MVG för Estland

För två år sedan slungades Estland in i en lågkonjunktur när Baltikumbubblan sprack och landets BNP krympte kraftigt. I dag är det den enda ekonomi som klarar EMU:s krav och är ett halvår från att bli euromedlem. VA:s Emanuel Sidea åkte dit för att kartlägga hur ekonomin kunde repa sig så snabbt.

(Veckans Affärer 27 maj 2010)

Försommarsolen skiner över Tallinn. Samtidigt faller regnet över hela Europa, från Spanien i väst, Sverige i norr och Bulgarien i söder. Men över Estland och Baltikum pressas temperaturen till tjugoåtta grader; här mer än hos grannarna Lettland och Litauen har snålblåsten avtagit och solen står i klar sky denna måndag. Men med krisrubrikerna ännu i färskt minne och globalt tryck på euro-ekonomierna, där ens peng blir allt mindre värd, har påfallande få turister tagit sig till Estland. Informatören Merlen Aringo på turistbyrån konstaterar att intresset i år har minskat. “I fjol hade vi 170 000 besökare i Tallinn. Hittills i år har det bara varit 27 000”, säger hon från sin disk, och hoppas på att det blir bättre.

De baltiska staterna är varandra lika, men Estland, den minsta ekonomin i Baltikum, sticker ut. Under förra decenniet, när grannländerna ökade statsskulden, låg man på beskedligare nivåer, och när letterna – med tilltro till snar euro-anslutning – belånade sig i euro för fastighetsköp och -spekulation byggdes enorma skuldberg upp.

Detta skedde inte i Estland. Ett fördelaktigt läge när politikerna efter krisen nödgade sig till åtstramningar. Effekterna har haft så snabb verkan att det talas om en snar vändning, ett konststycke ingen annan EU-ekonomi lyckats med. Nu befinner sig landet i ett av Europas bästa statsfinansiella lägen. Och en ansökan om euroanslutning lämnade Estland in i början på maj. “Utan folkets stöd skulle inte alla svåra beslut ha kunnat fattas”, sade premiärminister Andrus Ansip när EU-kommissionen svarade med att ställa sig positivt till ansökan. Ansip lovade att man ska fortsätta på den inslagna vägen: “Estland ska fortsätta med sin konservativa ekonomiska politik också i framtiden.”

Restaurangerna och hotellen i gamla stan i Tallinn må sedan länge ange priserna i euro men övergången är nu än klarare: inträdesdatum är planerat till januari 2011. Åtgärderna som politikerna vidtagit har pressat ner värdet på estniska kronan, ekonomin har blivit mer konkurrenskraftig – detta ska visa sig märkas i industrin. I Saue, cirka två mil utanför Tallinn har Fors MW sin fabrik. Det är ett verkstadsbolag som tillverkar skogs-, växelvagnar och traktorprocessorer. Bolaget är i princip jämnårigt med det moderna Estland. Mannen bakom bolaget är Leif Fors, en smålänning ett antal år yngre än Ingvar Kamprad men med en snarlik vision. “Vi ska vara skogsvagnarnas Ikea, alla ska ha råd med våra vagnar. Rätt pris är väldigt viktigt”, säger Leif Fors.

Han tar emot på fabriken tillsammans med vice vd Peter Kastberg och marknadschef Ulrica Fors Stenmarck, hans dotter. Leif Fors bosatte sig i Estland när Sovjet släppte sitt grepp och landet blev självständigt 1991. “När jag kom hit 1990-91 för första gången såg jag en misär utan like. Jag började med att exportera verktyg från Estland för att 1992 starta i egen regi. I en mörk källare gick jag ner och registrerade aktiebolaget, vilket blev bolag nummer 46”, säger han och vi inleder med att gå runt utomhus på det fyra hektar stora området, på gårdsplanen är det färdiga lagret redo att skeppas.

Eftermiddagssolen gassar och vi backar in i processen: från färdigmonterade lastare för huggna träd, skogsvagnar som de kallar det i branschen, till bearbetningar av alla delar. Över fabriksgolvet rör vi oss, ljudet är industriellt från hammare och svetsare. Från noll har han byggt upp detta verkstadsbolag som 2007 omsatte 280 miljoner estniska kronor, motsvarande 180 miljoner kronor. Men så kom lågkonjunkturen. “Det var närapå en depression”, som han kallar det och tilläger att han vet ett och annat om krisande ekonomier: “Jag är sambo med en grekiska, så vi pratar om det varje dag nu”, ler han och går vidare.

Bland de som bockar plåt ligger ståldammet tungt. Intill, från svetsarna, yr gnistorna. Fors MW:s utveckling är nära sammanflätat med landets under de två decennier som förflutit sedan självständigheten. Sovjet hade planer på att bygga en sammansättningsfabrik för Lada i Estland, planen sköts i sank vid självständigheten och Leif Fors gick med på att köpa byggmaterialet, vilket visade sig vara 137 långtradare lastade på godsvagnar. Med bakgrund i byggbranschen byggde han sig första delen av svetsverkstaden som vi ser i dag. Bolaget drabbades hårt under den baltiska bankkrisen mot slutet på 1990-talet, men liksom landet kom företaget tillbaka med än större kraft. Från 2000 till 2007 låg Estlands årliga BNP-tillväxt på hisnande 8,4 procent. Allt gick vägen, arbetslöshet minimal – 3 procent – och det var svårt att hitta personal. Tider av extrem tillväxt rådde i landet. På fabriken drabbades man dock av en allvarlig brand 2006, och kunde inte helt kapitalisera på de sista goda åren. “Det är sannolikt ännu den största industribranden i Estlands historia”, säger Leif Fors och pekar ut en del av taket där spår syns och inte har övermålats, innan vi avslutar rundturen på intilliggande kontorsdelen.

När krisen slog till mot Baltikum 2007 sprack fastighetsbubblan och länderna tvingades till en så kallad intern devalvering. Värst drabbades Lettland medan Estland klarade sig bättre. I sammanhanget hade estländerna inte varit lika expansiva och spekulativa när de tog lån. Dock, bankernas utlåning hade varit lika hänsynslös som i grannländerna. Ulrica Fors Stenmarck vittnar om att det räckte att mejla till en lånehandläggare för att få ett lån.

Peter Kastberg beklagar sig över att nykläckta studenter, inte en dag över 28, kom och skulle bedöma lånebehovet för industriella investeringar. “Om de hade haft något litet intresse för industrin, hade det varit en sak, men de kom hit oengagerat och saknade helt förståelse eller intresse för att förstå vad vi sysslar med”, säger Peter Kastberg och upprört kritiserar de svenska bankerna i regionen: “Jag skulle velat se mer bankmannamässighet. Varje år fick vi en ny handläggare, vi sa flera gånger: Kan vi inte få en som är över 30 år, som är intresserad och vi kan få ha mer än ett år. Men bankerna är banker var de än är i världen. Och nej, det har inte blivit bättre, än i dag är det likadant.”

Estniskt näringsliv, som till två tredjedelar består av olika tjänstearbeten och bara 20 procent är industri, har en gammal mentalitet ärvd från gamla Sovjet. Där försöker Fors MW vara annorlunda, menar man, och bolaget har en öppen redovisning och driver en blogg där man berättar om i princip allt. “Vi har ett svensk tänkande kring öppenhet, och det försöker vi få in i den här regionen”, säger Peter Kastberg.

Estland undvek att hamna i samma sits som Lettland dels till följd av politiken. I Lettland, måna om att förbli vid makten, stramade politikerna inte åt ekonomin – vilket de efterklokt inser att man borde ha gjort – utan tvärtom eldade på. Det var inte en expansiv ekonomisk politik som estländarna förde men det blev ändå en kraftig inbromsning även i Estland när Baltikumbubblan sprack. Ekonomin backade och så sent som 2009 föll landets BNP med 14,1 procent. Detta slog även mot industrin. Hos Fors MW föll omsättningen kraftigt, från 301 miljoner etniska kronor 2008 till 160 miljoner etniska kronor 2009.

När staten stramade åt utgifterna med motsvarande 7,5 procent av BNP föll arbetskraftspriserna med 7,5 procent 2009. Men Leif Fors sänkte inte lönerna, dock hade man före lågkonjunkturen varit över 165 anställda. I dag arbetar 110 personer i Estland, och tio till finns i Norrköping och Shanghai. “Vi var tvungna att anpassa kostnadskostymen. Andra fick skola om sig och vi gjorde ändå investeringar på 40 miljoner, trots läget i ekonomin”, förklarar Peter Kastberg. Alla estniska företag drabbades inte lika hårt av nedgången i ekonomin. Två timmars bussfärd eller 11 mil söder om Tallinn ligger den kända spa- och kurorten Pärnu. Även denna dag skiner solen och många estländare, mestadels unga, spelar volleyboll på den pudervita stranden eller badar i Rigabukten – en bankomat från Swedbank är det första de ser när de stiger upp ur havet.

På orten ligger AQ Lasertools fabrik. Ägaren är AQ Group, ett svenskt bolag noterat på Aktietorget, som i Pärnu tillverkar komponenter och system till kunder som Volvo, Scania, Bombardier och ABB. Ragnar Koppel, den unge fabrikschefen, tar emot på kontoret med utsikt över maskrosfält över vilket pollenmoln blåser. Han vill slå hål på ett antal förhastade ideer om hur det är att vara underleverantör till lastbilstillverkare, energi- och kraftbolag.

“Man kan tro att lågkonjunkturen slog hårt men vi ökade vår omsättning. Mitt under den värsta krisen, 2008, ökade omsättningen med 40 procent, i fjol var ökningen 10 procent och i år ökar vi med 20 procent. En del stater, för att stimulera sina ekonomier, investerade i nya köp av bussar och liknande, vilket gynnade oss”, säger Ragnar Koppel och fortsätter: “Visserligen var en del underleverantörer som endast inriktade på en viss typ av kunder och blev hårt drabbade. Några gick i konkurs. Medan vi har en väldigt bra kundmix och kunde parera det. Och när andra drabbades hårt har vi kunnat dra nytta av lågkonjunkturen, och det har faktiskt gynnat våra affärer.”

Från kontoret på första våningen går vi ner till fabriksgolvet. Under de goda åren då lönekostnaderna steg med 10 procent per år avskräcktes många investerare, förklarar Ragnar Koppel, samtidigt som han visar runt bland de olika arbetsmomenten. Det mesta av svetsningen görs manuellt, den mest värdeskapande delen av arbetet likaväl det mest personalintensiva momentet. När efterfrågan på personal i den snabbväxande ekonomin var för hög rådde det brist även på svetsare. Företaget fick förbättra sina processer – automatisera det som gick – och aktivt söka efter folk som kunde tänka sig att utbildas på fabriken till svetsare. I dag är läget annorlunda. “När vi rekryterar är kön flera hundra meter lång”, säger Ragnar Koppel, när vi stannar till vid ett system åt Bombardier. Arbetslösheten i Estland är skyhög och uppskattas ligga över redovisade 15,2 procent. Det är också ett orosmoment i ekonomin som man delar med resten av Baltikum och Spanien, och måste adresseras samtidigt som statens utgifter hålls inom kontroll. I detta marknadsläge har AQ Lasertools kunnat behålla de mest seniora inom sitt gebit och på så sätt byggt upp en stor kompetens på området. Numera involverar kunderna även underleverantören i designprocessen, förklarar han och pekar också ut systemet till Bombardier som vi står framför som exempel där man har kompetens att tas in allt tidigare.

“Även om lönerna ökade så finns nu ett know-how, kunder går inte bara på det som är billigast. Till exempel har vi en kund som inte kunde hitta ett bolag i hela Indien som gör vad vi levererar”, säger han. Tidsaspekten och närheten till hemmamarknad samt kompetens är givna argument till varför Estland lockat investerare hittills. Ragnar Koppel pekar också på att det finns en ofta förbisedd fördel i Estland som utländska investerare inte riktigt tar i beräkning. De ser bara till den kända att arbetskraften är billigare här, men missar en annan, menar han. “Många företag tänker inte på att det är låg skatt. Jämfört med många andra är det hälften så hög skattesats, arbetsgivaravgifterna är lägre och de anställdas löner har också lägre skatt. Man får mer ut för sin investering”, säger han och medger att det möjligen kan justeras av politikerna när EU pressar på om harmoniserade skatter, i synnerhet när man blir euroland. Med en förblindande sol som tar sig in i kontorets konferensrum, dit vi förflyttat oss, konstaterar Ragnar Koppel, bakom skinande Pradabågar, att landet nu är på väg tillbaka igen. “Jag tror att det finns en konkurrenskraft i Estland i många, många år framöver.”

Även Fors MW utanför Tallinn gör sig redo för nya tillväxtår. Leif Fors har sikte på den så eftertraktade miljardomsättningen. Dit når man inom fem, tio år, tror han. Redan i år väntas omsättningen öka till 220-230 miljoner estniska kronor och året därpå till 260-280 miljoner estniska. Men för Estland blir det tufft, anser Leif Fors. “Detta är ett land där en halv miljon försörjer 1,4 miljoner. Jag tror att man måste öppna upp landet för mer invandring. Framtiden blir tuff, när man måste betala för alla misstag. Det måste vi alla göra, även för Frankrikes och Tysklands missräkningar.” När landet går över till euron och upptas i EMU-samarbetet gynnar anslutningen landet, tror Peter Kastberg. “I fjol förlorade vi 3 miljoner kronor när valutan försvagades, och nu ligger vi på plus på lika mycket. Euroanslutningen är en fördel för Estland”, säger han.

I mitten på maj konstaterade EU-kommissionen att landet uppfyller alla kriterier på en euroanslutning. Statens bruttoskuld var i fjol endast 7,2 procent av BNP – att jämföras med EU-snittet på 73,6 procent, eller samma siffra för Italien samt Grekland: 115 procent. (Sveriges är 42 procent.) I början på juni träffas EU:s finansministrar för vidare överläggningar och beslut ska tas den 13 juli vid EU-toppmötet. Lite talar för annat än ett beslut om anslutning januari 2011. Att inte låta Estland gå med i euro-samarbetet, trots förtroendekrisen just nu, inser EU:s finansministrar skulle vara perverst: det är det enda landet som faktiskt når kraven som ställs på nuvarande euroländer men ingen lyckas nå upp till.

Som det ser ut i dag, enligt EU-kommissionens prognoser, bryter samtliga 16 euroländer mot stabilitetspakten gräns om att budgetunderskottet högst får vara 3 procent av BNP – och bara endast Finland klarar precis gränsen nästa år. Sett bland övriga EU-länder är det bara tre som klarar av gränsen i år och nästa år: Sverige, Bulgarien och Estland. “Estland har egentligen varit med i EMU ända sedan man band sin valuta till euron. De flesta som har bolån har det kopplat till Euribor”, säger Peter Kastberg och fortsätter: “En anslutning spelar inte så stor roll för oss. Valutan är ändå knuten i dag. Det enda man kan fundera kring, och politikerna senare kan få kritik för, är att värdet på krounan var för lågt i jämförelse med euron.”

Estland har redan lyfts fram när eurons attraktionskraft ifrågasatts. I debatten har ECB:s Jean-Claude Trichet klargjort att ingen står nära utgången utan det är vid ingången som man står, med tydlig åsyftan på Estland och de andra baltiska länderna i ett senare skede. Förtroendekrisen som följt efter Grekland och de andra PIIGS-ländernas statsfinansiella problem har tryckt ner eurovärdet och ifrågasatt rimligheten i en gemensam räntepolitik för så skilda ekonomier. I detta sammanhang vore det en prestigevinst för EMU-projektet med en tillökning, ytterligare en ekonomi som ansluter sig. Det är också med löfte om anslutning som de andra baltiska länderna inte devalverat sin valuta. Förutsatt att EMU-projektet inte imploderar, ansluts Estland och skulle implosion ske är en uppskjuten anslutning ett smärre problem i sammanhanget.

Dock är en del estländare skeptiska. Det finns en osäkerhet kring om det verkligen inte ska vara högre värde på den estniska kronan i förhållande till euron. Andra anser att det i dagsläget verkar vad en god ide. Mannen på gatan har en väldigt begriplig syn, inte olik vanliga svenskars argumentation när det var på tal om att ansluta sig till valutan. Något som taxichaufför Toomas Raudsepp ger uttryck för på väg ut till flygplatsen. “Jag pratar inte så bra engelska – och jag kan inte så mycket, men det verkar bra”, säger han, strax innan han svänger av motorvägen och stannar utanför Lennart Meri-flygplatsen. Toomas Raudsepp rundar av sitt korta resonemang. “Bra, bra när man åker till Frankrike och Italien, att inte behöva växla pengar mer.”

EMANUEL SIDEA

Faktaruta:

Estland

Befolkning 1,34 miljoner invånare.

BNP 28,4 miljarder dollar (2009)

BNP per capita 21 219 dollar.

BNP-tillväxt -14,1 procent.

Källa: IMF.

Bildtext:
Ulrica Fors Stenmarck är också styrelseledamot i Fors MW.

Entreprenören. Leif Fors har drivit stenkrossarfirma i Portugal och var ute på sjön i åratal. I dag, vid sidan av verkstadsbolaget, bedriver han jordbruk på en gård tolv mil utanför Tallinn där han också bor.

Hantverk. Metallarbetarna bidrar till fabrikens lager som består av 32 500 olika delar och komponenter. (nedan)

Kinafokus. Fors MW har haft agenter i Kina sedan 2003 och nu sedan tre år tillbaka har ett eget kontor etablerats i Shanghai där tre personer jobbar.

Oberoende. Alla komponenter och delar i produktionen tillverkas på Fors MW-fabriken.

Vice vd. Peter Kastberg skulle inte vilja vara i sin grannes skor. Grannen råkar vara Estlands finansminister.

Antikt. Smålänning som vd Leif Fors är köper han gamla maskiner som ändå har en livslängd ett tiotal år.