Den sista 16-taggaren

Peggy Bruzelius, styrelseproffs i bland annat Electrolux och Axfood, lovar att lämna alla sina svenska styrelseuppdrag om det lagstiftas om kvotering.
“Lagen är en förolämpning mot alla kompetenta kvinnor i styrelser”, säger en av näringslivets sista tungviktare som flera konkurrerande ägarsfärer vill ha i sina styrelser.

(Veckans Affärer 11 februari 2010)

Infrusna isblock ligger i den stilla nybroviken. Det är vad Peggy Bruzelius skulle kunna se från sjunde våningen vid Nybrokajen denna frostiga Stockholmsförmiddag. Men mycket av den utsikten har det inte blivit. Detta är den första av fjorton dagar hon är på kontoret i Stockholm; två dagar innan var det möte i Schweiz, på måndag i London. Flyg fram och tillbaka mellan städer för möten, möten och ännu fler möten dessa rapporttider – vardag för ett styrelseproffs. Hon själv föredrar att kalla sig diversearbetare. Sin bas och sitt kontor har hon på Lancelot Asset Management, förvaltar- och rådgivningsfirman hon deläger med Rune Andersson och Axel Johnson AB. Hon ursäktar cigarettröken i arbetsrummet – som också läcker ut till korridoren. Brandvarnaren strax utanför rummet tjuter till när elektriker som stompar omkring testar de omdragna elledningarna.

Rapportperioden har inletts med alarmerande positiva resultat för 2009 av börsbolagen. Hon instämmer i beskrivningen.

“De har gjort förvånansvärt bra vinster”, säger Peggy Bruzelius när vi sitter i hennes rum.

Hon anser däremot inte att det är problematiskt att företagen i fjol sparkat personal och nu överraskar marknaden med att redovisa oväntade vinster.

“Jag tycker faktiskt inte det. Jag tycker vi ska vara väldigt glada, inte att man varit tvungen att göra smärtsamma personalneddragningar, det blir ingen glad av, men att företagen har överlevt. Om du tittar på vilket dramatiskt fall i efterfrågan många varit ut-

satta för är det lite imponerade hur snabbt de har kunnat anpassa kostnaderna. Alternativet hade varit att många företag inte skulle ha överlevt”, säger Peggy Bruzelius.

Nja, överlevt hade nog företagen gjort utan kraftiga neddragningar.

“Om du tittar på nyemissionerna så var det inte alla bolag som hade balansräkningar som riktigt klarade den chocken som man blev utsatt för. Så det var nog en fråga om överlevnad”, säger Peggy Bruzelius.

Hon bör veta – innan hon blev ett namn i styrelsesvängen arbetade hon operativt i mer än 25 år. Enligt den förkortade resumén gjorde hon efter examen på Handelshögskolan i Stockholm 1971 en snabb karriär i näringslivet. Först som assistent till koncernchefen och chef för den strategiska planeringen i Boliden. När hon gick över till Asea 1979 avancerade hon snabbt. Hon arbetade nära vd Percy Barnevik och det var där hon fick det nedsättande epitetet “Barneviks glädjeflicka”.

Hon har fortfarande har kontakt med honom: “Vi hörs ibland, skriver långa julbrev till varandra. Han mår bra!”, säger hon.

På ABB blev hon vd för internbanken ABB Financial Services 1991. Lars Thunell, kollega från ABB, i dag chef inom Världsbanken, var på den tiden vd på SEB och lockade över henne till att bli vice vd 1997. I turerna kring en sammanslagning med Trygg-Hansa valde hon att lämna banken och sitt sista operativa jobb efter knappt ett halvår.

Nu är det alltså drygt tolv år sedan Peggy Bruzelius på heltid började ägna sig åt styrelsearbete. Många uppdrag har det blivit och under mer än ett decennium har hon befäst sin position som tungviktare i svensk näringsliv. Peggy Bruzelius är sannolikt det sista namnet i näringslivet som åtnjuter förtroende hos flera ägarsfärer – trots konkurrensen sinsemellan. Enligt henne har hon inte haft någon strategi, bara jobbat på och gjort så gott hon kunnat. Hon har fått lön för mödan. I Antonia Ax:son Johnsons maktbolags styrelse Axel Johnson AB har hon suttit i 12 år, wallenbergska Electrolux i 14 år och numera Man-dominerade Scania i 12 år.

“Det är en av de saker jag värdesätter”, säger hon och fortsätter: “Det finns nackdelar med att inte vara operativ, man är lite ensam utan ett team omkring sig. Den stora fördelen är att man första gången i sitt liv är vuxen – det finns ingen chef. Vd:n har en chef i styrelseordföranden. Däremot har en styrelseledamot i olika sfärer inte någon chef: du bestämmer själv från år till år vad du vill göra och tycker är roligt, ingen kan säga till en så här får du inte göra. De kan be en att lämna styrelsen, men det är inte hela världen.”

Annars verkar det vara svårt för andra i näringslivet att vara populära i flera ägarsfärer?

“Jag är säkert inte populär hos alla. Så det är sant, det är svårt. Men där hjälper nog mina utländska uppdrag. Ingen kan säga att det beror på den och den ägarkretsen.”

Förutom de svenska uppdragen har hon styrelseplats hos jordbruksföretaget Syngenta och kemikalieföretaget Akzo Nobel. I fjol tog hon plats i sprittillverkaren Diageo.

Under åren som styrelseproffs har hon märkt en förändring, att det blivit större fokus på styrelsen, fler är intresserade av den. Och med sin unika portfölj av utländska och svenska uppdrag vänder sig många i dag – både kvinnor och män – till henne för att råd-fråga hur man ska göra för att bli styrelseproffs. Hon menar att de först och främst måste ha operativ erfarenhet, mellanchefer kan inte ta plats i styrelser.

“Sverige ligger efter när det gäller kvinnor på tunga operativa befattningar. England, USA och till och med Frankrike ligger långt före oss. Samtidigt har vi den största andelen förvärvsarbetande kvinnor. Det är där vi verkligen har misslyckats”, säger hon.

Även arbetets karaktär har förändrats det senaste decenniet: jobbet har blivit mer tidskrävande och styrelsens inflytande har ökat. “För tio år sedan kunde det hända att styrelseledamöter kom utan att ha läst materialet och ställde frågor som var väldigt tydligt beskrivna. Det gör ingen i dag, man läser materialet och ringer och frågar om något inte är tydligt. Mellan mötena är det också mycket mer kontakt.”

Att det blivit så många uppdrag beror på svårigheten att avstå jobb. Barn av sin generation och pliktmänniska, kallar hon sig själv. I alla år har hon också varit en tävlingsmänniska. Med andra ord beror det inte på det Investors vd Börje Ekholm nyligen varnade för: styrelseledamöters låga arvodering leder till för många uppdrag för att få ihop lönen som de är vana vid. Däremot instämmer hon i Börje Ekholms beskrivning av läget för en del ledamöter.

“Jag håller med Börje, helt och hållet. Det är svårt för mig att säga för det låter som jag talar i egen sak – men det gör jag verkligen inte. Hälften av mina uppdrag är utanför Sverige och jag anser mig vara mycket välkompenserad och är dessutom i en ålder där jag inte behöver bry mig så mycket. Men jag håller med, han har rätt”, säger Peggy Bruzelius och tillägger:

“Jag börjar se på marginalen att många tar på sig för många uppdrag bara för att kunna ha den inkomstnivå de är vana vid.”

Det hade egentligen inte varit något problem att höja arvodena, utgiften är mycket marginell för storföretagen. Däremot förhindras man av populismen, enligt Peggy Bruzelius.

“När det diskuteras bolagsstämmor blir man fullkomligt galen, inte för att det spelar någon roll för det är alltid förankrat hos de större ägarna. När någon föreslår att höja arvodena med 5 procent, vilket man gör vartannat år och kostnaden för bolaget är absolut ingenting, så sitter aktieägare och ondgör sig över det här och har åsikter. Det är väldigt underligt, jag tror det är jantelagen på något sätt.”

Gör ledamöter verkligen ett bra jobb när uppdragen sammantaget blir mer än ett heltidsjobb, och hur ska enskildas insats mätas?

“Det är ett område där det varit en väldigt bra utveckling – tidigare var det att så länge man var snäll och tyst och inte gjorde bort sig var det okej. I dag görs utvärderingar, internt eller med externa konsulter, där man faktiskt går igenom ledamöternas insatser och aktivitetsnivå. Och enskilda ledamöter får ofta feedback av ordförande och ibland av en extern konsult: du upplevs vara bra ller mindre bra på det.”

Peggy Bruzelius uppdrag innebär att välja strategi och ta avgörande beslut för företag verksamma i vitt skilda branscher med hundratals miljarder kronor i årlig omsättning.

Hur bevakar man närmare tio branscher – det kan vara nog så svårt att hålla koll på en eller två, fråga bara en aktieanalytiker.

“Det klart att det är svårt. Men samtidigt är det kul. Du får en väldig överblick och lär dig något hela tiden. Det klart att om man är expert och koncentrerar sig på skogs- eller verkstadsindustri, då blir man väldigt duktig på det, men samtidigt går det lite på rutin”, säger hon.

Kan man verkligen lära sig många branscher på djupet?

“Det tar tid att bli riktigt bra i en styrelse. Första året lär man sig om det är en ny bransch och andra året kommer man in i det, jag skulle säga att verkligen uppe på banan är man först år tre. Bolagen också blivit mycket bättre på introduktionen av nya ledamöter från att det tidigare var en handfull möten med olika befattningshavare ägnas oftast 14 dagar åt att besöka verksamheter, träffa chefer inom olika delar, vilket gör att processen snabbas upp lite grann. Det klart om man skulle byta halva styrelsen varje år skulle det bli outhärdligt. Men utländska bo-lag har ofta en 3-4-årig mandatperiod.”

Är det bra med flerårig mandatperiod?

“Jag tycker egentligen att det är väldigt bra för det är en långsiktighet för styrelseledamoten, man binder sig för tre eller fyra år. Sedan har det lustigt nog gjort det lite lättare att byta ut ledamöter man inte vill ha kvar. I Sverige blir det en dramatik om man ska be någon lämna efter bara två tre år. Har man 3-4-årig mandatperiod är det ett ganska naturligt tillfälle att ompröva varje ledamot och lite mindre dramatiskt att säga till någon: vi tror att vi behöver den och den kompetensen i stället. Det är inte så tokigt upplägg”, säger hon.

Själv har hon tidigare meddelat att hon ska lämna näringslivet när hon uppnår en viss ålder. Men så har det uppenbarligen inte blivit. “Alla i min ålder har känt lite grann, när du är 45 och jobbar 80 timmar i veckan och aldrig får träffa din familj. Då säger man att när man är 55 då ska jag gå i pension och lovar dig själv det”, säger hon och fortsätter:

“Sedan är du 55, barnen är stora och det mesta är på plats. Då tänker man, ska man lägga av nu? Man kanske inte vill vara operativ och jobba 80 timmar i veckan, men vad ska man göra då. Det roliga med ledighet är kontrasten till arbete, att vara ledig jämt är kanske inte riktigt lika kul upptäcker man när man är lite äldre. Att lägga av helt har jag inga planer på. Däremot har jag ambitioner inför nästa år att dra ner lite grann, sju börsbolag är lite mycket.”

Vilka börsbolags styrelser ska du lämna?

“Det kan jag inte säga någonting om nu”, säger hon och skrattar.

Rapportsäsongen är knappast över och med allt fler positiva resultat som trillar in lär bolagens vinstutdelningar bli föremål för stor diskussion denna vår. Debatten saknar inte motparter: politiker vill plocka poäng inför valet, likaså facken inför avtalsrörelsen och storägare i behov av utdelningar att stoppa i fortsatt blödande verksamheter.

Peggy Bruzelius sitter i styrelserna för Electrolux och Husqvarna, som varslat tusentals anställda och nu väntas höja sina utdelningar. Husqvarna, som i fjol slopade sin utdelning, gjorde en nyemission på tre miljarder kronor så sent som i våras. Men Peggy Bruzelius tar de ökade utdelningarna i försvar.

“Det beror på – har du noll blir allt en ökning. Då får man jämföra med vad de gjorde förra året. Den gamla traditionen var att en utdelning skulle ha en botten och så skulle den öka år efter år efter år oavsett vad. Jag tror att vi är på väg in i en utveckling med mer varierad utdelning. Att man kan sänka den ett år utan att det är en katastrof. Och man kan ta bort den helt om det är så. Sen får man öka den när kassaflödet och resultatet tillåter. Jag tycker att årets utdelningar måste man se i ljuset av vad som hände förra året.”

I rådande konjunkturläge har två storföretag valt två olika strategier vad gäller utflyttning av svenska arbetstillfällen: Scania har behållit sin lastbilsproduktion i Södertälje och lyckats bra, medan Electrolux stött på problem vid nedläggningar i Tyskland och när man flyttat produktion till Östeuropa och Mexiko. Peggy Bruzelius anser att man inte kan jämföra de båda bolagen.

“Att göra ett kylskåp och att göra en lastbil har väldigt lite gemensamt. Att göra ett kylskåp är väldigt mycket montering och att bocka plåt – man får inte glömma det. Därför är arbetskraftskostnaden helt avgörande, det är det inte på en lastbil. Så båda har nog gjort rätt men på helt olika villkor.”

En redan nu intensiv diskussion som berör styrelseproffs – i synnerhet om du är kvinna och inbiten motståndare till förslaget – är den om politikers hot om kvoteringslag. Och hon är tydlig med beskedet om vad som händer ifall regeringen tar orden till handling.

“Det skulle göra livet väldigt lätt för mig. Jag har lovat mig själv att den dag vi får en lag om kvotering i Sverige så lämnar jag alla mina svenska börsbolag”, säger hon och fort-sätter:

“Jag har fått flera erbjudanden om styrelsejobb i Norge. Jag gillar landet, men för att de har en kvoteringslag sätter jag mig aldrig i en norsk styrelse.”

Är det för att undvika diskussionen om du är inkvoterad, eller varför är det så fel?

“Jag tycker att själva lagen är en sådan förolämpning mot de kompetenta kvinnor som sitter i styrelser”, säger Peggy Bruzelius och fortsätter:

“Jo, för att det ringer någon som frågar om du kan tänka sig att sitta i den och den styrelsen. Jag svarar tyvärr, jag har inte tid eller jag vill inte sitta i norska bolag. Och så undrar de: Vet du någon annan? Frågan är inte vet du någon annan som kan marknadsföring, finans eller har en viss profil – utan någon annan kvinna. Och detta är hela svaret! Det ögonblick vi har en kvoteringslag i Sverige kommer jag inte att sitta i ett enda svenskt börsbolags styrelse.”

Regeringen ger hon annars goda omdömen. Hon menar att det gjorts mycket gott: 69 000 fler är i arbete – trots konjunkturläget, skattereformerna har gjort att skillnaden mellan att jobba eller inte är märkbar och förmögenhetsskatten har avskaffats. Inför förra valet 2006 gjorde hon ett uttalande om att hon lämnar Sverige om Socialdemokraterna vinner valet. Nu är det valår igen och om Alliansen förlorar är situationen densamma.

“Jag kommer allvarligt överväga att lämna landet om Socialdemokraterna vinner valet. Varför? Jag har inget jätteförtroende för det här gänget. Det är mycket de inte är överens om och ingen vet vilken ekonomisk politik de kommer att föra”, säger hon.

“Vart flytten går? Så långt har jag inte kommit.”â– 

EMANUEL SIDEA

FAKTA/ PEGGY BERTHA BRUZELIUS
FÖDD: 13 november 1949 i Stockholm.
FAMILJ: Maken Jan och sonen Axel, född 1982.
UTBILDNING: Civilekonomexamen vid Handelshögskolan i Stockholm 1971. Ekonomie hedersdoktor 2005.
KARRIÄR: Assistent till koncernchefen och chef för den strategiska planeringen i Boliden AB 1974-79. Internkonsult på Asea AB 1979-83. Chef för Investor Relations i Asea-gruppen 1983-87. Vice vd i Asea Financial Services AB 1987-89. Vice vd i ABB Financial Services AB 1989-91. VD i ABB Financial Services och medlem av Asea Brown Boveri AB:s koncernledning 1991-1997. Vice vd SEB 1997-1998.
INKOMST: 5,2 miljoner kronor samt 3,2 miljoner kronor av kapital (2008).
STYRELSEUPPDRAG: Vitvarutillverkaren Electrolux (sedan 1996), lastbilstillverkaren Scania (sedan 1998), trädgårdsutrustaren Husqvarna (sedan 2006), dagligvaruhandlaren Axfood (sedan 2000), detaljhandelskoncernen Axel Johnson (sedan 1998) sprittillverkaren Diageo (sedan 2009), jordbruksföretaget Syngenta (sedan 2000), kemikalieföretaget Akzo Nobel (sedan 2007), onoterade Lancelot Asset Management, Näringslivets börskommitté och Handelshögskoleföreningen.

PEGGY BRUZELIUS NÄTVERK

Det torde vara lättare att säga vem hon inte känner i svenskt näringsliv. Kort sagt har hon haft att göra med alla tunga näringslivsprofiler.

LANCELOT

Hon deläger förvaltnings- och rådgivningsfirman Lancelot Asset Management tillsammans Antonia Ax:son Johnsons maktbolag Axel Johnson AB och Rune Andersson, vd för Mellby Gård. I styrelsen där hon håller i klubban sitter också Fredrik Persson, vd för Axel Johnson.

WALLENBERGSFÄREN

I Electrolux styrelse träffar hon bland annat vd Hans Stråberg och ordförande Marcus Wallenberg. I Husqvarna pratar hon med vd Lars Yngen, Investors vd Börje Ekholm, Lars Westerberg, som hon också träffar på Kungliga Ingenjörsvetenskaps-akademien (IVA) och Anders Moberg, tidigare IKEA-vd.

AX:SON JOHNSON-SFÄREN

I Axfoods styrelse har hon suttit i tolv år. Där träffar hon ägaren Antonia Ax:son Johnson, och ledamöterna Hans Dalborg, styrelseordförande i Nordea, styrelseproffset Marcus Storch (även han sitter i IVA) och norske lågpriskungen Odd Reitan. Genom Axel Johnsonstyrelsen träffar hon Alexandra Mörner, dotter till Antonia och Antonias make Göran Ennerfelt.

HANDELSHÖGSKOLAN

Som skattmästare och ledamot i direktionen träffar hon Erik Åsbrink, tidigare finansminister och nuvarande ordförande i Försäkringskassan, Industrivärden-vd:n Anders Nyrén, finansmannen Fredrik Lundberg och Carl-Johan Bonnier, styrelseordförande i Bonnier AB.

TJEJGÄNGET

Peggy Bruzelius tillhör också ett tjejgäng som träffas emellanåt. Till medlemmarna hör bland andra förra SAS-vd Marie Ehrling, i dag styrelseproffs, och Lena Treschow Torell, preses i IVA.

VÄNNERNA

En gammal god vän är Investormannen Claes Dahlbäck. Annan vän är Staffan Bohman, vice ordförande i Scania. Hon har inga affärer, men umgås privat med riskkapitalisten Björn Savén, partner på IK och ledamot i Nordea och Vattenfall. Detsamma gäller för Hans Mertzig, legedarisk stjärnmäklare på Carnegie och tidigare förvaltare på KK-stiftelsen. Andra vänner har hon i SAS-vd:n Mats Jansson, chefsrekryterare Michael Berglund, före detta Europaparlamentarikern Charlotte Cederschiöld, och hennes make, Carl, tidigare finansborgarråd i Stockholm.