Minnesord: Pontus Schultz

(Veckans Affärer 30 aug 2012)

Pontus Schultz är död. Han föddes i Bromma den 22 augusti 1972. Tidigt kombinerade han entreprenörskap, medier och idrott när han åtta, nio år gammal startade sin första tidning, Forsströmsbladet, om fiske och idrott. Friidrotten var viktig från unga år och varvades med ett stort samhällsintresse. Ständigt tränade han inför nästa medeldistanslopp.
“Jag hade en tränare en gång som sa att löpning var som religion. Tydliga regler för livet, ett tydligt mål, viss möjlighet till odödlighet genom att sätta rekord”, sade Pontus i en intervju.

Han var snabbtänkt och matematiskt lagd, han var reserv i det svenska landslaget till Kemiolympiaden. Efter naturvetarlinjen läste han på journalisthögskolan JMK och planen var vidare studier på Handelshögskolan – något som aldrig blev av. Till Veckans Affärer kom han redan 1993, som praktikant från JMK.
“Den överlägset mest skickliga och talangfulla vi någonsin haft”, enligt handledaren på VA.

Pontus Forsströms första VA-artikel handlade om skogens Nobelpris som gick till en pappersmassaforskare. I alla år därefter fortsatte han att lyfta fram goda exempel och själv instifta priser till personer och företag som byggde nya strukturer. Själv ville han åstadkomma förändring – journalistiken var ett verktyg för att lyfta större frågor än vad mediedramaturgin normalt erbjöd. På tidningen Värnpliktsnytt 1993-1994 satte han tonen för sin journalistiska gärning, bland annat med ett temanummer om mångfald inom militären. Rubriken löd: “Svart och vit i grönt”.

Pontus Forsström var skribent på medietidningen Resume när han tillsammans med redaktören Bengt Uggla grundade tidningen Vision år 1996 – först ägd av Bonnier innan den köptes loss av grundarna. 24-årigen var chefredaktör, karriären gick uppåt och ambitionerna var än högre.
“Han såg möjligheter där andra såg problem”, vittnar många kolleger om.
En sommar flög Pontus till Mallorca för ett möte med affärspartnern från Vision Peppe Engberg och de diskuterade att öka tidningens utgivningstakt. Klockan var mitt på dagen och temperaturen hög, inget beslutat, men Pontus bröt ändå upp från mötet. Han skulle springa upp för bergskedjan Tramuntana.
“Typiskt Pontus!”, enligt Peppe Engberg.

Vision såldes senare till Jan Stenbecks bolag MTG och Pontus berättade ofta historier om sina möten med storägaren Jan Stenbeck – en motvalls medieentreprenör som han i många år inspirerades av. I internetbubblans efterdyningar efter millennieskiftet lades tidningen ner.
Själv startade han eget och bildade familj sommaren 2002, bara någon månad före han fyllde 30 år gifte han sig med Lisen – klimatforskare och som han ofta kallade just “min hustru klimatforskaren” – och vars efternamn han tog. I en mediebransch där namnet är ens främsta tillgång kastade han ut det gamla för det nya. En för Pontus talande gest: dåtid var glömt, framtiden innebar möjligheter.

Han fortsatte som entreprenör och gjorde konsultjobb inom medier och IT, bland annat åt TV4:s Jan Scherman. Det dröjde inte länge innan han startade affärstidningen Attention inom Bonnier 2004, en tidning som skulle överbrygga samhälle och affärer, för läsare med en flytande linje mellan jobbet och privatliv. Ett magasin med lika mycket bäring för honom själv.

På Veckans Affärer blev han chefredaktör 2006 och här upprepade han ofta att företag och affärer inte kunde betraktas som särintressen i samhället. Planen var långsiktig: han ville förändra samhällsdebatten, synen på entreprenörens roll och leda en tidning som var arenan för diskussioner inom kvinnligt företagande, entreprenörskap, hållbarhet, ungdomsarbetslöshet, kvinnor och mångfald i näringsliv, svensk export i världen och Sveriges roll i det globala. De stora frågorna var alla viktiga – allt hängde samman.
“Han var orädd, utgångspunkten var alltid optimistisk och han lät de olika perspektiven belysas på ett bra sätt”, enligt Investors vd Börje Ekholm.

Detsamma gällde hans ledarstil: han lät de bästa ideerna fusioneras samman – oavsett om de var hans egna eller andras. Och göra det oberoende om plattformen var tidning, webb eller på scen.
“Han ville föra ett samtal. Ingen annan kunde som han få personer att på scen släppa garden, lämna sin komfortzon och säga hur de kände. Pontus upplevdes aldrig som hotfull utan uppriktigt intresserad”, säger Michael Wolf, Swedbanks vd.

Pontus var en sammansatt person: å ena sidan entreprenör och å andra sidan direktör inom Sveriges största mediekoncern. Han drev en affärstidning med plats för samhällsfrågor, en uppmärksam och generös vän alltid med tid för stora nätverk, ett avväpnande leende till sin uppmärksamma blick, en tänkande visionär som trivdes på scen och ett klädintresse som manifesterade sig i kråsskjortor och lackskor. För Pontus Schultz var alltid det viktigaste det ännu ofärdiga. Något skulle göras och det kunde inte vänta: “Nu är evigt”, var inristat i vigselringen. Att sitta still i mediebåten var inget alternativ.
“Jag är inte den typen”, sa han på interna möten denna vår. På sin 40-årsdag skickade han ut ett meddelande till sina vänner:
“En man kan dö när han är 40 och säga att allt är färdigt eller så kan han fortsätta att kämpa för allt som måste göras och hålla drömmarna vid liv.”

Sin egen medelålderskris jämförde han med utmaningarna som världen står inför.
“40-årskrisen markerar på något sätt ett uppvaknande, men också ett sökande efter en ny mening, nya värderingar, nya utmaningar”, skrev han i VA:s sommarnummer.
Pontus Schultz blev 40 år gammal. Efter sig lämnar han hustrun Lisen och tre döttrar.

EMANUEL SIDEA