Det nya etablissemanget

Ingenting ruskar om så rejält som en ordentlig kris. I lågkonjunkturens spår har en ny maktelit börjat kliva fram och på allvar utmana Sveriges tilltufsade finansveteraner.

(Veckans Affärer 27 september 2012)

Igår smörjde man kråset. I dag har man blivit någon annans måltid. Vilket framför allt kanske finansmannen Sven Hagströmer torde kunna vittna om. Just nu står han i centrum för en av näringslivets mest publika strider. På spel står kontrollen i investmentbolaget Creades, som Sven Hagströmer skapade när han och Mats Qviberg delade på sig i år och förde-lade investmentbolaget Öresunds tillgångar mellan sig (Mats Qviberg tog med sig bolagsnamnet). I Creades har majoritetsägaren Sven Hagströmer satts under hård press av hedgefondsbolaget Pan Capital, Creades näst största ägare, och som vill komma in i styrelsen – ett försök som Sven Hagströmer hittills har lyckats blockera. Vad vill hedgefondsfirman göra med Creades egentligen?

“Om jag får vara lite fräck: ingen vet vad vi gör. Robothandel gissar många, men det stämmer inte”, säger Claes-Henrik Julander, vd på Pan Capital.

Han tillägger att man har varit aktieägare i snart tre år, först i Öresund sedan i Creades, han vill med andra ord slå hål på uppfattningen att de är kortsiktiga spekulanter.

“Vi har investerat i Creades för att det ska ge en bättre avkastning med lägre volatilitet, vilket borde vara minimikravet på en investering”, fortsätter Claes-Henrik Julander.

För bara några år sedan fanns det många som utgav sig för att vara aktivistkapitalister, mest känd var kanske Christer Gardell. Men vid samma tidpunkt kallade sig även Anders Böös med Patrik Enblad för samma sak. Nu använder sig Pan Capitals vd inte av sådana epitet, men argumenten är snarlika: att värden inte är synliggjorda och att nuvarande styrelse eller ledning är oförmögen att agera. Claes-Henrik Julander anser att Creades inte haft en tillräckligt god avkastning och att det finns massor att göra i bolaget. Men storägaren Sven Hagströmer har inte velat lyssna, han har inte släppt styrelseplats till Pan Capital, trots att bolaget är storägare.

“Sven har blockerat oss. Ett problem är att vi, trots att vi har runt 27 procent av rösterna i bolaget, inte har någon insyn i vad som sker. Och vi är rädda att de har tänjt på regler och lagar”, säger Claes-Henrik Julander och infogar att man begärt en granskning och till och med utsett granskningsman.

I ägarbråket om kontrollen över Creades används hela det tunga artilleriet. I medierna har Sven Hagströmer gett uttryck för att Pan Capital bara är ute efter likvidation, vilket Claes-Henrik Julander inte är främmande inför.

“Men det gäller alla bolag. Om man inte tillför något värde så bör det likvideras”, säger han om substansrabatten.

Faktum är att Pan Capital och Sven Hagströmers gemensamma historia en gång började på god fot och sträcker sig från mitten av 1990-talet då Claes-Henrik Julander, Pär Sandå och Henrik Hedman fick startkapital från Sven Hagströmer och Mats Qviberg för att starta föregångaren till Pan, tradingfirman Rivus. Dotterbolaget i Öresund sysslade med egenhandel, men det riskfyllda samarbetet höll bara i ett år.

Pan Capital tycks inte dra sig för ett fadersmord på Sven Hagströmers Creades, vilket Sven Hagströmer i tidigare intervjuer reagerat mot.

“Pan har förklarat att de inte vill vara ägare, men att de bara kan tänka sig att sälja till substansvärdet. En ägare som inte vill vara ägare och som fortsätter att köpa känns inte som den optimala samarbetspartnern”, sade han.

Kampen om Creades är bara en av många strider som just nu utspelar sig i det svenska näringslivet. Här finns flera aktörer som nyligen tjänade stort på andras för-lust och som nu löper risk att i stället själva ätas upp av mindre aktörer.

En lågkonjunktur har alltid varit en god grogrund för ny förmögenhetsbildning. Det stämde på Ivar Kreugers tid och bankkrisens tidiga 1990-tal, det stämde efter dotcomyran år 2000 och det stämmer nu också. Låt oss vrida tillbaka klockan till den nuvarande svenska finanskrisens första akt. Med Lehman Brothers krasch år 2008 slog svallvågorna snabbt mot Sverige och den finansiella kartan ritades om. Kostnaderna för finansiering blev plötsligt alltför höga, vilket bland annat ledde till att Maths O Sunqvist högbelånade imperium kring Skrindan hamnade i upplösningstillstånd. Samma år förstatligades också investmentbanken Carnegie, just på grund av utlåningen till Sundqvists bolagsgrupp. Vid ungefär samma tid var även Rörvik Timber, kärnan i skåningen Johan Hansens imperiebygge sänkt. Och genast stod andra redo att plocka upp tillgångar till ett lågt pris. Finansgamarna flockades kring Sundqvist, Carnegie och Rörvik.

HQ Bank räknade på Carnegie för att lägga ett bud på banken. Och finansmannen Gustaf Douglas, som var mångårig vän till Johan Hansen, uppgavs stoppa timmerleveranser till sågverket Rörvik och själv dumpa Rörvikaktier på börsen. Creades och Pan i dag, Rörvik och Douglas alldeles nyligen. Kristider lockar fram de ombytliga allianserna och just greve Douglas har målande beskrivit livet som finanshaj i oroliga vatten i en Veckans Affärer-intervju från 1986.

“Man simmar med de andra hajarna och är en kompis liksom. Man har kul tillsammans, äter upp en och annan firre som kommer i vattnet, och simmar vidare. Men sen råkar nån skada en, och det rinner blod, och då märker man att dom där djävla kompisarna, dom börjar äta upp en själv i stället.”

När Johan Hansens Rörvik Timber blödde var det dags att hugga och i stimmet hade Douglas med sig även Sven Hagströmer, Mats Qviberg och Bengt Stillström. De forna kompisarna försökte hugga för sig det de kunde komma över.

Men i akt två var det de ätande som andra nu åt av: när HQ Bank till följd av en tradingsmäll fallerade och i september år 2010 i en blixtaktion såldes till private equity-ägda investmentbanken Carnegie fick storägarna Sven Hagströmer och Mats Qviberg bara en spottstyver. Misshandeln av HQ gjorde att affärkompanjonerna sedan två decennier också delade på sig.

Från HQ-sfären kom även Anders Böös och Patrik Enblad som köpte Carnegie, men förlorade allt när banken föll. Efter att de två nu har rest sig på nytt gick de in i fastighetsrådgivaren Newsec där Patrik Enblad tog över vd-stolen. Men han tvingades i våras att lämna vd-posten och sålde sina aktier efter en schism med Newsecs storägare Stronghold, kontrollerad av finansdoldisen Urban Edenström. Bland ägarna i Stronghold finns också investmentbolaget Servisen, som drivs av Anders Lönnqvist som för inte så länge sedan var en av investerarna i investmentbolaget Ekstrandas krogar.

Inom Stronghold har Anders Böös suttit kvar som ledamot i Newsecstyrelsen och han har involverats ytterligare i Stronghold Invests styrelse. Vid sidan av HQ-sfären finns det samtidigt en rad exempel där aktörer i Stockholms finansiella centrum äter eller har ätits.

Stureplan brukar användas som ett fysiskt epicentrum för det svenska finanskapitalet. Och vid en snabb blick över Stockholm från den platsen tycks mycket vara sig likt: bankerna kring Kungsträdgården fortsätter att slåss om marknadsandelar medan aktiemäklare sitter på svältdiet. Blickar man däremot åt andra hållet syns en person som frodas och har flyttat fram sin finansposition med sitt krogimperium.

Den kände Stockholmskrögaren PG Nilsson har med H&M-arvingarna och bröderna Stefan och Jan Bengtsson har drivit Ekstranda, investmentbolaget bakom krogarna Riche och Sturehof och bland annat mediebolaget bakom brittiska Monocle och internetbolaget Livebooking.

Tidigare i år, när diskussioner fördes om att avyttra allt förutom restaurangerna landade samtalet i att PG Nilsson förvärvade Ekstranda från de kapitalstarka bröderna. Stefan Bengtsson uppgav då att försäljningen berodde på “privata skäl”. För bara något år sedan fanns även finansmännen Mats Arnhög, Bicky Chakraborty och tidigare nämnda Anders Lönnqvist i ägarlistan. Men också investmentbolaget Arvid Svensson, som drivs av Rikard och Fredrik Svensson.

Till de nuvarande ägarna av Ekstrandas krogar räknas också vd Niklas Nordin och itprofilen John Wattin. Ingen köpeskilling har nämnts, annat än att det bokförda värdet på bolaget är några hundra miljoner kronor. De framtida ambitionerna är att bygga vidare kring fler restaurangprojekt.

Kusinerna Rikard och Fredrik Svensson är den fjärde generationens familjeföretagare som har byggt sig ett miljardimperium med fastigheter, stålgrossister, tv-produktionsbolag, internettjänster och sportkläder med bas i Västerås.

Enligt tillgängliga årsredovisningar samarbetar PG Nilsson fortfarande med Rikard och Fredrik Svensson i vissa medieinvesteringar. Så någon brutal uppdelning tycks det inte ha varit.

Den stora och strukturella tendensen, räknat på kapital och antal investerare, är att framför allt fastighetsbolag lockar investerare med sina förutsägbara inkomster. Exemplen är många, men tar man i beaktande de som även gör investeringar utanför den sektorn blir listan inte lika lång. Fast här kan nämnas Rutger Arnhult, han är en av storägarna i Klövern, ett bolag han är vd för och där kusinerna Svensson också är stora aktieägare. Rutger Arnhult har också bland annat satsat pengar i medicinteknikbolaget Vital Diagnostics.

Bland andra som på senare tid har gjort ett hopp från fastigheter till nya sektorer finns också den i medierna uppmärksammade Bernhard von der Osten-Sacken, han stod bakom fastighetsbolaget Allokton. Han är i dag en av de större ägarna i det råvaruprofilerade investmentbolaget Commodity Quest. Hans hustru Sylwia von der Osten-Sacken är storägare i det tidigare börsnoterade kontorshotellet Park Venue.

För att dröja en stund inom råvarusektorn bör även Ulrik Jansson nämnas som en profilerad investerare. Han var vd och storägare i oljebolaget PA Resources innan han i en kamp om makten tvingades bort. I dag är han på nytt vd och storägare i den noterade oljeprospekteringsfirman Crown Energy som haft smärre framgångar den senaste tiden.

Den mest kända av de okända, vi hade kunnat kalla dem de nya Hagströmer och Qviberg om det inte vore så att även den ägarkonstellationen också nyligen delat på sig.

“Det var ingen större dramatik”, säger Staffan Persson om uppdelningen från Peter Lindell.

I Stockholms finanskretsar lyfts Staffan Persson i dag fram som den mest kända finansdoldisen. Sedan slutet av 1980-talet har han via investmentbolaget Swedia Capital varit en aktiv investerare i bland annat spelbolaget Unibet, börshandelsbolagen Neonet och Orc, och modebolaget Gant och därtill bolag inom IT-sektorn genom Rite Ventures som han grundade. En del har sålts av, till exempel Gant, Neonet och Owell och på senare tid har den forna Piteåbons framfart dragit till sig intresse.

“Jag tycker att jag har fått väldigt mycket uppmärksamhet”, säger Staffan Persson om beskrivningen som doldis och tillägger att han inte vill ställa upp på någon större intervju.

Han anser sig ha sagt tillräckligt under den senaste tiden. Han och affärspartner sedan lång tid tillbaka – Peter Lindell – gick nyligen skilda vägar och Peter Lindell har i stället lagt sina innehav i ITP Invest. Det bolagets portfölj är till stora delar lik Staffan Perssons Swedia Capital: riskkapitalfirman Rite Ventures, spelbolaget Unibet, läkemedelsutvecklaren Accelerator, börshandelsbolaget Neonet, hemtextilfirman Lexington, Klarinvest, Rysslandsinvesteraren Mint Capital och vårdteknikbolaget Synthetic MR.

En stark tendens som märks bland de nämnda investerarna är att tillväxtbolag inom IT-sektorn fortsätter att locka. Entreprenören Adam Gillberg lanserade med kapital från bland annat investmentbolaget Monterro, som liksom Swedia Capital var inne i Gant, investeringsbolaget Thuban för snart tre år sedan. Sitt eget kapital tjänade Adam Gillberg på försäljning av snusmärket Skruf och han har använt Thuban till att ta kontrollen över it-riskkapitalfirman Ledstiernan. Bolaget har en rad investering inom it-tekniksektor. Sedan Adam Gillberg tog kontroll över bolaget har det avnoterats från börsen, även om aktien går att handla på alternativa handelsplatser tycks många resonera som han: att börsnotering är förenat med allt för stora kostnader. Samtliga nämnda investerare, Arvid Svensson, Ekstranda, Swedia, ITP Invest och Thuban har alla i olika stor utsträckning investerat i onoterade innehav. Numera tycks ingen investerare begränsa sig mellan börsnoterat eller onoterat, även om man av bekvämlighets- och kostnadsskäl verkar föredra det senare.

En annan tendens bland investerare är att många nu lämnat de misslyckade placeringarna i modeföretag. För några år sedan skulle alla finansmän med självaktning ha sitt eget modemärke, Sven-Olof Johanssons Fastpartner gick in i Whyred, Ax:son Johnssons riskkapitalbolag Novax tog kontrollen över modemärket Filippa K och investerade i streetmärket Wesc. Riskkapitalfirman Proventus gick in i J. Lindeberg och Öresund köpte in sig Acne.

I dag har Fastpartner lämnat Whyred, franska investerare köpte loss Gant från Monterro och Staffan Persson, och J. Lindeberg såldes av Proventus och har sedan hunnit att säljas på nytt. Under tiden har Proventus i stället utvecklats till att syssla med obligationer för midcapbolag. Visserligen är Creades fortfarande kvar i Acne och är numera också delägare i sportkedjan Usport, där man gör sällskap med Adam Gillbergs Thuban och Skrufentreprenören Jonas Engwall.

Så allt går runt i Stockholms finansvärld, kan man drista sig att summera. Även bråken kommer och går. Vad historien tycks säga oss är att de gamla bråkstakarna, Anders Wall på 1970-talet, Erik Penser på 1980-talet, och Christer Gardell på sent 2000-tal, betraktas i dag som frontfigurer i etablissemanget.

De beblandar sig lika hemtamt i anrika maktsfärer, halv- och helstatliga, entreprenörs- och maktbolag. Den bråkiga profilen är glömd och förlåten, och de som förlorade makten eller så att säga åts upp är lika glömda. Ingen kommer längre ihåg silvermedaljören.

Och dagens uppstickare kommer sannolikt utgöra det framtida finansetablissemanget. Man kan ställa sig frågan hur de valde sitt byte.

“Vi gjorde ett val mellan att följa Qviberg eller Hagströmer. Och vi valde Hagströmer. Öresund under Mats ledning var en pragmatisk organisation som lyssnade på bra för-slag. Vi tycker det har känts som att Creades är ett bolag som har drivits för Svens skull”, säger Claes-Henrik Julander.

Man varför ens välja den forna arbetsgivaren Creades? Det finns andra maktbolag med stor substansrabatt, Investor är ett exempel.

“Skälen för våra affärsbeslut håller jag för mig själv”, konstaterar Claes-Henrik Julander. â–

“Kusinerna Rikard och Fredrik Svensson är den fjärde generationens familjeföretagare som har byggt sig ett miljardimperium med fastigheter, stålgrossister, tv-produktionsbolag, internettjänster och sportkläder med bas i Västerås.”

“Den mest kända av de okända, vi hade kunnat kalla dem de nya Hagströmer och Qviberg om det inte vore så att även den ägarkonstellationen också nyligen delat på sig.”

“Vad historien tycks säga oss är att de gamla bråkstakarna, Anders Wall på 1970-talet, Erik Penser på 1980-talet, och Christer Gardell på sent 2000-tal, betraktas i dag som frontfigurer i etablissemanget.”

Guldfiskarna som utmanar de gamla finanshajarna

Finanskartan ritas om när forna affärspartners delar på sig eller vänder sig mot varandra. Även om de i många fall fortsätter att samarbeta i ägandet av portföljbolagen har det i år visat sig att man samtidigt inte drar sig för att begå fadersmord.

PAN CAPITAL Clas-Henrik Julander CREADES SWEDIA CAPITAL Staffan Persson Storägare Sven Hagströmer BOLAG I PORTFÖLJEN BOLAG I PORTFÖLJEN bl a: Acne, Avanza, Bilia, Carnegie, Ework, Klarna, Lindab bl a: DIBS, Cinnober, Eniro, Sveab, Switchcore, Lexington, Accelerator, Klarinvest, Synthetic MR STAFFAN OCH JAN BENGTSSON EKSTRANDA PG Nilsson H&M-arvingar BOLAG I PORTFÖLJEN Sturehof, Riche, Monocle, Livebooking, Whyred ITP INVEST Peter Lindell BOLAG I PORTFÖLJEN bl a: Rite Internet Ventures, Unibet, Accelerator, Neonet, Lexington, Klarinvest, Mint Capital, Synthetic MR ARVID SVENSSON AB Rikard och Fredrik Svensson BOLAG I PORTFÖLJEN bl a: Case Investment, Sjöö Sandström, Titan TV och medieinvesteraren Arvid Svensson & Ekstranda Media, Klövern, Balder, Novotek, A-Com
Bildtext:
– HUNGRIG DUO. Finansmannen PG Nilsson äter lunch på Sturehof i Stockholm med restaurangens vd Niklas Nordin.
– FADERSMORD. Claes-Henrik Julander, Pan Capital, maktstrider med sin forna arbetsgivare Sven Hagströmer.
– SPRÄCKT DUO. Mats Qviberg och Sven Hagströmer gick skilda vägar när Öresund AB delades upp.
– NYA FINANSNAMN. Piteåbon Staffan Persson har via Swedia Capital investerat i bland annat Unibet, Neonet och Gant. Nedan hans tidigare affärspartner Peter Lindell, här tillsammans med Charlotte Lindén.
– GAMMAL I GÅRDEN. Aktieaktivisten Christer Gardell har blivit en del av det gamla etablissemanget.