Ensam är stark (eller?)

FOKUS: Omstruktureringar har lett till att allt fler redaktörer arbetar på frilansbasis. För förlagen är det en styrka, en buffert i både goda och dåliga tider. Men hur är det för de enskilda personerna?

(Publicerat i Svensk Bokhandel 7 oktober 2016)

ÄR DET NÅGON HEMMA på Leopard förlag?
Så skrev Dagens Nyheters Jan Eklund tidigare i år och beklagade sig över att den fackbok han läst var rörig och illa strukturerad.
Redaktörer uppmärksammas sällan. När det väl talas om dem är det ofta i saÌŠdana här sammanhang – när naÌŠgon belyser deras fraÌŠnvaro eller otillräckliga inblandning. Men Jan Eklunds retoriska fraÌŠga ringar ocksaÌŠ in en utveckling i branschen: Redaktörsarbete sker i allt större utsträckning utanför förlagshusen.
Efter flera år av fallande lönsamhet har de svenska förlagen genomgått en rad omstruktureringar och personalneddragningar. Mellan 2010 och 2015 minskade de anställda i förlagsbranschen från cirka 3 100 till 2 500, enligt SvB:s förlagsspecial. Totalt betyder det ett personaltapp på 19 procent. Under samma period föll de svenska förlagens omsättning med 10 procent.
Vid en första anblick ser det ut som att förlagen höjt sin effektivitet – fler böcker ges ut räknat per anställd. Men det är laÌŠngt ifraÌŠn hela sanningen.
Danuta Janina Engstedt är ordförande i Förlagsklubben. I sitt arbete ser hon en annan bild växa fram.

[signinlocker]– Vi märker att alltfler av vaÌŠra medlemmar är frilansare. Vi ser att anställda, även rutinerade medarbetare, trycks ut i frilansverksamhet, trots att de inte själva aktivt valt att gaÌŠ över till att vara frilansare, säger hon.
För förlagen är frilansresurserna en styrka. Neddragningarna har lett till att den anställda personalen ofta är fullt sysselsatt, marginalerna har minskat. I denna strömlinjeform har frilansarna blivit förlagens bu ert – en beskrivning som även beställarna själva instämmer in i.
AÌŠsa Ernflo är redaktionschef paÌŠ Albert Bonniers förlag, som aÌŠrligen ger ut cirka 120–130 titlar. Förlaget har tio anställda redaktörer. Utöver deras arbete läggs ungefär 20 titlar, en sjättedel av utgivningen, ut paÌŠ frilansare.
– Vi vill ha lite gummibandseffekt. Lite flexibilitet, säger AÌŠsa Ernflo. Om vi skulle ge ut naÌŠgot färre titlar ett aÌŠr vill vi inte behöva säga upp personal. Frilansarna faÌŠr ofta projekt som dyker upp paÌŠ naÌŠgon lista, och som vi vill göra men som ingen i huset hinner med, säger AÌŠsa Ernflo.
För frilansarna riskerar detta att resultera i en osäker tillvaro.

EN PERSON SOM kan vittna om det är Jenny Tennenbaum.
Jenny Tennenbaum började sin karriär i förlagsbranschen på Natur & Kultur, där hon efter praktik fick en tjänst på informationsavdelningen och sedan jobbade i fem år som redaktör. Därefter arbetade hon som förläggare på Norstedts. Under Jenny Tennenbaums fyra år på Riddarholmen genomfördes lika många omorganiseringar. I den sista vändan försvann hennes förläggartjänst och hon bestämde sig för att bli frilans 2011. Ett beslut hon talar om i positiva ordalag i dag.
– Det öppnade för nya möjligheter, även om det var lite läskigt, säger hon. Att vara sin egen chef, kunna välja mina egna arbetstider och inte behöva ha en massa stormöten.
Ett problem med frilanstillvaron är dock svårigheterna kring att planera sin tid. Som frilans förväntas du ständigt vara i tjänst.
– Denna sommar satt jag med tvaÌŠ projekt som tog mer tid än väntat. Ett manus var fyra maÌŠnader försenat, och daÌŠ är det bara att bita ihop och jobba färdigt. Om man är anställd hade det faÌŠtt lösas paÌŠ naÌŠgot sätt – lite semester maÌŠste man ju ha. Men som frilans är det svaÌŠrare att planera, och dessutom vill man ju faÌŠ nya uppdrag.

EN LIKNANDE SITUATION uppstår enligt flera frilansredaktörer vid sjukdom. Jobbet måste utföras även om hälsan säger något annat.
– Jag har inte tid att vara sjuk. Det är om jag raÌŠkar bli sjuk när jag inte har jobb, daÌŠ kan jag vara hemma, säger en erfaren redaktör som vill vara anonym.
Flera frilansredaktörer vittnar också om att osäkerheten i deras tillvaro gör att de många gånger tar uppdrag trots att de redan är upptagna.
– Jag upplever att man inte gärna vill säga nej, för man vet inte hur det ser ut nästa maÌŠnad. Ibland kan det bli lite för mycket. Trots att man har tillräckligt med uppdrag tackar man ja, säger Ingela af Geijerstam.
Hon är en rutinerad redaktör, med drygt 25 år inom Bonnierförlagen på sitt CV. För 1,5 år sedan bestämde hon sig för att säga upp sig.
– Jag har fyra, fem aÌŠr kvar till pension och kände att jag ville ha en större frihet under de sista arbetsaÌŠren, faÌŠ bestämma mer över min arbetssituation. Sedan är det ett bra sätt att fasa ut sig fraÌŠn arbetslivet, det blir inte en lika skarp övergaÌŠng till pension.
Ingela af Geijerstam tog med sig flera uppdrag från sin gamla arbetsgivare när hon slutade, vilket gjort att hon egentligen inte behövt söka nya. Men när förlaget erbjudit uppdrag har hon nästan alltid tackat ja.
När hon tänker tillbaka på åren som anställd minns hon generellt vanliga kontorstider och bara ibland lite övertid. Med några år till pension har arbetstempot nu ökat avsevärt.
– Nu är det med tidiga morgnar och sena kvällar. Det blir fler timmar per arbetsdag. Men samtidigt faÌŠr man friheten med att kunna ta ledigt naÌŠgra timmar mitt paÌŠ dagen. Just nu känns det bra, men det beror lite paÌŠ ens livssituation, säger hon.

EN STOR OCH KÄNSLIG FRÅGA för frilansredaktörerna är betalning. Förlagen arbetar med frilansredaktörer utifraÌŠn antingen ett fast arvode för ett projekt, eller löpande timarvodering.
Timlönen varierar stort beroende på en rad olika variabler, såsom omfattning, närheten till författaren och förväntad textutveckling.
MaÌŠnga redaktörer som SvB talar med har svaÌŠrt att ge konkreta siffror paÌŠ vad de faÌŠr betalt utan att beskriva de enskilda uppdragen i detalj. Men paÌŠ fakturan kan det handla om allt mellan 300 och 600 kronor i timmen med F-skatt. Räknat paÌŠ ett snitt paÌŠ 450 kronor i timmen och en arbetsvecka paÌŠ 30 timmar i veckan, vilket anses vara maxbeläggning, motsvarar det en maÌŠnadslön paÌŠ 27 000 i maÌŠnaden efter skatt. Men daÌŠ tas ingen hänsyn till vare sig tjänstepension, semesterersättning, friskvaÌŠrd eller sjukpenning – saker som en fast arbetsgivare i vanliga fall betalar. Samma sak gäller de kostnader som en frilans har i form av utrustning, lokal, telefon, dator med mera.
– Redaktörslönerna har alltid varit daÌŠliga, säger Jenny Tennenbaum. Och som frilansare blir det ju ibland glapp mellan projekten, och daÌŠ har man ingen lön.
Under de senaste åren har de fastanställda redaktörernas löneutveckling varit en prioriterad fråga bland de stora förlagen. Under 2014 ökade lönerna för redaktörerna med 7 procent, enligt SvB:s senaste lönespecial. I snitt låg lönerna på 31 869 kronor i månaden.

NÅGON SÅDAN UTVECKLING gaÌŠr inte att se bland frilansredaktörerna. Tvärtom menar Förlagsklubbens Danuta Janina Engstedt att maÌŠnga frilansar upplever att de har svaÌŠrt att förhandla upp sin ersättning. Konkurrensen mellan frilansredaktörerna innebär att priserna kan haÌŠllas i schack och till och med pressas neraÌŠt. Unga frilansare utan längre erfarenhet kan ha svaÌŠrt att motivera sin ersättning.
Ett exempel på det är Urban Jürgensen. Sedan han gick ut förlagsutbildningen 2011 har han jobbat för bland andra Massolit, Historiska Media, Studentlitteratur, Bokfabriken och Wahlström & Widstrand. När han intervjuades i SvB i fjol berättade han att han sällan får ut mer än 300 kronor i timmen.
– Det största problemet är att man inte är tillräckligt etablerad. Jag faÌŠr tacka ja till saker som jag egentligen inte har tid med och saÌŠ träffar jag inte familjen paÌŠ ett par veckor. Sedan kommer det dödperioder daÌŠ man undrar varför ingen hör av sig.
De etablerade redaktörerna är medvetna om hur de yngre förmågorna har det, men det är inte bara erfarenhet som är viktigt i diskussionen om arvode.
Redaktörernas betalning varierar också beroende på vilken typ av litteratur man arbetar med.

PETRA KÖNIG, som arbetat länge i förlagsvärlden, senast paÌŠ Natur & Kultur, valde själv att bli frilansredaktör 2010 och trivs med sin tillvaro. Enligt henne betalas redigering av facklitteratur bättre än skönlitteratur.
Själv arbetar hon mest med skönlitteratur, och endast en del sakprosa.
– Kanske pressas priserna av att det finns fler som jobbar med skönlitteratur, och att facklitteratur oftare kräver att man är naÌŠgot av en expert paÌŠ det ämne det handlar om.
En annan anledning kan vara att sakprosa är lättare för förlagen att räkna på.
– Ofta är den ju beställd, säger Petra König, och förlagen har gjort en kartläggning av marknaden – att den här typen av
bok saknas. Skönlitteratur är en mycket osäkrare utgivning.
Skillnaderna återspeglas i Petra Königs egna förhandlingar med förlagen. Samtidigt, säger hon, är det i slutänden upp till frilansaren att acceptera eller avböja uppdrag.
– Vissa förlag säger: »SaÌŠ här mycket betalar vi för den här typen av böcker«. DaÌŠ är det förstaÌŠs upp till mig om jag godtar det eller inte. Men om jag tycker att boken eller författaren är väldigt intressant eller om jag upplever det som att jag kommer att faÌŠ lära mig naÌŠgot nytt, saÌŠ kan det ibland vara viktigare för mig än ett högt arvode, säger Petra König.
En viktig diskussion när det kommer till betalning är tidsåtgången för ett jobb.
Ingela af Geijerstam har
trots sin långa bakgrund inom Bonnierförlagen märkt att hon i uppdrag med fast arvode brister i sina uppskattningar av mängden tid ett uppdrag tar. Det har gjort att hon blivit tvungen att jobba fler timmar än hon planerat.
– DaÌŠ kan man känna att man jobbat lite för mycket, säger hon.

PROBLEMET ÄR VANLIGT.
Kristoffer Lind, förlagschef på Lind & Co lägger själv ut en tredjedel av sin utgivning på frilansredaktörer. Han är medveten om att frilansarna riskerar att hamna i en utsatt situation i dagens förlagsklimat.
– Det aÌŠterspeglar förlagens pressade ekonomi och där kan frilansarna hamna i kläm, säger han.
Den största anledningen till att frilansredaktörer kan ha en tuff tillvaro tror han dock handlar om en låg beläggning snarare än arvode.
– Det är inte saÌŠ att naÌŠgot förlag tycker att det är bra att betala sina frilansare saÌŠ daÌŠligt som möjligt, säger han.
Själv vill han inte exemplifiera hur mycket han betalar i arvode till frilansredaktörer, men diskussionen om tidsuppskattning är en nyckelfråga, menar han. Även om betalningsnivåerna till frilansredaktörerna skulle höjas skulle inte den egentliga grundfrågan lösas, menar han. En frilansredaktör anser att manuset kräver ett visst antal timmar för att nå upp till en viss kvalitetsnivå. Beställaren å sin sida kan vara missnöjd över att kvalitén inte är högre trots de nedlagda timmarna.
Vid minst tvaÌŠ tillfällen – vid start och avslut – ska de tvaÌŠ parterna komma överens om att ersättningen motsvarar det först tilltänkta och sedan färdiga resultatet.
– Även om ersättningsnivaÌŠerna hade höjts hade man alltid hamnat i en diskussion om vad som är en acceptabel nivaÌŠ. Det är inte bara en ekonomisk fraÌŠga och en resursfraÌŠga, utan handlar ocksaÌŠ om kvalité. Man vill alltid göra ett saÌŠ bra jobb som möjligt till rimlig kostnad, säger Kristoffer Lind.
– Det kan vara att läsa korrektur tre eller fyra gaÌŠnger. Visst kommer man att hitta nya fel den fjärde korrekturrundan, men det är bara pengar i sjön.
Samtidigt är Kristoffer Lind medveten om att förlag har
en benägenhet att räkna mer noggrant på resurser som tas in utifrån.
– Vi ser själva att det finns en större tolerans att laÌŠta saker ta tid inhouse, för man ser inte kostnaden paÌŠ samma sätt som när man lägger ut det paÌŠ frilans. Det som händer när man tar anställning paÌŠ förlag är att det plötsligt blir väldigt mycket administration, möten och interna saker som gör att tiden för den effektiva redigeringen försvinner. Manus kan bli liggande och saÌŠ plötsligt behöver det hanteras, säger Kristoffer Lind.

ÅSA ERNFLO berättar att hon rutinmässigt laÌŠter frilansarna komma med förslag paÌŠ antal timmar som ett jobb väntas ta i anspraÌŠk.
– Sedan kan man, om det skiljer sig mot vad man själv tror, resonera lite, säger hon.
Hon bekräftar ändaÌŠ bilden av att förlaget till stor del agerar paÌŠ vad man kallar köparens marknad – där villkoren sätts av den beställande parten.
Tydligast är det när frilansredaktörer avböjer uppdrag på grund av tidsbrist.
DaÌŠ passas fraÌŠgan vidare.
Kan det vara så att det finns för många frilansredaktörer?
– Ja, nog är det saÌŠ att det finns en överetablering av frilansredaktörer, säger AÌŠsa Ernflo.

EMANUEL SIDEA[/signinlocker]