Häxjakt på facket

En häxjakt på fackanslutna och usla arbetsförhållanden på Ikea Turkiet avslöjas i en hemlig rapport som lagts fram för bolagets globala ledning. VA Hållbarhets reporter åkte till Ankara för att ta reda på vad som egentligen händer på de svenska möbelvaruhusen – och kan nu offentliggöra den hemliga rapporten.

(Veckans Affärer 22 april 2013)

Han gnuggar händerna, tittar över axeln ut över kebabrestaurangen i Ankara där vi sitter, oroad över att andra kan höra honom.

Mehmet, som egentligen heter något annat, har jobbat i två år på Ikea, allt sedan varuhuset i Ankara öppnade. Det senaste året har han varit medlem i facket och sedan gått ur. Nu är han oroad över att få sparken om arbetsgivaren får reda på att han gått med igen.

För några månader sedan ringde hans chef på mobilen.
“På en av mina lediga dagar blev jag kalllad till jobbet. Jag trodde jag var den enda som skulle komma, men vi var flera stycken. Därifrån kördes vi alla till olika notarier där vi fick begära utträde ur facket”, säger han.

I Turkiet sker en fackanslutning hos notarie och kostar 50 lira, motsvarande cirka 180 kronor. För att försvåra för arbetsgivare att betala samtliga i personalen för att utträda som medlem är avregistreringen hos notarien dubbelt så hög: alltså 400 kronor eller motsvarande två dagars inkomst.

Mehmet blev besviken när han några veckor efter att han tvingats utträda ur facket förstod att Ikealedningens löften om höjda löner för de anställda inte besannades. Han gick med i facket igen, men denna gång i lönndom. Så nu är han oroad över att någon ska få syn på honom på kebabrestaurangen.

En annan Ikeaanställd jag träffar vittnar om en “häxjakt på fackanslutna”.

“Som du vet är många i Turkiet muslimer. Och när cheferna frågat om man är med i facket har de tagit fram Koranen och bett oss svära på den om att man inte är medlem. Det är en dödssynd att ljuga med handen på Koranen.”

Ikea öppnade sitt första varuhus i Istanbul 2005, och har i dagsläget ungefär 2 000 anställda i fem varuhus varav två ligger i Istanbul.

Verksamheten drivs av den fristående franschisetagaren Mapa Mobilya, ett privatägt investmentbolag.

Ikeas struktur är att Inter Ikea äger rättigheterna till möblerna, varuhusen och varumärket. Årligen får Inter Ikea royality på 3 procent av franchisetagarnas försäljning.

Det har tidigare rapporterats om att Ikea i Turkiet sysslar med antifacklig verksamhet gentemot sina anställda, men Veckans Affärer kan visa att det är värre än så.

På plats i Ankara träffar VA fem Ikea-anställda, samtliga har blivit utsatta för olika påtryckningar och de vittnar om arbetsmetoder som strider mot turkisk lag och Ikea:s egna riktlinjer.

“De använder sig av olagliga metoder”, säger en anställd som inte vill framträda med namn på grund av att det riskerar få konsekvenser.

Tidigare har Ikea Turkiet fällts i turkisk domstol för att i strid med gällande lag avskedat fackligt aktiva.

För ungefär ett år sedan var det på god väg att lösa sig. En demonstration var utlyst till den 6 maj 2012, men dagen före enades Ikealedningens vd Fuat Atalay med facket Koop-Is. De gjorde ett gemensamt uttalande där man förklarade att alla var fria att gå med i vilket fack de ville och den planerade aktionen blåstes av.

“Efter uttalandet fick vi många nya medlemmar, och när Ikea märkte av det började de pressa våra medlemmar”, säger Eyüp Alemdar, fackbas för Koop-Is som organiserar Ikea-anställda och andra inom handeln.

Ikealedningen gick därmed tvärtemot uttalandet och vände sig mot facket, enligt Eyüp Alemdar.

Ikea Turkiet menar från sin sida att uppgifterna om förföljelse, övergrepp, mobbning och liknande inte stämmer, att de visst står bakom Ikea:s globala riktlinjer och att man följer turkisk lag.

Till de anställda har de också sagt att man inte önskar ha “tredjepart” på varuhusen.

Dessutom har initiativ tagits för att tygla missnöjet inne på företaget.

Eyüp Alemdar menar att det bara är ett spel och att företaget i själva verket bara ändrat sitt språkbruk.

“De har använt taktik som vi inte hade kunnat föreställa oss. En taktik har varit att de ringer våra medlemmars familjer, där de förklarar att deras son jobbar i varuhuset men säger att de inte vill att han ska gå med i ‘organisationer’, de kallar det inte för fackförbund utan låter folk tro att det är politiska terrororganisationer.”

En fristående rapportör fick i uppdrag av UNI Global, en global paraplyorganisation för fackens handelsanställda som Koop-Is är en del av, att undersöka de egentliga förhållandena.

John Logan, professor i arbetsrätt vid San Francisco State University, med goda kunskaper om turkisk lagstiftning, lade fram rapporten för UNI, Koop-Is och skickades den även till ledningen för Ikea Turkiet och Inter Ikea i mars 2013. Den bygger på intervjuer med 100-talet anställda vid varuhus och lager och visar på hur övergrepp begås i strid med både internationell lag, turkisk lag och även Ikea:s globala riktlinjer.

Innehållet är av sådan art att Inter Ikea bett om att den inte ska släppas till medierna.

Veckans Affärer har dock läst den hemliga rapporten. I den vittnar anställda om löner som inte ökats ens i takt med inflationen, ett arbetsklimat där jakten på fackligt anslutna är mycket hård och förvärrade arbetsförhållanden. Lönerna är över den lagstadgade miniminivån men långt under en lön som man kan leva på.

De anställda på lagren tvingas numera lyfta lådor från tidigare 18 kg till så mycket som 30 kg, vilket inneburit att flera anställda har fått diskbråck och ryggproblem. En av dessa sjukskrev sig och blev under tiden uppsagd för sin “dåliga arbetsprestation”. Hela rapporten finns att läsa på Veckans Affärer på nätet: va.se.

Ikealedningen i Turkiet svarade med en egen utsaga om förhållanden där de fick fram personal som i en filminspelning sade att uppgifterna inte stämde. Jag träffar en av dessa anställda som säger att det var under tvång de medverkade. Bolaget lät anställda förstå att vägran skulle medföra uppsägning.

Rapporten har satt fart på Inter Ikea:s ledning och de har träffat företrädare för UNI.

VA har sökt Ikea:s globala personalchef Petra Hesser och andra i den globala ledningen.

I ett mejl till VA förklarar Thomas Bergström, franchisechef på Inter Ikea och vd för Inter Ikea Systems, att kritiken tas på allvar, men skriver också att Ikea Turkiet inte känner igen sig i den beskrivning som ges i John Logans rapport.

Att facket blivit en sådan stridsfråga handlar om att den höga lönsamheten på varuhusen kommer at få ge vika när de anställda ska ha högre löner. Enligt facket har personalen på Ikea i Turkiet löner under branschsnittet, vilket hålls tillbaka av en hög arbetslöshet – 14 miljoner i Turkiet.

Tidgare nämnda Mehmet förklarar på kebabrestaurangen att han har svårt att leva på sin lön.

I fallet med Ikea är det en kamp mot klockan mellan de två olika lägren.

Ska fackförbunden hinna värva 40 procent som medlemmar och då med stöd av turkisk lag kunna inleda kollektiva förhandlingar med arbetsgivaren? Eller ska Ikea Turkiet hinna öppna ytterligare ett varuhus enligt planerna till slutet på 2013, vilket kommer göra att personalstyrkan stiger med 300 eller 15 procent och därmed slå undan benen för försöket att nå 40 procent?

“Vi har i dagsläget över 30 procent av personalen som medlemmar”, säger Deniz Akdogan som leder fackets arbete på Ikea.

Han tror att man kan uppnå 40 procent i början på juli. Han vill inte ge några löften om vad det kommer att innebära för personalen. Men det står klart att löner är en viktig fråga som det kommer att förhandlas om.

För de Ikea-anställda i Turkiet är det bara en tidsfråga innan deras arbetsplats är fackansluten, “Jag är övertygad om att vi kommer att segra.”

Striden har ändå trappats upp och en allians har bildats som samlar alla fackanslutna som jobbar för Ikea runt om i världen. Det första mötet arrangeras i Stockholm 20–24 maj och även ledningen för Inter Ikea kommer till Stockholm.

Thomas Bergström slår fast att det pågår en dialog med franchisetagaren i Turkiet och med UNI Globals representanter.

“Eftersom åsikterna går isär har Inter Ikea Systems tillsammans med Ikea Turkiet initierat en ny granskning som ska genomföras av en tredje part för att vara oberoende”, skriver Thomas Bergström i mejlet till VA.

“Vi vill inte föregripa granskningen och kan därför inte ge ytterligare kommentarer i nuläget.”

EMANUEL SIDEA

FAKTA/SÅ JOBBAR IKEA
Inter Ikea äger rättigheterna till varumärket Ikea och allt runt omkring, t ex möbeldesign, varuhusinredning, teknik- och distributionssystem.
Dessa licenseras ut till franschisetagare på en rad olika marknader under varumärket Ikea.
I Turkiet är det den oberoende MAPA Mobilya som är franschisetagare och den som årligen betalar Inter Ikea en royality på 3 procent av försäljningsvärdet.
Ikea Turkiet hävdar att man följer turkisk lag och Ikea:s riktlinjer om att tillåta personalen att organisera sig i fackförbund.
Från fackförbundets sida finns dock en rad bevis och utsagor som visar på motsatsen.