2013 11 21 – Fikru Maru

2013 11 21 – Fikru Maru2018-02-02T14:26:39+00:00

Statens riskkapital inför rätta i Etiopien

Det statliga riskkapitalbolaget Swedfunds investering i ett sjukhus i Addis Abeba har blivit en utmaning. Sedan ett halvår tillbaka sitter den svenske entreprenören, vd:n och specialistläkaren Fikru Maru i fängelse. Veckans Affärer träffade honom under rättegången.

(Veckans Affärer 21 november 2013)

I en gryningsräd i början av maj greps ett fyrtiotal personer runtom i Etiopiens huvudstad Addis Abeba, bland dem en svensk medborgare som sedan dess suttit fängslad. Melaku Fenta, landets dåvarande tullminister, och hans biträdande minister var de tyngsta makthavarna som anhölls. Dessutom greps tulltjänstemän och ett stort antal betydelsefulla affärsmän – gräddan i det etiopiska samhället. Indragen i detta åtal är Fikru Maru, en av Sveriges främsta hjärtläkare som delar sin tid mellan Sverige och Etiopien, och som de senaste tjugo åren haft en framgångsrik karriär på bland annat Danderyds sjukhus och S:t Göran.

På kvällen den 12 maj i år skulle han åka tillbaka till Stockholm. Men han kom aldrig till flygplatsen. Klockan åtta på morgonen stormades villan i Addis Abeba av trettio federala poliser som genomsökte bostaden hela dagen.

Fikru Maru är diabetiker och han försökte förklara sitt sjukdomstillstånd. Men han nekades både mat och insulin.

Poliserna vägrade också att förklara tillslaget eller vad han var misstänkt för. Till slut kollapsade Fikru Maru på soffan.

Flera timmar senare fick han ta sin medicin och togs med till häktet. Sedan den dagen har han suttit fängslad. Familjen informerade omedelbart Swedfund som är storägare i Addis Cardiac Hospital som Fikru Maru driver och även UD fick veta att en svensk medborgare var gripen.

“Vi vill inte ha med det att göra förrän det blir ett åtal, vi har inte tid att engagera oss i alla fängslade svenskar”, sade UD-tjänstemannen enligt Fikru Marus dotter.

Åklagaren misstänker att Fikru Maru ska ha bett tullministern att lägga ner ett åtal för flera år sedan och för denna tjänst ska han ha betalat en muta. Detta är en liten del av ett stort korruptionsåtal som nu svällt till över sextio misstänkta personer.

Regimen har gjort det till en politiserad rättegång som ska symbolisera den nye premiärministerns ambitioner att stoppa korruption bland myndighetsanställda och affärsmän.

Något som nu gjort att den svenska staten, genom riskkapitalbolaget Swedfund, dragits in i vad många ser som det största korruptionsåtalet i Etiopiens historia.

TIDIG MORGON OCH trots stora gardiner för hotellets fönsterfasad lyckas det skarpa solljuset ändå ta sig in i lobbyn. Jonas Armtoft är Swedfunds representant i Afrika och sedan drygt tre år tillbaka baserad i Nairobi, men nu är han här i Addis Abeba för några dagars jobbresa. Det statliga riskkapitalbolaget Swedfund investerar enbart i bolag och fonder i utvecklingsländer. Att ta risker är en del av affärsmodellen och knappt hälften av investeringarna görs i Afrika. Planen är att öka andelen till 60 procent.

“Jag känner att det blir svårare och svårare att hitta nya investeringar eftersom kraven från ägaren hela tiden höjs”, säger Jonas Armtoft och slår sig ned i en fåtölj.

Han är Swedfunds man på fältet och han beklagar sig över huvudkontoret i Stockholm och de hårda krav man ställer på företagen.

“Om vi ska följa alla de krav som ägaren ställer när det gäller ESG (hållbarhetskriterier, reds. anm.), verksamheten och allt annat – ja då blir det i praktiken svårt att hitta nya investeringar eftersom denna typ av före-tag normalt inte finns på de marknader vi arbetar på. Dessutom är det så att om företagen når Swedfunds krav kan de få finansiering från exempelvis lokala banker”, säger han.

Swedfund har funnits sedan 1979. Det är en speciell skapelse – ett statligt riskkapitalbolag som gör obelånade investeringar och samtidigt är en del av statens bistånds- och utvecklingsarbete. Jämfört med andra riskkapitalbolag är verksamheten liten. Swedfund passerar förbi den reguljära bevakning hos affärspressen, främst eftersom bolagen de investerar i är privata och sällan har någon naturlig koppling till Sverige.

Men Swedfund växer sig allt större. Det senaste decenniet har det förvaltade kapital tredubblats – inte till följd av lyckade investeringar utan tack vare kapitaltillskott från ägaren svenska staten.

Det förvaltade kapitalet är cirka 3,1 miljarder kronor varav 2,2 miljarder kronor har skjutits till av ägaren de senaste sju åren.

Investeringarna är vitt skilda – till exempel gaskraftverksbolaget Engro Energy i Pakistan, textilbolaget Polygenta i Indien, hotellet Al Quesir i Egypten, mejeriet Bhutan Dairy och ögonkliniken Kurdmed i irakiska Kurdistan. Samt drygt en fjärdedel av hotellet Radisson Blu vars lobby vi befinner oss i just nu.

Jonas Armtoft slår fast den stora skillnaden mellan biståndsorganet Sida och biståndsaktören Swedfund.

“I Sverige har man i motsats till de flesta europeiska länder arbetat med traditionellt bistånd och inte med investeringar. De senaste 30-40 åren har Sverige gett bistånd på låt säga cirka 900 miljarder kronor. Swedfund har investerat 2 miljarder kronor. Samtidigt är det så att om ägaren staten skulle lägga ned Swedfund då skulle skattebetalarna få tillbaka sina pengar plus ränta samtidigt som våra investeringar skulle leva vidare”, säger han.

Inte långt från hotellet ligger en annan investering som Swedfund gjorde för några år sedan – Addis Cardiac Hospital. Just det portföljbolaget var egentligen det företag VA:s utsände först avsåg att besöka. Men företagets grundare, vd och drivande person är inte på plats eftersom han ska infinna sig inför den federala domstolen denna dag.

Det är också därför Jonas Armtoft har kommit till Addis Abeba och fler svenskar har anlänt till Etiopien med morgonflyget från Stockholm.

KLOCKAN ÄR HALV nio. Kön till rättssal 15 ringlar långt utanför den federala domstolen, i en byggnad nära den där de två svenska journalisterna ställdes inför rätta häromåret. Redan finns över hundra personer på plats i kön. Allra längst bak står tre vita svenskar klädda i församlingens tveklöst mest välpressade kostymer. Två av dem i slips och blanka skor. Det är Anders Craft, investeringsansvarig på Swedfund, och Hans Bagner, från advokatfirman Maqs. De anlände samma morgon med flyget direkt från Stockholm. Den tredje svensken är från Nairobi, Swedfunds regionschef Jonas Armtoft.

Strax före klockan tio när rättssalen till slut öppnas får svenskarna inte plats. Anders Craft och Hans Bagner övertygar domstolspersonalen att de bägge är advokater åt en av de åtalade. De släpps in. Jonas Armtoft får också komma in, men många andra får stå utanför den överfulla salen.

Efter att de misstänkta tillbringat mer än fem månader i fängelse ska åklagarna äntligen lägga fram sina bevis mot de misstänkta.

Med andra ord är det en viktig rättegångsdag som skulle börjat för mer än en timme sedan. Försenade anländer fångarna omringade av polis med kulsprutor. Fikru Maru leds in av tungt beväpnad fängelsepolis.

Han skiner upp med hela ansiktet när han ser mig, den enda journalisten från Sverige som kommit för att bevaka vad som ska visa sig vara en farsartad rättegångsdag. När han passerar mig hinner vi kasta några ord till varandra innan vakterna tystar oss.
“Jag mår bra”, säger Fikru Maru.
“Har du blivit behandlad väl”, frågar jag.
“Ja, så här långt”, säger han. Fotografering är förbjudet och leder till anhållande, men jag tar ändå några suddiga fotografier med mobiltelefonen av den svenske fången.

Fikru Maru föddes i Etiopen 1950. Han klarade de enorma krav som ställdes på värnpliktiga som ville bli piloter – han inte bara passerade utan blev också stridspilot. Under studietiden deltog han i protester som slutade med att han fängslades och torterades i nästan en månad.

När Etiopien drabbades av en stor svältkatastrof 1974 stärktes oppositionen mot Haile Selassie. Kejsaren avsattes och ersattes av den socialistiska juntan kallad Dergen. Juntan drev en alltmer extrem politik och började fängsla folk som opponerade sig mot deras totalitära idéer. Vänner med känningar berättade att stridspiloten Fikru Maru stod på Dergens dödslistor och det var dags för honom att fly.

Efter en lång flykt kom han till Sverige 1975. Han tänkte bli lärare, men bytte till läkarstudier på Karolinska institutet i Stockholm när han lyckades komma in där. Han gjorde sin praktik som narkosläkare på Huddinge och AT-tjänstgöringen på Eskilstuna lasarett. Där fick han också sin specialistutbildning i internmedicin och kardiologi. Han fick göra kranskärlsröntgen och operera in pacemaker.

Efter flytten tillbaka till Stockholm 1998 blev han överläkare på hjärtkliniken på Danderyds sjukhus och sedermera på S:t Görans sjukhus. Han gjorde stora medicinska genombrott och anses vara om inte den främste så i varje fall en av de främsta hjärtläkarna i Sverige. När någon i kungafamiljen har hjärtproblem är det Fikru Maru de vänder sig till.

I SLUTET AV 1990-TALET började han åka tillbaka till Etiopien allt oftare. På plats föreslog en läkare att de tillsammans skulle öppna en privat klinik i Addis Abeba. Med egna medel och med stöd från Nutek för kunskapsöverföring till etiopiska läkare och sjuksköterskor satte de i gång 2003. Med kliniken i gång sattes planerna upp för nästa stora satsning: ett sjukhus för hjärt- och kärlsjukdomar. Något som inte fanns i hela Etiopien, ett land med åttio miljoner invånare. Fikru Maru resonerade att i varje fall fyra miljoner av dessa invånare kunde räknas till en välmående medelklass och därmed ha råd att betala för behandlingar.

Swedfund lade upp en tredjedel av kapitalbehovet och Fikru Maru lyckades få ihop resten för att sätta i gång.

I uppstartsfasen åkte Fikru Maru runt i Sverige och köpte in begagnad medicinutrustning från landsting. Invigningen av Addis Cardiac Hospital skedde 2007 och redan andra verksamhetsåret, 2009, var det privata sjukhuset lönsamt och man utförde årligen ett hundratal avancerade ingrepp.

Han reste ofta fram och tillbaka mellan Addis Abeba och Stockholm. På en av dessa resor hade han med sig fyra resväskor med katetrar, kompresser, operationshandskar och andra förbrukningsvaror som är svåra att få tag på i Etiopien. Han anmälde varorna i tullen och lämnade kvar väskorna för att senare betala importtullen.

Vid en resa tillbaka till Stockholm ville han självmant ta tillbaka väskorna till Sverige. Just den dagen fungerade inte kortmaskinen och han lyckades inte betala för väskorna och de blev kvar i tullens förvar.

I stället blev han avplockad från planet, misstänkt för att ha försökt smuggla medicinska varor. Åklagarna menar i dag att Fikru Maru den dagen befann sig på flygplatsen enbart för att smuggla väskorna. Åtalet lades snart ner efter att misstagen uppdagats. Men i dag, fyra år senare, är det alltså de fyra väskorna som åtalet mot Fikru Maru kretsar kring.

De tre åklagarna menar att åtalet mot Fikru Maru lades ned för att han mutade dåvarande tullministern Melaku Fenta – som denna dag sitter på första bänk i en inhängnade del av salen.

Rättegångsdagen fortskrider mycket långsamt. Den varma luften i salen står still och de församlades uppmärksamhet är riktad mot de tre domarna som tittar ner från sina platser från en upphöjda del längst fram. Åhörare försöker hela tiden få ögonkontakt med sina fängslade anhöriga.

PLÖTSLIGT ÄR DET dags – signalen kommer från huvuddomaren som nonchalant viftar med sin hand. Nu kan pappershögarna från de tre åklagarna delas ut. En kille i en moderiktig grå t-tröja med lika trendiga jeans går långsamt runt i salen och delar ut papper till de misstänktas försvarsadvokater. Tumult utbryter bland de misstänkta som vill prata med sina advokater.

Firku Marus försvarsadvokat får bevismaterialet som består av ett dokument som sammanfattar det tidigare åtalet, ett brev från dåvarande tullministern med begäran att lägga ner åtalet och ett domstolsbeslut att åtalet mot Fikru Maru har lagts ner. Dessa tre papper är åklagarnas bästa kort.

“Jag är glad”, säger Fikru Maru efter att han sett dokumenten och efter tumultet förflyttat sig närmare mig inom den inhängnade delen av salen där sextiotalet misstänkta sitter.

Efter ett bra tag bryter domaren upp och avslutar denna rättegångsdag.

Under några korta minuter får jag pratat med Fikru Maru innan han med resten av de misstänkta ska bussas i väg tillbaka till fängelset. Jag frågar hur han ser på åtalet.
“Jag har inte gett några mutor”, säger han.
Anders Craft från Swedfund är nu också framme vid Fikru Maru, som uttrycker tacksamhet för att Swedfund är på plats. Anders Craft lägger fram sin strategi för Fikru Maru.

“Vad vi ska försöka göra är att de helt stryker åtalet innan det ens går vidare”, säger Anders Craft och nämner vilka kontakter som just nu tas, bland annat av svenska ambassaden i Addis Abeba.

De berättar för Fikru Maru att den före detta tullministern är tänkt att kallas som vittne till Fikru Marus fördel. Ytterligare en advokat ska kopplas in och den svenske ambassadören ska använda sina kontakter. På ett ögonblick är mötet över och salen utryms. Efteråt pratar jag med Hans Bagner, juristen som Swedfund kopplat in. Han har pratat med ambassaden och han menar att de är engagerade i Fikru Marus sak. Men även han har hört hur utdragen processen kan bli. “Ja, det kan nog ta ett år minst”, säger han. Enligt Hans Bagner har man tagit till ett rejält artilleri vilket de också meddelat åklagarna.

“Vi har sagt att vi överväger att inte fortsätta expandera, vilket de vill att vi ska göra. Särskilt som de svenska läkarna som kommit hit känner sig osäkra över läget här”, säger han.

Eftersom Fikru Maru suttit inne ett tag har Hans Bagner också öppnat dörren för andra vägar ut.

“Här finns en amerikansk modell med plea bargain – där erkännande reducerar straff. Vi har sagt att vi är redo att betala böter för att åtalet ska läggas ner”, säger han.

EMY MARU ÄR den yngre av Fikru Marus två döttrar. Hon bor i Sverige men har sedan rättsprocessen påbörjades bott i Addis Abeba för att vara nära sin far som hon träffar varje dag. “Nu handlar det om att få kontroll över situationen”, säger hon. Enligt vad Hans Bagner redovisat verkar alternativ finnas, men Emy Maru är missnöjd över att det tagit så lång tid.

“UD I Stockholm har sagt till oss att de inte har tid att engagera sig i alla rättsfall som rör svenskar”, säger hon och konstaterar att familjen fått en styvmoderlig behandling.

“Bara det att UD kommunicerat att han är svensk-etiopier vilket lett till att det finns osäkerhet om vad han egentligen är – han är svensk medborgare”, säger hon och tillägger att det känns orättvist.

“Vi har fått noll stöd från UD. Jag tror att de hade brytt sig mer om Fikru hade varit vit”, säger hon och jämför med ett annat uppmärksammat fall som rörde svenskar.

“När journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye greps, trots att man kunde visa att de faktiskt begått brott genom att ta sig in i landet olagligt, var ändå UD och Carl Bildt snabba med att hjälpa till.”

Men hon tror att Fikru Maru som redan suttit fängslad i ett halvår är härdad.

“Han är soldat i grunden och låter sig nog inte knäckas av fängelset. Men det är så orättvist. De tar ifrån honom det han absolut vill göra. Han har sagt till mig: ‘Jag har kämpat mot myndigheter i Etiopien, ska jag behöva kämpa mot svenska myndigheter också.'”

Vad är det egentliga motivet till att Fikru Maru dragits in i detta korruptionsfall?

“Det går inte att veta exakt, men vad som sägs är att sedan den förre premiärministern gick bort i fjol finns det stora klyftor och grupperingar inom partiet”, säger Emy Maru.

Hon tror att rättsprocessen och ett friande domslut kan ta lång tid.

“De jag pratat med säger att den här rättsprocessen kan pågå i två tre år”, säger hon.

Hur känner du inför allt detta?

“Jag orkar inte, jag är jävligt trött”, säger Emy Maru. “Men jag har sagt att jag inte åker tillbaka förrän jag åker hem med min pappa.”

Swedfund är i ett pressat läge. I Fikru Marus Addis Cardic Hospital gick man in med 1 miljon dollar, motsvarande 7,6 miljoner kronor, för drygt en tredjedel av bolaget 2007.

Ett beslut som Jonas Amtorft, Swedfunds kontorschef i Nairobi, i dag vill sätta i perspektiv.

“I dag hade vi aldrig gjort den investeringen. Det är en alldeles för liten investering och kretsar kring en drivande person”, säger han.

Han förklarar att när investeringarna är alltför små måste Swedfund engagera sig alltför mycket i den operativa verksamheten, som i fallet med Fikru Marus Addis Cardic Hospital – ett sjukhus som har tolv läkare och gör cirka tio hjärtoperationer varje månad.

Vanligtvis brukar Swedfund investera i storleksordningen 20-100 miljoner kronor. Ägaruppdraget är att, i stället för traditionellt bistånd, via investeringar i bolag bidra till tillväxt och arbetstillfällen där det finns brist på privat kapital och på den vägen minska fattigdomen.

MEN DET ÄR inget lätt uppdrag, enligt Viveka Risberg, kanslichef på Swedwatch, en organisation som till största del finansieras av Sida. Swedwatch granskar företag i utvecklingsländer med kopplingar till Sverige och i en rad rapporter har man synat företag som Swedfund investerat i.

“Swedfund har ett svårt uppdrag, att vara lönsamt och hållbart samtidigt som man ska bidra till utveckling”, säger Viveka Risberg och tillägger:

“Samtidigt kan man ställa sig frågande till deras investeringar i hotell och shoppinggallerior, om det gynnar de fattigaste eller snarare medelklassen.”

Enligt Viveka Risberg är det en ideologisk fråga, om man tror att tillväxt och konsumtion hos medelklassen sipprar ner till de fattiga.

“Det finns de som menar att tillväxt i nationalekonomiska termer per automatik minskar fattigdom”, säger Viveka Risberg drar upp två stora linjer.

“En falang tror blint på att näringslivet i utvecklingsländer skapar tillväxt som sipprar ner till de fattigaste. En annan falang tror på biståndsinsatser som riktas till de allra fattigaste. Själv tillhör jag dem som tror att näringsliv och bistånd måste samverka.”

Swedfund har de senaste åren fått kritik för en rad investeringar och hur själva arbetet utförts. I en uppmärksammad rapport från 2009 skrev Riksrevisionen att Swedfunds investeringar “främst motiverats utifrån ett ekonomiskt perspektiv” men att “utvecklingseffekterna däremot ofta varit övergripande formulerade”, vilket är i strid med uppdraget. Riksrevisorerna riktade också kritik mot bristande uppföljning.

I andra kritiserade fall har Swedfunds investeringar lett till konkursade mejerier i Makedonien och etanolproduktion som inneburit så kallad landgrabbing i Sierra Leone. Fonden har också investerat skattepengar i företag som har sin bas i skatteparadis. Dessa är också några exempel på granskningar som Swedwatch gjort.

Swedfunds investeringsansvarige Anders Craft, som arbetat på fonden sedan 2004, menar att det är enbart de negativa exemplen som får uppmärksamhet.

“De har också gjort att vår avkastning varit lägre”, säger han när vi sitter i hotellobbyn.

De har tagit till sig kritiken och Swedfund går nu inte längre in i bolag registerade i skatteparadis och i årsredovisningen för 2012 presenterar man “ett nytt Swedfund håller på att ta form”. Ny är styrelsen, ledningen och ägardirektiven och efter mer än två år utan vd fann man en ny i Anna Ryott från svenska SOS Barnbyar, som också har en bakgrund på Unicefchef och managementkonsult på McKinsey. Hon tillträdde i augusti.

“Jag upplever det som att de har gjort stora ansträngningar för att svara upp mot kritiken som riktats mot dem de senaste åren”, säger Viveka Risberg på Swedwatch.

“De har utstått mycket kritik och varit en slagpåse. Jag tycker kritiken också kan riktas mot deras uppdrag. Möjligen kan det vara så att de har behövt fler och andra typer av kompetenser, särskilt på människorättssidan.”

SWEDFUND HAR KRAV på att avkastningen på eget kapital under en rullande sjuårsperiod ska överstiga statsskuldsräntan. Det vill säga kapitalet ska inte ätas upp av inflationen. År 2012 landade siffran som borde vara 2 procent på endast 0,25 procent. Trots omfattande kritik från Riksrevisionen, Swedwatch och stora förändringar inom ledningen aviserade dåvarande biståndsminister Gunilla Carlsson i slutet på 2011 att staten skulle ge mer pengar till Swedfund.

Sammanlagt 1,2 miljarder kronor under en treårsperiod. Sista etappen i kapitaltillskottet, ytterligare 400 miljoner kronor, ska klubbas i riksdagen i december.

Viveka Risberg konstaterar att Swedfund endast får 1 procent av det svenska biståndet.
“Men i kronor blir det ändå stora belopp”, säger hon.

Men hur kan ökande anslag tolkas mot bakgrund av omfattande kritik och stora brister i verksamheten?

Enligt Viveka Risberg kan ses utifrån regeringens inställning till bistånd.
“Det är en del av synen på att biståndet ska vara mer näringslivsinriktat”, säger hon.

Fotnot: Fikru Maru sitter fortfarande fängslad i Etiopien.

EMANUEL SIDEA

FAKTA / 3 MILJARDER I KAPITAL HOS SWEDFUND

Swedfund är svenska statens riskkapitalbolag som investerar i bolag och fonder i utvecklingssyfte. Internationellt kallas dessa aktörer för development finance institutions och de finns i många utvecklingsländer.
Storleken på det förvaltade kapitalet skiljer sig åt. Till exempel har Norfund i Norge 8,3 miljarder norska kronor, Finnfund i Finland med 274 miljoner euro och FMO i Nederländerna (hälftenägd av holländska staten och kommersiella banker) 6,3 miljarder euro. På internationell nivå finns också Världsbankens IFC med en portfölj värd 50 miljarder dollar i nära 2 000 företag.
Swedfunds förvaltade kapital är på 3,1 miljarder kronor och omfattar 91 investeringar i 33 länder. Verksamheten drivs av en stab på cirka 38 anställda.

Bildtext:
– Melaku Fenta, huvudmisstänkt f d tullminister.
– Fikru Maru har suttit fängslad i ett halvår. Här är han på väg ut efter rättegången vid federala domstolen i Addis Abeba.
– Swedfunds investeringsansvarige Anders Craft med inhyrde advokaten Hans Bagner från Maqs.
– Jonas Armtoft, Swedfunds man i Afrika.
– Fikru Maru uppger att han fram tills nu har blivit väl behandlad i fängelset.
– Emy Maru har lämnat Sverige och flyttat till Addis Abeba för att vara nära sin far Fikru Maru.
– På hjärtkliniken Addis Cardiac Hospital genomförs hundratals avancerade ingrepp varje år.
– 11 000 patienter har sedan starten 2007 behandlats på Addis Cardiac Hospital.