Rusning till afrikansk nätexplosion

Infrastrukturen för höghastighetsinternet finns redan och nu pågår en kapplöpning om en miljard afrikaner. En tredjedel av dem tillhör numera medelklassen och väntar otåligt på att kunna koppla upp sig.

(Veckans Affärer 28 feb 2012)

Turister och besökare i Nairobi blir av säkerhetsskäl avrådda från att besöka Kibera, ett av världens största slumområden, där risken för rån är stor.

Men denna förmiddag är det lugnt. På den röda marken säljer en handlare begagnade skor, en annan öl, intill finns några plåtskjul som säljer mat. Flera av stånden är tomma. Någonstans ifrån ljuder psalmsång och gudstjänster från de många kyrkorna i Kibera.

En bit bort pågår ett politiskt rally där en man på swahili predikar sin valkampanj omringad av hundratalet åhörare.

Det var här, där politikern står, som Haron Oguno bodde i tolv år. Han är en av dem som gjort resan från det fattiga området och som nu bor i en riktig bostad utanför slummen. Denna dag visar han mig runt i Kibera.

“Det är inte farligt, men det finns en risk för rån – särskilt om man är vit och går runt med en kamera”, säger han.

För egen del går han runt med en tunn plånbok, den är inte lika tjock som den var förut. Men det beror inte på att hans inkomst har sjunkit – tvärtom. Han har blivit digital.

Vid sidan av matställena domineras området av grönmålade plåtkiosker, kiosker för M-pesa, som är det stora mobila betalningssystemet som nästan alla använder sig av.

“M-pesa är fantastisk”, säger Haron Oguno om tjänsten som i dag är den allra största här i Kenya.

Alla mobilanvändare kan öppna ett M-pesakonto (pesa betyder pengar på swahili) på vilket man sätter in pengar och för över pengar.

“Min mor är sjuk, så jag kan skicka 500 shilling till henne. Det tar inte ens två minuter”, säger han.

Han har tre små barn och kunde för några år sedan flytta från Kiberaslummen, nu jobbar han som chaufför. Ett jobb som endast betalas på kommission. Han lyckas ändå skrapa ihop en månadslön på 70 000 shilling, strax under 5 000 kronor. Han räknas nu-mera som medelklass.

M-pesa lanserades i mars 2007. Åtta månader senare hade man 1 miljon användare. I dag är de cirka 17 miljoner som emellan sig skickar motsvarande en tredjedel av Kenyas BNP. Här använder sig 70 procent av alla vuxna något mobilt betalsystem, vilket är den högsta andelen i världen, delvis för att regleringarna inte är hårda.

Förutom Kenya har tjänsten etablerats i Tanzania, Kongo-Kinshasa och Sydafrika. Haron Oguno använder M-pesa till det mesta.

“Med M-pesa kan jag sätta in pengar på mitt bankkonto, jag behöver inte ens stå i kö på banken”, säger han.

M-pesa har visat att många är redo att slippa omvägen via datorskärmen.

“Du ser ju trafiken här i Nairobi”, säger han och slår ut med handen.

Det finns en rad andra liknande mobila banktjänster, som uppstickarna Zap (med 19 procent av marknaden) och Yu Money (3 procent). Alla har tagit sikte på den grupp som Haron Oguno tillhör – den snabbväxande medelklassen i Afrika.

Enligt African Development Bank definieras gruppen som personer som spenderar 2-20 dollar om dagen (motsvarande cirka 13-130 kronor/dag). I dag räknas 355 miljoner eller 34 procent av befolkningen i Afrika dit – ett fördubblat antal på tio år.

Med en sådan utvecklingskurva är det många bolag som slåss om de som tidigare var utan kreditkort eller bankkonto men nu har en betalningsmöjlighet i sin mobil. Och de är redo att handla.

Överallt i Nairobi lockas konsumenter till att handla. Efterfrågan överstiger utbudet av tjänster vilket gjort att en kapplöpningen om den allt mer uppkopplade medelklassen i Afrika är i full gång.

“Beställa take away-mat på nätet, eller boka konsertbiljetter – inget av allt detta har funnits. Möjligheterna är så många, det är bara att välja en affär”, säger dansken Michael Pedersen. “Detta är den sista guldruschen.” Michael Pedersen kom till Nairobi redan 2007. Han arbetade på en IT-konsultfirma i Köpenhamn när han skickades till Kenya för att jobba med ett mindre företag under ett halvårslångt projekt.

När han vände hem gnagde erfarenheter som han kände att han kunde dra nytta av. Tillsammans med en kollega satte han sig i ett konferensrum för att spåna affärsidéer som kunde fungera i Kenya.

“Det var inte så lätt att komma på vad man skulle göra”, säger han när vi träffas i Nairobi.

2009 drogs fibernät för att en större del av Afrika skulle kunna ha god tillgång till internet – äntligen var Kenya anslutet till höghastighetsinternet.

“Det var något som vi hela tiden följde och som hela tiden drog ut på tiden”, säger han.

På några år steg antalet internetanvändare, från cirka 8 procent 2007 till 14 procent 2010 och enligt den senaste siffran 28 procent år 2011. När internet var redo tog han det som en signal att flytta till Kenya och bli entreprenör.

“Jag såg det som en möjlighet att inga före-tag var här. Nästan ingen bryr sig om Afrika”, säger han.

I mitten på 2010 flyttade han hit. Efter några månaders marknadsstudier hade han valt sin affärsidé. Han beskriver hur omständliga redovisningsreglerna är i Kenya och att varje litet kontor är har en kassörska.

“Bara för att sköta en liten dagskassa behöver varje litet företag två anställda”, säger han.

En effektiv lösning var en internetbaserad bokföringstjänst för mindre företag som följer regelverk för skatt- och momsredovisning. Lanseringen av tjänsten Uhasibu skedde ett år senare, i september 2011. Drygt ett år senare har han lyckats vinna över 300 kunder som månadsvis betalar för att använda den. Därtill har han vunnit fyra priser för sin innovation.

Han konstaterar att många uppstartsföretag saknar en tydlig affärsmodell och tar in kapital alldeles för tidigt. Själv har han finansierat bolaget ur egen ficka, först nu är han redo för att ta in investerare.

Uhasibus kontor är granne med andra IT-företag, vägg i vägg sitter M-farm. Det är en mobiltjänst som riktar sig mot bönder. Genom sms kan de få reda på priset för sina grödor, köpare och säljare hittar varandra och därmed får bönderna bättre betalt. M-farm riktar sig mot många – i Kenya står jordbruk för en fjärdedel av landets BNP.

Runtom i huset intill den stora Ngonggatan i centrala Nairobi finns en rad internetföretag. På fjärde våningen ligger Ihub, en inkubator som startade för några år sedan och som hyser några av de mest intressanta internetföretagen i landet. Senare denna måndag anordnas ett seminarium om hur man kan analysera användning av mobilsajter – talaren är en influgen expert från London.

Ihubs forskningschef Jessica Cola̤o Рsom rankas som en av de tyngsta IT-profilerna under 40 Рvisar runt i huset.

“Vi erbjuder folk att sitta här gratis. Cirka 60 uppstartsföretag har börjat här”, säger hon.

Med finansiering från Omidyar Network, Ebaygrundaren Pierre Omidyars investeringsfirma, startade man för tre år sedan. I dag har man 200 medlemmar och många av uppstartsföretagen finns fortfarande kvar i huset, även om de flyttat till eget kontor som tidigare nämnda M-farm eller Ushibu.

Ett annat exempel som kan nämnas är Icow. En tjänst som hjälper boskapsuppfödare med näringsråd, reproduktionscykler och mjölkproduktion – vilket hjälpt många att professionaliseras.

Utländska besökare har redan uppmärksammat entreprenörsklimatet i Nairobi och att det är en smältdegel för nya tekniker – mobila betalningssystem, internettjänster och mobiltelefoni.

Googles styrelseordförande Eric Schmidt, som nyligen gjorde ett veckolångt besök på olika platser i södra Afrika, slog fast att just Kenya utmärker sig.

“Nairobi har på allvar blivit en teknisk hubb, och kan bli ledande i Afrika.”

M-pesa har blivit inkörsporten till en rad olika system. Genom M-pesa i mobilen kommer man till exempel åt tjänsten M-shwari, i vilken användare kan öppna ett elektroniskt bankkonto – direkt utan omvägen via bankkontor.

“För många är mobiltelefonen det sätt man kopplar upp sig på”, säger Juliana Rotich som också arbetar med Ihub.

De stora aktörerna är på plats i Nairobi och har på olika sätt hjälp till med finansiering av bland annat Ihub. Bland dem finns Google, Microsoft och IBM.

Andra större aktörer som agerar i det tysta är svenska Kinnevik och deras delägda tyska Rocket Internet. Förutom i Nordafrika har Rocket etablerat kontor i Lagos i Nigeria och Kapstaden i Sydafrika. I fjol investerade Kinnevik cirka 13 miljoner kronor i filmstreamingtjänsten Iroko TV i Nigeria. Därtill har man investerat i online-handlaren Jumia, som finns i bland annat Nigeria, och Foodpanda/Hellofood, en take awaytjänst som finns i Senegal, Ghana, Nigeria, Kenya och Elefenbenskusten.

Kinnevik har tidigare avstått från att meddela vilka bolag i Afrika de investerat i, med motiveringen att det ger dem en konkurrensfördel.

“Jag har stött på Kinnevik, men jag vet inte vad de gör här”, säger Michael Pedersen.

Mest synligt har det sydafrikanska bolaget Naspers varit. De har tidigare haft stora framgångar med investeringar i Facebook och ryska Mail.ru, men nu blivit ett framträdande exempel på att en hög internettillväxt inte per automatik går att omvandla till framgångar.

I södra Afrika har de sedan tidigare drivit företagskatalogen Mocality och e-handelstajten Kalahari.

Bägge har lagts ner – för Mocality meddelades det så sent som häromveckan. Men samtidigt har man satsat på andra tjänster på samma marknader. 2010 lade de bud på Travelstarts afrikanska verksmahet, som drivs av svensken Stephan Ekbergh (läs profilintervjun på sid 18-24) och man har den Blocket-liknande radannonssajten OLX i Nigeria, Kenya och Sydafrika. I Nigeria rullade man ut prisjämförelse Pricecheck vid årsskiftet, en tjänst som man också kan boka flygbiljetter på.

Michael Pedersen jämför sin affär med hur Naspers drivit sina bolag i Kenya.

“De bränner en massa pengar här”, säger han och låter förstå att man måste växa i måttlig takt – och att även ett bolag med börsvärde på över 100 miljarder kronor måste se över sina kostnader.

“Jag tror inte att man ska komma hit med sina räknemodeller och tro att man ska driva det på ett visst sätt. Det tar alltid längre tid än vad man tror.” â– 

EMANUEL SIDEA

Bildtext:
– NYSTART. Mobilen medför en möjlighet att skapa sig en större inkomst och ta sig från slummen.
– LYFT. Efter tolv år i slummen Kibera kunde Haron Oguno flytta ut.
– MOBILBETALNING. M-pesa med sina gröna kiosker är den mest spridda mobila betalningstekniken.
– IT-ENTREPRENÖR. Michael Pedersen lämnade IT-konsultjobbet för att starta eget i Nairobi.
– EFFEKTIVISERING. I Nairobi går man hellre till fots än ger sig ut i trafiken – och ännu hellre använder man mobilen i stället.
– KLICK. Direkt i mobilen kan man göra kontoutdrag, köpa samtalskredit, betala räkningar eller handla varor.
– GULDMARKNAD. Mobilanvändandet i Afrika är skyhögt samtidigt som konkurrensen mellan de olika operatörerna är mycket stor.
– FORSKAREN. Jessica Colaço är forskningschef på Ihub.