“Vi har inget att frukta utom själva fruktan”

Sverige kan klara krisen bra. Men konsumenter måste slänga rädslan över-bord och börja konsumera – och bankerna måste börja låna ut pengar till företag. Det säger 2008 års comeback kid i rampljuset – Riksgäldens chef Bo Lundgren.

(Veckans Affärer 18 december 2008)

Julsånger övas i korridorerna, om några timmar är det julfest på Riksgälden. Inte många dagar återstår av ett historiskt år på statens internbank. Den tidigare doldismyndigheten har oavbrutet befunnit sig i strålkastarljuset oavsett vilka frågor som varit på agendan: finanskris, regeringspaket, garantiprogram, stabilitetsfond och förstatligande av banker. Trots julhymner råder febrilt arbete bland de 150 anställda denna torsdagseftermiddag. Ut från ett konferensrum kommer revisorer från Pricewaterhousecoopers, firman som ska värdera den förstatligade investmentbanken Carnegie. I korridorens samtal går det att urskilja ord som Carnegie, Kaupthing, Riksbanken och inspektionen.

Riksgäldsdirektör Bo Lundgren har fullt upp. Innan han slår sig ned för att summera året varnar han för ett avbrott, finansminister Anders Borg ska snart ringa honom inför ett möte på finansdepartementet.

“Det är väl mycket att göra. Nu ska vi också administrera krediter till svensk export för det som företagen behöver låna och i dagens kreditmarknad har svårt att få låna på egen hand. Det klart att vi hjälper till, men det kommer att ta lite tid”, säger han och tuggar på en liten lunchfralla.

Dessa tider av finanskris har inneburit en comeback för Bo Lundgren. Och han verkar trivas i sin mer publika roll med regelbundna presskonferenser och medier som lyssnar på den annars anonyma myndigheten.

Fem år tidigare, som moderat partiledare, utmanövrerades han av sitt eget parti efter att ha gjort ett historiskt katastrofval året innan. Hans post togs över av den yngre förmågan från Täby, Fredrik Reinfeldt. I dag är det Reinfeldt som rådfrågar Bo Lundgren, den före detta skatteministern som var med under 1990-talets finanskris. Och han delar gärna med sig av sina synpunkter. Han menar exempelvis att Sverige inte står inför någon strukturell kris liknande den på 70-talet då vi hade lånat för mycket.

“Vi hade ett privatsparande som 1990 låg på minus 8 procent. 1993 hade den siffrat gått till plus 12 procent, för att betala tillbaka alla lån och sådant som togs på 1980-talet. Det var det som i grunden skapade det stora underskottet i de statliga finanserna. Skillnaden på 20 procentenheter i privatsparande, motsvarar 300 miljarder kronor om året, ungefär som det ackumulerade underskottet under de här åren”, säger han.

Mitt i den globala finanskrisen har världens ögon riktats mot länder med tidigare erfarenheter av liknande kriser. I början på hösten var Bo Lundgren i USA för att beskriva sina erfarenheter från 90-talets kris för amerikanska ekonomer. Även detta en upprättelse för den tidigare biträdande finansministern som i dag är statstjänsteman. Förvisso en välansedd sådan som fått förtroendet att agera stödmyndighet för kreditinstitut. Om banker skulle vara i kris eller nära konkurs är det Riksgälden som har i uppdrag att ta över. Dessutom har man fått ansvar för stabilitetsfonden, där anslutna bankerna kan få garantier på utställda lån till ett värde av 1 500 miljarder kronor.

“Fonden är finansiering och det något vi redan gör, det är inte problematiskt att hantera i sig utan det är bankstödet. Skulle det hända något så vi fick fler institut som får problem så är det klart att det blir svettigt. Det får vi hoppas att vi inte får”, säger Bo Lundgren.

Han är hoppfull och tror att 2009 kan bli ett bra år trots en minskad produktion och en bruttonationalprodukt som krymper, dock med vissa begränsningar.

“Jag tror fortfarande att det är möjligt att komma i ett läge där 2009 mot slutet kommer att bli någon form av vändpunkt med återhämtning både på finanssektorn och i den reala ekonomin. Den reala ekonomin är mer osäker egentligen, men det borde kunna bli det i finanssektorn”, säger han och tillägger:

“Men det är väldigt svårt att säga. Det är en stor och global utmaning att räta ut förtroendet i finanssystemet, så vi får se vad som händer. Oavsett vilket så ska man samtidigt komma ihåg att även efter finanskris kommer det solsken.”

Själv kallar han sig för optimist även i toppar och dalar, “för att livet är kul”, som han beskriver det.

“Jag är optimist i grunden och det var jag i 1990-talets början också, när vi satt och administrerade krisen efter 1980-talet”, säger han.

Många som han arbetat med uppfattar honom som korrekt och kontrollerad, andra kallar honom för underhållande och trevlig. Och kollegerna på Riksgälden kallar honom för Bosse.

Efter 23 år som politiker tycker han gärna om att berätta sina historier, gärna lite mästrande, fadern Alf var major och han har själv undervisat i företagsekonomi i mitten av 1970-talet.

Som rutinerad politiker kan han vara avslappnad och informell, göra drastiska utfall, skämta och vara sarkastisk.

En för Bo Lundgren talande situation var i samband med förstatligadet av investmentbanken Carnegie. När han nekades inträde i lokalerna tog han sig förbi vakten med orden: “Det är jag som äger den här banken.”

Dagens globala lågkonjunktur som drar in över Sverige skulle kunna motarbetas om bara svenskarna agerade kontracykliskt, konstaterar Bo Lundgren lite uppfordrande. Men där har medierna inte varit till någon hjälp utan tvärtom eldat på oro och hysteri.

“Kvällstidningar, andra medier och tv tenderar att spä på både uppåt och nedåt när löpsedeln är ‘så kan du också gå in i Fond-Sverige’, eller vad de nu har för rubriker, och sedan plötsligt ‘Spara för fan!'”, säger han och före-slår en motreaktion.

“Det som det svenska folket ska göra är att inte spara i lågkonjunkturen, utan spara i högkonjunktur. Det är kontracykliskt och fungerar jätte-bra.”

Även marknadens aktörer borde agera med större insikt och inte falla i den psykologiska nedåtspiralen, menar han.

“Bankerna fungerar så att i ett läge där de borde vara beredda att vara lite generösa med utlåningsvillkoren stramar de i stället upp ännu mer. Visst, det är inte deras uppgift att ta dumma kreditbeslut, men de ska inte dra in kreditbeslut bara för att vi har den situation vi har. De ska göra en seriös prövning av varje företag, och sen är det klart att i lågkonjunktur eller sämre konjunktur så är kreditprövningen generellt lite tuffare för företag.”

Många företag har de senaste månaderna uppgett hur de ser hur bankernas kreditlinor stramats åt. Finansiering har blivit ett stort problem i näringslivet och även för bankerna har finansieringen av lånen blivit dyrare än vad det varit tidigare, orsakat av en allmän oro på marknaden. Trots marknadsläget är Riksgälden inte orolig för att man ska klara att finansiera den svenska statens verksamhet.

“Vi är rätt kreditvärdiga. Men det visar hur illa det fungerar. Vi lånar i dag, jag vet inte om det är exakt nu, men vi lånade 30 punkter under Tyskland på våra obligationer. Medan holländarna låg 70 punkter över, och grekerna låg 100 punkter över Tyskland. Så värderingen av Sverige är att det faktiskt finns en stabilitet i statsfinanserna som motsvarar det som är bra och som visar sig där”, säger han.

Dock är läget tillräckligt gott för att Sverige ska klara av krisen bättre än många andra länder, även om Baltikum kan bli problematiskt för de svenska bankerna med exponeringar i regionen.

“Det finns en oro för Baltikum. Det kommer att visa sig om det är fågel eller fisk. Förhoppningsvis blir svaret fågel som flyger bra, och då lugnar det också ner läget. Stresstestet som Finansinspektionen gjorde med Baltikum, med en svår kris i Baltikum, var ändå sådant att bankerna med exponeringar där klarar sig”, säger Bo Lundgren.

Men redan på förhand har Sverige tagit stryk för exponeringarna i Baltikum, vilket har tryckt ner värdet på den svenska kronan, menar han.

“Många förknippar Sverige i större grad än vad som är verkligt med Baltikum. Det är rädslan som är stor, men det är som Roosevelt sade när han tillträdde 1933, ‘you have nothing to fear but fear itself’.”

Vid en historisk jämförelse är bankerna stabila, statens finanser är goda – bara de senaste två åren har statskulden minskat med 9 procent. Och mycket tyder på att landet kan klara sig ganska bra genom finanskrisen, säger Bo Lundgren.

“Sverige hade och har banker som i grunden har stark balansräkning, men det kan bli sämre om man har dyra finansieringskostnader, sämre intjäning, och så vidare. Men vi har bra förutsättningar, det är den globala ekonomin som gör att vi drabbas. Om bankerna drabbas med förhöjda finansieringskostnader och kostnaden för krediter blir dyrare så kan det drabba fastigheter. Men det är inte den typen av uppblåsta fastighetsvärden som vi hade i slutet på 1980-talet.”

Finns det en risk att vi får en japansk situation där sparandet blir konstlat högt?

“Det ska inte behöva bli så. Det fanns många skäl till varför japanerna misslyckades de här femton åren mellan 1989-90 och fram till runt 2005. De ville inte visa problemen över huvud taget. En bit som är rätt viktig om man ska värdera hur stora problemen är är att det finns en trovärdighet. Och att de kunde hanka sig fram så länge berodde på att skulden i bankerna huvudsakligen var inhemska. Vi hade ju aldrig kunnat klara en sån sak ens om vi hade försökt eftersom vi hade så mycket utländsk inlåning i de svenska banksystemen.”

Det kommande halvåret kan mycket väl visa sig innehålla fler räddningspaket riktade mot specifika branscher där staten lämnar kreditgarantier. Dessutom kommer finansieringen av regeringens stabilitetspaket och omfattande satsningar för att stävja lågkonjunkturen möjligen medföra svårigheter för Riksgälden att finansiera sig när många andra stater också ger sig in på marknaden.

“Det klart att jag funderar, liksom alla andra, vad händer på en marknad där amerikanerna ska börja finansiera sina hisnande kostnader nu och britterna kommer ut, och vi har större behov, fast förhållandevis lite i förhållande till de andra”, säger han och tillägger:

“De planer som pumpas ut av staterna kommer in på skatter i flera led. Om du får ett stimulanspaket i USA kommer människor att konsumera och då kommer skatteinkomsterna att öka. Det är inte ett nollsummespel där man pumpar ut och så händer ingenting. Och det borde i sin tur leda till att du får vinster, någon som dels får pengar, dels sparar pengar och kan finansiera sig.”

Finanskrisen har skapat en diskussion om en kapitalism i kris. Bo Lundgren, som kallar sig för marknadsliberal, menar att marknadsekonomin är överlägsen och kommer att övervinna även denna kris.

Han menar att problemen förvärrades av att banksektorn avreglerades, som finansbolagen i Sverige på 80-talet, men att man sedan skapade nya regleringar. Regleringar som slog olika mot olika aktörer. Smällen blev också större när amerikanerna bestämde sig för att lämna låna till de som inte kunde ta lån, vilket skapade subprimekrisen.

Finns risken att vi gör om samma misstag nu, med Riksbankens dramatiska räntesänkningar?

Nej, bankkunder som trots finanskris kan ta ett billigt lån kan just vara vad som behövs i detta läge, menar Bo Lundgren.

“Man kan väl säga att man måste kickstarta, så får man snabbt dra upp räntan igen. Jag håller med om det att Alan Greenspans ränte- och penningpolitik naturligtvis hjälpte i USA just då efter 2000-krisen men bidrog med grogrunden för det som blev allt för snabb värdeutveckling på bostäder”, säger han och tillägger:

“I dagsläget är det inte samma sak i Sverige, det gäller bara att snabbt reagera på ett vettigt sätt. Men att vi har en låg ränta resten av året och nästa år, det tror jag inte är något problem.”

Resonemanget kan också föras från andra hållet. Blir inte marknaden instabil av att stater agerar för kraft-fullt och man försöker förhindra en lågkonjunktur? Bo Lundgren håller inte med, utan förordar statlig inblandning.

“Det är för att se till att det blir en vanlig, rimlig lågkonjunktur som regeringarna agerar. Risken är att det annars skulle bli en riktigt, riktigt äcklig lågkonjunktur.”

Innan han beger sig mot finansdepartementet för vad som sedan visar sig vara besked om en riktad insats till fordonsindustrin om 28 miljarder kronor, slår han fast att prognoserna och marknadens reaktioner är mycket svårtydda.

“När så mycket kapital söker finansiering som nästa år borde det leda till de långa räntorna stack uppåt, men det är inte det läge vi har nu. Vem vet varför, jag bara konstaterar att marknaderna är lite underliga.”

Men förutsättningarna kan också förbättras om enskilda individer agerar med större hopp om framtiden, menar Bo Lundgren också.

“Önskelistan är att när nyåret har gått till ända och vi känner att huvudet är friskare än vad det var på nyårsdagens morgon, så vill jag känna att vi tror och att affärerna vaknar till liv och att marknaden börjar röra sig. Det skulle jag vilja se den tredje januari.” â–

EMANUEL SIDEA

FAKTA/ BO LUNDGREN

NAMN: Bo Axel Magnus Lundgren.
FÖDD: 1947 i Kristianstad.
FAMILJ: Gift med Lotta och två barn.
BOR: Villa i Djursholm, utanför Stockholm.
UTBILDNING: Lunds universitet, civilekonomexamen 1972.
KARRIÄR: Moderat riksdagsledamot 1976-2004, biträdande finansminister och skatteminister 1991-94, partiledare för Moderata samlingspartiet 1999-2003, Riksgäldsdirektör och chef för Riksgäldskontoret sedan 2004.

FAKTA/ BO LUNDGRENS NÄTVERK

POLITIKERNA

Efter en laÌŠng karriaÌˆr som riksdagspolitiker, partiledare, minister och nu statstjaÌˆnsteman har Bo Lundgren ett stort kontaktnaÌˆt i politiken. Han har kaÌˆnt finansminister Anders Borg i tjugo aÌŠr, som Lundgren anstaÌˆllde 2002 som moderaternas chefsekonom. Utrikesminister Carl Bildt har han kaÌˆnt sedan boÌˆrjan av 1970-talet, och Tove Lifvendahl, tidigare MUF-ordfoÌˆrande, som var en stark supporter efter valfoÌˆrlusten 2002. Bland de tidigare medarbetare som han fortfarande har kontakt med finns Urban Bäckström, som varit statssekretare och riksbankschef, numera vd för Svenskt Näringsliv, och Cecilia Skingsley, som arbetat som informationssekreterare hos Lundgren och numera är analyschef för ränte- och valutahandel på Swedbank, och Bengt Ludvigsson, som var stabschef under partiledartiden och numera arbetar på pr-byrån Kreab.

ICKE-POLITIKERNA

Utanför politiken träffar Bo Lundgen hotelldirektör Bicky Chabarotsky, Electrolux informationsdirektör L G Johansson och Konstfacks ex-rektor Johan Bengt Pålsson. En god vän ser han i Wiggo Kromstedt, som ocksaÌŠ varit riksdagskollega foÌˆr SkaÌŠne.

INTERNATIONELLT

I internationella sammanhang har han kontakt med Jens Henriksson, som var statssekreterare hos Göran Persson och Pär Nuder, och numera arbetar som executive director på Valutafonden, IMF.

“Juridiska spetsfundigheter”

De tidigare aÌˆgarnas staÌˆmning efter statens oÌˆvertagande av Carnegie ger Bo Lundgren inte mycket foÌˆr. DaÌˆremot avsloÌˆjar han att det var naÌˆra att Anders BoÌˆoÌˆs och Patrik Enblad fick ta oÌˆver firman i staÌˆllet foÌˆr att RiksgaÌˆlden foÌˆrstatligade Carnegie.

Omfattande kritik har riktats mot RiksgaÌˆlden och dess riksgaÌˆldsdirektoÌˆr Bo Lundgren kring hur boÌˆrsbolaget D Carnegies tvaÌŠ dotterbolag Carnegie Investmentbank och Max Matthiessen foÌˆrstatligades. Bo Lundgren viftar bort kritiken, han menar att alla parter var infoÌˆrstaÌŠdda med vad som planerades men att styrelseordfoÌˆrande Anders FaÌˆllman och storaÌˆgaren Patrik Enblad var mer hoppfulla om att faÌŠ behaÌŠlla tillstaÌŠnden aÌˆn vad de borde ha varit naÌˆr man foÌˆrhandlade med RiksgaÌˆlden.

”Min kaÌˆnsla aÌˆr att de egentligen underskattade risken foÌˆr att tillstaÌŠnden skulle dras in. Det tror jag man gjorde raÌˆtt laÌˆnge”, saÌˆger Bo Lundgren.

Att man gjorde en kombination av att anvaÌˆnda sig foÌˆrst av pantavtal och sedan haÌˆnvisa eventuella proÌˆvningar till den av stoÌˆdlagen inraÌˆttade proÌˆvningsnaÌˆmnden har faÌŠtt kritik bland annat av juristprofessor Jan Kleineman.

Men Bo Lundgren foÌˆrsvarar det heltaÌˆckande avtal som hade skrivits i foÌˆrvissningen att RiksgaÌˆlden hade faÌŠtt uppdraget att agera stoÌˆdmyndighet och som skulle ta oÌˆver krediten som Riksbanken gett genom ett pantavtal.

”Att vi valde tekniken med pantintraÌˆde och goÌˆra det till ett pantoÌˆvertagande, det aÌˆr en teknikfraÌŠga, och att det gick snabbt, ja det var ju riggat saÌŠ. Vi satt klockan 10 paÌŠ maÌŠndagen och skrev avtalet i full foÌˆrvissning, man hade med sig aktierna, satt och skrev paÌŠ foÌˆr de var inte paÌŠtecknade tillraÌˆckligt, saÌŠ det skrevs paÌŠ 400 aktiebrev”, saÌˆger han.

De tidigare aÌˆgarna har hotat att staÌˆmma RiksgaÌˆlden om man inte goÌˆr upp i godo. Den doÌˆrren aÌˆr staÌˆngd, om man ska tolka riksgaÌˆldsdirektoÌˆren. Men han uppger sig vara foÌˆrstaÌŠende infoÌˆr att man proÌˆva olika vaÌˆgar.

”Det enda jag inte riktigt foÌˆrstaÌŠr aÌˆr den haÌˆr ideÌn att Anders FaÌˆllman foÌˆrsoÌˆkte upptraÌˆda som ordfoÌˆrande naÌˆr han inte var det. Det kaÌˆnns vaÌˆl lite laÌŠngsoÌˆkt. Men blir den en raÌˆttsprocess faÌŠr vi ta det”, saÌˆger han.

RiksgaÌˆlden hade inte behoÌˆvt foÌˆrstatliga, varfoÌˆr laÌˆt ni inte bli Carnegie?

”Om det aÌˆr saÌŠ att staten ska ingripa, det vill saÌˆga om ett institut aÌˆr systemviktigt, saÌŠ innebaÌˆr det att ingen faÌŠr foÌˆrlora. Varken en vanlig insaÌˆttare eller en finansiaÌˆr, en utlaÌˆndsk bank eller svensk institut. Ingen faÌŠr foÌˆrlora naÌŠgonting”, saÌˆger han och pekar paÌŠ ett exempel daÌˆr en stat laÌˆt en investmentbank gaÌŠ i konkurs.

”Det var det man gjorde med Lehman, och saÌŠ saÌŠg man precis vad som haÌˆnde. Det var samma sak med Carnegie – litet, javisst. Men aÌˆven Kaupthing aÌˆr ju litet, aÌˆven det saÌŠg vi som ett problem att Kaupthing Sverige AB maÌŠste hanteras.”

Det privata alternativ till att byta aÌˆgare var naÌŠgot som synades av RiksgaÌˆlden. Bo Lundgren bjoÌˆd in Anders FaÌˆllman och Patrik Enblad till deras lokaler foÌˆr samtal. Det var naÌˆra att de skulle faÌŠtt en chans, men sumpades paÌŠ en punkt.

”Vi hade en dragning av en privat loÌˆsning, som i och foÌˆr sig saÌŠg raÌˆtt bra ut, finansiellt och aÌˆgarmaÌˆssigt. Eftersom de hade synpunkter paÌŠ hur laÌˆnge vi skulle ligga kvar med krediten – vaÌŠrt svar var egentligen inte alls laÌˆnge – konstaterade vi samtidigt att vi boÌˆrjade komma naÌˆra ett laÌˆge utan en loÌˆsning paÌŠ hur vi skulle hantera om tillstaÌŠnden blev dragna”, saÌˆger han.

FoÌˆrsaÌˆljningen av Carnegie fortgaÌŠr, och enligt kaÌˆllor till Veckans AffaÌˆrer boÌˆr affaÌˆren vara i boÌˆrjan paÌŠ januari 2009. Hoten om staÌˆmning i Stockholms tingsraÌˆtt avskraÌˆcker varken saÌˆljare eller eventuella koÌˆpare, uppger Bo Lundgren.

”Inget i dag tyder paÌŠ att foÌˆrsaÌˆljningsprocessen skulle paÌŠverkas av det som haÌˆnder i det som jag kallar det juridiska spetsfundigheter, Jan Kleinemans resonemang om avtalslagens 36:e och 37:e paragraf”, saÌˆger han.

FAKTA/ 6 FRAÌŠGOR SOM AVGOÌˆR STRIDEN OM CARNEGIE

1. RaÌˆtten att oÌˆverklaga?

RiksgaÌˆldens oÌˆvertagande har oÌˆverklagats till LaÌˆnsraÌˆtten i Stockholms laÌˆn. Tidigare aÌˆgare kraÌˆver att beslutet maÌŠste proÌˆvas.

2. Pant- eller aÌˆganderaÌˆtt?

Resonemanget aÌˆr komplicerat, men kan foÌˆrenklat beskrivas: NaÌˆr en pant tas oÌˆver – faÌŠr man aÌˆganderaÌˆtt eller bara raÌˆtt att realisera pantens vaÌˆrde?

3. ï¿¼Vilken juridisk instans gaÌˆller?

Bolagen foÌˆrstatligades med stoÌˆd av pantavtalet och inte stoÌˆdlagen. DaÌˆrfoÌˆr maÌŠste tvister proÌˆvas i tingsraÌˆtt och inte i proÌˆvningsnaÌˆmnden, som pantavtalet anger.

ï¿¼4. NaÌˆr ska bolaget vaÌˆrderas?

RiksgaÌˆlden vaÌˆrderar bolagen som under avveckling, de tidigare aÌˆgare foÌˆrespraÌŠkar en ”going concern”-vaÌˆrdering.

5. Var underlaget korrekt?

RiksgaÌˆlden anser att Carnegie drevs felaktigt och staten gick in korrekt. Tidigare aÌˆgare menar att Finansinspektionens beslut maÌŠste omproÌˆvas innan bolagen saÌˆljs.

6. Utnyttjade statens sin maktposition?

NaÌˆr RiksgaÌˆlden tog oÌˆver Riksbankens utgivna kredit skrevs ett nytt pantavtal. FraÌŠgor har vaÌˆckts om det om staten har foÌˆrbaÌˆttrat sin situation med maktmedel.