MAKTDOLDISEN I SVENSKA STORBOLAG

Han är svensklibanesen som gjorde raketkarriär på ABB, men som siktade ännu högre. I dag sitter Samir Brikho i SEB:s och Stenas styrelser och är vd för den brittiska teknikkonsultjätten Amec som omsätter 43 miljarder kronor. Men hans första chock över att komma till Sverige gör att han fortfarande kan ha svårt att somna på kvällarna.

(Veckans Affärer 7 november 2013)

Fågelvägen är det 150 mil från Uppsalas universitetssjukhus till hörnkontoret med utsikt över Sankt Pauls-katedralen i London. Flygresan tar knappt tre timmar, men avståndet mellan nattarbete på sjuk-huset och att leda 29 000 anställda är som två olika världar. Samir Brikho har gjort den resan och det är därför vi träffas i hans vd-rum på Amec en varm eftermiddag i London. Några dagar innan blev det klart att Amecs bud på teknikkonsultfirman Kentz inte gick igenom. Själv tar han det med en axelryckning.

“Det där var en liten affär, inte så mycket att hurra för”, säger han om budet värt 7 miljarder kronor och tillägger:

“Det var kanske dubbelt så stort jämfört med det största vi har gjort tidigare, men vi har byggt upp en kompetens för att kunna göra stora förvärv.”

Amec är ett tämligen okänt företag för de flesta svenskar, men fråga Sweco eller ÅF och bilden blir en annan. Den brittiska specialistfirman sysslar med konsult- och ingenjörstjänster, projektledning inom olje-, gas- och gruvbranschen. Dessutom har de kunder inom kärnkraft, miljö och infrastruktur.

Deras vd Samir Brikho syns ofta i brittiska medier. På senare tid har han dessutom intagit tunga positioner i det svenska näringslivet. Han sitter i SEB:s styrelse sedan bolagsstämman i våras, med tungviktare i svenskt näringsliv som Marcus och Jacob Wallenberg, Annika Falkengren, Winnie Fok och Tomas Nicolin som kolleger. Han sitter också i Stenas rådgivande styrelse, advisory board.

Men det betyder inte att Amec tar ett steg närmare att etablera sig i Sverige, menar Samir Brikho, även om han medger att de tittat på förvärv i Sverige.

“Vi hittade inget som skulle passa oss. Men vem vet, kanske om något händer.”

Varför inte Sweco eller ÅF?

“Jag ville inte nämna deras namn. Nu sade du det, annars ringer min skolkamrat på ÅF och säger ‘varför snackar du om oss igen’, säger han och sätter i gång ett stort skratt, något han gör ungefär var tredje minut.

“Det finns ett antal bolag i Sverige som är mycket mindre än vi och de är mer fokuserade på Skandinavien. Vi uppskattar vad de gör och vi samarbetar med ÅF, det finns ingen anledning att förvärva – samarbete är bra nog.”

Samir Brikho har en lång karriär på ABB bakom sig. Där har han haft en rad olika positioner som format honom som företagsledare. Förutom yrkeskarriären lyfter han också fram sin uppväxt i Beirut som betydelsefull.

Han bodde där fram tills han 19 år gammal flyttade med familjen till Sverige. En ålder då många har svårt att etablera sig i ett nytt land, lära sig ett nytt språk, verifiera sina betyg, studera vidare och slå sig fram i arbetslivet.

Samir Brikho gjorde inte bara det utan lyckades också göra en internationell toppkarriär.

“Jag kom till Sverige den 7 augusti 1977. När jag lämnade Beirut var det soligt, 29-30 grader och ganska skönt. Det första jag möttes av var regnet. Men jag tänkte att det skulle gå över. Det gjorde det inte. Regnet höll i sig i två veckor. Det var inte alls kul”, säger han.

Inbördeskriget bröt ut i Libanon 1975. Eftersom Samir Brikhos far hade arbetat med att etablera svenska företag i regionen ledde det till att familjen flyttade till Sverige. Samir Brikhos bröder hade kommit före och bosatt sig i Uppsala, vilket gjorde att familjen också hamnade där.

“Jag upptäckte snart Friskis & Svettis i Uppsala, och jag tränade två tre timmar om dagen. Där mötte jag en massa trevliga människor som jag umgicks med och de bjöd hem mig till sig. Det är tråkigt att andra har stora svårigheter att komma in i samhället, men jag hade inte det”, säger Samir Brikho.

Efter ett halvår flyttade han till Stockholm för att läsa på KTH, men egentligen ville han bli läkare.

“Jag hade drömmen att jobba elva månader och den tolfte månaden skulle jag ge tillbaka till samhället. Då skulle jag åka någonstans, kanske till Afrika eller Mellanöstern och hjälpa till i byar för att bidra till förändring i den här världen”, säger han men konstaterar att betygen inte räckte till.

“Då tyckte jag att Teknis var ett alternativ. Nu kan jag hjälpa människor på andra sätt, trots att jag inte är läkare.”

Att det blev en teknisk utbildning berodde till stor del på tidens anda under de sista åren på 1970-talet.

“Det var stora frågor om kärnkraft och alternativa energikällor – ska man gå vidare med vattenkraft och att bränna kol? Folk hade olika åsikter om både det ena och det andra utan att ha genuin kunskap. Svåra frågor på vilka man måste hitta lösningar. Jag var därför en av de få som läste kärnkraft, termisk och alternativa energier.”

Var du aktiv i nej-till-kärnkraft-debatten?

“Nej, jag var inte aktiv, eftersom jag inte fick rösta vid den här tiden, alltså 1981.”

Under studietiden blev han kontaktad av Asea som erbjöd jobb på Stal-Laval i Finspång.

“Jag började innan jag var färdig med universitetet. Det var intressant att bo i Finspång, jämfört med Stockholm, i ett litet samhälle. Alla kände alla.”

Hur gick mötet med det svenska samhället?

“Många invandrare som flyttar till Sverige har det ganska kärvt av ekonomiska eller kulturella skäl. För oss var det inte så. Jag pratar flera språk så det var ganska enkelt för mig”, säger han.

Förutom svenska talar han engelska, franska, arabiska och tyska. Kunskaperna i arabiska ledde till att han efter ungefär ett år i Finspång flyttade för att arbeta för Asea i Dubai och Saudiarabien. Efter det återvände han till Sverige.

Karriärmässigt låter det som att allt gått din väg. Har du inte haft några motgångar?

“Jag minns inte de jobbiga bitarna utan bara de goda. Men om du kommer till Sverige och inte kan språket eller kulturen och har idéer om hur Sverige ska vara – då blir det en viss chock med värderingarna, vad som är viktigt och inte viktigt, och syn-en på livet, familjen, uppfostran, ungdomar, synen på allt”, säger han och fortsätter:

“Jag kunde inte ta studielån från staten eftersom jag var inte kvalificerad till det och jag vill inte be mina föräldrar om pengar, så jag jobbade nästan heltid på sjukhuset i Uppsala på nätterna medan jag studerade heltid på dagarna. På den tiden önskade jag mest av allt att bara få ta en blund i två minuter när jag lutade mig mot en vägg – det tyckte jag var lyx. Numera när jag har svårt att sova behöver jag bara tänka tillbaka så somnar jag direkt.”

Han betonar att det nya landet innebar en enorm möjlighet för honom och kallar det för det bästa beslut hans far tog.

Men samtidigt uppstod svåra situationer med frågeställningar som många som flyttat till ett nytt hemland känner igen.

“Dels att anpassa sig, dels vad man ska behålla av det gamla, vad man ska acceptera av det nya – det gör en kluven. Att inte riktigt veta var jag ska stå någonstans och att jag måste bestämma mig.”

Efter att ha arbetat för Asea i Mellanöstern var han tillbaka i Sverige. Han arbetade fram till sammanslagning mellan Asea och Brown, Boveri & Cie 1989 då hans chef meddelade att han hade en eftermiddag på sig att smälta att han skulle flytta till Schweiz.

“Många svenskar flyttade ner, men alla var inte välkomna. Mig satte de i frysboxen i ungefär tre månader. Jag skulle inte komma och berätta för schweizarna hur de skulle köra ett företag. Det var ganska svårt i början”, säger han och fortsätter:

“Efter tre månader märkte de att jag hade vettiga idéer, så de tog mig ur frysboxen och jag var en chef med stor potential på schweiziska ABB – det var en genombrytning. Vi var sexton personer, bara jag var svensk och resten schweizare.”

ABB var ett av de mest omtalade bolagen vid denna tid och välprofilerade koncernchefen Percy Barnevik var drivande i expansionen.

“Lönsamhet var viktigt, men tillväxten stod högst upp på agendan, det var vad man fokuserade på. Det var därför vi köpte en massa företag och expanderade i olika länder, sålde mer och byggde upp mer – på det viset blev ABB världskänt”, säger Samir Brikho.

Han blev utsedd till regionchef för all kraftgenerering i Mellanöstern och Afrika som vid den tidpunkten utgjorde en liten verksamhet.

“Vi fördubblade verksamheten på två år. Det var ett enormt drag. Det var som att det inte fanns något hinder för oss – att allt var möjligt”, säger han och tillägger att detta är något han tagit med sig.

“Tillväxt och att bli bättre sitter i ryggmärgen. Inte nödvändigtvis större, men bättre. Det sitter i mitt dna i dag.”

Han blev vd i ett av ABB:s samägda bolag med franska Alstom och baserad i Bryssel. När hela verksamheten sedan togs över av Alstom följde han med till Paris.

Samtidigt utvecklades ABB åt ett annat håll – från sin höga position blev fallet stort i början på 2000-talet.

Percy Barneviks exit och pensionsskandalen skadade bolagets anseende och när lagstiftningen förändrades blev bolaget stämt i asbestmål som blev oerhört kostsamma.

Det var också anledningen till varför Samir Brikho kom tillbaka till ABB 2003 med uppdrag att ta hand om bolagets oljeoch gasverksamhet.

“De visste inte vem jag var – de hade hört talas om mig men de visste inte hur bra jag var”, säger han och tillägger:

“När de såg att jag kunde få det i ordning sålde vi upstream och skötte om downstream – det började gå jättebra, vi visade vinst för första gången på en massa år. ABB:s styrelse ansåg att det var läge för mig att gå in i den exekutiva ledningen och sköta både kraftsystem och olja/gas.”

En position han hade ett knappt år. Men han var ändå inte nöjd.

“Jag hade ganska höga ambitioner på den tiden, och de har inte blivit lägre nu”, säger han och skrattar igen.

“Jag tyckte det skulle vara intressant att lära sig mer samtidigt som jag kunde bidra till ABB. Efter diskussioner med styrelsen kom vi överens om att det är bäst för mig att gå utanför ABB, ta ett vd-jobb, visa vad jag kan och sedan komma tillbaka”, säger han.

Det var precis vad han gjorde, när han fick jobbet som vd på Amec.

“Jag trodde jag skulle vara här ett par år, nu har det gått sju år.”

När han tillträdde vd-posten på Amec i oktober 2006 var det ett spretigt bolag med byggverksamheter, fastigheter och en rad andra verksamheter – totalt fyrtio olika inriktningar.

“Och inte heller särskilt lönsamt”, inflikar han.

Han körde ett program kallat activity based costing model (ABC) för att ta reda på vilka affärer de skulle lämna och vilka som skulle behållas.

“Det är alltid enkelt att hoppa på något nytt, men svårt att lämna gammal kärnverksamhet.”

73 dagar efter hans tillträde hade styrelse klubbat den nya strategin. Kvar blev elva sektorer.

“Vi kom från 3 procents lönsamhet 2006 till ungefär 9 procent år 2010. Värdet på företaget gick upp fyrfalt – den snabbaste kurstillväxten på Londonbörsen!”

Amec har stöpts om, under sina sju år har han sålt 9 företag och köpt 27.

“Företaget i dag är ett helt annat än vad det var och vi kör vidare”, säger han.

Målet är att fortsätta växa, utöka kompetenserna inom olje- och gasindustrin och även förbättra bolagets geografiska närvaro.

“Vi är för dåligt etablerade i Mellanöstern, Afrika, Asien eller Latinamerika. Det kan bli bättre antingen organiskt eller genom förvärv. Så vi tittar på flera alternativ”, säger han.

Den hetaste frågan i olje- och gasindustrin är skifferolja eller shale gas där USA antas bli nettoexportör av energi, vilket förändrar maktbalansen i världen.

Utvinningen av skifferolja har kritiserats, den så kallade frackingen får stora miljökonsekvenser. I Storbritiannien gjordes testborrningar med frackingteknik i Balcombe i West Sussex i augusti. Demonstranter lyckades förhindra arbetet, vilket gjorde att det sköts upp, och organisatörerna lovade att de ska motarbeta fracking på andra platser.

Industriexperter bedömer dock att motståndet inte är tillräckligt omfattande för att det ska bli ett memorandum mot fracking av samma slag som i Frankrike.

Än så länge finns det regelverk som blockerar utvinning av icke-konventionell olja, men det bedöms luckras upp allteftersom och innebära gradvis övergång till produktion efter 2020.

Samir Brikho har varit ute i debatten tidigare och är luttrad.

“Vi har uttalat oss flera gånger och sagt att skifferolja inte är för alla, inte för varje land och varje plats eftersom det finns många utmaningar ur ett teknologiskt och miljömässigt perspektiv”, säger han.

“Om miljön inte skyddas är vi emot skifferoljeutvinning, om miljö däremot skyddas är vi för.”

Han tolkar att USA:s minskande politiska intresse för Mellanöstern till stor del beror på energitillgången.

“Det gäller för alla länder, om dina tillgångar är hotade försvarar du vad som är nödvändigt för din egen konsumtion. Men andra bryr sig, kineserna börjar intressera sig för vad som händer i Mellanöstern av den enkla anledningen att de köper mycket energi därifrån.”

Han lyfter fram exempel från USA där frackingprojekt drivits på ett bra sätt eftersom det funnits god tillgång till vatten, stora arealer, inga stora befolkningar i området och en infrastruktur på plats.

“Men om någon skulle säga att de ska göra det i centrala London”, säger han och pekar med handen i riktning mot Sankt Pauls-katedralen.

“Då skulle jag säga vänta lite, vi har problem, för vi skulle inte ha möjlighet att hantera alla miljömässiga aspekter i överbefolkade områden som London.”

I årsredovisningen står det att Amec klarar av projekt i Arktis. Skulle ni ta ett sådant uppdrag?

“Först skulle vi göra en miljökonsekvensstudie. Kan vi bekräfta att det går att göra då gör vi det – annars inte.”

Amec har folk på plats vid gruvprojektet Oyu Tolgoi i Mongoliet, som VA:s reporter tidigare har besökt. Lokalbor har uppgett att deras vattenkällor förstörs på grund av verksamheten (VA nr 48/2011).

Påverkar inte den typen av gruvprojekt alltid miljön?

“Jo, det är därför jag säger att man inte kan göra det nära samhällen. Och att vi därför gör miljökonsekvensstudier först, för att förstå hur man kan driva projektet med minsta möjliga påverkan på naturen.”

“Vi har inte två jordklot, utan bara ett. Om vi klantar till det är vi färdiga. Det är därför det är så viktigt.”

Han tillägger att Amec har 8 000 anställda som sysslar med miljöfrågor.

“Det handlar inte om 8 personer utan 8 000 av vilka många har doktorsgrad och masterutbildningar för att kunna ge oss en bra analys om vad som är bra och vad som inte är bra”, säger han.

En assistent knackar på dörren, sticker in huvudet i rummet och meddelar att Samir Brikho redan är sen till nästa möte.

Han svarar att han blir sen några minuter till.

Amec har som sagt ingen verksamhet i Sverige, men det hindrar inte honom från att ofta besöka det han betraktar som sitt hemland.

“Jag lämnade Sverige för 25 år sedan. Att ändå åka tillbaka en gång i månaden – det är ganska mycket. Min far gick bort förra året, men mina två söner bor i Sverige, liksom min mor och mina syskon”, säger han.

Uppdragen i Stenas rådgivande styrelse och SEB:s styrelse har också bidragit till de återkommande resorna. Det arbetet har gett honom inblick i familjen bakom Stenaimperiet.

“De är en väldigt framgångsrik familj i Sverige, en av de tio rikaste, som lyckats bygga en stor förmögenhet genom att ta risker och vara modiga. Dan Sten Olsson har från 25 års ålder till 66 byggt något som är tio gånger större än när han tog över det”, konstaterar han.

Samir Brikho ställer sig upp, redo för mötet i konferensrummet intill, och slår fast sin roll inom Stena.

“De är aktiva med borrar, fartyg och olje- och gasinvesteringar. Men de vill också ha, tror jag, någon som hjälper till i nästa tillväxtsteg.”

EMANUEL SIDEA

FAKTA/ Samir Yacoub Brikho

FÖDD: 3 maj 1958 i Beirut.
FAMILJ: Två söner från tidigare äktenskap, Lucas, född 1984, och Sebastian, född 1986. “En är ingenjör och den andra går åt det helt andra hållet med psykologi och HR-frågor.”
BOSTAD: Bostad i den lyxiga Londonstadsdelen Belgravia. Äger ett hus nära Zürichsjön i Wollerau i Schweiz och hus i Västmanland.
INKOMST: Motsvarande 30,8 miljoner kronor i lön, pensionsavsättningar, bonus och andra förmåner 2012. Under vd-perioden på Amec 2006-2012 var den sammanlagda ersättningen 295 miljoner kronor.
ANTAL AKTIER: 1,8 miljoner aktier (per 31 dec 2012) värda 215 miljoner kronor. Inklusive cirka 600 000 aktieoptioner (med inlåsning till senast mars 2015) värda till aktuell kurs motsvarande 72 miljoner kronor.
INTRESSEN: “Jag älskar att vara utomhus, så jag gillar skidåkning, golf, segling.” I andra intervjuer har han uppgett intresse för sportbilar, vilket han äger ett antal av bland annat flera Porschemodeller.
TWITTER:@samirbrikho – har 617 följare.
BOKTIPS: “Vilken bok som helst? Läs Dan Browns ‘Inferno’. Den är bra!”