Teliasoneras känsliga frågor tystas

Teliahärvan Mellan Teliasoneras direktörer och investerare finns en outtalad samsyn om hur känsliga frågor ska hanteras – inga svåra frågor tas offentligt. På bolagsstämman teg alla om korruptionsanklagelserna.

(Veckans Afffärer/ VA.se 13 april 2012)

Vd Lars Nyberg viftar snabbt undan frågan med samma argumentation som bolaget presenterat tidigare: det är falsk ryktespridning.

Från Teliasoneras sida har man ihärdigt hävdat att Veckans Affärers uppgifter är felaktiga – utan att presentera något annat än ord.

Bolaget har tidigare gett revisorer från Ernst & Young, specialiserade på bedrägeri och korruption, uppdraget att undersöka det hela och i en rapport slagit fast att uppgifterna inte stämmer. Rapporten har inte lämnats ut till vare sig storägare eller medier, inte ens i delar. Att inte frågan sopats under mattan har flera förklaringar – och en viktig roll spelar aktieägarna, främst de stora.

Redan före bolagssstämman har Lars Nyberg och hans kollegor i ledningsgruppen träffat de institutionella investerarna i Teliasonera – som representerar fondspararande privatpersoner.

Till de som velat diskutera korruptionen i Kazakstan hör Nordea Fonder, Folksam och Storebrand SPP, som alla också offentligt gett uttryckt för detta.

Storägarna har träffat Teliasoneras ledning bakom lyckta dörrar och där kunnat ställa frågor om Kcell. Motivet till att möten skett bakom stängda dörrar är effektivitet, enligt Stina Billinger, hållbarhetsansvarig på SPP Fonder som vid årsskiftet ägde Teliasonera-aktier för cirka miljard kronor.

“Vi har inte som primär strategi i företagsdialoger att gå på bolagsstämmor och ställa frågor. Vår erfarenhet är att det går bättre, lättare och snabbare om man för dialog direkt”, säger hon.

I argumentationen finns det mellan investerare och företagsledare en samsyn om hur förutsättningarna för affärer ser ut på vissa marknader. Flexibiliteten handlar om en högre tolerens med allt från kostnader, produktivitet och företagskultur, till – tyvärr – kicksbacks, mutor och korruption.

Storägarna närmar sig frågan om affärsrisker genom att kräva en ständig förbättring. Och när Teliasonera visar upp sin företagsetiska kod, rapporter och annat material som stärker tesen att det går åt rätt håll och affärspraxis blir allt bättre kan storägare lugnas. Det som varit är förbi.

När Lars Nyberg viftar undan frågan under bolagsstämman i början på april beror det på att man betraktar aktieägaren som väcker frågan, och medierna som beskriver frågeställningen, som naiv i sin syn på hur affärspraxis ser ut i Kazakstan.

När bolagsstämman är avslutad är det mer intressant vad verkställande direktören inte har sagt. Lars Nyberg sade inget, men han antog att alla aktieägare måste förstå att förbättringar sker, men under tiden kan ett svenskt bolag verksamt på internationella marknader inte följa svensk affärspraxis fullt ut.

EMANUEL SIDEA