Från Nigeria till Nordsjön

Ian och Lukas Lundins olje- och gruvbolag är kända för att ge sig in i politiskt kontroversiella länder. Men Kinas aggressiva råvarukapplöpning har tvingat Lundinarna att byta strategi.

(Veckans Affärer 28 april 2011)

Adolf Lundin startade sin prospekteringsfirma för exakt fyrtio år sedan. Ett generationsskifte senare har bröderna Ian och Lukas byggt vidare på bolagsgruppen som nu kontrollerar tillgångar värda över 100 miljarder kronor.

Adolf Lundins pragmatiska affärside har länge varit Lundingruppens credo: att ge sig in i länder som större och trögrörligare bolag tvekat att ge sig in i. Det har också varit anledningen till att Lundinsfären av många, även VA, har kallats diktatorernas bästa vän. Trots att det pågått väpnade konflikter eller man tvingats förhandla med hårda diktaturer har Lundin inte ansett det vara ett hinder för etablering.

“Vi anser, precis som pappa alltid hävdade, att vi gör nytta för dessa länder genom att arbeta där”, sa Lukas Lundin i en VA-intervju 2008.

Men efter Adolf Lundins frånfälle 2006 har bröderna stegvis ändrat företagsgruppens affärsstrategi – det räcker med att studera var bolagen är verksamma för att inse att förändringar har skett de senaste fem sex åren.

Verksamheterna i Sudan, Syrien, Nigeria och Egypten är numera historia. I dag finns sfärens mest betydelsefulla verksamheter i Nordsjön, Norge, Kanada och Asien. En rörelse från politiskt instabila länder, eller av diktatorer stabiliserade, till marknader som i många fall är demokratiska.

“Jag upplever större fokus i våra bolag och en tydligare inriktning”, säger Maria Hamilton, chef för investerarrelationer i Lundin Petroleum sedan många år tillbaka.

Lundin Petroleum var tidigare verksamt i Sudan, Iran och Ryssland, men inte längre.

Maria Hamilton talar i mer generella termer än om byte av affärsstrategi: att fokus alltid varit på aktieägarvärdet. Faktum är att Lundinbröderna – i den allt hårdare konkurrensen – har koncentrerat sin bolagsportfölj med de många råvarubolagen. Det har inneburit att familjen skaffat sig betydligt schystare vänner. Sådana som väljs demokratiskt.

Branschbedömare och bolagsanalytiker som VA talat med bekräftar bilden. Om det varit medvetet är det inget man har talat om externt.

“Det är uppenbart att de gjort vissa vägval och haft en strategiplan, även om de inte kommunicerat den”, säger Martin Jansson, råvaruanalytiker på Handelsbanken.

Samtidigt sveper en våg av krav på reformer och demokrati över hela arabvärlden. I år har diktatorer störtats på löpande band och över Mellanöstern, Nordafrika och i några udda afrikanska länder kräver folket demokrati. I Egypten pågår en fragil demokratiseringsprocess med en ekonomi på halvfart. Nigerias regimparti har fått förnyat mandat efter ett val kallat det mest rättvisa på många år. Och i Syrien fortsätter de våldsamma protesterna. Händelser som förr skulle ha påverkat Lundingruppens verksamhet i högsta grad. Men mot länder som Libyen, Syrien, Egypten, Sudan och Nigeria – för att ta några exempel – har man inte längre någon exponering.

“Att de tar en hel del risk har inte förändrats, men deras tillgångar har blivit mer koncentrerade”, säger Damian Brett på ansedda råvarukonsultfirman Raw Materials Group.

I de regioner där Lundinbolagen är verksamma har man numera en tydligare uppdelning mellan exploatering och produktion. I detta sken ska man se Lundin Minings ambition att fusionera med kanadensiska Inmet – innan Equinox lade ett fientligt bud på Lundin Mining vilket följdes av att kinesiska Minmetals Resources lade bud på Equinox. Lundin Mining äger koppargruvan Tenke Fungurume i Kongo-Kinshasa, andra mer aparta delar har sålts. Att man stannat kvar i vad branschföreträdare kallar världens svåraste land beror på de exceptionella tillgångarna.

“De senaste fem åren har man renodlat portföljen. Ryssland och Iran har avyttrats för att koncentrera sig på att lösa det stora projektet i Tenke Fungurume där man hittar malm med 3,7 procents kopparhalt, att jämföra med världssnittet på 0,7 procent”, säger Handelsbankens Martin Jansson.

Den tilltänkta fusionen och fajten om Lundin Mining, men också Lundinsfärens nya strategi, bör ses mot bakgrund av hur råvarumarknaden har förändrats det senaste decenniet.

Kinas stora efterfrågan på råvaror började göra ett globalt avtryck 2002-2003 och allt sedan dess har priserna stigit kraftigt. De senaste tio åren har kopparpriset sexfaldigats: från 1 576 dollar per ton 2002 till över 9 800 dollar per ton när vi skriver april 2011. Priset på råolja har också haft en extrem utveckling, från 23 dollar per fat 2002 till att nu handlas över 100 dollar.

På senare år, för att inte driva upp priserna på spotmarknaden, har Kina valt att använda sitt kapital på annat än direktköp av råvaror. I stället har man anammat en förvärvsstrategi av gruv- och oljebolag med stora råvarufyndigheter.

Konkurrensen från Kina har varit påtaglig. Faktum är att Lundin sålde Tanganyika Oil, med oljeexploateringen i Syrien och Mubarak-kontrollerade Egypten 2008 till Sinopec, ett av Kinas största råvarubolag – som omsätter hälften av Sveriges BNP – cirka 1 200 miljarder kronor. Genom affären, värd 2,1 miljarder dollar, minskade familjen sin politiska risk avsevärt.

Affärsrisken kan just ställas i relation till råvaruprisernas starka utveckling, menar Martin Jansson på Handelsbanken.

“Råvarupriserna är på sådana nivåer att lönsamheten motiverar andra företag att ge sig in på marknader med hög politisk risk”, säger han.

Konkurrensen om fyndigheterna ökar i takt med ökade priser – fler tar efter Lundinfamiljens kramande av diktatorer.

“Jag skulle inte säga att konkurrensen ökat de senaste åren. Även i de mest riskfyllda områdena har det även tidigare funnits aktörer”, säger Ian Lundin, bland annat ordförande i Lundin Petroleum och Etrion Corp, och som tillsammans vid sidan av brodern Lukas har makten över Lundins bolagsportfölj med tillgångar värda cirka 100 miljarder kronor.

Affärsrisken minskades kraftigt efter försäljningen av Lundin Oil 2001 till kanadensiska Talisman Energy då man blev av med affärerna med Gaddafis Libyen. I stället skapades Lundin Petroleum med prospekteringstillgångar i Sudan, Iran och aktier i ryska oljebolaget KMOC. Marknader som man därefter retirerade från. KMOC såldes 2002 och oljeprojektet i Sudan såldes till malaysiska Petronas 2003. Trots att zink- och blyfyndigheterna i Iran ägda av Union Resources under stark kritik förvärvades så sent som 2005 avyttrades dessa några år senare. Exiten gjordes med ett för Lundin så typiskt affärsupplägg: innehavet såldes till australiska Minemakers 2009 med betalning i aktier, som nu minskats kraftigt och Lundin Mining äger nu knappt 1 procent av Minemakers.

Ökat fokus har inte inneburit att Lundingruppen helt lämnat exempelvis Afrika. Där finns fortfarande några verksamheter. Africa Oil exploaterar i Etiopien, Kenya och somaliska utbrytaren Puntland. Diamantgruvor har gruppen i Namibia, Botswana och Sydafrika. Men sett till dess tyngd i bolagsportföljen är det små innehav.

I dag har två av Lundinfamiljens största bolag, Lundin Petroleum och Enquest, sina starkaste fästen långt bort från de diktaturer omvärlden lärt sig förknippa med sfären. Frankrike respektive Storbritannien är två av deras viktigaste exploateringsprojekt. Norges betydelse har också ökat.

Men nu är det inte så mycket som tyder på att det är etiska eller politiska motiv som fått Lundinbröderna att styra om strategin från diktaturstater till stabila demokratier. Enligt branschbedömare var det snarare dels de kostsamma affärerna i Ryssland, utan någon särskilt utdelning, som förmodas ha motiverat familjen till att fokusera på de riktigt bra projekten. Även om det sker på stabila marknader, som för exempelvis Blackpearl som 2006 förvärvade produktions- och exploateringsprojekt i Kanada. Några år senare, 2009, fusionerar Canadian Gold Hunter med Suramina Resources och Sanu Resources. Även det i Kanada.

Pragmatismen har alltid varit ledstjärnan – till rätt pris kan allt säljas. Lukas Lundin har upprepat budskapet de senaste veckorna då han gjort klart att Lundin Mining sannolikt säljs före sommaren och att även Vostok Nafta kan säljas. Därmed fortsätter den regionala koncentrationen – och Lundingruppens företrädare lyfter fram expansionen till Sydostasiens Indonesien, Kambodja och Malaysia som betydelsefull.

Med ett Kina som inte skyr politisk risk och den ökade demokratiseringen på många marknader har gjort att Lundinfamiljen fått göra ändringar i sin affärside. Men enligt Damian Brett står bolagen ändå starka.

“Aktiviteten kring Lundin Mining visar att andra sätter stort värde på bolagets koppartillgångar, att bolaget genererar stort intresse och att det är välpositionerat på marknaden. Eftersom Lundin ofta varit först på en marknad har de kunnat välja fritt och kan belöna sina investerare för det”, säger han.

Men det där stora försprånget vid exploateringens frontlinje har Lundinsfären förlorat. De senaste årens häftiga råvaruprisrally har mer eller mindre tvingat även de stora, ledande aktörerna att ge sig in på politiskt minerad mark. Och en ökad demokratisering som sveper över världen betyder ett än kärvare klimat och tuffare konkurrens för “diktatorernas bäste vän”.

“Allt vi behöver är en regering att förhandla med…”

Ian Lundin har strategin klar: han fortsätter att fokusera på länder och verksamheter som ger mest utdelning.

Ian Lundin, ordförande i Lundin Petroleum och Etrion Corp, ser nya utmaningar när råvaruprisrusch och demokratiseringsvågor sveper över världen.

Hur har Lundingruppens strategi förändrats?

“Lundin Petroleum och Lundin Mining har nått en mer mogen fas med producerande tillgångar som återinvesterats i nya projekt. Vi har också uppenbart mer fokus, man kan inte vara så utspridd som vi varit tidigare. Så vi fortsätter fokusera där det ger bäst utdelning.”

Har konkurrensen ökat med stigande råvarupriser?

“Det som hänt de senaste fem tio åren är att det finns fler aktörer från Asien, främst Kina, som inte begränsas av politiska risker. De är lika oss i det avseendet.”

Ni har sålt innehaven i Afrika och samtidigt ökat i Asien, från politiskt instabila till mer stabila regioner?

“Det är nog snarare ett tecken på mognad i företagsgruppen, att vi går vidare till nya projekt. Vi är i exploateringsbusinessen och då behöver vi nya upptäckter.”

Och då betyder det en rörelse från mindre demokrati till mer demokrati?

“Det är inte så vi ser det. Allt vi behöver är en regering att förhandla med.”

Betyder det att ni framöver kommer att ta mindre politisk risk?

“Vi har alltid uppfattats som att vi tar stora risker – men det är lite av en myt. Vi försöker alltid minimera våra risker i den utsträckning som det går. Till exempel i Norge, där kan vi vara mer skatteeffektiva då vi medges avdrag för utgifter som vi har i exploateringen. Detta är inte kopplat till varje enskilt projekt utan gäller för all verksamhet i Norge. Vi kan inte göra detta i alla länder, så det är ett sätt att minska affärsrisken.”

Ni har verksamhet i Norge, Malaysia och Storbritannien – inte de typiska högriskländer som ni är kända för. Är det framtiden?

“Det är en naturlig utveckling av att vi växer, att de exploateringsprojekt vi haft nu går in i en mognare fas med ett kassaflöde och att det finns råvarureserver i bolaget. Det gör att vår risk går ner.”

Bör aktieägare som köpt Lundinbolag för just riskexponeringen tänka om?

“Vi vill inte och vi kommer inte att minska på vår exploateringsbusiness. Vi kommer att fortsätta på denna väg.”

EMANUEL SIDEA

BILDTEXT:
– Ny strategi. Ian Lundin och Lundingruppen är inte längre diktaturernas bästa vän.
– Ritar om kartan. Lundingruppen har lagt ned verksamheter i t ex Sudan, Kongo och Ryssland och i stället startat i t ex Norge.
– Nya tider, nya länder. Lundin Oils borrigg Alvheim utanför Norge.
– Svart guld. Oljepriset har rusat 300 procent på tio år.
– Gruvrusch. Drygt 500 procent upp för kopparpriset.
– Bytt fokus. Ian Lundin har minskat i Afrika och ökat i Asien.

FAKTARUTA: Bolag värda miljarder
Lundingruppens bolag noterade på Stockholmsbörsen – Kursutveckling 1 år – Börsvärde (mkr)

Lundin Mining 33 29825
Lundin Petroleum 78 27658
Blackpearl Resources 128 14087
Enquest 24 11208
Vostok Nafta Investm. 10 3949
Black Earth Farming 2 3362
Africa Oil 54 2153
Tethys Oil 24 1486
Etrion Corp. ny 1014
Rusforest -34 934
Petrogrand -19 523
Källa: Factset