Oooh, Caaarl!

Carl Bildt är inte bara Sveriges meste världsmedborgare utan också utrikesminister. Veckans Affärer hängde på för att snacka världsläget, Lundinfamiljen och ifrågasatta oljeaffärer. Och hur mycket han faktiskt visste om provborrningarna i Ogadenprovinsen.

(Veckans Affärer 26 jan 2012)

Ljuset i lokalen är dämpat, i den bakre delen står Carl Bildt när de sista av hundratalet gäster sätter sig på stolarna.
“Det är nog dags att inta våra platser”, säger pressekreteraren Anna-Charlotta Johansson till chefen Bildt.
Plötsligt hörs ett smatter från kameror och ett sken av fotoblixtar lyser upp den bakre ingången.
“Ladies and gentlemen! The United States of Americas Secretary of State – Hillary Clinton”, utropas i högtalarna när hon efter utsatt tid kliver in i lokalen.

Långsamt stegar Hillary Clinton fram med Googles arbetande styrelseordförande Eric Schmidt och holländske utrikesministern Uri Rosenthal på vardera sida. Carl Bildt ser sällskapet halvvägs mot scenen.
“Det är nog bäst jag ansluter mig till dem”, säger han till sin presssekreterare.
Vad som tycks vara två långa steg senare har Secret Service-agenter snabbt granskat den långbente mannen med Ipad i hand på väg mot sällskapet. USA:s utrikesminister hinner lugna sina livvakter när hon ser honom närma sig från sidan.
“Ooh, Caaarl!”, utbrister Hillary Clinton och hälsar med en hand på hans arm.
Nu med Clinton vid sin sida vaggar han fram mot scenen i Fokkerterminalen i Haag. Att det är fjärde gången under samma vecka som Carl Bildt träffar Hillary Clinton har framgått tidigare under dagen.

Sveriges främste globalist, Carl Bildt, är på konferens arrangerad av holländska UD och Google. Inbjudna är välprofilerade nätaktivister från bland annat Thailand och arabvärlden för vilka politikerna deklarerar sitt stöd. Även Hillary Clinton håller ett halvtimmes tal på temat, där hon syrligt nämner Rysslands fängslande av aktivisten Boris Nemtsov som sedermera släppts.
Även Carl Bildt har för sin del fullt upp med fängslade svenskar, de två journalisterna i Etiopien. Händelsen har förföljt honom under det senaste halvåret, alltsedan de greps efter att ha försökt granska Lundinfamiljens inblandning i övergreppen i Ogadenprovinsen i Etiopien. Pikant är att den nuvarande utrikesministern var styrelseledamot i just Lundin Petroleum.

När Veckans Affärer träffade oljemiljardären Lukas Lundin i hemmet i Vancouver i oktober förra året slog han för första gången fast att Carl Bildt var involverad i att bedöma affären i Etiopien.
“Lundin Petroleum undertecknade avtalet om koncessionen i Etiopien i november 2006, men vi hade givetvis diskuterat detta i styrelsen tidigare än så”, sade Lukas Lundin då till Veckans Affärer.

Men till skillnad från resten av styrelsen, hade Carl Bildt någon särskilt arbetsuppgift kopplad till Etiopien?
“Nej, det hade han inte”, svarade Lukas Lundin.
Några timmar före konferensen, på väg mot Haag, frågar jag Bildt om uppgiften att han visst var informerad om läget i Ogaden under tiden han satt i bolagets styrelse.
“Så är det inte”, säger han och när han får höra vad Lukas Lundin sagt till mig slår han bakut.
“De där citaten vill jag se! Ja, du får skicka dem till mig.”

Expressen har tidigare avslöjat dokument som bekräftar att utrikesdepartementet var i kontakt med Lundin och var underrättad om de kommande affärerna i Etiopien redan i mars 2006. I oktober 2006 lämnade Carl Bildt sina styrelseuppdrag, och vad han i dag kallar “ett globalt fredsarbete och ett globalt företagsarbete – en spännande och fri kombination”. Han blev då utrikesminister, en skandalomsusad sådan som folk runtom i Sverige nyligen demonstrerat mot.
Nu hävdar alltså även Lukas Lundin att Carl Bildt hade informationen under sin tid i styrelsen.

Googles grundare Eric Schmidt går upp på scenen och hälsar välkommen till konferensen i Haag. Direkt därefter håller Hillary Clinton ett bombastiskt tal som hon inleder med att nämna sin svenske kollega.
“Jag vill gärna skicka en hälsning till Carl Bildt, som jag vet är här. En väldigt uppkopplad utrikesminister på alla sätt”, säger hon och tittar ner på Bildt på första raden.
När Hillary Clinton är klar går hon direkt ut för avfärd med Airforce Two-planet, en specialbyggd Boeing 757, som ska föra henne mot Washington.

Inte långt efter håller Eric Schmidt en fråga-svar-session med publiken, men han riktar sig först till Carl Bildt med en fråga efter att han presenteras med lovord.
“Av alla politiska ledare i Europa, den mest uppkopplade i termer av bloggande, aktiv på Twitter, och med rykte på nätet – jag vet inte varför det är så?”, säger han och ser till att Carl Bildt får en mikrofon.
Stående på första raden drar Carl Bildt några torra skämt, gör uppenbara antydningar där han pikar Ryssland och Kina, och talar sedan på samma tema i ett par långa minuter.
När kvällens program avslutas, och ännu en dag på jobbet går mot sitt slut, dröjer sig Carl Bildt kvar, minglar och dricker vin. Pratar med nätaktivister som medverkat till den arabiska våren, en fråga som inom hans arbetsområde har haft en stor betydelse det senaste året.

Den sena lunchavgången med snabbtåget från Bryssel avgår enligt tidtabell. Sittande i en så gott som helt tom första klass-vagn konstaterar vi att under 2012 står världen inför flera vägskäl med presidentval i Ryssland, Frankrike och USA och en partikongress som ska hållas i Kina. År 2011 var inte heller något lugnt år för världspolitiken: en arabisk vår, eurokris och Kinas allt starkare roll vid sidan av USA:s allt svagare ekonomi. Börserna har reagerat därefter, det var länge sedan politiken påverkade börshumöret lika tydligt.

Vad överraskade honom mest med den arabiska våren, undrar jag. Han funderar länge innan han svarar med att jämföra med en annan revolution för drygt tjugo år sedan.
“Man kan likna det vid Sovjetunionens fall, att det var inte så svårt att se det när man tittade på de långsiktiga tendenserna – att någonting måste hända. Men att det skulle starta i en avlägsen stad i Tunisien, som vi knappt hade hört talas om, det hade vi nog inte kunnat föreställa oss”, säger Carl Bildt när har sitter i sitt säte, omgiven av sin politiska sakkunniga och pressekreterare.
Han tror på en långt utdragen omvandlingsprocess av hela den arabiska världen, till det bättre.
“En av de allra mest grundläggande utmaningarna är den demografiska. Här finns en väldig ungdomsexpansion och ekonomier utan tillräcklig tillväxt och dynamik för att absorbera detta. Det leder till att spänningar byggs upp. Klarar man det på sikt, att få i gång ekonomier, då uppstår det som kallas för demographic dividend. Då befinner de sig i samma situation som en del av de sydöstasiatiska ekonomierna gjorde för tjugo år sedan”, säger han och påpekar att han är optimistisk om framtiden.

På tur efter arabvärlden spår han att något kommer att ske i Ryssland och Kina, men det är inte helt klart vad.
“Det kommer att ske förändringar i Ryssland, ja. Sedan finns det ett frågetecken angående den kinesiska politiska utvecklingen”, säger han.
Men Kinas snabba ekonomiska utveckling är också ett slags trojansk häst för demokrati och frihet, menar han.
“Det växer fram en stark medelklass som ställer krav på rättsstat. Att säga demokrati är att gå lite långt, men en rättsordning som är fungerande. Förr eller senare går det inte att ha brandväggar mellan rättsordning för företagande och frihet i övrigt.”

Kinas allt starkare ekonomi påverkar också maktbalansen i Asien där man ser oroande spänningar i Östasien, utan att det för den skull handlar om risk för krig.
“Men det är klart att vi ser en väsentlig ökning av kinesiska militärutgifter och militär kapacitet”, säger han.

Han pekar ut riktningen för hur världssamfundet ska hantera Kina.
“Men vi måste engagera dem. Då måste vi vara redo att gå in och diskutera den interna ekonomiska utvecklingen och lyssna på deras synpunkter på vår utveckling”, säger han och fortsätter:
“Det där att tro att vi kan diktera och domptera världen i övrigt, nej det kan vi inte och jag tror aldrig vi kunnat det. Vi måste lyssna på världen på ett helt annat sätt, vi måste förstå världen och vi måste försöka att med diplomati och politik bygga de nätverk och strukturer som skapar förutsättningar för det jag kallar för den hållbara globaliseringen som enligt min mening skapar förutsättningar för bättre utveckling. Både när det gäller konfliktlösning och undvika krig, säkra fred, när det gäller ekonomisk och social utveckling. Det låter lite högtidligt det här, men det är det också.”

Ett annat nytt område på Bildts arbetsbord under det senaste året har varit Arktiska rådet, samarbetsorganset för länderna närmast Arktis. Fram till 2013, under ledning av Carl Bildt, håller Sverige i ordförandeskapet.
För några månader sedan beslutade riksdagen – regeringspartierna med Sverigedemokraterna – att Sverige inte har något emot oljeborrning i Arktis. En beskrivning som Bildt själv ställer sig frågande till.
“Vi har ingen jurisdiktion över detta. Sveriges riksdag har jurisdiktion över Sverige, men inte över Norge”, säger han.

Stämmer det att Lundin, vars bolag du tidigare jobbat för, nu kan söka oljekoncessioner på Arktis?

“Ja, i Norge i så fall. Det ligger under nationella staters jurisdiktion i de olika fallen. Du får söka i Norge eller Ryssland eller Grönland eller Kanada eller USA, om det är Alaska.”
Han menar att Sverige har väldigt lite att säga till om när det gäller Arktis.
“Gå till Norge och försök få dem att acceptera att Sverige ska lägga sig i vad de ger för tillstånd så får du se vad det blir för reaktioner på det. Den blir negativ”, säger Carl Bildt.

När det gäller de svenska journalisterna som fängslats efter att ha granskat händelserna i Ogadenprovinsen, där Lundin skulle prospektera efter olja, medger Carl Bildt i dag att han deltog när olika områden presenterades för styrelsen.
“Det enda vi gjorde var att ha en genomgång av ett mycket stort antal olika områden. Sedermera fattades beslut om de områdena efter att jag hade lämnat styrelsen”, säger han.

Rapportens presentationen spelar egentligen ingen roll, kärnfrågan är väl om du kände till att övergrepp begicks i Ogaden?

“Det spelar en jävla roll! Om du säger att en rapport presenterades och den inte gjorde det. Då spelar det roll.”

Hade det inte varit enklare om du från första början hade sagt att Lundin kanske gjorde dumma saker, men att du inte minns och att du numera inte sitter i styrelsen?

“Om det var så, då skulle jag ha sagt det. Men så var det inte”, säger Bildt.

Låt oss säga att du har rätt, varför fortsätter diskussionen och jakten på dig?

“Svårt att dra allt över en kam. Men bland vissa finns det nästan ett hat mot företagande”, säger han.
“Och det är lite speciellt med energi- och oljeföretag. Det verkar som att man i Sverige tror att det finns en oljekälla under varje bensinstation. Man har ingenting emot bensinstationer, men allting som levereras till bensinstationer är moraliskt förfärligt, förkastligt och fördömligt. Det blir lite konstigt. Ifall du åker till Norge är diskussionen annorlunda, där finns lite mer erfarenhet.”

Oljebolag beskylls för att intensifiera konflikter i instabila regioner. Ser du samma tendens i rollen som utrikesminister?

“Nej. Om du har ett välfungerande fritt handelssystem, är det inget problem. Däremot om det skulle bryta samman, det gäller inte bara oljan utan alla typer av naturresurser, vatten och livsmedel – att du måste ha fysisk kontroll över vad som produceras – blir det en konfliktanledning. Men om du har ett fungerande världshandelssystem så behöver det inte vara så”, säger han och fortsätter:
“Gå tillbaka till den europeiska historien där man stred om kolfälten och järnmalmsgruvorna. Nu har vi en integrerad ekonomi där ingen ens vet var kolgruvorna ligger. Då behöver du inte skicka ut dina arméer för att kontrollera kolfälten. Det var i den europeiska historien en mycket betydande krigsanledning.”

Ett tågbiträde kommer igenom tåget, frågar först Säpo-agenten om han vill ha en kaffe och sedan Carl Bildt. På inrådan från pressekreteraren, att den smakar äckligt, avstår han. Lukas Lundin har i Veckans Affärer tidigare markerat att hans styrelsedörr framöver är stängd för forna politiker – inklusive Carl Bildt, på grund av den negativa pressen det genererat. Carl Bildt säger att han förstår honom.
“Vad han menar är att han tycker att hans företag har blivit politiskt smutskastat av folk som vill komma åt mig. Och det håller jag ju med om. Jag tycker, varför ska man smutskasta företag? Oj, nu åker vi över Rhen. Här är den europeiska ekonomiska pulsådern. Att åka ut till Rotterdams hamn och titta, det är fascinerande.”

Ångrar du i dag att du antog Lundins erbjudande om styrelseuppdrag?

“Nej. Alltså, jag är en bättre utrikesminister genom de erfarenheter jag har av globalt företagande inom olika områden. Tveklöst”, säger han och tillägger att politiken har nytta av personer med företagarerfarenhet och omvänt.
“Karriärer inom näringslivet är normalt mycket bättre betalda än inom politiken. Politiken är rätt kraftfullt underbetald i förhållande till näringslivet. Det har jag varit med om åtskilliga gånger när vi försökt rekrytera från näringslivet till politiska positioner. Det är väldigt svårt, de får gå ned väsentligt i lön.”

Var det därför du gick till näringslivet, när det begav sig?

“Nej, det gjorde jag inte. Och jag gick inte till affärslivet heller. Jag ägnade mig åt det jag brukar kalla för fred och företagande.”
Hans forna chef, styrelseordförande Lukas Lundin har tidigare gett uttryck för en pragmatisk syn. För att kunna göra affärer måste man samarbeta med alla – diktatorer och andra. Affären och förtjänsten går före allt annat. I egenskap av styrelseledamot, höll Bildt med om detta på den tiden? Han svävar på svaret.
“Börsbolag fungerar så, de har ett intresse att leverera avkastning – det är väldigt många pensionsfonder som investerar – och det gör man.”

Men Carl Bildt talar om utveckling på samma sätt, att konflikter bara kommer att uppstå i brist på frihandel, inte på grund av bolag som är verksamma i konfliktområden. Själv slår han ifrån sig att han är lik Lundin i sin pragmatiska syn om att allt som funkar är bra.
“Nej, allt som funkar är inte bra. Gulagarkipelagen må ha fungerat, men den var inte bra.”
Tåget har ankommit till Haag inser utrikesministern sent omsider. Han och sällskapet slänger sig av tåget med sitt bagage i all hast. Kort efter kommer ambassadpersonalen fram: “Herr utrikesminister”, hälsas det.

Två motorcykelpoliser och två polisbilar med blåljus väntar på Carl Bildt som tar fram sin Ipad och hoppar in i en bil, mot konferensen i Fokkerterminalen. Ännu återstår några timmar av dagens arbete som utrikesminister.

Efter din tid som utrikesminister, kommer du att återvända till styrelseuppdrag?

“Det har jag ingen aning om.”

EMANUEL SIDEA