Veckans Affärer
Tor 1 september 2011
PERSONPORTRÄTT: FREDERIC CHO – Störst bäst vackrast. Kaxigt Kina tillbaka som nummer ett
I tre decennier har Handelsbankens Frederic Cho arbetat och bott i Kina. När nu krisen slår till stiger världens i dag andra största ekonomi fram. Enligt Cho med en helt ny framtoning – ett Kina med ett urstarkt självförtroende.
Kina på 1980-talet var ingen fest. Såvida man inte var kommunist,
sovjet eller utsänd från afrikanska socialistregimer så fanns det
inget tilltalande i huvudstaden Peking. Över Mittens rike och det
gråa byggnadskomplexet Pekings universitet vilade ännu Mao Zedongs
ande och kulturrevolutionens ide om den nya människan – en påfallande
grå karaktär.
En annorlunda fågel kunde dock skymtas i korridorerna på
universitetet, en utbytesstudent från det socialdemokratiska Sverige,
klädd i Maokostym och stora fyrkantiga glasögon med sitt instrument
över axeln. Det var i början av en tid då landet och Peking öppnades
alltmer mot omvärlden – genom den politiske reformatorn Deng Xiaoping
– som det fanns ett påtagligt intresse för utlänningen med ett eget
rockband. Peking Allstars var stadens och sannolikt också landets
första rockband.
Frederic Cho hade kommit till huvudstaden på ett stipendium för att
läsa litteratur och kinesiska. Med ett intresse för språk, musik och
konst var planen att stanna ett år, men i stället kom han in på ett
helt annat spår. Och lämnat landet har han aldrig riktigt gjort.
Kunskaperna i kinesiska ledde till jobb i ett näringsliv som stod på
randen till att blomstra och som lockade till sig utländska
investerare, däribland svenska företag som sökte någon som kunde
tolka och vägleda dem in på den enorma marknaden.
Tre decennier senare har Frederic Cho en stor kunskap och lång
erfarenhet av affärer, ekonomi och kultur i superekonomin som i dessa
kristider återigen är på allas läppar.
“Intresset har följt 3-5 års cykler. Nu, tre år efter finanskrisen,
är intresset för Kina återigen högt. Alla ser till tillväxten på 7-8
procent per år”, säger Frederic Cho.
När vi träffas i Stockholm 31 år efter hans första besök i Kina 1980
är USA och Europa, världens största ekonomier, på fallrepet, tyngda
av stora skulder, hög arbetslöshet och låg tillväxt. Bland dessa är
Kina ett lysande undantag. Alla klyschor som har hörts det senaste
decenniet besannas, att Asiens draglok har blivit resten av världens.
“Sedan mitten av 1990-talet har alla företag velat in på den
kinesiska marknaden, då ville alla in till vilket pris som helst, nu
har man blivit mer sansad och strategisk. Kina kanske inte innebär
omedelbar framgång, men när det lossnar då kommer det rejält”, säger
Frederic Cho.
Han om någon borde veta. Sedan ett par år tillbaka är han
Kinarådgivare på Handelsbankens investmentbank Capital Markets. Det
var på samma som bank han också startade sin karriär efter att ha
varit tolk hos läkemedelsbolaget Astra på 1980-talet. Efter att ha
varit Handelsbankens man i Peking från 1988 och några år fram
fortsatte han som kreditchef och senare chef för den internationella
avdelningen på franska Banque Indosuez i Shanghai, vidare till SEB i
Hongkong och Peking, samt några andra arbetsplatser, och nu är han
tillbaka på SHB. Efterfrågan på hans rådgivning har inte minskat,
tvärtom har kinesernas nyfikenhet skruvats upp till ett engagemang
som numera går från Kina mot Sverige också. Till exempel ägs Volvo PV
av Geely. Den kinesiska biltillverkaren har köpt Saab-teknik och
biltillverkarna Pang Da och Youngman väntas köpa resten av Saab
senare i höst. (“Det är oklart om kineserna vill köpa det i
konkursskick eller vad de vill”, säger han.)
Därtill kommer många andra exempel där kineser intresserar sig för
svenska varumärken och teknik. Att affärerna går i båda riktningar är
ett tecken i tiden, menar Frederic Cho som sammanfattar vad alla just
nu är överens om: Kina har de senaste tolv månaderna antagit en
starkare roll i världsekonomin.
Förra sommaren gick Kina om Japan och kunde därmed räknas till
världens andra största ekonomi. I våras kom nästa styrkeprov. Då
uppgick Kinas valutareserv till 3 000 miljarder dollar – att ställas
i relation till USA:s enorma skuldberg på 14 000 miljarder dollar. En
stor del är amerikanska statsobligationer, så med andra ord har Kinas
handelsöverskott finansierat den amerikanska skuldexpansionen som
under de senaste åren lagts på ett utökat försvar, minskad skatt och
bankräddningar.
“Historiskt har Kina investerat i amerikanska statspapper eftersom
det är världens mest likvida marknad. Sedan ett av instituten sänkte
USA:s kreditbetyg från AAA till AA, är det inte längre lika
riskfritt. Och även om man i dag inte längre kan säga att något är
osannolikt är det inte troligt att USA ställer in sina betalningar.
Men nu finns det en uttalad ambition i Kina att man ska sprida
riskerna”, säger Frederic Cho.
Detta har fått fler konsekvenser och även om dessa inte är omedelbara
så är de i varje fall påtagliga inom en snar framtid, menar han.
Den senaste tidens diskussion har återigen satt press på ledarna av
det kommunistiska partiet att Kina slår ihop sina två valutor,
fastlandets renminbi och i Hongkongdollar. Renminbi är bara delvis
knuten till en korg valutor, medan Hongkongdollarn är knuten till den
amerikanska dollarn.
“Hur länge vill man ha en valuta som inte längre är
trippel-A-värderad”, säger Frederic Cho.
Därtill finns det ett tryck på Hongkong, som redan före det brittiska
överlämnandet 1997 varit Kinas finansiella centrum, och i dag är den
viktigaste kanalen till internationella kapitalmarknader.
Valutapolitiken är viktigare och därför vill man knyta Hongkong
närmare Peking än som i dag, Washington.
“Det kan snabba på processen att slå ihop valutorna och det ligger i
linje med målet att göra Shanghai 2020 till en global finansstad”,
säger Frederic Cho.
För att lugna de kinesiska nerverna fick Joe Biden, USA:s vice
president, under sin resa till Kina i slutet på augusti lägga in en
charmoffensiv mot Xi Jinping, vice premiärminister i Kina och den som
spås ta över makten 2012 eller 2013. (“En lågoddsare”, enligt Cho.)
“Gott att se dig igen, jag vet att du är väldigt upptagen med
inrikesangelägenheter”, sade Xi till Joe Biden.
Biden vände sig till sin största kreditgivare:
“Du ÄR inrikesangelägenheter.”
Cho kallar Bidens servila inställning “genant” – men menar att detta
är en konsekvens av Kinas allt mer kaxiga attityd som vi får se mer
utav framöver. Med den tilltagande styrkan i ekonomin följer också
ett nytt självförtroende hos kineserna.
Kina kommer inte att gå om USA på 25 år. Det hävdade prominenta
amerikanska professorer vid bland annat Yaleuniversitetet åren kring
millennieskiftet. Men under de senaste åren har samma skrå gjort helt
om och tävlat om att lägga fram den mest offensiva tidtabellen för
när skiftet sker. Internationella valutafonden, IMF, slog i en
rapport i våras fast att skiftet sker redan 2016. Oavsett om det sker
om fem eller sju år från nu är det oundvikligt, det är dit Kina är på
väg, konstaterar Frederic Cho.
“Självklart har den senaste tiden ingjutit ett större självförtroende
hos kineserna. Och jag tror att de flesta kineser anser nu att man är
på väg mot sin rättmätiga plats, som världens nummer ett”, säger
Frederic Cho.
Det är också kring denna sinnebild som många kineser samlas. I brist
på en annan stark sammanhållande ide, hoppas man nu på en återgång
till de fornstora dagarnas storhet. Även om BNP per capita är långt
ifrån den främsta är landets ekonomi sammanräknat snart störst.
“Vi kommer att få se mer tuffa och spontana utspel av olika
intressegrupper, just för att de kan göra det och har ett större
självförtroende. Det har man redan sett i samband med nedgraderingen
av USA:s kreditbetyg. Många kommer att använda detta för att sätta
press på partiet för få fram sina intressen, även om partiet hela
tiden måste summera allas intressen”, säger Frederic Cho.
Det kan innebära en större mångfald om frispråkigheten i näringslivet
framöver blir större, men balansgången hos kommunistpartiet blir inte
nödvändigtvis lättare när utspelen blir allt fler. Redan nu ses med
stigande irritation på partiets starka styrning. Till exempel i
regioner där BNP per capita är lågt sätts subventioner in för att
fler ska kunna köpa platt-tv eller billigare livsmedel. Hela landet
får hjälpa eftersläntrarna. Men utjämningspolitiken är acceptabel
till en viss nivå, sedan gror missnöjet, menar Frederic Cho.
“Jag tror att de flesta företag och investerare underskattar de
sociala aspekterna. Även om man är medveten om riskerna vägs de inte
upp tillräckligt”, säger han.
En utveckling som tog väst ett par sekel har tagit Kina tre fyra
decennier genom hård styrning och fokus. Men det har också byggt upp
sociala motsättningar. Och det är osäkert när kineserna får nog. När
tillräckligt många har tillräckligt bra, kommer viljan att hjälpa
till att vara fallande och det syns redan nu.
“Alla vill se om sitt eget hus”, menar han och gör återigen
kopplingen till att Kina är som Europa eller USA på 1960-talet.
“Föräldrarna offrade sig för att kunna skicka barn till fina skolor
så att de i sin tur kan tjäna pengar och konsumera: köpa bostad, fin
bil, hemelektronik och så vidare.”
I stora delar är Kinas omvandling en ekonomisk framgångshistoria. Men
det har skett genom hård styrning av partiet. Financial
Times-journalisten Richard McGregor skriver i sin bok “The party” om
den röda telefon som finns på skrivbordet hos verkställande
direktörer hos alla de 50 största och viktigaste företagen i Kina.
Företagsledarna är sinsemellan bara ett fyrsiffrigt nummer från
varandra och kan koordinera sig på ett sätt som få andra motsvarande
storföretag. Likaledes är partiledningen bara ett samtal bort från
direktörerna. För den som har en röd, krypterad telefon på bordet är
det bäst att svara när det ringer – man får kanske bara en chans.
“Den röda telefonen beror delvis på att företagsledarna för de
största företagen har vice minister-status, och är således väldigt
nära partitoppen. Sedan finns den också hos de som sitter på viktiga
samhällsfunktioner: tv-bolag, radiostationer, tidningar”, säger
Frederic Cho och instämmer i att det ger väldigt goda förutsättningar
till att koordinera ekonomisk styrning samt tysta ner opposition.
Den kraftiga styrningen har tidigare haft en del poänger, tidigare
har man klarat av att hantera en överhettning av ekonomin.
Fastighetsmarknaden har kunnat kylas ner genom riktade insatser och
på så sätt har Kinas ekonomi kunnat ånga på på en rimlig nivå.
Frederic Cho konstaterar att efterfrågan är fortsatt hög, tillväxten
hög – även om han ger samma brasklapp som alla vi har – siffrorna får
man lita på i brist på annat. Tillväxten är beroende av en global
status quo, men om USA och Europas skuldkris leder till en ny global
lågkonjunktur vet ingen just nu.
Vad som är klart, slår Frederic Cho fast, är att den inhemska
efterfrågan inte på långa vägar kan möta ett kraftigt bortfall från
USA eller Europa.
“Blir det en ny global inbromsning bromsar även Kina in”, säger han,
men tillägger snabbt att med en längre tidshorisont kommer Kina
fortfarande att vara en betydelsefull ekonomi och viktig marknad,
även för svenska företag. Men vad kan företagen hämta i Kina i dag?
Makropolitiken å ena sidan, företagen å andra sidan; kasten är tvära
och Frederic Cho rör sig gärna upp och ner och att väva en tråd
mellan båda är en del av arbetet. Att Kina i dag är en spännande
region är givet, men varför läste han kinesiska i början på
1980-talet då Japan var dagens Kina? Det hela berodde på hans far.
Frederic Cho föddes i Uppsala 1961 till en fransk mor och en koreansk
pappa. Hans släkt går tillbaka till Nordkorea, och i dag är många
bosatta i nordöstra Kina. Hans far var professor i orientaliska språk
vid Uppsala universitet inom koreanska, japanska och kinesiska.
“Det var hans råd jag följde, han sa: Börja med kinesiska, sen kan du
gå vidare med koreanska och japanska – alla använder de kinesiska
tecken”, säger Frederic Cho och konstaterar att han aldrig gick
vidare – det började och fortsatte med Kina.
På många sätt blev han en svensk pionjär i Kina. När han gifte sig var
han och hans kinesiska hustru par nummer 56 att ingå blandgifte med en
utlänning i staden Changchun i nordöstra Kina. Även om han i dag bor i
Stockholm, numera med en svensk hustru och två barn, pendlar han
fortfarande till Kina en vecka i månaden. Förutom att stationeringen
har förändrats har också arbetet och kunderna utvecklats det senaste
decenniet i takt med att den kinesiska marknaden mognat.
“Det har gått från fonder som vill investera i kinesiska bolag till
kinesiska investerare som vill placera i nordiska statspapper”, säger
han.
I arbetet som rådgivare på banken är han i dag involverad allt vad
gäller frågor kring valuta- och räntehandel, corpaffärer,
finansiering via banken eller investeringar i Sverige. I grunden
finns ett djupt kunnande om Kina, med kontakter upp även inom det
kommunistiska partiet – mer säger han inte i ämnet. I arbetet med
bankkunderna har det numera skett en förändring, konstaterar han.
“Tidigare var det mer stora industri- och tillverkningsföretag som
tittade på Kina, nu är det private equity, olika riskkapitalbolag
eller förvaltare på investmentbolag som vi har att göra med. Man kan
säga att de gått från investeringar i specifika projekt till en mer
strategisk och komplex syn på Kina.”
Men det kinesiska tänkandet skiljer sig inte särskilt mycket från
Sverige eller Europa – ambitionerna är desamma, konstaterar han för
ett ögonblick.
“Kineserna är inte så annorlunda från oss”, säger han för att inte
långt senare motsägelsefullt nog konstatera vilket det vanligaste
felet är:
“Många gör misstaget att inte intressera sig tillräckligt, visst man
kan lita på tredje part och rådgivare, men man måste gå djupare.”
De stora svenska industriföretagen har en lång historia av handel mot
Kina. Från att initialt ha varit en exportmarknad var det många som
startade produktionsanläggningar. Faktum är att Frederic Cho började
jobba på ett av de första svenskägda bolagen i Kina, när han blev
Astrachefens högra hand i Kina då han agerade tolk åt denne.
I dag är importen till Sverige fortsatt växande. Det senaste
decenniet har den ökat med i snitt hela 18 procent per år. Landet har
gått från jordbruksekonomi till en industriell gigant under samma tid
som Cho arbetat med Kina. Men för de flesta svenska storföretag som
nu är på plats i Kina betyder det inte att marknaden är mättad.
“Snacket om att det är försent för att etablera sig i Kina – det är
aldrig försent för Kina”, slår han fast.
Vad många svenska företagare kan tänkas sky är den stora skillnaden
i affärskultur och tänkande. Även om Cho tonar ner den. Den
amerikanska veteranpolitikern Henry Kissinger ägnar i sin nya bok
“On China” ett ansenligt utrymme åt att förklara Kinas geopolitik
genom de strategier som används i det populära brädspelet weiqi.
Frederic Cho vill inte bedöma om kopplingen haltar, men han instämmer
att brädspelet är annorlunda mot exempelvis schack.
“Den kräver ett multilateralt tänkande, att tänka på flera fronter
och i termer av indirekta angrepp.”
Weiqibrädspelet är bara en del av kinesernas nyväckta intresse för
allt det Mao Zedong tryckte undan: historia, konst, kultur och
religion.
Samtidigt har det skett en tillbakagång till gamla traditioner.
Högtidsdräkter som tas fram är traditionella, och den stora tänkaren
Konfucius väcker nu stort intresse hos många kineser. Men främst
tilltalas de nyrika kineserna likaväl av den klassiskt västerländska
konsumtionen: bilar, hus och elektronik. Något som många menar inte
är hållbart på lång sikt, med fastighetsspekulationer och stigande
arbetskraftskostnader, för att klara en nödvändig omvandling från
industriproduktion till tjänstesektor.
Frederic Cho tillhör de som ser ljust på landet. Han menar att
kommunistpartiets sätt att möta utmaningar har på denna korta tid
till framgång visat sig vara oerhört effektiv.
“Partiet är oerhört pragmatiskt, man försöker hela tiden ta in
intresset hos alla aktörer. Partiets hållning blir vad summan av
allas intressen är.”
Kina har inte nödvändigtvis blivit särskilt mycket bättre på politisk
styrning, andra har bara blivit sämre. Det är som en brittisk
journalist nyligen konstaterade: USA kommer aldrig mer att få uppleva
den globala dominansen under 17 år, från Sovjetunionens kollaps 1991
till finanskrisen 2008. De dagarna är förbi.
Frederic Chos nätverk:
Partiet
Sedan Pekingtiden har han kontakt med kineser som i dag har prominenta
roller, en del med tunga poster inom kommunistiska partiet.
Kinserna
I Kina träffar han dentidigare vice vd:n för Shanghaibörsen Fang
Xinghai, i dag högste ansvarig för finanssektorn i Shanghai, Gao
Yingxin andremannen på Bank of China i Hongkong, Jin Liqun, ordförande
för China Investment Corp supervisory committee och Goldman Sachs
Kinachef Thomas Deng.
Kollegerna
Hemma i Sverige heter cheferna på Handelsbanken Per Beckman, chef för
Capital Markets,och Pär Boman, koncernchef. Kinachefen heter Dan Lindwall
och stationerad i Shanghai är bankens kontorschef Johan Andren. Kolleger
från andra banker är bland andra Karin Finkelston, Asienchef för
International Finance Corp, Ying Ke, vd för Kinas största mäklarfirma
Citic Securities, samt Li Mingshan, som är vd för Haitong Securities.
Diplomaterna
En av de många diplomater som han träffar i arbetet är Lan Lijun, som
är Kinas ambassadör i Sverige. I Kina träffar han Sveriges ambassadör
i Peking, Lars Freden, samt Bengt Johansson, generalkonsul i Shanghai.
EMANUEL SIDEA
FAKTARUTA: Frederic Pyong-Ho Cho.
Född: 29 december 1961 i Uppsala.
Familj: Hustrun Towe Cho Matre, journalist på Sveriges Radios P1, och
två barn.
Fritid: Familj, vänner, litteratur, sport och musik – spelar tenor-
och sopransax.
Karriär: Handelsbanken i Peking och Taipei i Taiwan 1988-95. Olika
chefsroller på franska Banque Indosuez i Shanghai 1995-97. Chef för
SEB-kontoret i Peking 1998-2001. Kinarådgivare till Lars-Eric
Petersson, vd på Skandia samt involverad i Kinaetableringen
2001-2003. Kinaansvarig på fondkommissionären Hagströmer & Qviberg
2004-2007. Kinarådgivare på Handelsbanken Capital Markets 2009-.
Kinaboken som alla bör läsa: Ulrika K Engströms “Den harmoniska
revolutionen”.