Efter Ingvar
Om två veckor fyller Ingvar Kamprad 85 år och frågan om arvtagaren blir alltmer aktuell. Samtidigt i USA har Steve Jobs lämnat över chefskapet i Apple. Vad händer med bolaget när en klart lysande stjärna går?
(Veckans Affärer 17 mars 2011)
På ett antal platser i världen, omgärdad av stor sekretess, finns ett dokument som beskriver vad som ska ske vid Ingvar Kamprads frånfälle. Liksom Steve Jobs på Apple nyligen av hälsoskäl blev tvungen att lämna vidare chefskapet för sitt stora företagsbygge, står Ikeas snart 85-årige grundare inför en naturlig överlämning. Om det är inom ett, två eller fem år vet ingen, bara att det kommer att ske närtid.
Stjärnor som frivilligt eller ofrivilligt lämnar sina lika framgångsrika företag har det inte saknats den senaste tiden.
Nyligen avskedade det franska modehuset Dior sin chefsdesigner John Galliano efter att han skrikit antisemitiska förolämpningar mot naÌŠgra gäster i en bar. Samma vecka stoppade det amerikanska mediehuset CBS skaÌŠdespelaren Charlie Sheens tv-serie genom vilken han har blivit världens mest välbetalda tv-skaÌŠdis. I ett öppet brev till tv-seriens producent skrev Charlie Sheen om tv-tittarna att ”dessa är mitt folk, inte dina” och vidare att CBS bör ”rätt detta orimliga fel” att endast betala honom 13 miljoner kronor per avsnitt. Kort efter avskedades Charlie Sheen, följt av jubel fraÌŠn honom själv.
Samtidigt har diskussionerna fortsatt om vilken betydelse Applegrundaren Steve Jobs avgaÌŠng har. Sin andra icke-tidsbestämda sjukskrivning efter cancerbehandling och levertransplantation har tolkats som att han förmodligen aldrig aÌŠtervänder i samma kapacitet till bolaget som han byggt upp. En grupp aktieägare vill tvinga bolaget att avslöja sin successionsplan för verkställande direktören – men det gick om stöpet. Jobs betydelse för Apple har bara förstärkts i och med hans avgaÌŠng. När han aÌŠtervände till Apple 1997, som daÌŠ omsatte 6,3 miljarder kronor (räknat paÌŠ dagens valuta), blödde företaget. Efter naÌŠgra aÌŠr vände han trenden till vinst, och i fjol omsatte Apple 413 miljarder kronor med en vinst paÌŠ 89 miljarder kronor.
Vad dessa på ytan vitt skilda fall belyser är en och samma fråga. Det är ju som bekant alltid ett “teamwork” bakom framgångarna men det är bara stjärnor som avlönas astronomiskt. Frågan är vilken betydelse en stjärna har för ett framgångsrikt företag.
Kommer då Ikea – ett bolag som på tio år ökat sin omsättning från 86 miljarder kronor till 208 miljarder kronor – att kunna fortsätta i samma takt när grundaren Ingvar Kamprad lämnar bolaget för gott?
Möbeljätten Ikeas framväxt är en exceptionell framgångssaga. Affärsidén är känd av de flesta och nästan lika känd är ägarstrukturen som bygger på ett intrikat och komplicerat nät av korsägande stiftelser. Så har det varit sedan 1982 och nyligen avslöjades att högst i denna hierarki finns stiftelsen Interogo, vilket slutligen bekräftades av Ingvar Kamprad själv.
På papperet lämnade Ingvar Kamprad Ikeas koncernledning redan 1986 då han fyllde 60. Sedan dess har han kvarstått som senior rådgivare till ledningen men ingen i bolaget kan ifrågasätta att han även under de 25 åren varit den mest tongivande i bolaget som han startade redan 1943. På senare år har tempot inte varit lika högt som förr. En högt uppsatt Ikeachef, som endast ger en kort kommenter till VA, beskriver att Ingvar Kamprad sett över tid har haft en allt minskande närvaro i bolaget.
“Jag tycker nog att han inte är lika aktiv som förr”, säger Ikea-chefen som inte vill gå ut med sitt namn.
Konstigt vore annat. De flesta som fyller 85 är knappast lika aktiva som när de var 65, i det avseendet har Ingvar Kamprad hängt kvar väldigt länge.
Den som leder arbetet och har den tyngsta operativa posten i Kamprads imperium är Mikael Ohlsson (se tidigare porträtt i VA, den 19 november 2009) som sedan hösten 2009 är koncernchef och ledamot i stiftelsen Ingka Holding BV. Han är en 53-årig smålänning som i 32 år arbetat i bolaget.
Vilka de andra av Ikeas chefer som är betydelsefulla för organisationen är svårt att tyda då allt snurras ihop av de många stiftelserna och Ikeas komplicerade fördelning mellan varuhus- och franschisebolag samt konceptägare. Dock är det helt klart att det Älmhultbaserade sortiments- och inköpsbolaget Ikea of Swedens chef, Torbjörn Lööf, är i princip andreman i organisationen. Andra tunga chefer i bolaget – som är involverade i strategi- och investeringsbeslut – sägs vara Göran Stark, chef för Ikeas hela värdekedja, som under sig också har den viktige globala inköpschefen Henrik Elm. I ledningsgruppen för Ikeakoncernen finns också en representant för industribolag Swedwood och finanschef Søren Hansen. Operativt utgör denna grupp bolagets kärna.
När dessa chefer några gånger om året samlas medverkar också Ingvar Kamprad och hans tre söner Peter, Jonas och Mathias. Som senior rådgivare till ledningen har Ingvar Kamprad ingen formell makt, och förutom Mathias Kamprad, som sitter i styrelsen för Ingka Holding, har de andra sönerna inte heller någon makt i formell mening. I organisationen använder man sällan titlar, vilket beskrivs i Ikeaavhopparen Johan Stenebos bok “Sanningen om Ikea” som fick stor uppmärksamhet när den kom 2009. Att man inte gör skillnad på ledning och familjemedlemmar gör att bröderna får makt att delta i beslut som går bortom deras egentliga befogenheter. Detta beror på Kamprad själv. Så sent som 2008, när koncernchefsjobbet blev ledigt, var sönerna tilltänkta. Efter att Anders Dahlvig hade avgått klargjorde Ingvar Kamprad att jobbet inte var aktuellt för någon av sönerna.
“Som jag ser det är det uteslutet. Jag tror inte att någon gör det. Det skulle vara om någon av dem tänkt om radikalt”, sa Ingvar Kamprad till lokaltidningen Smålandsposten i juli 2008, men lät ändå förstå att sönerna fått frågan:
“Vi hade ett möte i mars månad och då sade alla’jag kommer inte att ta det, jag kommer inte att ta det, jag kommer inte att ta det’.”
Kampradbröderna är exceptionellt anonyma för att ha fått erbjudande om att bli koncernchef för ett bolag som 123 000 anställda i 25 länder och för att vara tre av världens rikaste. Vardera är god för åtminstone 4 miljarder kronor, visar VA:s kartläggning av Sveriges miljardärer 2010 (se nummer 38, 2010). Vad som är känt om bröderna är relativt begränsat.
”¢ Peter är den äldste av bröderna Kamprad och fyller 47 i år. Efter att Ingvar med familj av skatteskäl på 1980-talet utvandrade till Danmark och sedan till Schweiz har han liksom sina bröder vuxit upp i dessa två länder. Han är utbildad ekonom från en högskola i Schweiz, bosatt i Belgien och har jobbat inom familjeimperiet, bland annat som finanschef i Belgien och under några år i Polen. Det enda svenska styrelseuppdraget han har är i Ikea Greentech AB, sfärens riskkapitalfirma med 500 miljoner kronor i kapital som investerar i miljöteknik.
”¢ Jonas är den designintresserade mellanbrodern. Uppvuxen i Danmark och Schweiz utbildades han till inredningsarkitekt i Lausanne. Han blir 45 i år och är gift med en kvinna från Iran. Enligt äldre uppgift är han bosatt i London. I Berlin finns arkitektfirman Jonas Kamprad Arkitekt. I Sverige har han ett styrelseuppdrag i arkitektfirman Grow Partners AB, i samma styrelse sitter även EF-arvingen Philip Hult.
”¢ Mathias är den yngste av bröderna, som i år fyller 42 och även han uppvuxen i Danmark och Schweiz. Han är också den av bröderna som involverat sig mest i Ikea, bland annat fyra år på ett Ikeavaruhus i Schweiz och som Danmarkchef för Ikeakoncernens dotterbolag under fyra år fram till 2008. Enligt uppgift bor han ännu i Danmark. Sedan 2008 sitter han i styrelsen för Ingka Holding.
Uppdelningen har varit att sönerna ägt Ikano, en koncern som sysslar med finans (Ikano Bank), fastigheter, kapitalförvaltning, försäkring och detaljhandel. Men på senare år har just Mathias Kamprad tagits upp i maktbolaget Ingka Holding. I samma styrelse finns fler tunga profiler som leder möbeljättens strategiska arbete. På ordförandestolen Göran Grosskopf, en internationellt känd skatteexpert som bland annat varit rådgivare åt Rysslands premiärminister Vladimir Putin. Nästan alla ledamöter är tunga näringslivsprofiler. Där finns också Mathias gamle kompis Lars-Johan Jarnheimer, som ung arbetade på Ikea men är främst känd som tidigare vd för Tele2, Göran Lindahl, tidigare chef för kraftbolaget ABB och styrelseproffset Carl Wilhelm Ros (tidigare finansdirektör på Ericsson och i dag ledamot i SEB:s styrelse). I samma styrelse finns också Ikeagruppens industribolag Swedwoods ordförande Bruno Winborg och Systembolagets vd Magdalena Gerger. Liksom många andra vill inte heller hon ge några kommenterar.
“Jag beklagar att jag inte heller kan uttala mig i frågor om Ikea”, skriver Magdalena Gerger i ett mejl till VA, och tillägger: “Vi har ett förhållningssätt i styrelsen som gör att vd och ordföranden hanterar alla medias förfrågningar.”
På den fronten är tystnaden total. Veckans Aff ärer har sökt sönerna Kamprad för en intervju, dock utan framgång och Ikea har inte velat kommentera uppgifterna i denna artikel.
Företagets strategi när det gäller medier och samarbeten är omvittnat lågprofilerad, i princip en icke-närvaro och icke-exponering. Det är känt att samarbetspartner inte fått använda sig av Ikeas varumärke i sin marknadsföring och att företagets företrädare nästan alltid avböjer medverkan i medier.
De senaste årens påtryckningar från medier att öka tillgängligheten och transparensen i bolaget som omsätter över 250 miljarder kronor verkar ha påverkat bolaget även om man nekar till det. När nyhetsbyrån AP för några månader sedan gjorde en av få intervjuer med Mikael Ohlsson nekade han till att omvärldens tryck har fått bolaget att öka öppenheten och släppa sin resultatrapport.
“Nej, det var dags att göra det”, sa han och lade till: “Ikea är inte på börsen. Vi är stiftelseägda men det är viktigt för medarbetarna att veta var Ikea är på väg. Det kändes bra, det visar att vi är starka.”
Transparensen sträcker sig bara dit. Vad som sker vid Ingvar Kamprads frånfälle har aldrig klargjorts av Ikea. Ingvar Kamprads tidigare assistent, Johan Stenebo, har i sin bok beskrivit att det finns en plan för den dag Ingvar Kamprad sjukskrivs eller går bort. Dokumentet som föreskriver vad som då ska ske togs fram för ett antal år sedan.
Men det är få som vet vad som står däri, även om alla torde vara medvetna om att världens rikaste, smålänningen från Elmtaryd som fyller 85 om två veckor och ännu är vid god vigör har lite tid kvar till att bestämma vad som ska ske dagen då han lämnar över stafettpinnen.
En av Sveriges mest rutinerade jurister inom företagsöverlåtelser är Biörn Riese, partner och styrelseordförande i advokatfirman Mannheimer Swartling. Biörn Riese talar i generella termer och inte i fallet Ikea men förklarar att ett skifte mellan generationer inte behöver vara av komplicerad natur.
“Överlåter man aktier så överlåter man aktier”, konstaterar han. För Ikea rör det sig om stiftelser som kontrollerar stiftelser där grundaren antas finnas som en förmånstagare. Eftersom detta inte är genomlyst går det inte att veta med säkerhet.
“Till skillnad från aktie- och holdingbolag så ägs stiftelsen av stiftelsen, sedan kan det finnas förmånstagare”, fortsätter Biörn Riese.
Då det inte är känt hur Ikeastiftelserna urkunder är formulerade är det svårt att avgöra om ändringar kommer att behöva göras när Ingvar Kamprad går bort. Dock torde det vara så att man vid instiftandet har sett till att hålla dörren öppen för framtida ändringar i urkunden om vem eller vilka förmånstagarna ska vara.
“Reglerna utgår från det land där stiftelsen är baserad, så regelverket kan skilja sig från ett till ett annat land”, förklarar han.
Det har talats under ett antal år om generationsskiftet som många svenska företag står inför när grundarna ska lämna över till barnen eller sälja. I Ikeas fall vore en försäljning en högoddsare – Ingvar Kamprad har tidigare sagt konstruktionen med stiftelser syftar till att trygga bolagets överlevnad. Ingvar själv har sparat i ladorna. Kartläggningen, som VA gjorde tidigare i år (nummer 4, 2011), avslöjade att Ikeasfären totalt har ett eget kapital på uppemot ofantliga 303 miljarder kronor.
Så vem ska ta den informella makten och därmed kontroll över stiftelserna när Kamprad går bort?
En del av svaret kan tänkas finnas utanför Sverige där andra gett sig i kast med att lösa frågan om sin tronföljare.
När Steve Jobs återvände till Apple i slutet av 1997 befann sig IT-bolaget i en nedåtspiral med stora förluster – det året var förlusten en miljard dollar. Spola fram ett drygt decennium och bolaget har år efter år visat miljardvinster. 2010 var vinsten 14 miljarder dollar och bolaget har en kassa på nästan 48 miljarder dollar. Han lyckades med konststycket att vända bolaget. Steve Jobs har beskrivits som en karismatisk särling, ett geni men också som ett “asshole”. När en chef på Apple ville göra Ipod möjlig att ansluta till pc för de då cirka 500 miljoner användarna (till en början fungerade mp3-spelaren enbart med de Macdatorerna) slog Jobs bakut: “Jag tar aldrig detta till pc:n!”, ska han ha sagt.
Samma heta temperament och envishet har tidigare medarbetare till Ingvar Kamprad vittnat om.
I en intervju för några år sedan, då även konkurrenten från Microsoft, Bill Gates medverkade, skruvade sig Steve Jobs när han skulle tala om sitt arv för eftervärlden.
“Jag tänker inte mycket på arv”, sa han och tillade: “Jag tycker bara om att kunna gå upp varje dag, och gå in och hänga runt dessa fantastiska människor och förhoppningsvis skapa något som andra människor kommer att älska lika mycket som vi gör.”
Det klingar nära Kamprads avsikt – inte om att förändra världen (som Bill Gates och andra multimiljardärer talar om) utan att tillgängliggöra billiga möbler för alla.
Apple har låtit den operative chefen Tim Cook agera ställföreträdande vd under Steve Jobs sjukfrånvaro. När han i en intervju fick frågan svarade han tvärsäkert: “Kom igen, ersätta Steve? Nej. Han är oersättlig.”
Ikeachefen Mikael Ohlsson, i en av sina intervjuer har inte velat kommentera vad som kommer att ske vid Kamprads frånfälle – eller om det finns en sådan plan.
“Det är inget att spekulera i. Och jag tror det ligger långt fram i tiden. Han blir säkert gammal, om jag skulle gissa”, sa han i TT-intervjun för ett år sedan, men tillade att Ikea “osedvanligt bra rustat” för tiden utan Kamprad.
Steve Jobs lyckades vända Apple och göra det till ett extremt lönsamt bolag, men mannen väcker ett antal frågor – inte olika dem som inledningsvis skådisen Charlie Sheen och modeskaparen John Galliano väckte – den om hur vi ser på våra stjärnor i näringslivet. Företagsledare har en förblindande eff ekt på betraktare: ju mer framgångsrik, desto större förebild, och ju större förebild, desto mer inflytelserik, och så fortsätter det i en växelverkan. I Ikeas fall jämförs alla potentiella arvtagare med Ingvar Kamprad och i den jämförelsen kan få axla rollen, ännu mindre sönerna som fått stå i skuggan under alla år. Sönerna har i alla år dragits mellan två poler: fader som pressat och fadern som inte släppt fram dem.
“Oss har han
“Jag säger till ungdomarna att om jag var i deras kläder skulle jag inte ta ett koncernchefsjobb. Jag vet att det är ett himla slitjobb”, säger Ingvar Kamprad.
Och det verkar som att både fader och söner här hittat en enighet: en av sönerna, Mathias Kamprad är alltmer involverad i bolaget via sitt styrelsearbete i Ingka Holding.
Kamprad verkar ha insett att ingen kopia till honom kan hittas. Utanför familjen har han blivit sviken, som när Anders Dahlvig avgick.
SaÌŠ han tycks ha valt en medelväg: familjen, blodsbanden som han skattar högt, är involvementerad i allt högre utsträckning, och bolagets operativa ledning verkar i Kamprads anda – alla har jobbat mer än 20 aÌŠr i bolaget. Och sönerna har faÌŠtt ta in sin gamle vän i Lars-Johan Jarnheimer som ledamot i maktbolaget. Informellt har de laÌŠngt större makt än naÌŠgon annan, undantaget Kamprad själv. Allt pekar paÌŠ att de tre bröderna, oavsett kapacitet och förmaÌŠga, tar över makten och kontrollen över ett kapital paÌŠ över 300 miljarder kronor och en stiftelseväv med världens största möbeljätte.
Men det finns kritiker. Johan Stenebo menar att bröderna kan vissa delar av koncernen men inte helheten. Han menar att de inte är kapabla att röra sig mellan de konkreta och abstrakta strategiska detaljerna. De saknar den unika förmågan som definierat Ingvar Kamprad.
EMANUEL SIDEA
FAKTA/ När nya stjärnor tänds (eller släcks)
MICROSOFT
När grundaren Bill Gates fyllde 50 aviserade han sin avgång som skedde 2008, då Steve Ballmer tog över som vd för IT-jätten. Enligt branschbedömare har inte tillräckligt mycket förändrats på Microsoft för att kunna kalla det en framgångsrik övergång.
IT-bolaget Google har haft en snabb och extremt framgångsrik utveckling. Grundarna Sergey Brin och Larry Page utsåg Eric Schmidt till vd 2001. Han misslyckades med att göra andra affärsområden lika framgångsrika som sökannonsering. I år kom Larry Page tillbaka som vd.
STENBECKSFÄREN
Jan Stenbecks hastiga bortgång 2002 tvingade nästa generation att snabbt koppla grepp om den spridda sfären. Den äldsta dottern Cristina tog makten och lyckades få syskonen med sig, men de har i dag en undanskymd roll. Hon själv styr i dag men långt ifrån den höga svansföring som Jan Stenbeck hade.
JOHNSONSFÄREN
Axel Ax:son Johnsons frånfälle 1988 gav familjeimperiet en försmak om den stora kris som följde under 1990-talet. Men dottern Antonia Ax:son Johnson lyckades med konststycket att ta sig igenom fastighetskrisen och stärka inriktningen inom detalj- poch tjänsteföretag. Samtidigt som hon har etablerat en tyngre roll än sina kusiner.
FAMILJEN PERSSON
När Erling Persson fyllde 65 blev sonen Stefan Persson vd för det som idag är H&M, fram till 1998. Övergången till tredje generationen inleddes med Karl-Johan Persson, som blev vd 2009. Det är för tidigt att bedöma hur H&M har utvecklats under hans ledning mot bakgrund av den senaste tidens svacka.