Insläppt i Ogaden

En av världens mest slutna regioner öppnas när Lundinfamiljens oljebolag Africa Oil ska börja borra efter olja i juni. Veckans Affärers reporter Emanuel Sidea följde med in i konfliktdrabbade Ogaden dit inga utlänningar eller journalister annars får åka för att få svar på den brännande frågan: Är det verkligen säkert?

(Veckans Affärer 4 april 2013)

Solen står högt när planet cirklar ett helt varv över den röda jorden för att skrämma i väg boskapen från den sandspruckna landningsbanan. Röd sand virvlas upp av propellrarna. Ett trettiotal män står på rad – oberörda av sandblåsten. Välkomstkommittén. De är byns äldste-män, de flesta klädda i kavaj över långskjortor. En och annan polis har också ställt sig i raden. Ingen av dem ser särskilt gammal ut. Vi befinner oss i förbjudet land. Ogaden är en enormt stor region i östra Etiopien, till arealen jämförbar med Tyskland, som är helt stängd för omvärlden.

Det var in i den regionen två svenska journalister olagligt tog sig 2011, vilket resulterade i att de sattes i fängelse. Alltsedan de fängslades och den efterföljande benådningen och frisläppandet i september 2012 har regionen tilldragit sig intresse från svenskar. Men inga journalister har medgivits inträde – förrän nu.

Säkerhetsnivån är påtagligt hög. Intill den grusade landningsbanan alldeles utanför den lilla byn Hargele syns några militärpoliser, en bit bort några beväpnade män klädda i militäruniform plus den lokala polisen.

Vi beger oss in mot samhället. Sedan oljeverksamheten har initierats har den ekonomiska aktiviteten i byn gått upp, inflyttningen har ökat. I dag har den lilla byn växt till sig och har en grusad gata i mitten, sidogatorna är dammiga och från plåtskjul drivs butiker.

På en av dessa sidogator i ett skjul ligger ett halvdussin män på en matta, två av dem plockar blad av en katstjälk som de stoppar i munnen och tuggar till en boll. Det är ett narkotiskt medel med lugnande effekt.

En av männen, han har liksom de andra alldeles röda ögonvitor, erbjuder linjaler och suddgummin eller om jag vill handla något annat.

“Vad vill du handla”, säger han vilket tolken Jaffar blixtsnabbt översätter från somaliska till engelska.

“Vi väljer att inte köpa in varor för vanligt folk kan inte handla av oss, eftersom priserna går upp.”

Men ni har råd med kat?

“Det odlas här i Etiopen, så det är billigt.” Den folkgrupp som bor här är somalier och majoriteten refererar till namnet Somaliregionen.

Under många år har Somalias problem läckt över gränsen till Etiopien och rövarband, rebeller och ONLF-gerilla har skapat oro och instabilitet. Det är också motivet till varför ingen utlänning får beträda området utan tillstånd.

Shukri Gelow Muhumed är en av de äldste vars hand jag nyss skakat. Jag frågar vad som kommer hända om det inte blir några pengar, om det inte hittas någon olja.

“Vi kommer fortsätta att sträva efter att utvecklas. Om inte olja hittas så är det Guds vilja och vi kommer fortsätta att leva som vi gjort”, säger han.

Han berättar att lokalbefolkningen skyddar området.

“Det har aldrig varit några rebeller i detta område och de kommer aldrig komma hit”, säger han och poängterar att självständighet – vilket ONLF kämpar för – har man redan då regionen tillhör federationen Etiopien.

Shukri Gelow Muhumed och de andra klanledarna är inte helt obekanta med utlänningar. Allt sedan oljeborrningen tog fart för några år sedan har oljedirektörer i allt högre takt kommit hit för engagera sig i lokalsamhället och träffa klanledarna.

Det är en liknande resa som Africa Oil har arrangerat, men vår resa till Ogaden påbörjades faktiskt redan för femton månader sedan på en plats på andra sidan jordklotet.

En kylig kväll i Vancouver i oktober 2011, den fuktiga luften förebådar snar nederbörd. Högst upp i en skyskrapa – Lukas Lundin och hans familj bor på hela våningsplanet – minglar middagssällskapet med mousserat vin och baconinlindade dadlar.

Lukas Lundin är gladlynt och får frågan om vad de då fängslade journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye skulle ha funnit i Ogaden. “Sand!” svarar han och skrattar hjärtligt. Under mötet med Lukas Lundin erbjuds Veckans Affärer att resa in i regionen – vilket först nu blir möjligt.

Under tiden som har passerat har det inte funnits någon möjlighet att besöka den stängda regionen. Nu har familjens Lundins bolag Africa Oil arrangerat en pressresa och fått regimen att ge tillstånd.

När vi till slut anländer är välkomstdelegationen vid landningsbanan närmast en Potemkinuppställning.

Samtliga skakar hand – noga. Ingen kan ett ord engelska, jag kan inte ett ord somaliska. Ingen tycks veta varför vi gör detta, inte ens Africa Oils representanter. Bolaget vill visa upp att det är säkert här och att de lokala byledarna i området ger oljebolagen sitt fulla stöd.

En generalrepetition ägde rum utan journalister redan förra våren.

Då flög Ian Lundin till Addis Abeba. Africa Oils storägare och Lundin Petroleums styrelseordförande hade med sig ett filmteam som producerade en femton minuter lång film om bolagets verksamhet som visades på årsstämman den 10 maj 2012. I filmen lyfte man fram sitt arbete inom hållbarhetsfrågor och visade intervjuer med klanledare som bjudits in till företagets kontor i huvudstaden, däribland en viss Ugas Mohamed Ugas Fatile.

Döm om min förvåning när en av de första män jag träffar i Ogaden är den som jag kort före resan har sett på min datorskärm. “Ugas Mohamed!”, presenterar han sig. Han är kungarnas kung i Ogaden, alltså regionens högste ledare. Här står han med en likadan huvudbonad som i filmen. Den enda skillnaden är att de vanliga glasögonen nu är solglasögon.

I videoklippet ställde Ian Lundin den ledande frågan: I egenskap av byäldste och kungarnas kung i Ogaden, är ni positivt inställda till oljeprospektering?

“Alla vill ha utveckling. Om man hittar olja får alla som bor där det bra. Det är bra för hela landet”, sade Ugas Mohamed och nu säger han ungefär samma sak igen.

Ogadenledaren Ugas Mohameds hävdar att de som bor här kommer väldigt bra överens med Africa Oil.

Men det är en beskrivning av läget i regionen som inte alla håller med om.

Den etiopiska regimen bestraffar civilbefolkningen i jakten på ONLF-gerilla i Ogaden, upp-ger en tidigare statsanställd som heter Abdullahi Hussein Ali.

Han arbetade som informatör och rådgivare åt den etiopiska regimen och under tiden innan sitt avhopp samlade han bevis på och videoklipp av övergreppen. Hans material visar det förtryck och förföljelse som den etiopiska militären använder sig. De använder sig också av kollektiv bestraffning av civilbefolkning i form av mord och sexuella övergrepp på hela byar. Hans uppgifter har lagts fram på forum för mänskliga rättigheter och i inslag på Sveriges Television.

Hans vittnesmål kan ställas vid sidan av rapporter från Human Rights Watch och organisationen Genocide Watch som lyfter fram liknande vittnesmål och historier.

De som vågar prata gör det när de har lämnat Etiopien. Trots att säkerhetstjänsten har långa armar även utanför landet finns det i Kenya en stor grupp flyktingar från Ogaden som vittnat.

Det handlar om tortyr med elkablar och om förföljelse av familjemedlemmar. Antalet vittnesmål är alldeles för stort för att bortse ifrån och experter varnar för att detta kommer fortsätta för att hålla regionen under kontroll. Särskilt nu när utländska oljebolag ska påbörja borrningar i regionen.

Den tidigare statsinformatören Abdullahi Hussein Ali har slagit fast att det i det tysta pågår ett folkmord i den stängda Ogadenregionen. Den är stängd för alla förutom de som arbetar för oljebolag som Africa Oil och deras gäster.

Africa Oils verksamhet i Etiopien är koncentrerad till South Omo-blocket, som ligger vid gränsen till Kenya – alltså i den sydvästra delen av landet. Där genomförs borrningar vid en plats som kallas Sabisa.

Detta block liksom landområdena i Ogaden ägdes tidigare av Lundin Petroleum som sålde koncessionerna till Africa Oil 2009. Affären var strategisk för att koncentrera de två bolagen på var sin region. Men det innebar också att kopplingen till Lundin blev mindre stark – i varje fall på papperet. Lundinfamiljen kontrollerar cirka 10 procent av Africa Oil, men många av direktörerna i bolaget är mångåriga medarbetare i Lundinsfärens bolag.

Keith Hill har arbetat med familjen i femton år, bland annat med Lundin Oil i Sudan, och är sedan 2009 verkställande direktör för Africa Oil. Han är bosatt i Nairobi.

Jämfört med Lundin Petroleum är Africa Oil inget stort oljebolag – börsvärdet är i dagsläget cirka 2,9 miljarder kronor. Då bör det också nämnas att aktien gått upp med cirka 160 procent de senaste tolv månaderna.

När borrningarna är klara i Sabisa i juni kommer man börja borra i Ogaden, vilket kommer att ske vid brunnen El Kuran-3 i block 8, som det heter på de geologiska ritningarna. För drygt fyrtio år sedan borrades tre brunnar i block 7 och 8, innan de övergavs. Nu är hoppet stort att man ska hitta olja.

Enligt Africa Oil ligger den i dag inhängnade brunnen El Kuran-3 inte nära något större samhälle. För det är just den kritiken som riktats mot oljebolagen av icke-statliga organisationer – att oljeverksamheten bidrar till konflikten mellan ONLF-gerillans rebeller som vill ha självständighet och den centrala regeringens militärstyrkor.

Rapporter gör gällande att de tidigare stora striderna minskat, men det är svårt att bedöma då det inte finns några oberoende rapportörer i regionen.

Att gränsa till det statslösa Somalia är ett stort bekymmer, medger Etiopiens gruvminister Sinknesh Ejigu.

“Utmaningen är att sektorn är underutvecklad. Prospektering innebär mer utgifter, det är en riskabel affär – men den är belönande i slutet på dagen. Samhällena måste förstå att företagen är redo, men att man måste hantera de stora förväntningarna som folk har.”

Rapporteringen kring Ogaden, både i svensk och internationell press, har kretsat kring övergrepp på mänskliga rättigheter och att oljebolagen har flyttat på folk för att kunna påbörja sin prospektering. Gruvministern slår ifrån sig den beskrivningen.

“Jag vill säga att det är falsk information. Inom all utvinningsverksamhet har vi samhällsutveckling högt på vår agenda.”

Du menar att de ljuger?

“Defintivt! Fullständigt!” Men varför skulle uppgiftslämnare som Abdullahi Hussein Ali, som tidigare varit informatör åt regimen, riskera sitt liv för att lämna vittnesmål? Gruvministerns statssekreterare Ketsela Tadesse, som sitter med under intervjun med ministern, förklarar att dessa personer kanske har en annan agenda och vill försena utvecklingen.

“Det kommer alltid att finnas konflikter, även här bråkar vi bland vänner. De slåss och tar bilder på det med mobilen och visar det för omvärlden”, säger hon.

Sinknesh Ejigu återkommer till problemen med att provinsen gränsar till Somalia.

“Min regering försöker ha kontroll vid gränserna för att säkra en samhällsutveckling där man sätter folket främst. Men man kan inte låta rebeller vara – de kan vara överallt. Folk som inte delar vår vision har motiv till dessa lögner.”

“Vi måste skydda vårt territorium och försöka utbilda människor att vår fiende enbart är fattigdom. Vi ligger efter så vi måste snabbt skynda oss fram.”

Som en del av denna undervisning, förekommer tortyr?

“Nej, det finns ingen tortyr. Ingen tortyr. Du kan själv … jag kan inte tro att det finns tortyr.” Sedan tillägger hon: “Vi kämpar för att ta oss ur fattigdom och harmonisera varje konflikt.”

“Det kan uppstå mindre konflikter överallt, på grund av begränsade resurser eller att man inte vill det vi gör här.”

Att regionen är stängd för journalister beror på säkerhetsläget, enligt gruvministern.

“Du kan åka. Men du måste veta att det är ett farligt område. Det kan finnas rebeller”, säger hon och Ketsela Tadesse inflikar snabbt:

“Gränsen är så porös och det finns så många laglösa i området, så de kan kidnappa dig för att begära lösensumma.”

Eyessus Zafu är en tungviktare i det etiopiska näringslivet med en lång karriär bakom sig inom försäkringsbranschen. Han håller med om att det är svårt att genomlysa vissa frågor i Etiopien, men att läget för journalister i dag är bättre än tidigare.

“Olyckligtvis är staten överkänslig mot kritik.

Vi tittar på Norge och vill inte upprepa andras misstag. Olja har ofta kallats för en förbannelse, vi vill göra den till en välsignelse.”

Vilket den inte borde vara. Detta är något som jag tror kommer att förbättras framöver”, säger han.

Finns det en risk att Ogadenregionen kan lyckas att bryta sig loss från Etiopien, om man hittar stora oljetillgångar, ?

“Teoretiskt, ja. Praktiskt? Jag tror inte att någon stat bara kan säga att vi vill bryta oss loss, gå vår egen väg. Det händer inte och jag tror inte det kommer att hända”, säger Eyessus Zafu.

Gruvministern Sinknesh Ejigu berättar att man är redo att röra sig framåt med oljeutvinningen. Inkomstdelningen är spikad: 60 procent ska gå till federala staten och 40 procent till regionala staten.

“Vi tittar på Norge och vill inte upprepa andras misstag. De här resurserna har oftast kallats för en förbannelse, men vi vill göra dem till en välsignelse”, säger Sinknesh Ejigu och slår fast att intresset från investerare för att komma in i landet är stort.

“Vi har väldigt många intresserade företag”, säger hon, men medger samtidigt att olja och gas bidrar till det komplicerade läget i Ogadenregionen.

“När man delar på en begränsad resurs är det alltid utmanande. Människor är inte medvetna om utmaningarna, hur kapitalintensivt det är och hur mycket teknik det kräver. Vi befinner oss i ett tidigt skede och om de inte vill se utvecklingen måste vi övertyga dem.”

PÅ HUVUDGATAN I Hargele är eftermiddagssolen het, starka vindpustar med sand drar in. Få människor är ute i solljuset, enstaka personer skymtar inne i plåtskjulen.

Framför ett av dem har någon målat en skylt med oljebolaget Shells logotyp. Där säljer Muhammed Nur Hassan diesel. Han har ett lager med stora plasttunnor dit folk kommer med sina dunkar för att handla. Han är optimistiskt lagd, vill att det ska hända saker, säger han genom tolken. “Vi vill att olja ska hittas”, säger han. Han berättar att han ursprungligen är från en annan stad som ligger vid gränsen mot Kenya, cirka 150 kilometer härifrån. I ena änden av skjulet finns diesel, på vänstra sidan har stora säckar med sojabönor staplats. En säck på femtio kilo tar han cirka 420 kronor för. Dieseln kostar runt 8,70 kronor per liter.

“Det är en väldigt bra affär, men det krävs stora investeringar”, säger han och pekar på dieseltunnorna.

Lagret fylls på varannan eller var tredje månad då en lastbil levererar diesel. Han har noterat oljeaktiviteten i regionen.

“Jag tror att om man hittar olja kommer dieselpriset att sjunka”, säger han.

Affärsrörelsen driver han tillsammans med sin syster Zaynab Jama som står bredvid honom.

“Om de hittar olja hoppas jag att alla här får jobb”, säger Zaynab Jama.

Hon berättar att om någon blir sjuk i dag kan det ta dagar att resa till regionens centralort Jijiga som ligger runt 80 mil norrut.

“Vi hoppas att det i framtiden kommer att finnas landningsbanor och flyg som kommer hit.”

Även om det är ett fattigt område är det säkert, menar hon. Vad hon däremot oroas över är vårdmöjligheterna.

“Om någon är döende av blodbrist så finns det ingen möjlighet att donera blod. Många kvinnor dör under förlossningar och det finns inga möjligheter till akut vård. Vi hoppas att det kommer förbättras.”

Hon betonar att det är en lugn region och att centralregeringen ser till deras intresse.

“Vi känner oss inte marginaliserade, vi är samma som andra människor. Ingen tvingar oss till något.”

Gäller detta över hela Ogadenregion?

“Jag kan inte säga att alla andra platser är som här, för jag har inte varit där.â– 

EMANUEL SIDEA

FOTNOT: Några dagar efter besöket i Ogaden meddelar ONLF-gerillan på sin webbsida att man är involverad i en väpnad konflikt med den etiopiska armén och att det därför inte är säkert för ett oljeföretag att verka i området. De uppmanar “Africa Oil att avstå från att betala blodspengar till Etiopien till dess att en rättvis lösning på konflikten uppnåtts och folket i Ogaden har möjlighet att vara herrar över sitt eget välbefinnande och sina egna intressen”.

FAKTA/OGADEN

Ogaden är en enorm region i sydöstra Etiopien, med en areal ungefär lika stor som Tysklands. I regionen finns 5,2 miljoner invånare.

Konflikter har förekommit under lång tid. Den nuvarande leds av motståndsrörelsen ONLF, som funnits sedan 1984 och bedrivit en kamp för Ogadens självständighet.

I april 2007 genomförde ONLF en attack mot det kinesiskägda oljebolaget Zhongyuan utanför staden Abole i norra Ogaden och 74 oljearbetare dödades. Ägaren är oljejätten Sinopec, samma bolag som förvärvade Tanganyika Oil från Lundingruppen 2008.

Attacken initierade en våldsam och blodig konflikt mellan ONLF och militären. Hjälporganisationer kastades ut ur regionen. Enligt Human Rights Watch genomfördes kollektiva bestraffningar och en rad brott mot mänskliga rättigheter och brott mot mänskligheten: tvångsförflyttningar, byar brändes ner, civila utsattes för tortyr, våldtäkter och mord. Så nyligen som oktober 2011 rapporterade Amnesty att tusentals tvångsförflyttades av militär till följd av oljeverksamhet.

Många bedömare anser att denna lågintensiva konflikt har avtagit något.

FAKTA/LUNDIN ÄGER 10 PROCENT I AFRICA OIL

LUNDIN PETROLEUMS dotterbolag Lundin East Africa och Lundin Kenya förvärvade oljekoncessioner i Etiopien och Kenya i november 2006. Innan beslut togs hade styrelsen i Lundin Petroleum 2005 gjort en kartläggning av möjligheterna i bland annat Ogaden. Vid den tiden var nuvarande utrikesminister Carl Bildt ledamot i styrelsen.

Några år senare valde Lundin Petroleum att sälja sina dotterbolag Lundin East Africa och Lundin Kenya till Africa Oil 2009 för 20 miljoner dollar. Ett förvärv som finansierades genom ett lån från säljaren Lundin Petroleum. Africa Oil hette så sent som i juli 2007 Canmex Minerals, ett bolag som grundats och letts av Lukas Lundin.

Alltsedan försäljningen 2009 har Lundinfamiljen poängterat att Africa Oil är ett separat bolag. Man äger i dag runt 10 procent av bolaget och är den enskilt största ägaren. Vilket kan jämföras med Lundin Petroleum, där Lundinfamiljen kontrollerar cirka 30 procent.

Africa Oli är noterat på Torontobörsen och Stockholmsbörsens First North-lista. Börsvärdet är i dag runt 2,9 miljarder kronor.

Bildtext:
– Säkerheten är rigorös kring oljebolagen i Ogaden. Detta sedan ONLF-gerillan genomförde en dödlig attack mot ett kinesiskt oljebolag 2007.
– Förutom lokal polis i pickup finns militär, militärpolis och säkerhetspolis. Allt för att garantera säkerheten.
– Klanledaren Shukri Gelow Muhumed menar att det inte finns några rebeller i området.
– Shukri Gelow Muhumed hoppas att olja ska påträffas i regionen.
– Ugas Mohamed Ugas Fatile kallas för kungarnas kung i Ogaden.
– I samma geologiska formation, fast i Kenya, genomför Africa Oil borrningar just nu. I juni 2013 börjar de borra i Ogaden.
– Africa Oils vd Keith Hill (t h) träffar personalen på partnerbolaget Tullow Oil vid borrtornet vid Paipaifältet i Kenya.
– I Etiopien är Sinknesh Ejigu gruvminister.
– Kritikerna menar att närvaron av oljebolag spär på konflikter.
– Levnadsstandarden i regionen är på en extremt låg nivå.
– Africa Oil har bekostat byggandet av en skola strax utanför Hargele.
– Offer från Ogaden visar upp sina skador, som enligt gruvministern är självförvållade. Näringslivsprofilen Eyessus Zafu anser att regimen är överkänslig mot omvärldens kritik.
– Muhammed Nur Hassan säljer sojabönor och diesel. Ett par gånger om året får han nya leveranser.
– I oktober 2011 besökte Veckans Affärer Lukas Lundin i hemmet i Vancouver där han ställde upp på en långintervju i samband med en thanksgivingmiddag.
– En familj i Hargele tar skydd från solen i bostaden som också fungerar som butik.