Den grekiska tragedin hotar EMU

Greklands enorma statsskuld och budgetunderskott skrämmer investerare från de skuldtyngda euro-länderna och har försatt valutan i dess största kris någonsin.

(Veckans Affärer 18 februari 2010)

I onsdags i förra veckan tog grekerna sin klagan till gatan. Under en dygnslång strejk protesterade de mot lönesänkningar, bränsleskatt, höjd moms och pensionsåtstramningar. Och nästa vecka väntas den skuldtyngda nationen lamslås av ytterligare en landsomfattande strejk i regi av det största fackförbundet AEDY. Den sociala oron kan läggas till statsskulden på 300 miljarder euro och nästan 13 procents budgetunderskott som premiärminister Giorgos Papandreou lämnat löften om att sanera.

Grekland är i ett trängt läge och på EU-nivå diskuteras olika former av undsättning. I början av denna vecka samlades EU:s finansministrar för att överlägga om detaljerna i Greklands stabilitetsprogram. Före denna tidnings pressläggning var mötets utgång oklar. Till skillnad från finanskrisens insolventa banker är tidsfaktorn inte avgörande när det gäller stater.

Greklands problem må vara stora men det finns tid att inte behöva hasta fram ihopkrafsade lösningar, menar bedömare och det var med ett stort lugn som ECB-chefen Jean-Claude Trichet nyligen klargjorde att Greklands och de övriga 26 EU-ländernas löften om finanserna och stabiliteten duger för tillfället:
“Alla måste respektera deras åtaganden. För mig så är det tillräckligt.”

Dessutom menar en del att Greklands enorma budgetunderskott och statsskuld har ackumulerats under åtskilliga år och nu får det ta tid att ta fram anpassade verktyg, som redan under finanskrisen visade sig kunna vara mer innovativa än vad man trodde fanns i verktygslådan.

Cecilia Hermansson, chefsekonom på Swedbank, anser att politikerna just nu använder finansmarknaderna för att pressa Grekland till förändring.
“Det finns ett tryck från finansmarknaderna att veta så mycket som möjligt. Samtidigt som politikerna vill fortsätta sätta en stark press på Grekland. Om man då sätter detaljerna tar man udden av pressen. Därför får man balansera att offentliggöra villkoren mot marknadens behov av information”, säger Cecilia Hermansson.

Tidsplanen är att i mitten på mars ska Grekland lämna detaljer om implementeringen inför EU-kommissionen och samtidigt ska EU, ECB och Internationella Valutafonden, IMF, få detaljgranska grekernas plan. Först i april och maj kommer landet finansiera lån på 20,5 miljarder euro. Fram till dess finns ett politisk manöverutrymme.

På finansmarknaden har reaktionerna inte dröjt utan varit mycket kraftiga, vida överstigande Greklands betydelse – ekonomin utgör endast någon procent av EU:s samlande BNP. Men det beror ju på att flera länder är i samma sits. Förutom Grekland räknas de andra krisande euroländerna till Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien (som på finansmarknaderna kallats Piigs) som samtliga i olika hög utsträckning haft en utlands- och bankfinansierad tillväxt det senaste decenniet fram till att finanskrisen slog till 2008.

Tillsammans har de sex euroländerna skulder och lånebehov av enorma proportioner och är inget annat än en förestående skuldkris. Bara i år behöver Piigs-länderna finansiera budgetunderskott och lägga om lån för 735 miljarder euro, enligt prognoser från OECD och Bloomberg.

De enorma statsfinansiella underskotten och lånebehoven har blivit en storpolitisk förtroendefråga för euron och hur grekerna ska hjälpas för att inte andra euroländer ska smittas i onödan. Dessutom gäller det att undvika en moral hazard-situation, där ett felaktigt beteende belönas med räddning. Sedan tidigare har Tysklands Angela Merkel, som i eurosamarbetet har djupast fickor, och Frankrikes Nicholas Sarkozy lovat att hjälpa till förutsatt att Grekland lever upp till sina löften om åtstramningar. Något som ska ingjuta hopp i marknaden.

IMF har under den senaste finanskrisen gått in och hjälpt bland annat i Lettland och har klargjort att man kan hjälpa till även nu, men européerna har varit motvilliga. IMF:s tidigare chefsekonom, Simon Johnson, menar att en IMF-lösning också skulle innebära att ansvaret för skulderna hamnar på den internationella agenda och därmed blir det en fråga utanför Europa, bland annat hos USA, som redan är skuldtyngt, vilket knappast är något som man skulle få stöd för från något håll. Därtill vill Tyskland och Frankrike behålla euromakten i Europa.

I Grekland är Papandreouregeringen nödgad att ta landet genom tragedin. Efter katharsis ska bland annat pensionsåldern höjas från 61 till 63 år och momsen med 1-2 procentenheter, lönerna i offentlig sektor sänkas med 1 procentenhet, och vidtagas hårdare tag mot det systematiska skattefusket – taxichaufförer har tidigare gått ut i strejk efter krav på taxameter i bilarna.

Budgetåtstramningarna ska minska utgifterna även om det i sin tur leder till att skatteintäkterna sjunker. Men det kan driva fram ökad arbetslöshet, ökade sociala utgifter och därmed sätta igång en negativ spiral – något som ska undvikas. Med Greklands stabilitetsprogram vill staten minska utgifterna med 3,3 procentenheter av BNP och år under de kommande tre åren. Detta i ett land där ekonomin redan krymper. Det ska göra att man går från ett budgetunderskott på 2010 års 12,7 procent till 2,8 procent 2014. Som en historisk jämförelse, efter den svenska krisen på 1990-talet gjorde staten årliga åtstramningar på 1,9 procentenheter av BNP 1993-2000.

Grekland och de andra Piigs-ländernas statsfinansiella underskott och lånebehov har blivit en storpolitisk förtroendefråga för euron och investerare räds nu euron och väljer andra valutor, mer stabila – bland annat den svenska kronan. Det unika marknadsläget gör det möjligt för politiker att driva igenom reformer som opinionen hade förhindrat. “Läget har gjort att Spanien, Portugal och Irland insett att de måste vara proaktiva om de inte vill drabbas som Grekland”, säger Cecilia Hermansson på Swedbank. En kortsiktig effekt har varit att värdet på euron fallit, något som just nu kan vara en fördel: Europa blir konkurrenskraftigare jämfört med andra länder.

Men på lång sikt står EMU inför det drastiska valet att närma sig en mer gemensam finanspolitik eller skala ner samarbetet, menar Danske Banks chefsekonom Roger Josefsson.
“EMU och EU står inför ett vägskäl. Och den ena vägen leder till ökad integration av ekonomierna”, säger han och fortsätter: “Även om politikerna tycker att det vore intressant tvivlar jag på att deras väljare skulle tycka att det vore en lika bra ide.”

Dessa diskussioner som förs runtom i Europa är alldeles för tidigt väckta, menar Cecilia Hermansson.
“Det ligger i ett anglosaxigiskt intresse att prata om en eurokris. Storbritannien och USA har också väldigt stora problem med skulder och budgetunderskott. Finansmarknaden kan bara hantera en kris åt gången, innan var det Baltikum, nu är det Grekland. Kanske blir det USA och England sedan”, säger Cecilia Hermansson.

EMANUEL SIDEA

FAKTA/En grekisk tidtabell
Ecofins viktigaste hållpunkter

15 och 16 mars Ecofinmöte, sista datum för Grekland att leverera detaljer om budgeten för 2010.

24 mars EU-kommissionen om hur det kraftiga budgetunderskottet ska hanteras.

20 april Grekland måste lösa lån motsvarande 8 miljarder euro.

17 och 18 maj Ecofinmöte, Grekland ska rapportera om sin stabiliserinsgplan som ska stämmas av varje kvartal.

19 maj Grekland måste lösa lån motsvarande 8 miljarder euro.

31 maj Grekland måste lösa lån motsvarande 0,5 miljarder euro.

7 och 8 juni Ecofinmöte.

Källa: Carnegie research

FAKTARUTA: Underskotten är enorma

Portugal Italien Irland Grekland Spanien Sverige

BNP-tillväxt
2010, %# 0,8 1,1 -2,3 -0,7 -0,3 2
Budgetunderskott
-09## -6,7 -5,5 -12,2 -12,7 -9,6 -2
Statsskuld 2008## 66 106 44 99 40 38
Arbetslöshet
2009, % 9,2 7,6 11,9 9,3 18,1 8,2

# prognos

## i procent av BNP Källa: Eurostat, OECD och Ecowin Svensk frammarsch. BNP-prognosen kommer från OECD:s novemberrapport 2009. Sedan dess har svensk ekonomi överraskat positivt medan Piigs snarast har överraskat negativt. Och inte minst lär den senaste tidens turbulens pressa tillväxten ytterligare.