ENTREPRENÖR UTAN GRÄNSER

Fastighetsutvecklaren Concent kritiseras för sin redovisningsakrobatik. Bolagets grundare Mikael Fahlander anser sig missförstådd och orättvist behandlad.

(Publicerat i Affärsvärlden 9 juni 2016)

Haparanda har 9 831 invånare. Gränsstaden vid Torne älv är en avfolkningsbygd som ett hundratal har lämnat det senaste året. Men förhoppningen är nu att trenden ska brytas. För just på gränsen mellan Sverige och Finland ska det byggas en sportarena, hotell, skola, kontor och bostäder – ett helt komplex kallat Barents Center. Idén kläcktes våren 2010 när Örebro Hockey spelade match i Haparanda. Bakom står Mikael Fahlander, lagets sportchef – en roll han har åtagit sig efter att ha satsat pengar i klubben.

I Haparanda öppnade Ikea ett varuhus 2006. Det lockar över 2 miljoner besökare om året från hela regionen, inklusive norra Ryssland, Finland och Norge. Besökarna stannar inte över natten. Men det kommer de att göra om det finns mer som lockar, resonerade Fahlander och föreslog ett projekt han kallade för “Den gränslösa staden”. Kommunens politiker var positiva. Detaljplaner drogs upp, upphandling ordnades. Byggjätten Peab tillsammans med fastighetsbolaget Hemsö lade också ett anbud, men i mars 2013 fick de se sig snuvade av Fahlanders bolag, Avalanche Capital.

– Vi var mycket förvånade vi också, sa dåvarande kommunalrådet Gunnel Simu (S).

Under ett år förhandlades sedan hur avtalet skulle läggas upp. En stor byggaktör som visat intresse för att förvärva hela projekt drog sig ur; senare ville man inte namnge aktören. Kommunen fick 48 miljoner kronor för marken, samtidigt har mångmiljonbelopp lagts på projektplaneringen. Invigningen planerades till första löningshelgen i september i år. I december 2014 togs några symboliska spadtag.

– Jag kan inte tänka mig att han skulle lägga ner åtskilliga miljoner om han inte hade avsikten eller musklerna att ta det i land, sa kommunalrådet Gunnel Simu då.

I dag, över sex år efter Fahlanders uppenbarelse i Haparanda, är det enda som syns av Barents Center lite uppgrävd jord. Invånarna ställer sig frågande till projektet, inklusive kommunens politiker.

– Det har varit lite “vargen kommer” över det här, sa nuvarande kommunalrådet Peter Waara (S) nyligen.

Kommunen har ingått ett 25-årigt hyresavtal till en kostnad av 17 miljoner kronor om året. De samlade hyrorna på närmare en halv miljard kronor är ett ansenligt åtagande för en kommun med skulder på över 230 miljoner kronor. Projektets försvarare pekar på att kommunen i dag lägger 7 miljoner kronor i skolpeng varje år när elever går i skola på annan ort.

Haparanda har fäst sitt hopp till Mikael Fahlander, det är med honom man har förhandlat och skrivit avtal. Avalanche Capital, som vann anbudet, har sålt projektet till fastighetsutvecklaren Concent, som Mikael Fahlander är storägare i. Han lovar att Barents Center ska stå klart 2018. Planen är att dra igång bygget nu i juni.

– Det är vad Fahlander har lovat nu, och jag utgår från att de levererar, säger Peter Waara.

Fahlander företräder även Concent i andra sammanhang med den något nebulösa titeln affärsutvecklare. Som när Djurgården IF i december 2015 presenterade klubbens nya huvudsponsor. Två leende grabbar. Djurgårdens vd Henrik Berggren skakade hand med Fahlander.

– Det känns väldigt bra att få in en ny, stor samarbetspartner som Concent, sa Berggren.

I idrottssammanhang är Mikael Fahlander välkänd. Tidigare har han sponsrat hockeyföreningarna Karlskrona, Asplöven och Västervik. Och det fick stor uppmärksamhet när han räddade Örebro Hockey från konkurs. Enligt egen uppgift har han satsat sammanlagt 40-50 miljoner kronor på olika klubbar. Förmögenheten är resultatet av att han sålde ett assistansbolag till ett brittiskt riskkapitalbolag 2008. Sportintresset har han beskrivit i intervjuer.

– Jag brinner för att utveckla svensk idrott.

Fahlander har beskrivits som excentrisk hockeyprofil. Andra kallar honom kontroversiell, men syftar då snarare på hans bolagsbyggen än på sportsatsningarna. I flera av hans bolag har revisorerna varnat för oriktiga årsredovisningar. Revisorerna har även reagerat på att lån till närstående bolag är räntefria, i strid med gällande avtal.

***

MIKAEL FAHLANDER ÄR 40 år. Han är storvuxen och erbjuder ett rejält handslag. Runt handlederna flätade armband och en dyr klocka. Född i Kumla. I skolåldern sålde han jultidningar och jordgubbar. Första riktiga jobbet var som dammsugarförsäljare för Electrolux.

– Jag kommer från väldigt små medel. Växte upp med en ensamstående mamma, som ofta var sjukskriven, säger han.

– Jag var liten och finnig, blev mobbad. Min räddning var att jag var duktig i skolan.

Mikael Fahlander träffar Affärsvärlden för att räta ut felaktigheter som han anser har florerat om honom i media och som har fått stå oemotsagda. Nyligen konsulterade han en pr-firma, och han har bestämt sig, han tänker inte ducka för någon fråga.

Den första är hur han vill bli presenterad. – Jag gillar att bygga bolag. Jag är entreprenör, det är mitt kall.

Han säger också att han ibland varit naiv, sagt för mycket emellanåt, gjort för optimistiska tidsplaner. I tidigare intervjuer har han kallat det för “vuxendamp”, att säga exakt vad han tänker.

Det första bolaget grundades i Örebro år 2001. Tillsammans med kompanjonen Ibrahim Kadra startade han assistansbolaget Assistansia. I en papperstransaktion året därpå såldes bolaget till ett brevlådeföretag i ett skatteparadis; det kvarstår som ägare. Verksamheten tog snabbt fart. Assistansia drar nytta av handikappreformen som innebär att Försäkringskassan betalar ett schablonbelopp per beviljad assistanstimme till funktionshindrade, oberoende av hur vårdbehovet ser ut.

– Vi vände på hela affärsmodellen. Alla andra hade massa handläggare som man fick be om audiens hos. Vi vände upp och ner på det: Vem vill du ha som assistent? Du får bestämma själv. Vi hade en massa jurister som såg till att deras rättigheter togs till vara, säger Fahlander.

Om assistens ges av anhöriga eller till en låg lön kan brukaren behålla det som blir över av schablonbeloppet. Sedan Assistansia tagit en andel går resten tillbaka till brukaren i form av skattefria “trivselpengar”.

– Vi var mer en administrativ kraft, som hjälpte till att anställa assistenter, så vi utförde inte själva jobbet. Med färre handläggare blev det mindre administration och pengar över, vilket kunden själv kunde använda, säger Fahlander.

I marknadsföringen från den tiden hymlas det inte om avsikten: “Pengar som förgyller vardagen lite och som du kan använda till fritidsaktiviteter eller andra saker som du tycker är roligt.”

När Riksrevisionen gjorde en genomlysning av branschen pekade man på Assistansias marknadsföring av “trivselpengarna”, vilka revisorerna ansåg stred mot lagens intention. De vanligtvis återhållsamma riksrevisorerna var kritiska.

– Assistansersättningen ska gå till assistansen, inte till att bygga upp privata förmögenheter vare sig hos brukare eller anordnare, sade Riksrevisionens Karin Rudberg i en intervju.

År 2008 förvärvades Assistansia så av det brittiska riskkapitalbolaget Aragon. Vid den tiden fakturerade bolaget Försäkringskassan 1,4 miljarder kronor om året. Rörelsemarginalen låg runt 6 procent. I våras börsnoterades bolaget under namnet Humana.

Grundarna fick totalt cirka 900 miljoner kronor när de sålde Assistansia, erfar Affärsvärlden. Men köpeskillingen blev aldrig offentlig på grund av offshore-strukturen. Ett dotterbolag till SEB bistod med att upprätta det skattemässigt förmånliga arrangemanget, vilket nyligen avslöjades i den stora Panama-läckan.

– En massa tidningar har velat skjuta ner mig på detta. Men faktum är att aktieandelarna såldes till ett utländskt bolag. Allt var helt lagligt. Jag har inte tagit ut några pengar själv, utan det har återinvesterats i nya bolag, säger Fahlander.

Avalanche Capital, vars moderbolag finns på Cypern, är ett av de företag som Mikael Fahlander investerar genom. Han sponsrar också idrottsklubbar – och köper sportbilar. Enligt Aftonbladet var han ägare till två Porsche Cayenne och en Ferrari 348, vilket tilldrog sig uppmärksamhet. Särskilt då Fahlander hade en deklarerad inkomst år 2011 på 18 000 kronor och året därpå 0 kronor.

I dag viftar Fahlander undan det hela. – Ferrarin var från 1978. Och Porschen var en sex år gammal tjänstebil, den kostar inte mer än en Volvo, säger han, och skakar på huvudet åt att klumpas ihop med välfärdsentreprenörer som Jan Emanuel Johansson, den tidigare “Robinson”-vinnaren och socialdemokratiske politikern.

Fahlander bildade så småningom också ett byggbolag kallat RCC Group.

***

I SLUTET AV 1990-talet köpte några anställda inom fastighetsbolaget Lundbergs loss ett dotterbolag. År 2009 slogs det ihop med en annan fastighetskonsult. Tillsammans bildade de fastighetskonsultfirman Concent. Bolaget deltog i allt större projekt, inklusive hotell– och konferensanläggningen Stockholm Waterfront, som invigdes 2011. Konsultfirman växte tack vare stigande fastighetsvärden och goda tider för branschen.

I februari 2014 kom nästa sammanslagning, mellan Concent och Mikael Fahlanders RCC Group. Rent konkret lades byggverksamheten i RCC, medan fastighetsutvecklingen hamnade i Concent. Styrelseordförande i det nya bolaget blev RCC:s vd Runar Söderholm. (Han blev senare vd för Concent.) Men namnet RCC är skamfilat i bygg– och fastighetsbranschen. Bara några månader före affären med Concent hade ett av dotterbolagen, RCC Stockholm, begärts i konkurs.

– Det är alltid ett misslyckade med en konkurs, men jag var inte aktiv i dotterbolaget, säger Fahlander.

Han var styrelseledamot i RCC Stockholm under en period hösten 2013. Och enligt konkursförvaltaren Johan Linder orsakade RCC:s ägare Fahlander till stor del konkursen i RCC Stockholm. Han hade anlitat sitt eget bolag för att bygga en bostad åt sig i Stockholm. Bolagets styrelse blev oense med ägaren Fahlander om huruvida bygget skulle ske till fast pris eller med löpande räkning. Klart är att allt blev dyrare än planerat. Slutsumman uppgick till 40 miljoner kronor, men Fahlander betalade 20 miljoner kronor. Han uppger att han hade avtal om fast pris.

– Det är ju jag som förlorat pengar. Jag betalade hela det fasta priset innan, ett stort belopp, säger han och pekar på att dotterbolaget inte drevs särskilt bra och att de hade misslyckats med flera byggprojekt tidigare. Han låter ana att det fanns stridigheter inom RCC.

– Jag var nog naiv, det krävs en del för att utmana de stora byggdrakarna, säger han.

Även fastighetsbolaget HSB Bostad drabbades. RCC Stockholm hade i uppdrag att bygga bostäder i Djurgårdsstaden i Stockholm samt i Solna kommun. Men när pengarna i RCC tog slut och underentreprenörer inte fick betalt upphörde byggena. HSB bostads dåvarande vd Håkan Falk har en tydlig uppfattning.

– Jag tycker att det var ett bedrägligt förfarande av Mikael Fahlander. Min uppfattning är att RCC tankades på pengar, att inga pengar behölls i företaget, sa Falk till Norrbottens-Kuriren tidigare i år.

Konkursförvaltaren Johan Linder konstaterar att finns ett stort antal penningtransaktioner mellan de olika bolagen i Fahlanders koncern och anser att det inte kan uteslutas att olagliga värdeöverföringar har skett. Konkursen är ännu inte avslutad. I dagsläget uppgår skulderna till närmare 60 miljoner kronor.

Före konkursen begärde Fahlander utträde ur RCC Stockholms styrelse, och ägandet av RCC:s moderbolag fördes över på en 29årig kvinna, Fahlanders systerdotter.

När jag frågar om RCC Group och dess ägande i dag meddelar han att bolaget är under avveckling.

– Bygg är för mycket risk, för små marginaler, och svårt att styra. Det är inte så roligt heller, säger han, och tillägger sen att utvecklingen i RCC fick stora konsekvenser för honom.

– Jag har känt mig attackerad av medier. Det är så han svarar på allt som blir känsligt. Långt senare, mot slutet på intervjun, konstaterar han att tonen är negativ. Jag förklarar att vi inte bara kan prata om idrottssponsring.

– Jo, det fattar jag också, säger han. Konkursen i RCC Stockholm var inget enskilt felsteg. Fahlanders ägarbolag Avalanche Capital har ett flertal dotterbolag med betalningsanmärkningar. I ett fall har årsredovisning inte lämnats in på två år.

Dessutom har leverantörer vid ett femtontal tillfällen lämnat in ansökningar hos Kronofogden för att förmå Avalanche Capital att betala sina skulder.

***

FASTIGHETSUTVECKLAREN Concent har omdanats från fastighetskonsult till projektägare. Förra sommaren noterades bolaget på NGM-börsens lista Nordic MTF. Släkten Fahlander äger 59 procent av Concent, enligt Fahlander själv. Han säger att ett halvdussin släktingar fick bli delägare redan i Assistansia och att de har hängt med i nya satsningar. Deras aktier i Concent företräder han som ägarrepresentant. Trots det är han inte själv aktiv i bolagets ledning eller styrelse.

Ägandet är strukturerat genom en rad företag som kontrolleras av släktingar, närstående och andra bolag.

– De har fått ägardirektiv, som jag förutsätter att de håller. Jag har minskat mitt eget engagemang. Det är inte riktigt min grej att förvalta, jag är en utvecklare. Jag gillar att sätta koncept. Om jag hade ett civilt jobb så skulle jag vara reklamare, säger han.

En annan anledning till att Fahlander håller avstånd är att Concents affärer till stor del sker med kommuner. Konkurserna i RCC kan tänkas vara en belastning vid upphandlingar. Istället uppfattar kommunerna fastighetsutvecklaren som en pigg uppstickare som vill bygga hyresrätter – i bjärt kontrast till de senfärdiga byggjättarna. Med referensprojekt i portföljen som Barents Center har Concent fått markanvisningar för att bygga bostäder i Trosa, Norrköping, Huddinge, Knivsta, Linköping, Örebro och på andra platser. Projekt som rör sig långsamt framåt. I Örebro är det första projektet snart färdigt; bygget är utlagt på entreprenad.

Men det finns några frågetecken kring Concent. Projektet Barents Center köptes av Fahlanders bolag Avalanche Capital 2014. Väl i Concent värderades tillgången upp, trots att centret ännu inte har börjat byggas. Mellanskillnaden redovisas i Concents balansräkning som goodwill på 392 miljoner kronor. Genom den uppvärderingen kunde Concent redovisa en vinst på 172 miljoner kronor år 2014. Men pengarna finns bara just i årsredovisningen, åtminstone än så länge. Bolagets kassa var vid årets utgång 5,5 miljoner kronor. Storägaren Fahlander tycker inte att uppskrivningen är märklig, hyresavtalet med kommunen är mycket mer värt än så, menar han.

En annan ögonbrynshöjare var när Concent i höstas ville “renodla verksamheten” och sålde tre utvecklingsprojekt. Köpare var systerkoncernen Nischer, som Fahlander tidigare ägde till 87 procent. Nischer hade han förvärvat tidigare med en tanke att driva en investeringsverksamhet. Så blev det inte. Istället stod Nischer utan egna tillgångar, bortsett från några procent av aktierna i Concent. Nischers affär med den närstående Concent passerade dock inte utan att röster höjdes.

– Vi fick kritik för att vi sitter på båda stolarna. Trots att jag hade avgått före. Och vi tog fram värderingar från två olika bolag, det var extra bolagsstämmor i bägge bolagen. Men visst, kommunikationen har inte varit så bra och det hade kunnat göras mycket bättre, säger Fahlander som också hävdar att han hade klivit ur sitt ägande i Nischer före affären.

Detta är hur som helst en bra illustration av något som Fahlanders kritiker är skeptiska till. Att affärer görs med bolag han har eller fram tills nyligen haft ägande i. Numera äger familjen, enligt uppgift, endast 9 procent av Nischer.

En annan omständighet som gör affären svårbedömd är att den först presenterades den som att Nischer förvärvade en köpoption från Concent på de tre projekten. Concent är dock fortsatt ansvarig för byggprojekten, men Nischer har rätten att i framtiden köpa dem för drygt 1,1 miljarder kronor. Fahlander säger idag att det inte var en option utan en vanlig försäljning. Oavsett vilket kunde Concent bokföra en vinst på 237 miljoner kronor för affären. Inte heller denna gång överfördes några kontanter. När Concent så stängde böckerna år 2015 redovisades ett plusresultat. Men rensat för affären med systerbolaget Nischer skulle förlusten uppgå till 108 miljoner kronor. När jag frågar om affären säger Fahlander att han inte har insikt i detaljerna, och tillägger:

– Jag har lärt mig att jag lätt drar till mig kritik. De som känner mig gillar mig. Folk tror att jag är en hård person, i affärer och privat. Men jag är dundersnäll.

En annan affär i den högre redovisningsskolan genomfördes i januari i år då Concent genomförde en emission av preferensaktier, som bidrog med 177 miljoner kronor. Men av det beloppet utgjorde 137 miljoner kronor kvittning mot skulder. Fahlanders bolag Avalanche Capital som sålde Barents Center till Concent fick betalt med preferensaktier i Concent.

I höstas emitterade Concent genom ett dotterbolag även en företagsobligation, och i prospektet heter det att “bolaget känner inte till några överenskommelser eller motsvarande som kan komma att leda till att kontrollen över bolaget förändras”. Två månader senare sålde emellertid Concent samma dotterbolag till en ny bolagsstruktur, Preservia Fastigheter AB. Vem står bakom det? Preservia, med 50 000 kronor i aktiekapital, hade registrerats samma månad som affären genomfördes.

Preservias vd är Topias Riuttamäki, en 31-åring som bland annat har sysslat med handel av begagnat guld. Någon erfarenhet av fastighetsbranschen har han inte. Och vem som äger moderbolaget vill Riuttamäki inte berätta.

– Det är ett privatägt bolag, jag är en av aktieägarna, säger Topias Riuttamäki, och tillägger att det enda som är börsnoterat är en obligation.

Fahlander uppger att han inte har något ägande i Preservia-koncernen. Men att det finns band till hans bolagsgrupp är tydligt. Preservias ordförande Peder Raneke har haft styrelseuppdrag inom Concent-koncernen och styrelseledamoten Lisa Grahm Borg sitter i tre andra styrelser tillsammans med Fahlander. (Hon är för övrigt vän med Fahlander på Facebook.) Av pengarna från Preservias obligationsemission lånades 86 miljoner till Concent och 67,9 miljoner till Nischer. Dessa två lån kvittades sedan under första kvartalet 2016 mot att Preservia köpte projektbolag från Concent och Nischer. De båda bolagen betalade alltså tillbaka lånen, inte med cash utan med aktier i projektbolagen. I mars i år gjorde Preservia så nästa förvärv. Köpoptionen som Nischer hade köpt av Concent? Just den köpte Preservia.

Skulderna börjar samlas på hög hos det relativt nystartade Preservia. I maj lanserades en ny företagsobligation på 100 miljoner kronor. Innehållsmässigt har den stora likheter med den tidigare. Hur stort intresset är för obligationen vet vi inte, men teckningsperioden har förlängts till den 30 juni i år.

För det noterade Concents del har redovisningsakrobatiken medfört att bolagets eget kapital ökade från 0,5 miljoner kronor till 478 miljoner på bara ett drygt år, från hösten 2014 till december 2015. Bolagets stamaktie har inte haft samma utveckling. Efter noteringen förra sommaren steg den först till 18 kronor, men därefter har den backat stadigt och kursen ligger nu kring 6 kronor. Börsvärdet är trots det imponerande, drygt en halv miljard kronor. Mycket för ett bolag där kapitalbasen mest tycks bestå av luft.

***

INOM MIKAEL FAHLANDERS fastighetssatsningar blev Barents Center startskottet för en process där tillgångar hoppar mellan olika besläktade bolag, vilket längs med vägen skapar bokföringsmässiga vinster. Projekt som knappt kommit längre än några spadtag får i varje steg ett högre värde, och därmed kan bolagen redovisa vinst. Men alla ser inte på detta med blida ögon. I alla fall inte två revisorer som anlitas av Fahlanders olika bolag. I Avalanche Capital skriver KPMG-revisorn Claes Petterson i revisionsberättelsen för år 2014 att han har svårt att göra en bedömning av intressebolagen för att underlaget “inte tillfredsställande styrker värdet på ett flertal tillgångar”. I revisionsberättelserna, som i allmänhet är standardiserade och slätstrukna, noteras stora avvikelser.

Fahlanders RCC Group har en skuld på 500 miljoner kronor som härrör från köpet av Barents Center-projektet. Köpeavtalet signerades på nyårsafton 2014 och då skulle också 250 miljoner kronor betalas kontant, vilket inte har skett. Enligt köpeavtalet ska det också löpa ränta på beloppet. Revisorn slår fast att någon ränteintäkt inte redovisas, vilket alltså är i strid med avtalet. Det innebär också att resultat– och balansräkningen har ett fel på 27,5 miljoner kronor. Omdömet är därför att årsredovisningen inte ger en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning.

– Det blir inte rätt om det ska betalas cash. Varför ska det betalas ränta på något som inte är klart? Jag förlorar hellre lite pengar, säger Fahlander, och upprepar att han inte tjänar på detta – tvärtom.

Revisorn uppmärksammar också att ett av RCC Groups dotterbolag värderas till 457 miljoner kronor över nettotillgångarna. Revisorn anser att “nedskrivningsbehov föreligger”.

– Ja, det får de tycka. Bara byggrätterna är värda mycket mer, säger Fahlander och hänvisar till att oberoende värderingar gjordes vid försäljningen.

Det finns även stora skulder i det börsnoterade bolaget. Concent har en skuld till Jool Capital Partners, som gav bryggfinansering på 300 miljoner kronor år 2015.

– Bankerna lånar bara mot kassaflöde, mot mark lånas det inte alls. Vi mindre utvecklare får jobba med mindre finansiärer och betala ganska höga räntor, säger Fahlander.

Lånet på 300 miljoner kronor löper ut i år. Det finns ytterligare en skuld på 100 miljoner kronor som också löper ut i år.

– Det kommer att refinansieras under året, säger Fahlander, och tillägger att utmaningen inte är att hitta finansiering utan mark.

– Det är en huggsexa om mark. Kan man vara snabb så kan man betala en högre ränta. Tidigare har man betalat 12-15 procents ränta för finansieringen, numera har man tryckt ner det till 8,5 procent genom en ny obligation.

Byggandet av Barents Center i Haparanda, med 70 000 kvadratmeter, är ett stort åtagande. Senast 2020 måste projektet var färdigt. Men räcker pengarna? Fahlander menar att det inte är något problem, en finsk byggentreprenör står redo.

– Dokumentationen har lämnats in till kommunen. Efter ett tekniskt samråd kan det sätta igång. Så det blir före semestrarna i juni.

I Haparanda har revisionsfirman PWC, Kaiding advokatbyrå och Haparanda kommuns revisorer varnat för oklarheter i avtalen gällande Barents Center. De har exempelvis påtalat att inga viten behöver betalas ut vid förseningar. Och i kommunen gör man sig redo för att det kan bli fler av det slaget. En centerpolitiker har föreslagit alternativ om de tilltänkta skollokalerna i Barents Center inte blir av.

Moderaterna i kommunen har länge varit kritiska till projektet, vilket även den nye gruppledaren Niklas Olsson är.

– Det är rätt uppenbart att Concent inte har någon trovärdighet när det gäller Barents Center längre. Personligen, för Haparanda kommuns del, tycker jag att det vore lika bra om det inte byggs. Kommunen har inget behov av att hyra en ny skolbyggnad eller en ny arena, sa han nyligen.

M-gruppledaren vill dock inte utveckla sin kritik för Affärsvärlden.

– Det var inte så smart att kommentera det privata projektet så. Jag får önska dem lycka till, säger Niklas Olsson nu.

Concents vd Runar Söderholm tycker för sin del att bolagets trovärdighet har ökat tack vare börsnoteringen i fjol.

“De krav som ställts på oss inför och efter listningen har gett oss ytterligare trovärdighet mot banker, kommuner och andra samarbetspartners”, skriver han i vd-ordet i årsredovisningen för 2015.

Planen är att i framtiden flytta till en finare börslista.

“Vi avser ta nästa steg och noteras på ‘riktiga’ börsen under 2017 eller 2018.”

Mikael Fahlander ångrar inte sin satsning på den gränslösa staden, vars invigning han ser framför sig hösten 2018 – vilket skulle bli drygt fem år efter att han vann anbudet i Haparanda.

– Jag är envis som en åsna. När jag väl har satt mig i en båt så vill jag inte svika någon.

EMANUEL SIDEA