Rysk revansch
Rysk ekonomi är tillbaka på fötter igen efter finanskrisen. Och trots högljudda protester mot Vladimir Putin kommer landet utan tvekan att fortsätta sin ekonomiska uppåtresa.
(Veckans Affärer 1 mars 2012)
Snön faller över Moskva. Grå snömodd och en ständig trafik som står stilla, bilarna tutar. På gatorna finns inga tecken på opposition. Inte på Röda torget utanför Kreml, inte på Pusjkintorget eller på andra stora gator. Intill Röda torget, som är grårött, finns bara handlare som vill kränga pälsmössor och souvenirer. Ett par småfulla ryssar vinglar fram bland folkmassor av mestadels turister med kamera.
De tidigare så månghövdade demonstrationerna mot Putin och crème de la Kreml-eliten har inte lämnat efter sig några kamperande eftersläntrare. Trots att det bara återstår dagar till det ryska presidentvalet den 4 mars.
Bland cheferna på arbetsplatserna är det en knäckfråga om man ska låta kollegerna diskutera politik och en morgontidning har gjort en enkät.
”Nej, det kan skapa missämja”, svarar Alexander Glusjkov, som äger en kedja av skönhetssalonger.
Han tillägger också att utgången av valet är givet.
”Folk vill ändå ha ett rättvist val och att röster ska räknas rätt. Folket demonstrerar inte av uppgivenhet utan med gott humör.”
Ryssen har skäl att vara glad igen.
Den ryska ekonomin reser sig efter nedgången. År 2011 växte den med drygt 4 procent. Året innan växte ekonomin med lika mycket. Den är nu tillbaka på samma nivå som före krisen, men det tog dubbelt så lång tid än vad det gjorde efter kraschen 1998.
”Jag är investerare och nu ser jag samma värderingar av bolagen som 1999 då Ryssland var bankrutt”, säger Peter Elam Håkansson på östinriktade fondbolaget East Capital.
Han fortsätter:
”Om man hade en hög förväntansbild var det en sak. De enda risker som finns nu, som jag ser det, är på uppsidan.”
Många bedömare, inte bara de som alltid varit positivt inställda, anser att Ryssland oavsett utgången av valet den 4 mars kommer att fortsätta sin ekonomiska resa.
”Visionen är att Ryssland kommer att konvergera mot samma standard som i Europa, det är långsiktig tendens. Ryssland har bara en fjärdel av svensk BNP per capita. Berlinmuren föll för 22 år sedan och visst trodde man att det skulle skett mer, men det kommer”, säger Peter Elam Håkansson.
Från 1999 till 2008 växte den ryska ekonomin med i snitt 7 procent per år. Gas och olja driver i dag ekonomin. Satsningar inom andra sektorer har gjorts och utbudet riktade mot den allt köpstarkare konsumenten är allt större.
Alexander Glusjkov startade en skohandelskedja redan 1991, han har gått vidare och sedan 1998 driver han Mone – en kedja av skönhetssalonger som finns på tjugofem platser runtom Moskva.
I en av salongerna moppar en städerska upp den gråa snömodden som gästerna drar med sig in. Glusjkov beskriver hur marknaden bromsade in helt 2009 och hur han förlorade en femtedel av årsomsättningen. Först 2010 kom han tillbaka till samma nivå som före krisen 2008. I fjol växte omsättningen med 24 procent, prognosen för detta år är också god.
Ryssarnas konsumtion bidrog till cirka 3 procentenheter av fjolårets tillväxt. Företagare i Ryssland lägger ingen större notis vid demonstrationerna, däremot har protesterna skrämt bort de som inte gjort sig besväret att flyga till Sankt Petersburg, Moskva eller Nizjnij Novogorod. Faktum är att utländska investerare plockade hem kapital i fjol motsvarande 5 procent av rysk BNP. Men det ska ställas i relation till krisåret 1998 då kapital motsvarande 12–15 procent av BNP togs ut – vilket också var i nivå med de senaste krisåren 2008/2009.
Andra pekar på att uttag av kapital har skett i små belopp, vilket tyder på att det snarare är förmögna ryssar som köper sommarhus i Europa – där priserna som bekant fallit – än tunga utländska placerare.
Just stigande inkomster hos Rysslands befolkning har varit en knäckfråga. Gruppen som protesterar mot Putin är en urban medelklass. De unga har länge betraktats som en opolitisk generation definierad endast genom sin konsumtion. Den ökande konsumtionen märks hela tiden i form av att tempot i staden minskat i takt med att antalet bilar ökat på gatorna. På Moskvas ringled står trafiken så gott som stilla under de mest intensiva timmarna.
Efter valet väntas många investerare återvända med sitt kapital till den ryska marknaden, när utgången inte längre är osäker. Oron är snarare kopplad till om det skulle överraskas med några nya regleringar, anser analytiker.
Den ryska börsen ligger redan före och har återhämtat sig, i år har RTS-börsen stigit med 20 procent. När Ryssland i mitten av året slutligen går med i frihandelsorganisationen WTO, efter arton års förhandlingar, väntas det locka ännu mer investeringar. Samtidigt blir marknaden konkurrensutsatt på ett helt annat sätt när importtullarna faller.
Den upplevda politiska risken har minskat i takt med att Putin fått stort stöd i de senaste opinionsundersökningarna. I en analys konstaterar investmentbanken Citi att det politiska systemet behöver reformeras, vilket sannolikt inte kommer att göras – något som kommer skapa fortsatt instabilitet. Och trots nuvarande stöd finns det samtidigt en bred motvilja mot Putin, tillräckligt stor för att han sannolikt inte kan återvända för en andra mandatperiod. Affärsmannen Alexander Glusjkov är också inne på det spåret.
”Om en av Putins motståndare får 20 procent av rösterna i detta val, då kanske det kan öka inför nästa presidentval och då får vi fram en ny president”, säger han och tillägger:
”Jag tror inte att Putin sitter i tolv år.”
Peter Elam Håkansson på East Capital poängterar att Putin är en praktisk och inte ideologisk politiker.
”Putin är en ganska realistisk politiker med en känsla vad som är görbart.”
Korruptionen är ett påtagligt problem och försök har gjorts för att frånta makten från lokala pampar inom statsapparaten, men folket är inte nöjda. Det räcker inte.
Dock har Putin signalerat att han kommer göra en regeringsombildning och en översyn av politiken efter valet. Vad som är klart är att det inte bara är en ny början för Rysslands ekonomi utan mer än så.
FAKTA/ 5 SCENARIER FÖR RYSSLAND
Anders Åslund är en av Sveriges största Rysslandskännare och har varit ekonomisk-politisk rådgivare åt den ryska regeringen. Numera är han verksam vid den amerikanska tankesmedjan Peterson Institute for International Economics och skissar på fem olika scenarier efter valet den 4 mars.
* Den etablerade synen är att ekonomin och samhället har växt sig mognare än det politiska systemet, där Putin inte hängt med. Hans makt kommer gradvis att minska och en hel demokratisk övergång sker inom två tre år.
* En alternativ syn är att Putin insett ovanstående och att han under sin mandatperiod kommer dra åt skruvarna på oppositionen och vara mer repressiv.
* Många västerländska affärsmän som är positiva till Putin tror att han som skicklig och praktisk politiker kommer att fortsätta på vägen som han slog sig in på i början av 2000-talet: att fortsätta avreglera marknaden och göra juridiska reformer.
* Om Putins maktbas minskar finns risken att extremvänster och -höger samarbetar i det ryska parlamentet, duman. Politiskt skulle det betyda ökade statliga utgifter och högre skatter, något Putin-anhängare också varnat för.
* Inget kommer att förändras – det är en syn som många lojala till regimen har, allt handlar om att bara släppa ut lite luft ur tryckkokaren.
EMANUEL SIDEA
Svenskarna på världens hetaste marknad
Den ryska ekonomins återkomst och tillväxt har skapat världens hetaste konsumentmarknad. Veckans Affärer reste till Moskva för att träffa svenskarna som lyckats fånga den lönsamma medelklassen som alla slåss om.
Det är några minuter efter åtta på morgonen men på anrika Kafé Pusjkin är några män fortfarande på festhumör. De hinkar vodka och har var sin kvinna klädd i avslöjande kläder. Några bord bort, i ett hörn, sitter Jonas Nordlander och Filip Engelbert.
”Hur mycket betalade du för taxin?”, frågar Filip Engelbert.
Priserna har dragit i väg och i Moskva kostar en kvarts taxiresa numera 230 kronor, vissa bolag tar minst 300 kronor. Men ju längre tid på plats i Ryssland, desto mer lär man sig att få ned priset. Filip Engelbert berättar att det går att få ned priset betydligt med så kallad zigenartaxi, alltså privatpersoner som kör svarttaxi.
De kom hit för fem år sedan och har sedan 2009 byggt Avito, en radannonstjänst på nätet. Delägare är Stenbecksfärens investmentbolag Kinnevik och Lundinbolaget Vostok Nafta. I dag är man ledande med över 200 000 nya annonser varje dag, men det har inte varit helt lätt.
”Vi har varit tvungna att förändra ryssarnas tänkande. Få inser att vad de har i hemmet kan andra vilja köpa”, säger Jonas Nordlander över en omelettfrukost.
Kafé Pusjkin är en anakronism i ett Ryssland där landet har kommit att representera vad som kan gå fel när kommunistregimer okontrollerat går över till marknadsekonomi – och hur man inte ska sälja ut statliga bolag med ett otydligt kupongsystem. Oligarkernas överflöd sipprar ner i vardagsekonomin och har blåst upp priserna på taxiresor.
Den vanliga ryssen har också blivit rikare under de två decennier som gått sedan Sovjets fall. Statens naturrikedomar har gjort folk förmögna. I Moskva räknas 40 procent av befolkningen till gruppen medelklass, det vill säga att de har en disponibel inkomst på över 1 000 dollar per månad, motsvarande cirka 7 000 kronor. I andra ryska storstäder räknas 20–30 procent av befolkningen till den gruppen. Fortfarande är inkomstnivån bara hälften mot den i Europa, men det är på uppgång.
Så för första gången i historien har Ryssland gått in i en ny fas: den ryska medelklassen.
Bland ryssarna betraktar sig en tredjedel som medelklass. Andra menar att hälften av landets 143 miljoner invånare hör till den gruppen. Oavsett är det en enorm marknad. Ryssland är världens sjätte största ekonomi och till ytan världens största land med nio tidszoner.
Med den ryska medelklassen för ögonen har Jonas Nordlander och Filip Engelbert startat Avito trots att ingen av dem kunde ryska eller har läst språket.
Vi beger oss mot Avitos kontor som ligger ett stenkast från kaféet och vi går genom underjordstunnlar och snömoddiga gator. Kontoret är trångt. Senare i kväll ska de titta på nya lokaler. Totalt har bolaget etthundra anställda utspridda på andra orter i Ryssland, ett kontor finns också i Ukraina. Bolaget brukar beskrivas som en rysk motsvarighet till Blocket och jämförelsen är inte helt missvisande. Skillnaden är att här är annonseringen är kostnadsfri. I valet av etableringsorter har man följt en annan svensk pionjär.
”Vi har utgått från att Ikea med sin kapacitet har gjort ett grundligt marknadsarbete. Så i de städer de har etablerat sig har vi också satsat. Vi har resonerat att där kommer det att finnas möbler som vill säljas vidare”, säger Jonas Nordlander.
Städerna kallas för ”miljoniki”, städer med minst en miljon invånare. Merparten av den ryska befolkningen är urban – en utmärkt grupp för Avito.
På datorns webbläsare har han Blockets ägare Schibsteds kvartalsrapport, att man jämför sig med Blocket är givet. De egna siffrorna är slående. Senaste månaden hade Avito 27 miljoner besökare på sajten. Intäkterna har börjat rulla in, sjuttio miljoner kronor i fjol och bolaget värderas till en miljard kronor. Jonas Nordlander skrattar åt det faktum att en av storägarna, Lukas Lundin, inte förstått affärsmodellen när han varit på besök i Moskva. Det konstateras också att Lundin inte använder dator – det gör däremot ryssarna.
Hälften har internet hemma. Ett tecken på välstånd, men också varit ett verktyg för att organisera sig politiskt och där man kunnat vädra sitt missnöje mot president Putin.
Putin har sagt att utlänningar står bakom de massiva demonstrationerna. Säkerhetstjänsten FSB, det forna KGB, är på helspänn inför presidentvalet om några dagar. Jonas Nordlander, som varit här i några år, tycker att ryssarna var mer skeptiska mot utlänningar under finanskrisen 2008/2009.
”Putin resonerade att man själva kunde lösa problemen med finanskrisen, att det skulle Ryssland fixa själt utan utlänningar”, säger Jonas Nordlander och fortsätter:
”Att få arbetsvisum blev plötsligt omständligt, och det gavs bara tillstånd för ett år mot tidigare tre år.”
Andra företagare som VA träffar vittnar om andra erfarenheter.
”Alla i Ryssland är avlyssnade”, konstaterar en företagare som själv är övervakad och inte vill namnges.
Det är inte någon paranoia, avlyssningen är inte personlig. Den bara är. Sett med de ögonen verkar de senaste dagarnas händelser förståeliga: en glappande och burkig hotelltelefon, problem vi haft med mobiler som ger upp, mejl och sms som inte kommer fram. Och hotellets säkerhetschef som ringer till rummet och frågar om allt är okej.
Övervakningskameror finns överallt. Och på alla hotell och restauranger säkerhetsvakter som uppmärksamt följer dina rörelser, i bland kallar de en vid namn. Vem gör sig besväret att ta reda på det?
Även om utlänningar nu är välkomna är säkerhetsvakter allestädes närvarande och sällan utom synhåll på restauranger, offentliga inrättningar, tågstationer och hotell.
Putin lyckades stabilisera landet under början på 2000-talet och lät Dmitiri Medvedev bli stolsvärmare, innan det var tänkt att han åter skulle ta presidentstolen. Vilket han antas göra efter valet den 4 mars. Vad som överraskat både ryssar och uppenbarligen politiker är att medelklassen, trots ökade inkomster, protesterat. Många har fått nog och vill lämna landet. En undersökning från det oberoende undersökningsinstitutet Levadacentret visar att 22 procent av de vuxna ryssarna vill lämna landet för gott. Fyra år tidigare övervägde endast 7 procent samma sak. Faktum är att aldrig tidigare har lusten att lämna Ryssland varit större. När Sovjetunionen brakade samman för två decennier sedan ville 18 procent sticka. De som vill dra är inte de fattiga och desperata, många är entreprenörer och studenter. Medelklassen, som sagt.
På det lyxiga Tsumvaruhuset är det glest mellan kunderna. Sortimentet är enormt och avsevärt bredare än i Stockholm. Fler kunder hittas på det intilliggande varuhuset Gum, med sina internationella varumärken riktat till den övre medelklassen.
Efter en färd genom grå snömodd och nedsinglande snöflingor hittas flerfalt fler kunder på Megashoppingscentren. Helgtid är köerna hysteriska. Här syns den köpstarka medelklassen som allra tydligast.
Den ryska medelklassen är enorm och svår att förstå sig på. Många stora spelare vill åt den, bland andra Ikea och deras varuhuskoncept, Mega. Fordonsbjässar som Volkswagen, Skoda och GM vill alla in på marknaden.
I dag finns 36 miljoner bilar i Ryssland, vilket motsvarar en bil på fyra personer. I Tyskland är siffran en bil per två personer. Men varje år säljs det tre miljoner bilar i Ryssland, snart går man om Tyskland som Europas största bilmarknad.
En av de miljoner ryssar som under det senaste decenniet tagit ett steg upp ekonomiskt är Elena Nikita.
För sju år sedan var hon nygift, hon och maken – anställd inom det militära – flyttade runt i landet på grund av hans arbete. Med studier inom marknadsföring ville hon starta bolag, men saknade kapital. Hon vände sig till det svenska kosmetikabolaget Oriflame. Sedan dess har hon gjort raketkarriär som så kallad säljkonsulent som sysslar med direktförsäljning av kosmetika. Hon är en av miljontals i Ryssland och under sig har hon tusen försäljare. Eftersom hon får en andel av vad hennes egna konsulenter drar in har hon ökat inkomsten avsevärt.
”Jag tillhör medelklassen nu och kan resa ett par gånger om året. Inte bara i länderna omkring Ryssland utan till Thailand och Bali”, säger hon när vi träffas på Oriflames Moskvakontor, inte långt från olympiastadion.
Hela hennes familj är involverad i företaget och om allt går vägen kommer hon före årets utgång att räknas till de så kallade diamantdirektörerna. Då väntar ännu fler resor och ännu större inkomst.
Dock har Oriflames försäljning i Ryssland inte gått lysande under senare år. Tidigare har Mats Palmquist, chef för Ryssland och CIS-länderna (de forna sovjetstaterna), förklarat varför:
”Under 12–18 månader har den ryska konsumenten gått in i väggen. Eftersom de lägger 50–60 procent av sin inkomst på livsnödvändigheter, till exempel hyra, el, mat, medicin och så vidare. Och förutom lågkonjunktur har det varit en global effekt med stigande matpriser på grund av dåliga skördar och skogsbränder i fjol. Samtidigt har el- och bensinpriser ökat, men lönerna har stått stilla. Så konsumenterna har haft mindre fickpengar att röra sig med.”
Oriflame har en direkt inblick i den ryska konsumentens plånbok, särskilt den kvinnliga. I Ryssland backade Oriflames försäljning med 12 procent under 2011.
Att ryska kvinnor lägger tio gånger mer av sin disponibla inkomst på skönhetsprodukter än skandinaviska kvinnor lockar fler till marknaden.
Fredrik Ekman har just en bakgrund från Oriflame. År 2000 grundade han private equity-firman Mint Capital med kompanjonen Ulf Persson. En stor del av kapitalet kommer från af Jochnick-familjen.
”Vi såg att det fanns en lucka på marknaden för investerare som går in i small- och midcapbolag”, säger Fredrik Ekman när vi träffas på en av Mones salonger, en skönhetsoch frisörkedja i Moskva.
Häromåret investerade man i Mone och några meter bakom Fredrik Ekman får två kvinnor sitt hår tvättat, en man får en manikyr. Det är kväll och allt fler kunder trillar in vad klockan lider.
Mint Capital har två fonder, varav den ena är fullinvesterad, och hade egentligen planerat att resa en tredje, men har haft fullt upp med transaktioner. Marknadsläget har inte heller varit det bästa, medger Fredrik Ekman.
”Nästa fond kommer inte heller att vara så stor, runt 130 miljoner dollar och ha specifik inriktning på en bransch”, säger han och i den storleksordningen ligger även de tidigare två fonderna.
Fredrik Ekman har över 20 års erfarenhet av Ryssland. Han var på plats i februari 1991, redan innan landet i augusti samma år gjorde det möjligt för utländska investerare att till 100 procent äga dotterbolag i Ryssland. Han, liksom många andra svenskar som kom hit tidigt, har läst på Tolkskolan och är utbildad förhörsledare.
”Helt plötsligt när Sovjet föll så var ryskan i stället ett affärsspråk”, säger han.
Så hur har marknaden förändrats under de senaste tio åren, från början av 2000-talet till i dag?
”Ur ett investerarperspektiv är det väsensskilt. Då var oljan billig, ingen kunde föreställa sig ett oljepris över 100 dollar. Med den resan i ryggen är det för ett land en välsignelse!”, säger Fredrik Ekman.
De åren var expansiva – alla kunde lyckas, det viktigaste var att komma i gång. Lika expansiva var kostnaderna, menar han och säger att krisen 2008/2009 har varit nyttig för många bolag.
”Tidigare har det inte ställts krav på kostnadseffektivitet.”
I Ryssland, liksom i världsekonomin med krisande banker över en natt, stoppades kreditgivningen. Till skillnad från andra stora ekonomier är detta en färskare och omognare ekonomi och nedgången slog hårdare mot landet. Entreprenörer fick sig en törn, och som investerare menar Ekman att det var ett bra läge.
”För landet var det nyttigt att entreprenörerna blev mer sansade. Tidigare lyssnade man inte på någon, nu blev man tvungen att ta in och lyssna på medarbetare, ägare och kunder på ett helt annat sätt”, säger han och uppger att det märks i verksamheten att landet är tillbaka.
”2010 återvände tillväxten, men för vissa var marknaden så nedtryckt att det har tagit tid att komma igen.”
En viktig förklaring till den snabba återhämtningen är att många ryssar inte är särskilt involverade i den finansiella världen. Pensionerna är låga, få personer äger aktier, man har inga besparingar på banken. Den positiva sidan av en finansiell underutveckling är att skulder saknas. Medan statsfinansiella skuldkriser exploderar i övriga Europa står Ryssland stadigt med en liten utlandsskuld på motsvarande 15 procent av BNP, i övriga Europa är det inte ovanligt med tiofalt högre siffra.
Hotellet Hilton Leningradskaja vittnar om en svunnen tid, den nyklassiska skyskrapan som Stalin lät bygga räknas till de så kallade Sju systrarna. Utanför ingången står breda män i paletå och klassisk usjankahatt, innanför i lobbybaren röker och dricker affärsresenärerna, en äter kamtjatkakrabba. Ryssland dras med ryktet att vara ett av världens mest korrupta länder. Men bland de företag VA:s utsända träffar medger ingen att man har tvingats in i korruption.
”Ja, jag har betalat mutor när jag har blivit stoppad av polis på gatan. Men aldrig när vi gjort affärer. Även om det ibland har varit krångligt och tagit lång tid”, säger Mats Palmquist, Rysslandschef på Oriflame.
Internetföretaget Avito sysslar inte med någon handel och har inte stött på patrull.
”Vad det handlar om är att man måste ha fler personer som sköter det administrativa och juridiken, i övrigt har vi inte haft problem”, säger Jonas Nordlander.
Men Filip Engelbert inflikar att det är tufft att driva bolag.
”Var tredje år åker man på en skattegranskning. Den är av så
grundligt slag att man går igenom samtliga fakturor och samtliga fakturor hos samtliga motparter. Ett enormt pappersarbete”, säger Filip Engelbert och tar sig för pannan.
Ändå finns det en rad kända och färska exempel på korruption som uppmärksammats av främst tidningen Financial Times, där whistleblowers själva blivit föremål för åtal och där det ibland slutat med dödsfall.
Företagarna på plats slår ifrån sig omfattningen och pekar på vilket enormt land Ryssland är. Detsamma gäller de folkliga protesterna, att det i västerländsk press utmålas som en extrem politisk instabilitet.
”Den dramatik som tv-kanalen CNN bygger upp genom att spela en skakig mobilfilm gång på gång. Det är inte så”, säger Jonas Nordlander.
Både han och andra tonar ned både faran och att det skulle vara ett något hotfullt läge. Ryssland är inte svart eller vitt utan allt är en gråskala – sovjetfärgerna. Men hurdant ser man på framtiden, är den ljus eller har även den nyanser av grått?
Vad som är klart är att ryssarna öppnar sig mot omvärlden. Att resa utanför landet är prioriterat och det finns en större öppenhet bland unga ryssar.
”Många som läser engelska gör det för att kunna resa och jobbar man på internationella bolag är engelska ett krav. Sedan får du 30–40 procent högre lön om du kan språket”, säger Carl Cronstedt på språkjätten EF där han leder onlineverksamheten.
Trots att engelska lärs ut i skolan är intresset för extrautbildning stort. Att studera via nätet är inte bara en fjärdedel billigare än traditionell klassrumsundervisning, man slipper också de notoriska trafikköer och kan läsa hemifrån när det passar.
Carl Cronstedt har varit i Moskva i sex år, först på oljejätten BP, och nu sedan något år tillbaka på EF. Han vittnar om kulturförändringar bland de unga. Även Jonas Nordlander håller med. Han pekar också ut beteendeförändringar hos de unga ryssarna, på kontoret är arbetsspråket engelska.
”De är mer uppmärksamma på hur alkohol konsumeras, de har sett baksidan av det”, säger han och beskriver också hur hans anställda blir alltmer som medelklass är mest.
”Många öppnar bankkonto nu, för första gången. De får kontokort och ska på sikt ta sina första lån.”
Förutsättningarna tycks vara goda för att landet ska lyfta. Dock har en rysk ekonomihistoriker jämfört Ryssland i dag med Sovjetunionen under 1970- och tidigt 1980-tal. Trots ett högt oljepris och ökande konsumtion gick landet ändå in i en period av stagnation. När oljepriset föll blev folk alltmer motiverade till förändring. Faller oljepriset kan situationen mycket väl återupprepas, även om dagens ryska samhälle är avsevärt annorlunda jämfört med sovjettiden.
Många sätter sitt hopp till att den ryska marknaden öppnas upp. Några månader efter presidentvalet är det tänkt att Ryssland ska in i världshandelsorganisationen WTO. Efter 18 års förhandlingar.
Allt är klart för inträdet, inget land har varit så långt gånget och inte gått med, trots det saknas inte ryska skeptiker till WTO-inträdet. Ryssland har överraskat förr.
EMANUEL SIDEA
FAKTA/ Inkomsten räcker allt längre
46% har tillräckligt för att handla mat och kläder.
31% har tillräckligt för att handla mat.
16% har tillräckligt för att handla icke-nödvändiga varor.
7% har inga pengar.
1% har tillräckligt för att köpa kapitalvaror.
Källa: Citi/Levadacentret
FAKTA/ Ryssar shoppar för 7 722 miljarder
Ryssland är världens sjätte största ekonomi. Varje år konsumerar ryssen för cirka 54 000 kronor (köpkraftsjusterat US-dollar). Räknat på hela befolkningen rör det sig om ofantliga 7 722 miljarder kronor. Men BNP per capita är ändå bara på 52:a plats i världen. De senaste fem åren har andelen av landets befolkning som har mer än 500 dollar i disponibel inkomst ökat från 50 procent till 65 procent.
KÄLLA: CITI/IMF/ROSSTAT.