Granska bokslut

Journalister bortser ofta från en rik informationskälla. Årsredovisningar kan ge en rad svar, väcka fler frågor och, bäst av allt, hjälpa till att vässa frågeställning och vinkel.

(Tidskriften Scoop, juni 2013)

Av Emanuel Sidea

För att syna företagens bokslut krävs inte någon examen i redovisning. Detta är viktigt och något alla måste hålla i huvudet: var inte rädd för siffror!
Tvärtom bör journalister betrakta siffror som en vän som ledsagar en i rätt riktning. Den som ger sig kast med ett bokslut kommer att överraskas av hur mycket information finns att läsa i en årsredovisning – helt öppet. Vem eller vilka som äger bolaget? Hur vinsten fördelats mellan aktieägarna? Olycksfall på arbetsplatsen, att företaget drabbats av finansiell kris och samtidigt satt av enorma pensioner till direktören? Allt sådant ska finnas i årsredovisningen.
De flesta journalister har snubblat på årsredovisningar i sitt arbete och har av den anledningen en skeptisk inställning till om det kommer ge något att ta sig igenom redovisningen. Att navigera i en 300-sidig rapport från börsnoterade bolag – särskilt när man inte vet vad man letar efter – kräver vägledning. Sedan finns det andra typfallet, ett ytterst sparsmakat bokslut på ett halvdussin sidor som lämnats av ett holdingbolag. Detta och allt däremellan kräver att man närmar sig på olika sätt. Vi kan dela in dessa bokslut som tillhörande tre stora grupper av bolag:

1. Fåmans- och investeringsbolag
Detta är oftast finansiellt ganska passiva bolag. Det kan vara ett kafé eller ett bolag vars enda funktion är att äga aktier i andra bolag, ett så kallat holdingbolag.

2. Mindre bolag
Det kan vara den lokala bilhandlaren eller vårdbolaget med tre, fyra kliniker.

3. Storbolagen
Hit räknas börsens bolagsjättar och enorma statliga bolag som finns på många olika platser i världen, inte sällan har mängder av dotterbolag och verksamhet som svårligen kan överblickas.

Ett par metoder kan användas för att få ett grepp om bokslutet. Förslagsvis utgår man från om den tiden man har till hands är en timme, en arbetsdag eller en vecka.

En snabb genomlysning. Detta torde vara en av det vanligaste sättet att närma sig bokslutet: du vet inte vad du letar efter utan letar efter en story, kanske för att andra bolag i branschen har varit trampat i klaveret.

Om du granskar en kommun eller ett fåmansbolag eller ett börsbolag, ta fram en eller två andra bokslut och jämför korsvis: ta motsvarande bolag i grannkommunen, ett annat fåmansbolag eller börsbolagets konkurrent i samma nisch.
Mellan dessa bokslut bör du söka efter ojämnheter.
Enligt den svenska bolagskoden måste ersättningar till befattningshavare redovisas – ställ dessa mot varandra. Har det granskade bolaget betalat högre/lägre ersättning än sina kollegor, varför då?
I näringslivet brukar företagsledare ofta vara hemlighetsfulla om vad saker ting har kostat eller hur mycket betalt de fått vid en försäljning. Det är inte konstigt, för i säljavtal ingår det ofta en klausul om att inte yppa priset. Men i årsredovisningar avslöjas detta oftast!
Det är bara att leta efter extraordinära intäkter.
Många skriver i förvaltningsberättelsen, som ingår i bokslutet, om avyttring eller förvärv har gjorts under året och hur det påverkade resultatet. Om inte försäljningen nämns syns den ändå ofta som en extraordinär intäkt. Någonstans ska denna finnas och letar man går den att hitta snabbt, även om den ibland kan bokföras på olika ställen. Hittas den inte kan det vara ett tecken på att du hittat guld. För då tyder det på att företaget gömmer undan affären antingen för att minska skatten, eller dölja affären eller för att den placeras i ett skatteparadis.

I näringslivet görs förvärv ofta genom bolagskonstruktioner i lågskatteländer. Främst för att, som det heter, optimera sin skattesats. Eller på ren svenska: betala lägsta möjliga skatt.
Denna praxis har spridit sig till andra bolag och i olika former syns detta bland de statliga ägda bolagen, men också hos kommunala bolag där den enkla förklaringen är att de alla använder samma rådgivnings- och redovisningsfirmor.
Denna typ av genomlysning kräver dock mer än bara någon timme, vilket leder oss till den mer tidskrävande genomgången.

En rejäl genomgång. Om tio miljoner kronor betalas för ett bolag till ett annat ska detta synas i årsredovisningen. Därför ska man leta efter tecken på avvikelser i affärer. Situationer där frågetecken uppstår.
Om affärer har gjorts via ett nytt bolag förutsätter det tillgång till samtliga bolags tillgängliga bokslut för att se hur pengarna färdas över landsgränserna. När man väl befinner sig där står man med många fler bokslut framför sig. I denna väv av olika pilar med pengar kan vara svårt att överblicka de många årsredovisningarna och framför allt tappa greppet om vad som är storyn i allt detta.
Grundfrågan för allmänjournalister bör vara rimligheten i affären, och då inte bara att den går via lågskatteländer, utan varför den över huvud taget har gjorts.
Vilken strategi är den en konsekvens av? Vad ämnar den dölja? Detta är frågor som man måste ta in experter till att analysera och arbeta utifrån tesen att det finns en baktanke som man inte gärna vill offentliggöra.
Experterna kan vara aktieanalytiker som följer branschen som bolagen verkar inom. De kan snabbt ge bild av vilka problem som delas av hela branschen, vilka nyckelfrågorna är och hur de olika företagen förhåller sig till varandra.
Om vi återgår till att man föresatt sig att göra en rejäl genomgång av bolaget är nästa steg att ta sig igenom ett avsnitt som journalister är notoriskt dåliga på, nämligen pensionsavsättningar. Det är komplicerat, och det är precis avsikten. Det finns experter som tar fram extremt avancerade upplägg som är mycket svåra att räkna på, ofta involverar det möjligheten att köpa aktier med en i framtiden bestämd rabatt (så kallade aktieoptioner).
Det bästa sättet att närma sig det är rätt och slätt att strunta i hur systemet är uppbyggt och i stället fokusera på avsättningar som gjorts för pensionen. Där får man snabbt en siffra på vad det komplicerade upplägget kostar bolaget.
Ett annat viktigt spår som journalister ofta missar att genomlysa och ifrågasätta närmare är bolag som har ett positivt rörelseresultat men ändå inte redovisar en vinst. Med andra ord är intäkterna högre i förhållande till kostnaderna, vilket borde innebära att resultatet är positivt och på sista raden, visar ett litet plus. Men för många investeringsbolag, mindre bolag, kommunala bolag och andra är detta inte fallet.
För att inte visa ett positivt resultat och därmed betala skatt i onödan lägger man in misslyckade investeringar, förluster som kvittas mot resultatet och en rad andra knep för att minimera skattesatsen.
Journalister bör kräva en förklaring på en närmare beskrivning över vilka misslyckade investeringar som belastar resultatet.
I en del fall har företag (och förmögna privatpersoner) velat sänka sin skatt genom att köpa bolag som genom åren gjort stora förluster.
Det har gått till på det sättet att privatpersonen som ska betala skatt på 10 miljoner, med rådgivarnas goda minne, har köpt ett konkursbo med förluster på säg 20 miljoner kronor för ett mindre belopp för att i sin redovisning visa förlust på 10 miljoner kronor – och därmed kunna göra avdrag även nästa år.
Ett annat finansiellt trixande sker med goodwill.
Goodwill i redovisningens underbara värld kan enkelt förklaras vara de immateriella tillgångar som överstiger företagens bokförda värde. När bolag gör förvärv innebär det ofta en goodwill i redovisningen.
Till exempel när den statliga energijätten Vattenfall förvärvade holländska Nuon 2009 för 97 miljarder kronor, ett enormt belopp där de immateriella tillgångarna också blev enorma, var många kritiska till bolagets höga goodwill. Vattenfall har sedan dess fått skriva ner värdet på aktierna med många miljarder kronor.
I sådana fall är det komplicerade transaktioner med många rådgivare inkopplade och journalister måste vända sig till expertis, särskilt när en granskning ska göras.

En granskning. Att ta sig an bolag som omsätter flera hundra miljarder, eller ett litet bolag som satsar flera miljoner på revisorer och jurister för att skapa ett vattentätt bokslut som inte säger mer än det absolut nödvändiga, kräver att man vänder sig till experter som revisorer, professorer i redovisning, jurister, experter från Skatteverket eller granskare från oberoende organisationer.
De flesta brukar vara behjälpliga om frågorna som ställs är fokuserade och visar att man faktiskt ansträngt sig för att hitta kärnan i frågeställningen.
Många experter ställer upp gratis, eftersom 4 000–6 000 kronor i timmen, som de vanligtvis debiterar, inte är hållbart för någon journalist att betala.
Många börsbolag ägnar numera en ansenlig del av sina årsredovisningar till att beskriva sitt hållbarhetsarbete. Att granska dessa miljö- och klimatfrågor kräver ofta specialister och besök på plats för att syna det sociala arbete som ofta beskrivs av konsulter på årsredovisningsbyråer som inte varit på plats. Att då, med stöd från experter på hållbarhetsfrågor, finna märklig rapportering kan ge ett rejält försprång för den som gett sig ut på fältet för att ta reda på mer. n

Granskning: Nordeas årsredovisning

Företagens årsredovisningar är en guldgruva för journalister. De är så fullmatade att inte ens aktieanalytikerna som följer börsbolag och har i arbete att läsa dessa noggrant gör det mer än översiktligt. För om det är en tydlig trend som märkts de senaste sju åtta åren är det att årsredovisningarna har fått allt rikare omfång, särskilt bland de bolag som är börsnoterade. Detta gäller inte fåmansföretag som fortsatt är ytterst sparsmakade.
Innan vi går sätter tänderna i Nordea, minns denna uppmaning: var inte rädd för siffror. Att läsa årsredovisningar är inte svårare än att ta sig igenom kanslisvenska, granska offentlig förvaltning eller gräva i nya ämnen. Vi har alla varit nybörjare.
Vi ska nu titta närmare på den börsnoterade och delstatliga banken Nordeas årsredovisning för 2012. En rejäl lunta på 216 sidor. Nordea är ett av Sveriges största bolag, som kontrolleras av finska försäkringsjätten Sampo, samt den svenska och finländska staten.
Nordeas årsredovisning följer den etablerade principen att inleda med en redogörande och lättillgänglig beskrivning av verksamheten, följt av en förvaltningsberättelse – en uppdatering av det gångna året men lite mer siffror.
Den som på allvar vill sätta sig in i ett bolag bör läsa allt detta innan man ger sig in i godbitarna som ska hittas i redovisningsdelen som är den finansiella rapporten.
Den finansiella rapporteringen är också den torraste, men också där man helst ska gräva och man snabbt kan hitta uppslag:
”¢ Räntenettot är en intressant post. Den utgör summan som tas fram när man ställer utlåning till företag och hushåll mot inlåning – det vill säga den ränta banken lockar folk och företag med pengar för att placera dessa på ett Nordea-konto. Mellan 2012 och 2011 ökade räntenettot – alltså lönsamheten på till exempel bolån – med nästan 300 miljoner euro!
”¢ Tittar man lite längre ner hittas posten ”personalkostnader”, alltså löner och ersättningar för bankens anställda. Där ser man att den posten har minskat med 65 miljoner euro. Då kan man minnas föregående post, att lönsamheten i verksamheten har ökat, men man har ändå lyckats minska kostnaderna för personal. En rimlig fråga är varför?
”¢ Den noggranne läsaren av Christian Clausens vd-ord på sidorna 2–3 ger vid handen vad det handlar om. Vd:n nämner att ”en mängd olika initiativ inleddes för att sänka kostnaderna
i bankens verksamhet” och att ”antalet anställda minskades, huvudsakligen genom frivilliga överenskommelser”. I samma vd-ord skriver han också om att man tagit sig igenom den ekonomiska krisen, men det tycks inte varit någon större kris för banken om man fortsätter att skärskåda bankens siffror.
”¢ Rörelseresultatet är det bästa sättet att mäta ett bolags resultat. Det kallas också Ebitda, vilket är en onödigt krånglig förkortning för Earnings Before Interest, Taxes, Depreciation och Amortization. Direktörer slänger sig ofta med Ebitda, så det kan vara bra att känna till. I Nordeas fall har rörelseresultatet ökat från 4.282 miljoner euro 2011 till 5.050 miljoner euro 2012. Vilken kris vd Clausen syftar på blir då en rimlig följdfråga.
”¢ Kreditförluster är något främst som banker, finans- och investeringsbolag redovisar. Nordeas har ökat från 913 miljoner euro 2011 till 991 miljoner euro 2012. Det är ingen enorm ökning, men ändå kännbar.
”¢ Resultatet efter kreditförluster och skatt visar att bankens i reda pengar har ökat sin vinst till 3126 miljoner euro! Ingen kris här inte.

Balansräkningen kan enkelt sägas vara en ögonblicksbild av bolagets tillgångar och skulder vid slutet på räkenskapsåret. Där inkluderas också eget kapital, fordringar, lager och annat.
Ju större bolaget är desto mindre säger siffrorna. Det är en princip som man kan hålla sig med och det stämmer även för Nordea. Därför måste man borra sig ner i notapparaten, det är där de riktiga guldäggen finns.
”¢ Notapparaten inleds med redovisningsprinciper, ett avsnitt som många somnar över, men om man vill lära sig lite om hur
ekonomerna har tänkt och hur man kan tolka siffrorna bör titta igenom avsnittet. I dess fjärde punkt nämns att Nordea ligger i civilrättsliga processer. Andra bolag är också skyldiga att redogöra eventuella juridiska rättsprocesser, vilket normalt läggs in i noterna. Nordea nämner att mer information finns längre fram – i noterna K32 och K37. I not K32 hittas att 10 miljoner euro har satts av till tvister.
”¢ Till exempel i notapparaten K2 hittar vi en segmentuppdelning av koncernen. Mycket nyttig om man vill förstå var den tjänar mest. Ställ den mot tidigare års sammanställningar och man märker skillnader som torde väcka ett antal frågor. I avsnittet K19, som är en redovisning av aktier och andelar i andra bolag, kan man hitta mycket matnyttigt. Till exempel vad de lokala bolagen heter och tar man ut deras enskilda årsredovisningar får man en mer detaljerad bild av vad Eksportfinans ASA i Oslo sysslar med, ett bolag som Nordea äger 25 procent av.
”¢ Under avsnittet K7 finns det första guldägget: ersättningar till styrelse, koncernchef och koncernledning. En fallgrop många journalister går i är att enbart räkna med fast och rörlig ersättning och inte ta med andra förmåner. Pensionsavsättningar kan vara extremt stora och en del av ett attraktivt upplägg till verkställande direktören. Aktieoptioner redogörs det också för här. Det är vanligt att direktörer belönas med optioner som ger dem rätt att köpa aktier till ett givet pris (ofta med rabatt i förhållande till aktiekursen). Försvaret kan ibland vara att det är en option – en möjlighet till köp – men ofta är dessa uppbyggda på ett sådant sätt att det ska vara väldigt attraktivt att köpa aktien.
”¢ En intressant punkt brukar också vara att titta på hur många aktier som styrelseledamöter och direktörerna i koncernledningen äger. Det är ett bra mått på om de själva tror på bolaget i fråga. Om inte är det en bra fråga att ställa.
”¢ Skattefrågan torde också vara intressant. Nordeas effektiva skattesats under 2012 var 24,1 procent. Företagen slår sig vanligtvis för bröstet på denna punkt när de lyckats pressa ner den så lågt som möjligt. Att den sänkts från 2011 års 25,7 procent beror på en omräkning av främst uppskjutna skatteskulder till följd av att skatten för företag har sänkts.

Detta var några exempel på vad som kan hittas i börsbolagens årsrapporter. Oftast ger de långt ifrån tillräckliga svar. Däremot får man svart på vitt uttryckt i ord och siffror vilken strategi bolaget har haft och vad det fått för konsekvenser – helt och fullt mätbart.
Nästa steg är naturligtvis att gå bortom siffrorna, men de ger en enorm vägledning för att hitta de svaga punkterna i bolagens verksamhet. I Nordeas fall är det att man skär ner på personal samtidigt som man ökar lönsamheten och har minskat antalet kontor trots att kunder efterfrågar kontor.
Dessa är frågeställningar som man kan gå vidare med. Och än vassare blir de när de ställs i relation till en konkurrent som exempelvis Handelsbanken som ökar antalet kontor, sin lönsamhet och antalet anställda.
Det är alltså av stor vikt att även läsa konkurrenternas årsredovisningar, för då blir också frågorna mycket bättre understödda, mycket skarpare och svårare att ducka för.