Entreprenören är den nya journalisten

(Aftonbladet Kultur 31 oktober 2013)

Vilken typ av mediebolag har framtiden för sig – ett anrikt bolag med namnkunniga journalister eller ett helt nystartat som rekryterat de mest namnkunniga?
Just nu i USA har dessa två olika affärsmodeller väckt gnistan hos alla som räknat ut den krisande mediebranschen, särskilt då satsningarna kommer från oväntat håll. Ehandelsjätten Amazons grundare Jeff Bezos har köpt anrika Washington Post och Pierre Omidyar, medgrundare av auktionsjätten Ebay, meddelade nyligen att han ska starta ett nytt mediebolag tillsammans med Glenn Greenwald, journalisten på brittiska The Guardian som visselblåsaren Edward Snowden läckt sitt material till. Det nya mediebolaget – namnet är ännu inte spikat – ska satsa på seriös journalistik och fortsätta i samma provocerande anda som Greenwalds NSA-avslöjanden. Pierre Omidyar har lagt en grundplåt på 1,6 miljarder kronor. Omidyar och Greenwald har sagt att de kommer knyta till sig journalister som jobbar som Greenwald, men vad betyder det egentligen? Sociala medier-gurun Jay Rosen har synat deras affärsmodell och kallar den för journalistik driven som ”ett personligt franchiseföretag” där journalister är närmast fria aktörer. Journalister som entreprenörer.

Deras modell är vad moderna medieägare förväntar sig av framtida journalister – helst redan nu. De ska agera som ansvariga utgivare, ta personliga risker och viktigast av allt: skapa sina egen marknader i form av läsare – följare på olika plattformar vare sig det är korta inlägg på Twitter, långa podcasts på Soundcloud, eller avslöjanden på en välbesökt medieportal. De ska vara profilerade namn som slår sig fram oavsett plattform.

Vad de glömmer är att ett namn byggs upp efter många år av att vara en nobody. Av att sitta längst bak på presskonferenser, underhålla källor och kontakter och skramla ihop pengar för reportageresor i ekonomiklass. Investeringar i kompetensutveckling, som medieägare skulle kalla det. Omidyar och Greenwald har sagt att man visst ska göra investeringar: i teknik och bättre redaktörer. Det är enligt dem den nödvändiga grunden, sedan ska ”namnkunniga journalisten” utföra seriös journalistik. Men i det moderna mediebygget ignoreras att den namnkunniga reportern bakom sig har ett slitsamt arbete, en investering denne fått bekosta själv. Greenwald har själv gjort resan från nischad krönikör till profilerad journalist. Men för Omidyar och hans affärspartner innebär framgången för den seriösa journalisten att man får skörda en lön. Eller på finanssvenska: journalisten som entreprenör – fast med begränsad uppsida. Det som vi på ren svenska förr kallade för anställd.

EMANUEL SIDEA