De nya moralmakthavarna

Numera har företagsledningar lärt sig att reagera blixtsnabbt när det blåser upp till storm kring etik och hållbarhet. Bakom förändringen döljer sig näringslivets nya moraliska makthavare.

(Veckans Affärer 7 juni 2012)

“Hej, vi representerar svenska fondsparare och förvaltar 850 miljarder kronor. Har ni tid för ett möte?” Så kan det låta när AP-fondernas etikråd ringer investeraransvariga på börsbolag runt om i världen. Etikrådet behöver nu-mera knappast presentera sig, kontaktvägarna är upparbetade med de allra flesta. Rådet instiftades år 2007 med syftet att samla krafterna hos Första till och med Fjärde AP-fonden för att gemensamt sätta press på utländska bolag där man äger aktier och innehaven kan kopplas till kränkningar av internationella konventioner för miljö och mänskliga rättigheter som Sverige skrivit under.

“Vi vill göra skillnad som ägare”, säger Etikrådets ordförande Ulrika Danielson, som till vardags jobbar på Andra AP-fonden.

När telefonen ringer lyssnar företagen uppmärksamt och är kvicka med att upprätta kontakt mellan företagets ledning och investerarnas ägar- och hållbarhetsansvariga. Lyhördheten är klart bättre i dag och på bara några år har det blivit ett helt annat klimat, anser många i branschen som Veckans Affärer talat med.

I fjol förde Etikrådet en dialog med 126 bo-lag runt om i världen, av dessa kunde två kopplas till kränkning av FN-konventioner. Kritiken som följde tog bolagen till sig, och energibolaget Duke Energy svarade med att införa modern reningsteknik i kolkraftverk. Det andra bolaget, däcktillverkaren Bridgestone, antog en global policy som tar avstånd från barn- och tvångsarbete.

“Många fler bolag är i dag väl medvetna och jobbar mer strukturerat med hållbarhetsfrågor”, konstaterar Ulrika Danielson.

Hon förklarar att Etikrådet, även efter genomförda åtgärder, fortsätter att bevaka före-tagen och följer upp deras arbete två gånger per år. En etikkonsultfirma är anlitad för att sköta bevakningen och kontrollera när uppgifter om nya överträdelser förekommer.

Etikrådet bildades delvis av ekonomiska skäl för att koncentrera fyra organisationers etikarbete, men främst för att ta ett kraftfullare grepp om frågan på de globala innehaven. Dessutom, jämfört med hur det såg ut för bara några år sedan, finns det en efterfrågan på att man som investerare ska driva ett etik- och hållbarhetsarbete, menar Ulrika Danielson.

“Jag tror att det beror på ett ökat intresse, men också för att många bolag har anslutit sig till FN:s riktlinjer för ansvarsfulla investeringar”, säger hon.

Sedan finanskrisen 2007 har det blivit ett starkare fokus på hållbarhetsfrågor, både vad gäller klimatpåverkan, sociala aspekter och ägarstyrningsfrågor. FN:s Principles for Responsible Investments (kallat UN PRI) kom på plats år 2008 efter att ha utarbetats av de hundra största globala finansaktörerna. I dag har över 1 000 finansaktörer skrivit under riktlinjerna.

Med andra av näringslivets trendbegrepp i närminne kan det tyckas vara läpparnas bekännelse, eller bara pappersexercis vid sidan av regelbörda och annan finansbyråkrati, när man gått med på ytterligare en princip – därtill några stipulerade av FN. Oavsett är det ändå ett betydande engagemang som många av världens största finansaktörer utlovar: att man ska vara de som driver utvecklingen inom hållbarhet. De som lovat detta har ett sammanlagt förvaltat kapital på 30 000 miljarder dollar vilket motsvarar bruttonationalprodukten hos världens största ekonomi USA – två gånger om.

Så vad har förvaltarna egentligen skrivit under?

De vagt formulerade principerna beskriver ett antal av de bästa metoderna för integrering av miljö- och ägarstyrningsfrågor samt sociala frågor i investeringsanalysen och beslutsfattandet. Därtill att man ska vara pådrivande i en rörelse mot ett allt bättre hållbarhetsarbete. Vilket innebär att investerare i sin tur sätter press på bolag i sina portföljer. Och med aktier för miljarder bakom sig har det börjat röra på sig i koncernledningarna – på global nivå, men också i svenska bolag. I Sverige har ett eget initiativ tagit form.

Fjorton av de största institutionella investerarna i Sverige, bland andra Swedbank Robur, Nordea, Handelsbanken, Folksam och ett gäng andra har sedan 2009 samlats kring vad man kallar ett “Hållbart värdeskapande”. Samarbetet har inte gjort mycket väsen av sig, men har en stark signaleffekt bland börsens bolag. Därtill är det svensk finansindustris giganter – som tillsammans förvaltar cirka 5 000 miljarder kronor varav 650 miljarder på Stockholmsbörsen – som har tagit ett gemensamt grepp på hållbarhetsfrågor. Tanken med “Hållbart värdeskapande” är att visa att investerare och ägare i bolagen anser att det är betydelsefullt att företagen arbetar strukturerat med hållbarhetsfrågor genom att balansera ekonomiska, miljömässiga och sociala värden. Liksom FN:s PRI bekänner sig aktörerna till ett credo i samma anda, att hållbarhet är ett syn-sätt som ska genomsyra bolaget och det manifesterar sig i system för kontroll, uppföljning och så mycket transparens och redovisning som möjligt.

Och resultatet har inte dröjt. Som de stora investerare man är har man fått företagen att redovisa hur man arbetar med hållbarhet. Bara under de senaste två åren har andelen bolag som skaffat sig mer omfattande styrsystem ökat avsevärt.

I enkäter riktade mot börsens hundra största bolag, räknat på börsvärde som gjorts både 2009 och 2011, har man funnit att fler bo-lag än tidigare gör mer omfattande riskanalyser. Om företagen tidigare fokuserade på miljöaspekter har en större andel under de senaste två åren inkluderat områdena mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter i sin analys.

I svaren från de största börsbolagen finns en annan intressant siffra, nämligen att en fjärdedel av de hundra största börsbolagen numera utbildar nya och befintliga styrelseledamöter i hållbarhetsfrågor. Många har också minst en styrelseledamot med specialistkunskaper inom området.

Livbolaget SPP Storebrand deltar i samarbetet “Hållbart värdeskapande” och fick så sent som i fjol branschpriser för sitt hållbarhetsarbete. De upplever att företagen blivit bättre på hållbarhet bara under de senaste åren.

“Frågan har förflyttat sig allt högre upp i organisationen”, säger livbolagets hållbarhetschef Stina Billinger och tillägger att reaktionstiden hos företagsledningen är snabbare än tidigare.

“Ja, det går snabbare i dag. Vilket kan bero på att det går snabbare från att problem identifieras till att företagen hamnar i en djup kris.”

I den samverkan som är mellan kunder, medier och investerare gentemot företagen har medierna inte enbart spelat en positiv roll, menar hon.

“Det är en utmaning för oss. Medier medverkar till att vi ska vara snabba, granskande och att vi i kombination med våra kunder är alerta och vakna. Men samtidigt som det är viktigt att agera vill vi inte bidra till att skapa företag som agerar hals över huvud på alla artiklar som journalister skriver”, säger Stina Billinger.

En institution som står utanför både Etikrådet och samarbetet “Hållbart värdeskapande” är Sjunde AP-fonden, soffliggarfonden som förvaltar cirka 119 miljarder kronor. Med aktier i 2 500 olika bolag världen över har de valt att göra egna hållbarhetsanalyser – och de är betydligt kvickare i vändningarna. Om brott mot internationella konventioner som Sverige skrivit under gällande exempelvis miljö, arbetsrätt och mänskliga rättigheter har skett, utesluts bolaget ur portföljen i åtminstone fem år, enligt vd Richard Gröttheim.

Ofta får institutionella investerare kritik just för att vara allt för diplomatiska, lång-samma och för att föra diskussionen med företagsledningar bakom lyckta dörrar med oklar effektivitet. Vissa aktörer, till exempel Folksam, väljer att kritisera bolagen även offentligt i medier och på bolagsstämmor. SPP Storebrand menar att investerarna har valt olika taktiker – de själva går exempelvis inte på bolagsstämmor utan för dialogen direkt med företagsledning. En dialog som kan handla om affärspraxis eller hur något redovisas.

Företagsledningarna är ofta vägledda av de ramverk som finns på plats. Enligt tidigare nämnda enkäter har Stockholmsbörsens största bolag ofta valt FN-ramverket kallat Global Compact när de utformar företagens egna övergripande riktlinjer. Föga överraskande är även etik- och hållbarhetskonsulter inkopplade för att ta fram mer specifika system. I det arbetet bistår ägar- och hållbarhetschefer bolagen och det är där man också vill påverka bolagen.

Vän av ordning kan ställa sig undrande till vad fondbolagens hållbarhetsexperter kan erbjuda som företagsledare inte vet eller kan ta reda på från etikkonsulter och andra.

“Ibland kunskap och ibland insikt i relevansen i det som de ska göra, hur reaktionerna varit och hur man som investerare ser på det”, säger SPP:s Stina Billinger, men slår samtidigt fast att de ibland gör allt rätt.

“Ibland är de rätt på bollen, men inte tillräckligt snabba. Andra gånger har det hänt att vi gjort företag uppmärksamma på att deras verksamhet strider mot folkrätten – vilket de inte varit medvetna om överhuvudtaget.”

Området där börsbolagen tar störst steg inom – och där det också finns utrymme för förbättring – är uppföljning i fler led av värdekedjan. Att ha koll på leverantörerna är en viktig trend och något som bolagen ofta fått kritik för när det till exempel uppdagats att barnarbete förekommer hos en underleverantör.

Men andelen bolag som genomför någon form av kontroll av sina leverantörer ligger i dag på 80 procent – en ökning med cirka 20 procentenheter på två år.

Från ägarsidan är det just den typen av utveckling man har fokus på, att se till att utvecklingen går framåt.

“Våra kunder investerar på extremt lång sikt. Och man kan ställa sig frågan vad vi vill vara: en som dömer eller en som hjälper före-tagen att bli mer hållbara”, säger Stina Billinger som tillägger att SPP trots allt utesluter bolag ur portföljen när alla andra alternativ uttömts. â– 

“Många fler bolag är i dag väl medvetna och jobbar mer strukturerat med hållbarhetsfrågor.”

FAKTA/Företagen allt mer moraliska

Företag har styrsystem inom allt fler områden. I en enkät från år 2011, riktad mot börsens 100 största bolag, hade de svarande styrsystem inom… MILJÖ: 80 % (72 % år 2009) ARBETSMILJÖ, SÄKERHET OCH HÄLSA: 81 % (69 %) ARBETSTAGARRÄTTIGHETER: 74 % (53 %) AFFÄRSETIK/ANTIKORRUPTION: 71 % (55 %) MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER: 60 % (47 %)

Källa: Rapporten “Hållbart värdeskapande”

FAKTA/14 institutioner gör gemensam front

Investerarinitiativet “Hållbart värdeskapande” utgörs av Första AP-fonden, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden, DNB, Folksam, Handelsbanken Asset Management, Meta Asset Management, Nordea, SEB, Skandia Liv, SPP, Swedbank Robur och Svenska Kyrkan.

FAKTA/Vart tredje bolag ligger efter

De stora svenska börsbolagen kan delas in i tre grupper baserat på hur långt de kommit i hållbarhetsarbetet. ”¢ 14 PROCENT av Stockholmsbörsens största bolag har nästan alla riktlinjer på plats, transparent kommunikation och en styrelse som är drivande i hållbarhetsfrågor. ”¢ 54 PROCENT av bolagen har ett mediokert hållbarhetsarbete. ”¢ 32 PROCENT av bolagen har bara ett fåtal riktlinjer på plats, låg transparens och där styrelsen tar ett begränsat ansvar.

Källa: Rapporten “Hållbart värdeskapande”
Bildtext:
– SÄTTER PRESS. Stina Billinger på SPP Storebrand tillhör de som ställer allt hårdare krav på bolagen. Ashley Heppenstal och Ian Lundin tillhör de som pressas från alla håll.
– ÄGARE MED ANSVAR. Ulrika Danielson på Andra AP-fonden sitter med i AP-fondernas etikråd som förra året diskuterade uppförandekoder med över hundra bolag över hela världen.