“PÄR ÖSTBERG ÄR VICE VD PÅ INDUSTRIVÄRDEN OCH VÄNTAS TA ÖVER SOM VERKSTÄLLANDE DIREKTÖR”, SADE AMBASSADÖREN.

Allt var ju så noga uttänkt. Men några jaktanläggningar i Norrland och affärsflyg med anhöriga fick en av Sveriges största maktsfärer att rämna. Hur gick det till? Och vad händer nu?

(Affärsvärlden 11 februari 2015)

En kylig men solig vårdag 2014 hade en utländsk ambassadör i Stockholm bjudit in ett dussintal gäster till lunch i den storslagna ambassaden. Några veckor tidigare hade personliga inbjudningskort med snirkligt typsnitt skickats ut. Nu lyste ett skarpt solljus upp matsalen, servitörer strök runt det avlånga bordet och serverade rött och vitt vin i kristallglasen.

Hedersgästen var en hög tjänsteman från UD, och de övriga gästerna runt bordet presenterades i tur och ordning.

– Pär Östberg är vice vd på Industrivärden nu och väntas ta över som verkställande direktör, sa ambassadören.

Östberg satt med korslagda armar, men reagerade inte över ordvalet utan drog bara på smilbanden under sina rundbågade glasögon. Han hade en lång bakgrund inom lastbilsjätten Volvo, senast i koncernledningen, när han ett och ett halvt år tidigare, hösten 2012, hade rekryterats till Industrivärden.

Karriärvägen inom den maktsfär som investmentbolaget är hjärtat i – och som ömsom benämns just Industrivärdensfären, ömsom Handelsbankssfären – var så utstakad och självklar, även utanför finansbranschen, att till och med utlänningarna i huvudstadens diplomatkvarter kände till saken.

Förutom vice vd och investeringsansvarig var Östberg också styrelseledamot i portföljbolagen Ericsson, SSAB och Skanska.

Efter drygt nittio minuter lämnade Pär Östberg sällskapet och gick avsides med ambassadören för att tacka för lunchen. De övriga gästerna fortsatte med kaffe och efterrätt, förmodligen i tron att de just hade fått stifta bekantskap med en av det svenska näringslivets allra tyngsta framtida makthavare.

* * * *

ÄVEN BLAND INDUSTRIVÄRDENS svenska institutionella ägare – ungefär ett dussin till antalet hade Pär Östberg presenterats som Anders Nyréns efterträdare. När ordföranden Sverker Martin-Löf lämnade skulle Nyrén ta över ordförandeklubban, och Östberg flyttas upp till vdstolen. Men Sverker Martin-Löf, som fyllde 70 år hösten 2013, hade aviserat att han kunde tänka sig att stanna till 75. Under förutsättning att hans tjänster efterfrågades och att ägarna ville ha kvar honom, givetvis. Fast röstmajoriteten i Industrivärden finns samlad i ett antal personal- och forskningsstiftelser knutna till SCA, där Sverker Martin-Löf är ordförande, och Handelsbanken, där Anders Nyrén håller i klubban (se diagram sid 18). Så det ville ägarna säkert.

Pär Östberg bidade sin tid som kronprins.

– Det var inte så att någon sa: Han ska ta över! Utan det var något man märkte på sättet han var med i olika sammanhang, hur han deltog i presentationer. Då förstår man efter ett tag, säger Carina Lundberg Markow, ägaransvarig på Folksam.

Men så den 13 januari i år fick Östberg plötsligt sparken. Det enda som sades från officiellt håll var att man på Industrivärdens initiativ har “träffat en överenskommelse” med Östberg – som inte har kunnat nås för en kommentar. Östbergs exit blev den första i sfären. Den gav visst eko i affärspressen och uppfattades som en indikation på hur omskakat maktbolaget började bli av de avslöjanden som publicerades snudd på dagligen i Svenska Dagbladet om vidlyftigt användande av sfärens påkostade privatjet där även familjemedlemmar hade flugit med, lyxiga jaktanläggningar, kostsamma seglingssatsningar och vida omtalade representationsjakter (se sid 19). Men den fulla betydelsen av Östbergs avsked för sfärens framtid skulle inte framgå förrän en dryg vecka senare.

* * * *

TORSDAGSMORGONEN den 22 januari samlades fem institutionella ägare på Industrivärdens huvudkontor på Storgatan 10 i Stockholm. Där träffade de vd Anders Nyrén och investmentbolagets störste enskilde ägare, finansmannen och fastighetsmagnaten Fredrik Lundberg.

Deltog gjorde representanter från Swedbank Robur, Fjärde AP-fonden, AMF, Skandia och Första AP-fonden; de fem hade gått samman för att ställa gemensamma krav.

– Om man tittar på ägarlistorna så ser man att vi institutioner är röstmässigt ganska små, säger Marianne Nilsson, vice vd och ägaransvarig på Swedbank Robur, som var med på mötet.

– Då är det ganska naturligt att man pratar med andra minoritetsägare om hur man ska lösa frågan – för det som hänt behöver kartläggas, det gynnas bolaget av.

Det hade då gått nästan två månader sedan SvD inledde följetongen om hur portföljbolaget SCA:s direktörer och styrelseledamöter hade lagt sig till med dyrbara jakt- och resevanor. Uppgifter som bolaget aldrig hade givit fullgoda svar på.

Jakten var nödvändig representation för ett skogsbolag, var en av försvarslinjerna från Sverker Martin-Löf, Anders Nyrén och SCA-vd:n Jan Johansson.

Knut Ramel är en välkänd före detta bankir som har jagat med Martin-Löf, eller “Svicke” som han kallar honom. Dock aldrig i Härjedalen där de omtalade jaktanläggningarna ligger. Ramel menar att jakten för näringslivsföreträdare i själva verket är uttryck för något annat.

– Jag slutade jaga för länge sedan för jag tyckte det var ganska tråkigt, rentav fånigt, säger han.

– Jag tror det är populärt därför att det ger utövaren en känsla av att tillhöra en exklusiv gemenskap.

Det är ofta vackra miljöer och påkostade arrangemang, vilket förstärker känslan. Många karriärklättrare, typ Anders Nyrén, börjar jaga sent i livet för att få vara med som en i gänget.

Men i stället för att ge sig in i diskussioner om hur viktigt det är för ett bolag som säljer blöjor och intimhygienprodukter att jaga med kunderna, så agerade institutionerna taktiskt. De struntade i uppgifterna i medierna om den saken och fokuserade på en punkt där Industrivärdens försvar var svagt: kravet på att låta en extern granskare genomföra en utredning som primärt reda ut hur SCA använde de affärsjetplan som bolaget äger tillsammans med Industrivärden och Sandvik.

– Att begära en oberoende granskare är inte något man ska göra var och varannan dag, allt som står i medierna ska inte granskas. Men det här har mer varit en successiv process där det varit svårt att få klarhet i vad som har hänt, säger Marianne Nilsson.

Länge stod SCA fast vid att revisorsjätten PWC, som man hade haft en relation till i 30 år, skulle granska användningen av affärsflyget. Men institutionerna vägrade acceptera det.

– I mitten av januari skrev vi ett brev där vi påpekade att vi ville att en helt oberoende granskning skulle tillsättas. Sedan hade vi inga synpunkter på om PWC skulle fortsätta med sin påbörjade granskning eller inte. Brevet var riktat till Sverker Martin-Löf, i egenskap av ordförande i SCA, säger Ossian Ekdahl, ägaransvarig på Första AP-fonden och den som skrev brevet. Andra institutioner varnade också i intervjuer för att det på vårens årsstämma fanns möjlighet att begära en särskild granskningsman – något som krävde 10 procent av de rösterna, ett stöd som torde finnas. Det vore en rejäl näsknäpp mot sfären om en sådan tillsattes. Så till slut vek sig Industrivärden och accepterade.

Den där torsdagsmorgonen när de fem institutionerna var samlade hos Industrivärden meddelades också att Sverker Martin-Löfs 43-åriga karriär inom sfärens bolag var till ända – uppgifter som hade läckt ut redan kvällen före. Vid vårens stämmor skulle han lämna samtliga uppdrag.

Ingen av de institutionella ägare som Affärsvärlden talat med uppger att avgången var ett krav från deras sida.

– Det är Sverker Martin-Löfs eget beslut, säger Marianne Nilsson.

Avgången utlöste ett slags brådstörtat och omvänt Hela havet stormar i sfären. Plötsligt fanns det fler stolar än speldeltagare att fylla dem med. Anders Nyrén tog över ordförandeposten i Industrivärden, precis som det var bestämt sedan länge. Fast då var han tvungen att släppa ordförandeskapet i Handelsbanken till bankens vd Pär Boman, som också tog hand om ordförandeposten i SCA efter Martin-Löf.

Men det innebar i sin tur att Handelsbanken blev utan vd. Nu började det också klarna varför Pär Östbergs sorti veckan före var mer betydelsefull än man först kunde tro. För medan Handelsbanken har gott om påläggskalvar i de egna leden och av tradition hämtar sina vd:ar internt, så finns inget motsvarande på Industrivärden. Östberg ensam skulle stå för återväxten och han var borta.

– Institutionerna är nöjda över att Martin-Löf avgått, säger en person med god insyn i händelseutvecklingen.

– Men de är missnöjda över hur Industrivärden självsvåldigt säger hur de olika posterna ska ersättas.

Fast helt självsvåldigt har kanske inte “systemet”, som de invigda i sfären ibland kallar sig, agerat. För samtidigt som förändringarna annonserades tog Fredrik Lundberg, storägaren som också deltog i mötet med institutionerna, ett steg framåt genom att bli vice ordförande i Industrivärdens styrelse. En post som saknades tidigare. Han får därmed sannolikt större inflytande, bland annat när en ny vd i bolaget ska tillsättas.

När ägarrepresentanterna lämnade Storgatan hade maktbalansen i Industrivärdensfären – den bolagsgrupp som efter Wallenbergsfären har mest makt över det svenska näringslivet – definitivt skiftat.

Frågan var på vilket sätt.

* * * *

NU PÅGÅR EN FEBRIL AKTIVITET i och runt sfärbolagen inför vårens stämmor.

Dels har Svante Forsberg, ordförande i revisionsjätten Deloitte, och före detta justitierådet Johan Munck, fått uppdraget att som oberoende granskare kartlägga hur SCA har hanterat aktieägarnas pengar. De har mandat att utreda rutinerna för jaktresor, affärsflyget, representation och annat som kan vara av intresse – vilket var ett krav som ställdes av de institutionella ägarna. Inför SCA:s årsstämma den 15 april är det sagt att både bolagets egen revisionsfirma PWC och de ende utredarna Svante Forsberg och Johan Munck ska vara klara med sina granskningar. Det kan säkert bli intressant.

Men lika intressant blir vad sfärbolagens valberedningar föreslår. I Industrivärdens sitter Sverker Martin-Löf tillsammans med tre representanter för Handelsbankens och SCA:s stiftelser plus Mats Guldbrand från Lundbergföretagen. De ska komma fram till om någon – och i så fall vem – som ska sitta på den stol i bolagets styrelse som blir ledig efter Martin-Löf. Också i Handelsbanken lämnar Sverker Martin-Löf en stol tom. Där ska Anders Nyrén tillsammans med ytterligare två betrodda från sfären och Mats Guldbrand från Lundbergs samt Bo Selling från Alecta lämna förslag på eventuell ersättare.

Men den 22 januari, när sfärens makthavare kapitulerade för omvärldstrycket, förändrades förutsättningarna på ett avgörande sätt.

– I det uttalande som gick ut uttalade man ambitioner om bättre rollfördelning och mindre korsvis representation. Det är bra för att kunna få större mångfald. Att sitta i varandras styrelser skapar en väldigt ogenomtränglig struktur, säger Marianne Nilsson på Swedbank Robur.

– Vi institutionella ägare är fostrade med att ha heterogena styrelser, vi vill hitta en bättre balans mellan könen och verka för breddat nätverk av styrelseledamöter. Där behöver Industrivärden göra mer för att få större mångfald.

Löftet från sfären kan eventuellt betyda att även SCA:s vd Jan Johansson lämnar Handelsbankens styrelse. I så fall blir det ytterligare en plats ledig där.

Den som har tjänat mest på turbulensen och Sverker Martin-Löfs fall är utan tvekan storägaren Fredrik Lundberg.

– Lundberg har stärkt greppet, säger en person med god insyn i händelseutvecklingen.

– Han har inte tryckt in några egna gubbar än. Men det är klart att det är någon slags maktstrid. Lundberg är en svår jäkel, han är säkert jättenöjd nu. Men han har egentligen aldrig sagt vad han vill.

Något som talar till Lundbergs nackdel i maktspelet är att han i likhet med Industrivärden saknar en “personalreserv” av betrodda medarbetare att ösa ur. Han har rykte om sig att spela med korten nära kroppen och omger sig inte med särskilt många rådgivare. Fast i hans egen styrelse sitter hans båda döttrar Louise Lindh och Katarina Martinsson sedan fem år. Möjligen börjar det bli dags för dem att ta sig an fler och större uppdrag. Institutionerna skulle säkert nicka gillande. Om det är mer erfarenhet som efterfrågas så är han också förtrogen med finansmannen Carl Bennett, som han har plockat in i både Lundbergföretagens och Holmens styrelser.

Och sist men inte minst Lars Pettersson, som Lundberg även har anförtrott en stol i Husqvarnas styrelse. Det vore onekligen en revansch för honom att göra comeback i sfären på nytt mandat. Han petades nämligen från vd-posten i Sandvik för några år sedan av … just det: Sverker Martin-Löf.

EMANUEL SIDEA

“DÅ FÖRSVANN FÖRTROENDET”

Sverker Martin-Löfs uttalande om att Industrivärden var avlyssnat blev strået som knäckte kamelens rygg.

HOTET OM ATT BROMMA FLYGPLATS ska stängas oroar företagsledare som flyger i privatplan – det var anslaget i en artikel i Svenska Dagbladet den 14 november förra året. I den uttryckte företagare med affärsjet att det minsann inte är något direktörsnöje.

– Det finns inget nöjesinslag i det, allt bygger på att arbetet ska bli mer effektivt för vissa kategorier, sade Sverker Martin-Löf.

Samma tidning berättade en vecka senare att Industrivärden med portföljbolagen SCA och Sandvik under året har köpt två av marknadens mest exklusiva affärsflygplan, av modellen Falcon 7X, för nära en halv miljard kronor totalt.

Några dagar senare beskrevs hur flygplanen används. Att SCA:s vd Jan Johansson flugit med hustrun till Verona, Dubai och Barcelona – han ska senare förklara att det är jobbrelaterade resor.

Detta till en kostnad av miljontals kronor. Så kommer uppgifter om att SCA:s satsning på segeltävlingen Volvo Ocean Race inte kostar 150 miljoner kronor, som bolaget uppgivit, utan närmare en halv miljard kronor. Notan plockas förstås upp av aktieägarna.

De första dagarna hände ingenting. De institutionella ägarna fick inget veta av SCA.

– När det har varit 3-4 artiklar kontaktade vi investor relations för att få till ett möte med Sverker Martin-Löf och vd Jan Johansson, säger Peter Lundkvist, ägaransvarig på Tredje AP-fonden.

Det hålls ett första telefonmöte som snart följs av flera, i takt med att nya uppgifter blir kända.

Den 15 december hölls ett möte med Sverker Martin-Löf och Jan Johansson, samt ett antal institutionella ägare, då researrangemangen diskuterades.

– Deras förhållningssätt var att man inte hade brutit mot några lagar och att man hade följt den egna resepolicyn, säger Peter Lundkvist.

Samma dag hade det framkommit i SvD att Sverker Martin-Löf hade fått livstids förfoganderätt över en jaktanläggning i Källberget i Härjedalen. I artikeln dammades även tre år gamla uppgifter från samma tidning av. Där beskrevs hur jaktanläggningen Henvålen, som SCA:s äger, hade lyxrenoverats för 100 miljoner kronor.

– Det är fel, det är lögner och starka vinklingar, sa Sverker Martin-Löf, enligt en av dem som deltog i samtalet.

En av mötesdeltagarna frågade då:

– Vad exakt är det som är fel? De här personerna som nämnts i artiklarna, de har väl flugit?

– Nja, att den här lilla jaktstugan, Källberget, har el indraget, det är fel, ska Martin-Löf ha svarat.

Han har avböjt medverkan i den här artikeln.

Den omfattande medierapporteringen har innehållit en hög detaljrikedom med namn, platser och tidpunkter. Händelsekedjorna har därför blivit rätt snåriga att följa.

– Det kan vara någon detalj som är felaktig i tidningsartiklarna, men de har hävdat att nästan allt är fel , säger Peter Lundkvist på Tredje AP-fonden.

– Jag är inte så naiv att jag tror att varje stavelse är helt korrekt, men jag tror inte allt är fel.

Mötet avslutades efter tjugo minuter utan att institutionerna egentligen hade fått veta något nytt. Men efter nya uppgifter om att Jan Johansson och Anders Nyrén har besökt fotbolls-EM i Ukraina med affärsflyget och tagit med sig familjemedlemmar begärde de institutionella ägarna samstämmigt på ett nytt möte att en extern granskningsman tittar närmare på frågan.

– Det är inte nödvändigt, var beskedet från Martin-Löf.

– De menade att revisorerna inte hade haft några synpunkter på det, att man följde regelverket, säger Peter Lundkvist.

Några institutionella ägare beskriver stämningen under mötet som rätt konstig, färgad av oförståelsen inför varandras positioner.

– Johansson och Martin-Löf höll små anföranden och deras chefsjurist anförde att allting hade skett i enlighet med policyer, säger en deltagare.

Folksams ägaransvariga Carina Lundberg Markow, vars ordförande Anders Sundström också har flugit med SCA:s affärsflyg, deltog i konferenssamtalet.

– Jag sa att jag ville se resepolicyn de refererade till, men det fick jag ju inte, säger hon.

Samma dag gjorde Sverker Martin-Löf en halv reträtt. Han meddelade att han tänkte lämna alla styrelser – men först 2016, det år han skulle fylla 73. Det var tidigare än han själv antytt. – 70 år, ja det har sagts, men nu är det ju 75 de pratar om. Kanske har man nått en viss insikt om att åldrande är individuellt. Jag har uppnått en viss ålder och det är inte mycket att göra åt, men jag har mycket erfarenhet. Jag är beredd att stå till förfogande så länge hälsan står bi och jag är efterfrågad, sa Martin-Löf i en intervju i Affärsvärlden 2012.

Just när det gäller efterfrågan på hans tjänster verkar Martin-Löfs uppfattning ha skilt sig en del från omvärldens, i alla fall delar av den och i alla fall på slutet.

– Folk hade tröttnat på Sverker Martin-Löf, även inom sfären. Alla trodde att han skulle sluta när han fyllde 70. Sedan för något år sen, så sa han att han skulle stanna till 75. Inom sfären är det många som tröttnat på att han beter sig som en brukspatron, säger en uppgiftslämnare som har god inblick i sfären.

Det finns också institutionella aktieägare har valt bort Industrivärden för deras syn på bolagsstyrning.

– Vi valde att investera i andra bolag som låg i linje med våra förväntningar. Vi har ingen exponering bortsett från våra indexfonder, säger Sasja Beslik på Nordea.

Martin-Löf tycks inte ha varit helt omedveten om kritiken. I en uppmärksammad intervju i Dagens Industri den 15 januari sa han bland annat att han misstänkte att Industrivärden var avlyssnat och att mediestormen kring affärsflyget och jakterna berodde på att det finns starka krafter som vill skada sfären. Han har också sagt sig ana vem eller vilka som ligger bakom, men utan att nämna namn.

– Om jag spekulerar i det så skulle det bli ett himla liv. Så det går inte, sa han till nyhetsbyrån Direkt.

Utspelet tog många aktieägare på sängen.

– Det är ett anmärkningsvärt påstående från en ordförande i ett börsnoterat bolag, säger Peter Lundkvist på Tredje AP-fonden.

– Om jag hade samma misstanke skulle jag polisanmäla, det är det första jag gör, inte att prata med en journalist. Oavsett om det är sant eller inte så är det helt häpnadsväckande hur man hanterar uppgifter som kan utgöra ett allvarligt brott.

Lundkvist menar att uttalandet blev strået som knäckte kamelens rygg.

– För mig personligen försvann trovärdigheten för Sverker Martin-Löf där, inte för vad han sa utan för hur han hanterade uppgifterna.

En vecka senare, den 22 januari, samlades institutionerna alltså åter på Storgatan och MartinLöfs avgång annonserades.

EMANUEL SIDEA