd av högprofilerade besökare. När artisten Madonna uppträdde i Montenegro år 2008 var det just Guardian Security som skyddade henne.
“För att få en högprofilerad kund i det här landet krävs det politiskt understöd”, säger VA:s källa på inrikesministeriet om Darko Perovic och fortsätter:
“Jag känner honom som en lånehaj och utpressare. Men han är inte något hot jämfört med de killar han faktiskt skyddar. Han är inte ens en tungviktare, jag förstår inte varför du är intresserad av honom.”

* * * *

En av de viktigaste personerna i Darko Perovics nätverk är hans goda vän SaÅ¡a BoÅ¾ovic, kusin till den styrande familjen Djukanovic och – vilket nämnts tidigare – den man som såg till att premiärminister Milo Djukanovic anlitade Darko Perovic. SaÅ¡a BoÅ¾ovic är också ett bra exempel på hur nära kopplingarna är mellan politik och näringsliv i det lilla Balkanlandet. Det blev särskilt tydligt för ett antal år sedan när försvarsministeriet i Montenegro gav ett amerikanskt bolag i uppdrag att förstöra gamla vapen som fanns kvar från tiden med jugoslaviska folkarmén.
Som underleverantör anlitades SaÅ¡a BoÅ¾ovics företag Booster Ltd som fick i uppgift att förstöra 4 000 ton vapen och ammunition samt sköta militärbasen Trubjela, nära en by inte långt från NikÅ¡ic. Men en natt i juli 2006 skedde en olycka på militärbasen: 80 ton granater och ammunition exploderade. 1 500 hus och andra byggnader skadades inom en halv mils radie, 50 personer skadades. NikÅ¡ics kommun fick betala skadestånd på runt 8 miljoner euro. Trots ett tydligt ansvar bakom olyckan drogs det ut på rättsprocesser mot Booster och SaÅ¡a BoÅ¾ovic, tills de föll i glömska.
Enligt en uppgiftslämnare till VA stoppades utredningarna mot SaÅ¡a BoÅ¾ovic tack vare hans politiska kontakter. Officiellt skylldes olyckan på allt från “force majeure” till ett åsknedslag i vapenmagasinet som orsakade en eld som ledde till explosionen.
Den här händelsen illustrerar hur systemet fungerar i Montenegro där SaÅ¡a BoÅ¾ovic får beskydd av sin kusin som är premiärminister. EU och andra organisationer har reagerat kraftigt på den omfattande korruptionen (se sidoartikel).

* * * *

Så kom tisdagen den 10 augusti 2010 och Securitas skickade ut sitt pressmeddelande. Här nämndes inga summor, men VA:s uppgiftslämnare är entydiga om vilka belopp det rörde sig om.
Enligt VA:s källor betalade Securitas 3,8 miljoner euro för 75 procent av bolaget. I årsredovisningen för 2010 är det bokförda värdet för Securitas Montenegro ungefär lika stort.
I dag äger Darko Perovic fortfarande 20 procent av bolaget. Därtill kan det antas finnas en del mindre aktieägare bland de anställda i ledningen.
VA:s källor berättar vidare att det från Securitas sida ställdes krav på Darko Perovic vid förvärvet. Dels att han skulle fortsätta som chef för företaget i minst fem år, dels att han inte skulle starta konkurrerande verksamhet. Det senare kravet beror enligt en tidigare kollega till Darko Perovic på Securitas dåliga erfarenheter från Rumänien. Där köpte man ett säkerhetsbolag och så snart chefen fått betalt startade han en konkurrerande verksamhet och rekryterade över sin tidigare personal.
Däremot har VA:s källor inte kunnat klargöra om Darko Perovics avtal hindrar honom från att bedriva sidoverksamheter, vilket han gör inom olika områden. Bland annat är han majoritetsägare till basketlaget KK Sutjeska i NikÅ¡ic. Han är delägare i Poliex, som har en fabrik som tillverkar sprängdeg i nordöstra Montenegro. Dessutom finns ett företag registrerat i hans systers namn som säljer, installerar och underhåller videoövervakning och som har avtal tecknade med lyxiga turisthotell vid kusten.
En viktig fråga i sammanhanget är varför Securitas över huvud taget kände sig nödgade att förvärva Guardian Security.
En av VA:s källor på inrikesministeriet, som väl känner till Darko Perovic och hans kusin Goran, har en teori om varför de sålde till Securitas.
“De sålde licensen till utlänningarna för att det förkortar hela processen, vilket sparade minst två års pappersarbete”, säger han och tillägger att en betydande faktor också var de stora avtalen som är ett resultat av politiska kontakter.
Att förmå någon av VA:s många källor att träda fram offentligt är i det närmaste omöjligt. Montenegro har runt 630 000 invånare och det kan få ödesdigra konsekvenser att lämna information om kriminella. En person vi träffar var tidigare medlem i JSO, den numera nedmonterade specialstyrkan inom den jugoslaviska säkerhetspolisen kallad Röda baskrarna, som leddes bland annat av den forne krigsherren Å½eljko “Arkan” RaÅ¾natovic.
Denne uppgiftslämnare har numera arbetat för flera säkerhetsföretag som instruktör och beväpnad eskort för affärsmän på resa i landet, för bland annat Darko Perovic på Guardian Security.
“De där killarna har gett några uppdrag åt mig”, berättar han och säger att han känner Darko Perovic. “Vi kommer faktiskt från samma bostadsområde. Hans bolag är legitimt, de har tillstånd och licenser från både justitie- och inrikesministeriet. För att få bra uppdrag, som är extremt välbetalda, måste du ha kontakter och välsignelser från polischefer.”
En annan person, som driver säkerhetsföretag i Montenegro och med insyn i branschen, anser att Darko Perovic inte är en tungviktare.
“Han är en kriminell på den lägre skalan”, säger han och tillägger att Darko Perovic inte är djupt involverad i organiserad brottslighet på samma sätt som dem han beskyddar.
“Darko Perovic är känd som lånehaj och utpressare för andra som inte kan driva in skulder från gäldenärer.”
“I Montenegro tillhör säkerhetsföretag andra eller tredje klassen när det gäller organiserad brottslighet”, säger en person som har god kännedom om organiserad brottslighet, och tillägger:
“De mest kriminella sitter i regeringen eller är politiker, precis som överallt på Balkan, från Makedonien, via Kosovo, Serbien, Bosnien och till och med Kroatien.”
En person som tidigare utfört underhållsarbeten för Guardian Security vittnar om att Darko Perovic och hans gäng beter sig kaxigt – de gillar att visa upp sig med mycket pengar och tror sig vara oberörbara.

* * * *

På ett lyxhotell i en av Montenegros kuststäder arbetar en säkerhetschef som tidigare jobbade med Darko Perovic på Guardian Security.
Numera pratar de inte med varandra.
För Guardian sysslade han med högteknologiska lösningar, kommunikationsutrustning och annan teknik, men Darko Perovic fattade misstanke om att han ville starta en konkurrerande verksamhet vid sidan av. Och blotta misstanken gjorde att han fick sparken.
Under tiden han jobbade på Guardian fick han en god uppfattning av bolagets verksamhet och han finner det märkligt att Darko Perovic, som kom från NikÅ¡ic och startade sitt bolag i kuststaden Budva, helt plötsligt fick de bästa avtalen och tjänade mycket pengar, i princip över en natt. På Balkan – där ursprunglig hemstad och region är viktigt – var detta uppseendeväckande.
En annan uppgiftslämnare berättar om en viktig person som stått vid Darko Perovics sida. Det är hans svärmor Milijana Gregovic, tidigare vd för Commercial Bank AD Budva, ett dotterbolag till banken med samma namn i Belgrad.
Enligt VA:s uppgiftslämnare var hon under lång tid misstänkt för förskingring och penningtvätt åt kriminella organisationer och droghandlare i Ryssland och Centralasien. Hon blev aldrig föremål för utredning då hennes goda politiska kontakter stoppade vidare efterforskningar. Till slut avskedade aktieägarna Milijana Gregovic i september 2010, med motiveringen att hon haft omåttliga och omotiverade utlägg i bankens balansräkning.
Säkerhetschefen på det fina hotellet i kuststaden vittnar om att Darko Perovic är verksam som lånehaj och tillägger att han är “en väldigt självisk och otacksam person”, men tillägger samtidigt han “är en väldigt bra och punktlig affärsman”.
Den senaste kända affären gjorde Darko Perovic med en person i kuststaden Kotor. Personen – som pekas ut med namn – gav Darko Perovic 250 000 euro. Mannen i Kotor ville att pengarna skulle omsättas i Darko Perovics låneverksamhet, där Darko Perovics uppsida är att han tar en andel av intäkterna för sin förmedling och indrivning av lånen. Det är också inom den här typen av verksamhet som han pekas ut som en av landets ledande.
“Han är en stor fisk inom lånehajsverksamhet, han har lånat ut hundratalstusen euro runtom i landet”, säger poliskällan och fortsätter:
“Och han sysslar också med indrivning och utpressning på uppdrag av stora företag som inte vill hamna i
långa rättsprocesser för återfå sina pengar. Han tar 20–40 procent av summan för att driva in pengar.”
Många personer vittnar om att Darko Perovic sysslar med låneverksamhet.
Enligt artikel 252 i Montenegros strafflag är straffet för den här typen av verksamhet uppemot åtta års fängelse och med stora bötesbelopp. En man i 45-årsåldern berättar att han vid ett tidigare tillfälle lånat pengar av Darko Perovic. Att mannen inte vill träda fram med namn beror på att låneverksamhet i Montenegro är ömsesidigt olagligt.
“För sex år sedan lånade jag 20 000 euro mot en ränta på 5 procent per månad. Jag betalade tillbaka allt inom mindre än fem månader”, säger han.
Han antar att VA:s reporter också vill ta ett lån av Darko Perovic och ger därmed sina vitsord.
“Jag fick ett bra upplägg, andra skulle ha tagit 8–15 procent per månad. Han gjorde mig en stor tjänst och jag är tacksam.”
Räknar man fram den effektiva årsräntan hamnar lånet mannen tog på över 12 procent. En annan person lånade pengar från en av Darko Perovic närmaste män – för 11 000 euro fick han betala 8 procents ränta.
Vid ett flertal tillfällen träffar VA en högt uppsatt poliskälla i Montenegro. Han beskriver sig själv som ärlig, att han vill göra gott och står inte ut med den organiserade brottsligheten. Samtidigt kan han inte göra mycket åt den djupa korruptionen när hans arbete begränsas av andra.
Han konstaterar att Darko Perovic är en mycket förmögen, professionell och punktlig affärsman, en ordningsam person. Samtidigt hävdar poliskällan att Darko Perovic fortfarande emellanåt är verksam inom droghandel. Att det skett då och då beror på de avbrott och förändringar som uppstått bland dem som kontrollerar droghandeln när polisen jagat knarkbaroner, familjeklaner och kriminella organisationer. Dessa tillslag, vid sidan av återetableringen av den kosovoalbanska maffian i Montenegro, har gjort att kontrollen över droghandeln rubbats och därmed har det ibland uppstått tillfällen till drogaffärer, konstaterar vår poliskälla. Och det är då som Darko Perovic ska ha agerat som ett slags mellanhand för knarkbaronerna, uppger vår källa.
Hans motiv har uttryckts klart och tydligt från flera olika håll och upprepas även av vår poliskälla: Darko Perovic missar aldrig ett tillfälle att tjäna pengar.
Oavsett metoder och etik.

EMANUEL SIDEA

FOTNOT: Veckans Affärers artikel baseras på uppgifter från ett stort antal av varandra oberoende källor. Källorna är bland annat högt uppsatta personer inom Montenegros polisväsende, inrikesministerium, samt anställda, kolleger och tidigare affärspartner till Darko Perovic och Guardian Security.

FAKTA/ Europas mest korrupta land?
Montenegro anses vara ett av Europas mest korrupta länder. I Transparency Internationals rankning över hur stor den upplevda korruptionen är hamnar landet på plats nummer 75 av 176 länder, i nivå med Bulgarien, Liberia och Tunisien och bara ett snäpp högre upp än Kina.
Landets omfattande korruption har varit föremål för EU-samtal och legat i vägen för Montenegros ambitioner att som sin granne Kroatien ansluta sig till EU, trots att landet infört euro som valuta. I fjol inledde Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) fyra olika utredningar i Montenegro, där fokus bland annat skulle ligga på cigarettsmuggling.
Ett annat aktuellt avslöjande gjordes av brittiska BBC i maj förra året. De kunde visa hur banken First Bank, som kontrolleras av den styrande Djukanovicfamiljen, gett två tredjedelar av alla lån till sin familj och deras närstående trots att insättningarna sker från allmänheten. Förmånliga lån gavs till företag med kopplingar till Stanko Subotic, en kontroversiell affärsman som åtalats av en italiensk antimaffiaenhet, samt Darko Å aric, som är en dömd narkotikasmugglare och just nu på flykt.
Det amerikanska magasinet Foreign Affairs benämnde i fjol Montenegro som en maffiastat, vid sidan av länder såsom Guinea-Bissau, Ukraina och Venezuela. Enligt definitionen av en maffiastat är det en stat där det inte går att skilja på regering och organiserad brottslighet – regerande politiker sysslar med exakt samma verksamhet som kriminella organisationer.