“FEGUSLINGAR UTAN RYGGRAD”

Professorn och föreläsaren Hans Rosling är en av världens mest inflytelserika personer och rör sig i samma kretsar som Bill Gates, Googlegrundarna och Al Gore. Nu går han till angrepp kring Teliasoneras agerande. Och om hur Tintin skadar svensk export.

(Veckans Affärer 18 okt 2012)

Hans Rosling har precis hållit en av sina åttio årliga föreläsningar när vi träffas i Stockholm. Den kringresande läkaren, professorn, hälsoforskaren, pedagogen och världskändisen är på ständigt uppdrag – målet är att förklara att den bild vi har av världen inte längre stämmer överens med hur världen ser ut.

“Den bild man fortfarande har stämde för tjugo trettio år sedan”, säger Hans Rosling flera gånger och understöder sitt argument med ett av många faktaunderlag.

Förmodligen har du sett hans videoklipp på nätet, liksom miljontals andra, där han i högt tempo och väldigt entusiastiskt slår hål på ingrodda missuppfattningar och han slukar svärd för visa att även det till synes omöjliga går att göra.

Han vill inte att vi ska argumentera från antaganden baserade på en förlegad världsbild, utan väcka sina åhörare till att se hur världen ser ut i dag. Och det finns en grupp som har förstått det bättre än andra, erkänner han motvilligt.

“Flera av cheferna för de internationella storföretagen har en väldigt insiktsfull syn på hur världen är”, säger han.

Han har pratat med många, och nämner tre som exempel: Dan Sten Olsson på Stena, Tom Johnstone på SKF och Mikael Ohlsson på Ikea.

“Dan Sten Olsson på Stena berättade för mig om när de för första gången, jag tror det var 1974, hade beställt en båt från Sydkorea. Han kom hem och mådde illa för han hade sett kvinnor med barn på ryggen som satt och hackade rost. Han minns fortfarande det dilemmat, vad de skulle acceptera? Sedan har det gått bättre och bättre för Sydkorea, barnen försvann snabbt från arbetsplatserna”, säger han.

Trots ekonomisk kris de senaste åren har det skett stora förbättringar under det senaste decenniet runt om i världen. Land efter land ökar utvecklingstakten, även i länder som inte har en demokratiskt vald regim. Något som ramar in den stora debatten i svenskt näringsliv på senare tid – huruvida svenska företag, såsom Ericsson och Teliasonera, ska agera på marknader som är korrupta, icke-demokratiska och bedriva handel med statsägda bolag i diktaturregimer.

“Det viktigaste är att alltid följa lagen, det allra mesta som kan kallas oetiskt är i grunden lagbrott”, säger Hans Rosling.

Är det bra med handel med diktaturer?

“Det ska bedömas fall till fall, och från år till år. Om det finns en inhemsk opposition som ber dig sluta – då måste du sluta”, säger han.

Du tänker på Syrien?

“Sydafrika framför allt. Då utmärkte sig inte det svenska näringslivet alls. Fega us-

lingar. De fattade aldrig att det skulle bli självständigt, de trodde inte att Nelson Mandela hade den resning han hade. Men några fattade.”

“Samtidigt satt Bill Gates mamma i styrelsen för Washingtonuniversitetet och krävde att universitetet skulle sälja alla aktier i bo-lag som investerade i Sydafrika. Det finns ett skäl till varför han gör så mycket som han gör i dag.”

Men i Syrien finns en opposition som säger att Ericssons utrusning används mot dem.

“Och då får man lov att ändra sig. Har man gjort en bedömning tidigare, som inte längre gäller för att något drastiskt har förändrats, då får man säga att det inte blir några reservdelar. Då får man ta den smällen. Man måste också ha sina egna principer när det inte är frågan om att formellt följa lagen!”

Hans Rosling står bakom stiftelsen Gapminder som arbetat i flera år för att sprida kunskap om världen. Sedan sitt stora genombrott, vid TED-konferensen år 2006, har han blivit en internationell superstjärna och träffar ofta tunga profiler som arbetar för en bättre värld. Bill och Melinda Gates, Nadan Nilekani, Valerie Amos, Googlegrundarna Sergey Brin och Larry Page, Mary Robinson och Al Gore för att nämna några.

Vid sidan av utrikesminister Carl Bildt är han en av de få svenskarna på den här internationella arenan. Flera år i rad har han prisats som en av världens viktigaste opinionsbildare och i våras rankade tidskriften Time honom som en av världens hundra mest inflytelserika.

Med världens tyngsta makthavares öron är han en tung röst i sammanhang som rör internationell utveckling och företagande. Han har makt att påverka många och i det egna arbetet som föreläsare för näringslivet får han inblick i hur dagens företag arbetar – många på gränsen till det tillåtna.

“Här i Västeuropa och Nordamerika hör det varje månad av sig något företag som er-bjuder en donation till stiftelsen om jag håller en föreläsning för dem. Jag skulle aldrig hålla en föreläsning för en donation. Det är kriminell skatteflykt att ta donation mot en tjänst!”

“Gun-Britt Andersson, tidigare statssekreterare och som sitter i vår styrelse, har gett mig ett mantra – det är faktiskt inte svårt att göra allting rätt. Ja, det är inte så svårt att göra allting rätt. Däremot är det svårt om man själv är smågirig.”

Men kanske är det så att affärsmöjligheterna för svenska företag inte finns överallt, hävdar han.

“Det är som Marcus Wallenberg sade till mig när jag kritiserade honom för bristande intresse för Afrika, att de fattigaste länderna i Afrika har svenskt näringsliv inte så mycket att erbjuda. De vill ha robusta insatsvaror och bygga vägar, men att bygga landsvägar är inget som Sverige ska ägna sig åt”, säger han och fortsätter:

“Medelinkomstländerna är mest intressanta för svenskt näringsliv, det är en 3-4 miljarder människor och växer. Så man måste förhålla sig till dem på ett nytt sätt. Men de svenska företagen är inte till stor nytta för de fattigaste miljarderna, där kan vårt bistånd i gengäld medverka till bättre liv och ekonomi.”

Även i de fattigaste länderna finns det en efterfrågan på svenska varor från gruvindustri och telekombransch, till exempel från Atlas Copco, Ericsson och Teliasonera.

Kan svenska företag klara konkurrensen från andra i till exempel Uzbekistan?

“Den här mobiltelefonlicensen man köpt, det är en hård marknad. Jag kan tänka mig att det är svårt att konkurrera med Turkiet i

Uzbekistan – man kan språket och delar religion. De är del av den turkiska kulturkretsen.”

Och kanske annan syn på korruption?

“Nja, inte vet jag. Sverige har också korruption, men den är välorganiserad. Flygpoängen från tjänsteresor som används privat är den mest omfattande korruptionen i Sverige, men få uppfattar det som korruption.”

Att arbetsgivaren betalar för resor som ger poäng för vilka man sedan kan resa privat?

“Ja, det är korruption. Det värsta är inte att man får lite pengar, utan att folk planerar sina resor så att de får rätt poäng. Och allra värst är att de gärna reser bara för att få poäng, det är en korruption som borde tas bort. Ikea har tagit bort det, ingen som reser på tjänsteresa där får behålla sina poäng.”

När det gäller Teliasonera har han inte följt alla turer kring bolaget, men jämför med hur den norska konkurrenten Telenor agerat. Ett bolag han fått god inblick i under sitt uppdrag som föreläsare.

“Chefen kallade den journalist som avslöjat att barn arbetade i masterna i Bangladesh för årets bästa medarbetare. Han sade att när vi skriver kontrakt med en underleverantör om att sladdar vi köper ska klara en hög temperatur kontrollerar vi först att de klarar av den höga temperaturen. Vi börjar inte med att montera sladdarna i masterna och sedan när folk klagar på att det inte funkar så säger du inte att det inte är vårt fel, ‘det stod i avtalet att de skulle klara av den höga temperaturen, därför är det underleverantörens ansvar’. Chefen för Telenor jämförde med att när barnarbete uppdagats har man visat upp kontraktet. Därför kontrollerar de att alla underleverantörer följer avtalen.”

Att agera hederligt lönar sig i längden. Anställda verkar gilla att arbeta i företag som är ärliga, och gör helt enkelt ett bättre jobb när de känner att företaget gör rätt, menar han.

“I Uzbekistan förlorar du respekt om du spelar med i korruption”, säger han och sammanfattar att Teliasonera torde ha skadats av att samarbeta med diktaturregimen, men att i andra sammanhang kan det finns för-svar till att sälja varor och tjänster till länder med diktaturregimer.

Därtill, menar han, har bolagen också ett ansvar och nytta av att låta sig genomlysas

av utomstående aktörer, såsom frivilligorganisationer och journalister.

“Om du utvinner olja i ett land där det blir inbördeskrig, då får du se till att ta reda på vad som händer och hjälpa journalister som vill komma in och titta.”

Du tänker på Lundin?

“Ja, till exempel. Jag vill inte kategoriskt säga att de gjort fel. Men de lyckas inte få andra att förstå vad de gjort och inte gjort. Det största problemet i Ogaden, eller Somaliprovinsen som det egentligen heter, är fattig-dom och befolkningstillväxt”, säger han och tillägger att en utländsk investering kan vara till nytta i sådana områden men också vara ett hinder för fred och utveckling.

Han pekar också på att företagsledningen lätt kan förlora kontrollen på sådana platser som är farliga och svårarbetade, där finns också en kultur av att säga ja.

“De som är platschefer är oftast hårdhudade personer. Uppåt till cheferna kan de säga ‘yes, yes, all OK’. Sedan kan de träffa en överenskommelse med den lokala befälhavaren som leder till grymheter mot befolkningen. Det kan ligga i ledningens intresse att oberoende journalister granskar verksamheten på plats.”

Men kanske hårdhudhet behövs för att kunna bedriva verksamhet på de marknaderna?

“Ja, om man har gott hjärta och god hjärna till den hårda huden. Men det är inte så ofta man ser den kombinationen. Oberoende granskning är det som behövs.”

Under flera år har han i sina föreläsningar och intervjuer återkommande talat om Tintin. Nyligen blev det stor debatt när Tintin på Kulturhuset i Stockholm flyttades till mer undanskymda hyllor av dess konstnärlige ledare Behrang Miri. En bra handling, menar han.

“Tintin skadar svensk export”, säger han och kopplar ihop de gamla serierna med den gamla världsbilden som upprätthåller missuppfattningar om världen. Det gynnar ingen att svenska barn lär sig mer om hur världen var förr än hur den ser ut i dag.

“Det var rabiat panik. Tintin är skadlig för det förstärker uppfattningen om världen som inte stämmer överens med hur världen faktiskt ser ut”, säger han och jämför med att man inte behöver se nidbilder av judar för att veta att de finns.

Och att det är bättre att låta Tintin läsas av ungdomarna när de är gamla nog att ha lärt sig hur det faktiskt är nu.

“Jag mejlade faktiskt Behrang Miri och gav mitt stöd. Jag skrev att det tog Galileo Galilei 359 år innan han fick en ursäkt av katolska kyrkan för deras hårda dom av att han sade att jorden inte var i mitten. Så det tar nog lite tid innan cheferna förlåter Behrang Miri för att han inte tycker Tintin ska vara kvar i mitten. Var tid har sin inkvisition.”

Många argumenterar för att fri handel är den bästa vägen till demokrati.

“Allt måste regleras, släpp för guds skull inte näringslivet och handeln helt fri!”, säger han och går till angrepp mot att Sverige bedriver sådan omfattande handel med Saudiarabien.

“Ska man ha handel med ett land där kvinnor inte får ta körkort? Naturligtvis inte. Framför allt ska kungen inte dela ut medalj till kungar som hindrar kvinnor att ta körkort. Det är pinsamt – djupt pinsamt. Att han inte förstår kan man förstå, men att det inte finns någon inom hovförvaltningen som säger ifrån. Kanske var kungens medalj var kopplad till någon av de här affärerna. Det har ingen granskat.”

Hans Rosling berättar att han själv befunnit sig i snarlik sits som Ericsson och Teliasonera. I början av 1990-talet var han en av de första forskarna som bedrev fältstudier på Kuba efter revolutionen efter att ha fått en inbjudan av Fidel Castro.

“Jag har suttit en hel natt och grälat med Fidel Castro om hur studierna skulle göras. Jag fick som jag ville. Sedan har jag opponerat mig mot honom i Kongresspalatset om tolkningen av resultaten. Men jag har hållit mina ord – att inte släppa ut något jag fick reda på i hemlighet och inte utnyttja mina studier i politiska syften. Och Castro höll sitt löfte, att jag skulle få bedriva fria studier och redovisa dem för landets egna experter.”

“Men det finns inte ett enda fotografi på mig och Fidel Castro. Kubanska medier för-sökte utnyttja mig som en utländsk forskare som stödde regimen, men jag ställer inte upp på foto eller filmade intervjuer med en diktatorn som kunde användas politiskt. Man måste följa enkla principer!”

Men uppenbarligen är principer svåra att upprätthålla. Hur vet Ericsson, Teliasonera eller Hans Rosling vilka principer man ska ha?

“Det vet man inte. Jag fick bestämma mig där och då, det var väldigt spännande. Jag satt i Havanna, sent på natten på Medicinska akademin och diskuterade med Castro. Då fick man följa en inre kompass.”

“Det är inte lätt, men man kan agera klokt i diktaturer. Avsaknaden av representativ demokrati innebär inte att statsledningen är galen eller grym, de kan ibland vara nog så förståndiga och engagerade som valda politiker. Det finns ofta ganska vida ramar inom vilka man kan fylla en positiv uppgift. Efter att jag i kongresspalatset offentligt påpekat att den stenhårt centralt planerade ekonomin på Kuba var en underliggande orsak till den epidemi jag studerat fick jag av inhemska forskare uppskattning för mitt mod: ‘El sueco tiene cochones’ – svensken har kulor. För att jag stod upp och kritiserade Castro inför hela kongresspalatset. Men gjorde det på ett elegant och sakligt sätt utan politisk retorik. Så även Castro accepterade kritiken, och vidtog inga åtgärder mot mig. Så det går att verka i en diktatur, eller rättare sagt, det vi kallar diktaturer är sinsemellan mycket olika.”

Och när det går fel?

“När man tycks gjort en missbedömning får man säga ‘oj, det visste vi inte’ alternativt ‘det har vi inte tänkt på, ge oss två dygn’. Sen får man försvara sitt ställningstagande eller erkänna att det blivit fel och dra sig ur.”

Det handlar också om perspektiv, ytterligare en av hans käpphästar. Att ibland kanske tvingas välja det minst onda av två onda saker. För att Sydkorea skulle kunna ta sitt språng innebar det sannolikt initialt att kvinnorna måste knacka rost med barnen på ryggen. Det var priset för att sätta i gång en ekonomisk utveckling. â– 

EMANUEL SIDEA

FAKTA/HANS GÖSTA ROSLING
FÖDD: År 1948.
FAMILJ: Hustrun Agneta, tre barn och barnbarn.
BOR: Uppsala.
UTBILDNING: Statistik och medicin vid Uppsala universitet 1967-1974.
KARRIÄR I URVAL: Läkarlegitimation 1976. Distriktsläkare i Moçambique 1979-81, följande två decennier forskade han kring svält på landsbygden i Afrika. En av initiativtagarna år 1993 till den svenska sektionen av Läkare Utan Gränser.
UPPDRAG: Har varit rådgivare till WHO, Unicef och en rad andra hjälporganisationer. Ordförande för Karolinska International Research and Training Committee åren 1998-2004. Valdes in i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien 2010 och Kungliga Vetenskapsakademien i juni 2012.
STIFTELSEN: Grundade Gapminder 2005 med sonen Ola och sonhustrun Anna, de utvecklade mjukvaran för animering av statistik. Källkoden såldes av stiftelsen år 2007 till Google för okänt antal miljoner kronor.

(Början på texten har förtydligats något jämfört med den publicerade versionen.)