FÖRÄNDRING. Att tänka och att göra är en stor skillnad. Förra inlägget handlade som bekant om veta och att göra. En läsare frågade om skillnaden. Så jag detta lilla inlägg ska reda ut detta för er alla: nyckeln heter självdisciplin.
Oavsett vad du vill göra krävs det en tanke före handling. Om jag, som nu, ser en kopp innehållandes en delikat espresso som jag tillagat väcks genast lusten att dricka upp den. Så kroppen går från tanken på att dricka till att lyfta handen, greppa koppen, dricka och sedan en omedelbar belöning. Ibland sker det omedvetet, jag vet att koppen finns där och jag dricker utan större tanke. För att jag vill.
Detta är en situation som är sammandraget, om vi sträcker ut exemplet en aning får det en annan skepnad, men fortfarande följer samma mönster. Till exempel:
– Jag ser mig i spegeln, tänker “jag måste gå ner X kg”, och lovar mig själv att äta bättre med start i morgon och börja träna/jogga/etc nästa måndag.
– Jag ser en person som kör i en snygg bil, tänker “jag vill också ha en”, lovar mig själv att göra allt jag kan för att köpa en, surfar på Blocket – besöker bilfirmor, och lovar att spara pengar så jag kan köpa den, typ nästa år.
– Jag ser på tv, tänker “den där X verkar inte smart/(annat värdeord), jag borde vara med i tv i stället”, lovar mig själv att söka castingjobb och bli mer medialt “crazy” nästa gång tillfälle ges.
Alain de Botton skriver om detta fenomen i Statusstress – önskemålen som väcks i jämförelsen med andra. Det är en fullgod inspirationskälla. Men det jag nu ska bryta ner är faktiskt vad som skiljer den som gör och den som tänker att de vill göra.
Den uppmärksamme läsaren märker en viss skillnad mellan exemplen, dricka ur kaffekoppen följde denna processen: TANKE – LUST – HANDLING – BELÖNING.
De andra tre exemplen följde denna handlingsprocess: INSPIRATION – TANKE – LUST – PLANERAD HANDLING… UPPSKJUTEN BESVIKELSE.
Den svåra frågan att gå från tanke, tänkt handling, till alltså: Hur ska man göra, det man vill göra, men som är svårt, jobbigt, obehagligt, krångligt, långsamt eller har andra hinder?
Svaret heter kunskap, erfarenhet och disciplin. Jag ska gå igenom de tre för att sedan bryta ner just den sista, disciplin, ytterligare.
Kunskap handlar om att veta hur det ligger till, veta hur strukturen kring det innehållet du har för ögonen som är målet. (Tredje exemplet får anses vara ett där personen missuppfattat vilka krav som ställs på medverkande i tv, på vilka grunder de väljs ut, och dessutom felaktiga handlingar som antas leda till målet.)
Kunskapen blir också mer kännbar och intuitiv när den kopplas till erfarenhet. Man “bara vet”. Erfarenhet är inte att man jämför något med vad man minns utan ofta sammantaget har bildat det som då blir vetskapen, erfarenheten – det man “bara vet.”
Erfarenheten av att ha gjort gått igenom processen (“vill ha, handlar, får belöning”) som kännetecknar självdisciplin, och i olika sammanhang, har bästa möjlighet att lyckas med nästa sak som de företar sig. Men först måste vi bryta ner självdisciplin i fyra principer, först en liten tankenöt:
om du skulle gradera dig själv på en skala av 1 till 10, där ett är inte-komma-upp-ur-sängen, till tio där du kastar dig ut i alla utmaningar bara för prövningen skull, vad skulle du hamna någonstans? (Oavsett ditt svar kommer du genast bli varse att du inte är bottenlöst odisciplinerad.) När du nu vet, vad skulle det krävas för att placera dig högre på skalan? Ha det i bakhuvudet när du nu läser vidare.
Här är mina fyra steg till bättre självdisciplin:
1. ACCEPTERA: Sådan är en disciplinerad person
Enligt Wikipedia är en disciplinerad person någon som “uppfyller sina åtaganden och handlar i enlighet med sin föreställning om vad som är bäst att göra, även då ett sådant handlande medför ett obehag på kort sikt. Denna egenskap betraktas av många som en eftertraktansvärd dygd.”
Alltså, självdisciplin är ett löfte.
Gör dig inte själv besviken med att sukta efter saker du inte till fullo vill ha. Som sedelärande exempel: jag vill inte ha en Ferrari (delvis för att jag inte har körkort) för att uppoffringen skulle vara allt för stor. Kostnaden på runt en miljon kronor är inte ett bekymmer, vad som vore ett bekymmer är de saker jag skulle försaka på att omdisponera resurserna för att kunna köpa en sådan bil. Så när den åker förbi mig, kanske sneglar jag, men jag vill som sagt inte ha den.
Önska dig bara saker du verkligen, absolut och utan undantag vill ha. Det blir lättare då. Och du blir inte besviken på när du ständigt ger upp ett mål – eller ständigt misslyckas med målet för att du inte fick vad du vill ha.
PRINCIP ETT: Inse vad som lockar, accaptera vad du vill ha och vad du kommer avstå för att få det. Definera, skala bort, och upprepa – tills du har ett mätbart mål.
2. VILJESTYRKA: Självdisciplin är en muskel.
Självdisciplin kan liknas vid en muskel – används den inte blir den klen. Däremot, om du använder den ofta, blir den stark och du till fullo kan använda den för få vad du vill ha. Dock, på samma sätta som det krävs muskler för att bygga muskler, krävs det självdisciplin för att bygga självdisciplin.
Därför måste du utgå från dagens situation. Ett vanligt misstag är att gapa för stort, åta sig för stora och i många fall omöjliga utmaningar. På samma sätt som du fysiskt skulle utmattas, blir det likadant med disciplinen. Det blir en besvikelse. Fundera därför på vilken nivå du är genom den tidigare tankenöten. När du funderat kring vad du redan i dag klarar av, ska du blicka framåt mot vad som önskas. För det är därifrån målet ska måttas, ritas och satsats. Ett mål som väcker lustar och viljestyrkan.
Viljestyrka är det som gör är din hävstång mot målet, den mentala kraften, energin, bakom önskemålet. Kort och gott – kraften i din disciplin. Samma resonemang går att applicera här – muskeln måste få arbeta.
PRINCIP TVÅ: Viljestyrka är en muskel som kan arbeta på många olika sätt. Men generellt ser det likadant ut, kraften i att välja ditt mål, gör uppa en plan (låt det inte ta för lång tid), bestämma dagen för agerande, därefter – agera.
3. GÖR DET: Självdisciplinens kärna – handling
Jag ska spara dig tusentals timmar och tusentals kronor som du kan tänkas slösa på böcker som utger sig för en sak som du redan vet – livets stora hemlighet är att det inte finns någon stor hemlighet. Oavsett vad du har för mål kommer du ta dig dit, om du jobbar hårt och aldrig, aldrig, aldrig ger upp.
Många kommer försöka övertyga dig om genvägar, snabba metoder och enklare varianter. Men det finns inget sådant. All handling är svårt. Den som aldrig andats själv, finner varje andetag tungt. Varje person som aldrig sprungit kommer inte att klara av löpning. Ditt utgångsläge må verka tungt, men det finns alltid befrielsen genom att betrakta något du lagt bakom dig – när du nått en ny nivå av din potential.
Därför behöver jag inte förklara det som är redan är, du kan svaret och du vet hur det går till – det är bara att göra.
PRINCIP TRE: Gör det. Inte sedan. Nu, som ett andetag. Och igen, omedelbart – andas. Och igen, utan att känna efter. Andas in, igen och igen. Det ska bli som den luft du andas – livsnödvändig.
4. UTHÅLLIGHET: Självdisciplin frodas i rätt miljö
De dagar och situationer som viljestyrkan inte är så stark som den borde vara, målet inte lockar lika mycket som tidigare är det viktigt och nödvändigt att ha skapat sig en miljö som frammanar den process du en gång bestämde dig för att fullfölja. För många människor är arbetsplatsen en sådan miljö – en del känner sig förmodligen inte så sugna på att gå till jobbet på morgonen, men de gör det ändå. För att sådan är miljön, omgivningen och rutinen. Tänk på hur man kan skapa en miljö som tvingar in dig i det beteende som önskar, så du slipper känna efter.
En vana tar tre veckor att odla. För att vara på den säkra sidan – ge det en månad. Därför är det alltid lättare att använda sig av ett mål som dagligen praktiseras för att
PRINCIP FYRA: I stunder av tvekan, skaka av – och ge det tid innan du omvärderar din tvekan. Olusten faller av när du segrar genom din självdisciplin som sväller i sin styrka.
Nu är det dags att agera. Inte sedan, alltid omedelbart nu.