Ingen kollar gruvbolagen

Vart femte bolag som fått tillstånd att leta eller bryta mineraler i Sverige de senaste tre åren var hårt finansiellt pressat. Två företag var under brottsutredning.
Sveriges Naturs granskning avslöjar att ingen har kontrollerat bolagen i den svenska gruvboomen.

Text: Nils Resare & Emanuel Sidea
Research även Anders Friström, Ylva Johnson & Mats Hellmark
Publicerad i Sveriges Natur nr 3/2015

Den 22 augusti 2013 gav den förra näringsministern Annie Lööf företaget Nickel Mountain tillstånd att bryta nickel på tre platser vid Rönnbäcksgruvan i Stor­uman.

Nickelbrytningen hade tidigare godkänts av den an­svariga myndigheten Bergs­staten men det beslutet hade överklagats av en närbelägen sameby som ansåg att det öppna dagbrottet skulle ödelägga ett känsligt natur­område och att rennäringen inte skulle kunna fortsätta som tidigare.

Till och med FN protes­terade mot planerna och ansåg att samerna hade diskriminerats i fallet med Rönnbäcksgruvan. Området som skulle tas i anspråk var lika stort som Stockholms innerstad.

Beslutet var ocksaÌŠ för­vaÌŠnande med tanke paÌŠ företagets historia. Bara ett par maÌŠnader före Lööfs beslut hade ett antal besynnerliga transaktioner lett till att en revisor fraÌŠn KPMG hade hoppat av sitt uppdrag och polisanmält samma bolag, som daÌŠ gick under namnet IGE Resources. I ett pressmeddelande skrev revisorn att hon misstänkte ”kriminella handlingar fraÌŠn styrelsen”.

Enligt minerallagen ska den som tidigare visat sig olämplig att bedriva un­dersökning inte få undersökningstillstånd i Sverige. Men i praktiken görs ingen lämplighetsprövning av bo­lagen, varken av Bergsstaten eller av Miljödomstolen. Inte ens en årsredovisning behöver skickas in. Bolag eller personer som tidigare har gjort sig skyldiga till brottslig verksamhet, eller är under brottsutredning, löper därmed obefintlig risk att hindras att få nya tillstånd. Likaså bolag på randen till konkurs.

– Bara när det gäller olja, gas och diamanter prövas den sökandes lämplighet och vid överlaÌŠtelser av undersök­ningstillstaÌŠnd, säger Linda Ylviainio, jurist paÌŠ Bergs­staten.

Om bolagen hade kollats upp borde varningsklockor ha ringt i åtskilliga fall. Flera bolag befann sig i en så eko­nomiskt riskfylld situation att de knappast hade bevil­jats ett lån på banken.

Sveriges Naturs granskning visar att vart femte bolag som beviljats ett undersöknings- eller bearbetningstillstaÌŠnd sedan 2012 hade en soliditet som var lägre än aÌŠtta procent. Det innebär att bolaget har en mycket hög belaÌŠning i förhaÌŠllande till sitt eget kapi­tal. Ett maÌŠl för sunda företag brukar vara 30–40 procent.

Bland de bolag som beviljats tillstaÌŠnd att bryta och bearbeta mineraler hade tvaÌŠ av tio en soliditet paÌŠ under en procent.

När redan svaga bolag på­ börjar en riskfylld gruvdrift kan det sluta med att det blir skattebetalarna som måste städa upp i naturen. Det är vad som just nu pågår vid Ersmarksberget och Svärt­träsk i Lappland. Notan för saneringen kan sluta på över 200 miljoner sedan gruvor­nas ägare, Lappland Goldmi­ners, gått i konkurs.

Även företag som ”bara” letar efter mineraler kan lämna en nota efter sig. Ett exempel är det kanadensiska bolaget Blackstone Nickels. När det letade mineraler i Vindelfjällens naturreservat 2009 hindrade verksamheten samernas renskötsel och en sameby drog därför paÌŠ sig stora extra kostnader. Det ledde till att företaget dömdes att betala en mil­jon kronor i skadestaÌŠnd till samebyn.

När domen föll saknade fö­retaget resurser och försattes i konkurs. Samerna planerar nu att stämma staten på den uteblivna ersättningen.

Att Blackstone Nickels lämnat notan till skattebeta­larna hindrade dock inte att två av företagets chefer fick nya tillstånd för prospek­tering. Denna gång under bolagsnamnet Gungnir. Det företagets finansiella status har vi inte kunnat kontrol­lera eftersom bolaget inte har någon filial i Sverige.

Av skatteskäl ska utländ­ ska bolag som letar eller bryter mineraler i Sverige ha en filial i landet. Men Sveriges Naturs granskning visar att 15 av bolagen som faÌŠtt tillstaÌŠnd sedan 2012 saknar registrerade filialer – trots att flera av dem skyltar med sina svenska fyndigheter paÌŠ hemsidan. Insynen i dessa bolag är därmed minimal.
För även om en filial är en förutsättning för att bedriva verksamhet i Sverige är det ingen myndighet som kon­trollerar att den finns.
– Det är inget vi för tillsyn över, säger Johan Morin, jurist paÌŠ Bergsstaten.
Så i praktiken räcker det med en postlåda i Sverige?
– Ja, det kan vara en post­laÌŠda.

Nickel Mountain har i dag fått nya ägare. Polisutred­ningen mot bolagets tidigare styrelse pågår fortfarande. Bolagets nuvarande vd, Tor­björn Ranta, säger att han hoppas på åtal.

FAKTA/Gruvgranskningen

I FINANSIELL KRIS

Avalon Minerals ViscarIa: Uppvisade en soliditet under 0,05 procent 2012. Ändå fick bolaget bearbetningstillstånd för Viscariagruvan utanför Kiruna samma år. Ytterligare tre undersökningstillstånd beviljades åren därpå.

Aura Energy: Fick tillstånd att provborra efter uran utanför Östersund 2013. Bolaget hade då en soliditet på 0,8 procent. Att borra efter uran kan innebära risker för dem som hanterar borrkaxet och för grundvattnet.

Tasman: Fick trots en soliditet på 0,37 procent bearbetningtillstånd för sällsynta jordartsmetaller i Norra Kärr nära Vättern 2013.

Jokkmokk Iron Mines: Hade en lövtunn soliditet på 0,10 procent. Trots det utfärdades ett undersökningstillstånd.

Lappland Goldminers: Fick trots en soliditet på 2,25 procent tre nya undersökningstillstånd 2014. Bolaget gick senare i konkurs och notan för uppstädningen hamnade hos skattebetalarna.

Scandinavian Resources: Har haft en soliditet på under en procent de senaste åren men ändå fått elva nya tillstånd 2014 och 2015.

UNDER BROTTSUTREDNING

Nickel Mountain: Utreddes av Ekobrottsmyndigheten samtidigt som bearbetningskoncession beviljades. Misstankarna gällde trolöshet mot huvudman.

Dragon Mining: Åtalades för att ha släppt ut 577 kilo nickel, 199 kilo arsenik och 737 kilo zink i de västerbottiska bäckarna 2013. Detta hindrade inte Bergsstaten att bevilja bolaget fem nya undersökningstillstånd i Västernorrland under tiden som rättsprocessen pågick.

MISSTÄKTA KOPPLINGAR TILL KRÄNKNINGAR AV MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

Dragon Mining: Var 1998-2010 ägare i ett kontroversiellt guldprojekt i Eritrea. Dragon Mining har beviljats fem tillstånd i Sverige sedan 2000.

Nickel Mountain: Beviljades bearbetningstillstånd av regeringen 2013. Samtidigt som ärendet bereddes på departementet hade bolaget samma huvudägare som ett företag vars företrädare i polisförhör erkänt handel med konfliktmineraler i Kongo-Kinshasa.


Agerande utomlands synas inte

Samröre med diktaturen i Eritrea och handel med konfliktmineraler i Kongo­Kinshasa. Ingen kollar vad gruvbolagen har gjort i utlandet innan de får tillstånd i Sverige.

I april 2015 lanserade den svenska regeringen en ny­satsning på PGU, politik för global utveckling. Kärnan i politiken är att beslut som fattas i Sverige också ska ta hänsyn till effekter på fat­tiga länder och människor.

När det gäller bolag som får tillstånd att leta eller bryta mineraler i Sverige är det dock ingen som kontrol­lerar om de tidigare gjort sig kända för att kränka mänsk­liga rättigheter i utlandet.

Till exempel nämndes aldrig det faktum att Nickel Mountain, under tiden då ärendet bereddes av nä­ringsdepartementet, hade samma huvudägare som Mineral Invest, ett företag vars företrädare i polis­förhör något år tidigare medgett att man bedrivit handel med så kallade konfliktmineraler i Kongo­ Kinshasa. Handeln med konfliktmineraler spelar en betydande roll vid finansie­ringen av väpnade grupper
i landet. Organisationerna Swedwatch och Make It Fair rapporterar bland annat om massvåldtäkter, barnarbete och oacceptabla arbets­- och levnadsförhållanden inom gruvorna där metallerna utvinns.

När Sveriges Natur 2011 besökte den gruva från vilken Mineral Invest miss­tänkts ha köpt guld stod ar­betarna i bassänger fyllda av kvicksilver med nakna hän­der och ben i direkt kontakt med kemikalierna.

Ett annat bolag som har fått tillstånd att bryta mi­neraler i Sverige är Dragon Mining. 2013 åtaldes det australiska bolaget för att ha släppt ut 577 kilo nickel, 199 kilo arsenik och 737 kilo zink i de västerbottniska bäckarna. Bolaget friades senare eftersom det bara fanns riktvärden för hur stora utsläpp som fick göras, inte gränsvärden. Men un­der tiden som rättsproces­ sen beviljades bolaget fem nya undersökningstillstånd i Sverige.

Den som granskat Dragon Mining lite närmare hade också kunnat finna att bola­get varit delägare i en kontroversiell mineralfyndighet i Eritrea. Human Rights Watch slår i en rapport från 2013 fast att regimen i Eritrea är en av de mest repres­siva i världen och att slav­arbete är utbrett i Eritreas gruvsektor. Gaim Kibreab är professor vid London South Bank­-universitetet och en av världens främsta experter på tvångsarbetet i Eritrea.
– Det är ett modernt sla­veri. Det är väldigt tydligt, berättar han när Sveriges Natur träffar honom paÌŠ ett kafé i London.
– Staten har en obligato­risk värnplikt för alla män, faÌŠ slipper undan och den kan paÌŠgaÌŠ hela livet. De värnplik­tiga tvingas sedan arbeta i statsägda bolag för en laÌŠg lön, däribland som underle­verantörer aÌŠt gruvbolagen. HaÌŠrda bestraffningar i form av tortyr är vardag, enligt Gaim Kibreab som inter­vjuat över 190 avhoppare för sin kommande bok i ämnet.

1998 bildade Dragon Mi­ning ett samriskbolag med några andra aktörer och ansökte om tillstånd hos gruvministeriet i Eritrea. Tillståndet för prospektering i Zara­provinsen utfärdades i februari 1999 och prospekte­ring drog igång.

Värnpliktiga eritreaner har vittnat om hur de sändes till Zara för att arbeta under slav­förhållanden under 00-­talet. Två avhoppare har uppgett att ett antal värnpliktiga begrav­des i hålorna. Gaim Kibreab har intervjuat dem och åter­ger händelsen de bevittnade.
– I omraÌŠdet fanns det pri­vatpersoner som grävde efter guld. Regeringen flyttade paÌŠ dem och ersatte dem med värnpliktiga som fick leta efter guld. Det var väldigt farligt, de grävde djupt utan naÌŠgon säkerhet eller skydd. De som föll ner begravdes i haÌŠlorna, säger Gaim Kibreab.

Dragon Minings vd Brett Smith avvisar bestämt att företaget skulle haft något med slavarbete att göra.
– Vi hade bara tillstaÌŠnd för prospektering. Vi grävde inte. Vi hade bara geologer paÌŠ plats som utförde borrningar. Men omraÌŠdet är stort. Bara för att du har en licens inne­bär det inte att naÌŠgon annan inte kan gräva där. Inte i Afrika.

Enligt en överenskom­melse som Dragon Mining har publicerat skulle den eritreanska regeringen få 30 procent av intäkterna från fyndigheterna i Zara.
Kan du se några problem med att ni hade samröre med den eritreanska regimen, som ses som en av de mest repres­siva i världen?
– Vi hade inget samröre med regeringen. Vi var bara delägare i ett bolag som fyllt i en ansökan om prospekte­ringstillstaÌŠnd.

2010, åtta år efter det att bolaget fått det första av fem tillstånd i Sverige, sålde Dragon Mining sin andel i Zaraprojektet.
Mineral Invests ledning har inte gått att nå för en kommentar men har tidigare offentligt tagit avstånd från att bolaget skulle ha bedrivit handel med konfliktminera­ler.

Minstern duckar för frågan

Vad vill regeringen göra för att stoppa oseriösa bolag i gruvbranschen? Den frågan duckar närings­minister Mikael Damberg (S) för.

Enligt en överenskommelse mellan Socialdemokra­terna och Miljöpartiet från 2014 ska Sverige bli en förebild för en hållbar utveckling inom gruvindustrin.

I flera månader har Sveri­ges Natur försökt få en in­tervju med näringsminister Mikael Damberg för att fråga hur detta ska gå till.

Frågorna vi ville ställa var bland annat hur han vill tackla problemen med att oseriösa, insolventa och rent kriminella bolag beviljas tillstånd att leta och utvinna mineraler i Sverige och om han ser någon risk att dessa företag förstör miljön sam­ tidigt som de tränger undan livskraftiga bolag som kan skapa riktiga jobb.

Vi ville ocksaÌŠ fraÌŠga hur re­geringens nyligen aviserade satsning paÌŠ politik för global utveckling – som gaÌŠr ut paÌŠ att samstämmiga aÌŠtgärder inom flera politikomraÌŠden mer effektivt kan bidra till en rättvis och haÌŠllbar global utveckling – ska kunna om­ fatta gruvpolitiken.

Mikael Damberg har konsekvent avböjt att ställa upp på en sådan intervju, trots att han har fått se frå­gorna, med hänvisning till tidsbrist. I stället skickar hans pressekreterare Ann Wolgers ett svar signerat näringsdepartementet:

“En utgaÌŠngspunkt i lagstiftningen är att mi­neralprospektering och gruvverksamhet bedrivs av ansvarsfulla och seriösa ak­törer paÌŠ ett sätt som saÌŠ laÌŠngt möjligt är förenligt med exempelvis naturvaÌŠrden och rennäringens intressen”, staÌŠr det i brevet som fortsätter:

“Regeringen bär det övergripande ansvaret för att den svenska gruvnäringen är livskraftig och laÌŠngsiktigt haÌŠllbar men tillämpningen av regelverken är i första hand en sak för de myn­digheter som ansvarar för tillsyn och tillstaÌŠndsgivning enligt de aktuella lagarna. Vi vill varken recensera myn­digheterna eller uttala oss om enskildheter i lagstift­ningen”.

I brevet refereras också till den överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet kring gruv­politiken som aviserades i den nedröstade höstbudge­ten 2104:

“Vi vill skapa nya modeller för att utveckla samhället och gruvnäring­ens ansvar för att finansiera de investeringar som krävs för en miljömässigt haÌŠllbar gruvnäring och samhälls­utveckling. En analys av framkomliga vägar ska göras inom regeringskansliet”.

När denna analys ska ske eller hur den ska gå till fram­går inte av brevet.

FAKTA/ Så gjorde vi granskningen

Sveriges Natur har granskat samtliga undersöknings- och bearbetningstillstånd som beviljats från 1 januari 2012 till 19 mars 2015. Totalt handlar det om 427 tillstånd, varav 383 avsåg undersökning, 17 bearbetning och 27 var torvkoncessioner. Totalt har 83 olika aktörer beviljats tillstånd under perioden, varav 81 är aktiebolag, en är handelsbolag och en är förening. Vi har kunnat granska de 68 som har inlämnat årsredovisning till Bolagsverket. Resten av bolagen saknar filialer i Sverige, vilket gör möjligheten till insyn obefintlig. Uppgiften om soliditet gäller samma år eller året innan tillståndet beviljades.

Vad innebär tillstånden?

Prospektering. Letande efter ekonomiskt intressanta mineral genom undersök­ning av berggrunden, kräver undersökningstillstånd från Bergsstaten.
Undersökningstillstånd. Utfärdas av Bergsstaten och ger innehavaren ensam­rätt till prospektering efter mineral inom ett visst område samt företrädesrätt vid even­tuell ansökan om bearbet­ningskoncession.
Bearbetningskoncession. Tillstånd av Bergsstaten att i enlighet med mineralla­gens bestämmelser bedriva gruvdrift. Gäller i 25 år, kan förlängas.