“Vi gör förvärv inom ett år”

Det färska Lundinbolaget International Petroleum Corps vd Mike Nicholson synar just nu projekt med en prislapp på uppemot 5 miljarder kronor – närmare två gånger mer än bolagets eget börsvärde.

(Affärsvärlden 30 augusti 2017)

Det är full fart framåt för ett av börsens färskaste bolag – International Petroleum Corp, IPC. Lundin Petroleum knoppade av all verksamhet utanför Norge in i IPC, som noterades i slutet på april. Vd Mike Nicholson, även han från Lundin Petroleum, är nu i full färd med att växa verksamheten genom förvärv.
– Jag var väldigt glad att få erbjudandet om att leda IPC, säger han med en engelska som har skotsk satsmelodi.
– Vi har nu varit i gång i tre månader och det har varit kul så här långt! Och vi har en otroligt ljus framtid framför oss.
Bolagsnamnet har en lång historia: IPC var ett av sfärgrundaren Adolf Lundins första oljebolag, som han bildade år 1981. När det fusionerades med systerbolaget Sands Petroleum år 1997 bytte man också namn till Lundin Oil. Fyra år senare såldes Lundin Oil och snart därpå bildade man Lundin Petroleum.

Den 46-årige Mike Nicholson är född i Edinburgh i Skottland och läste ekonomi på Aberdeens universitet, en stad som anses vara petroleumindustrins huvudstad i Europa. När han i mitten av 1990-talet tog examen fick han ett oväntat jobberbjudande.
– Efter universitetet var det tänkt att jag skulle resa jorden runt med min dåvarande flickvän, nuvarande fru. Men jag blev övertalad av min ekonomiprofessor att börja jobba för honom på hans konsultfirma. Han var en av de ledande energiekonomerna i Storbritannien. Så det blev min väg in i olje- och gasindustrin. Det var inte särskilt planerat.
Det var en tid då forna Sovjetstater och andra marknader höll på att öppna sig och var alltmer måna om att attrahera utländska investerare till sin gas- och oljesektor. Regeringar i Kazakstan, Azerbajdzjan, Falklandsöarna och Färöarna anlitade då brittiska firmor för oberoende rådgivning, och i en sådan roll arbetade Nicholson som konsulterande ekonom på firman Aupec.
– Jag tog fram simuleringar, beräkningar, intäktsanalys och prognoser. Det var inriktat på rådgivning för hur man strukturerar policyer för att stimulera investeringar, och öppna upp olje- och gassektorn i dessa länder.
Efter ett par år tog han steget vidare med en flytt till London och arbete på tyska Deminex, som sedermera blev Veba. Bolaget sysslade med prospektering och offshoreproduktion runt om i världen. Under fyra år arbetade Nicholson med den brittiska delen av verksamheten – även där med ekonomisk analys. Därefter var det byte av bransch för arbete inom investment banking. Han hamnade på den kanadensiska banken CIBC där han under ett par år arbetade med förvärv och fusioner, samt finansiering av projekt.
– Vi rådgav faktiskt Tullow i ett av deras första stora förvärv i Nordsjön från BP, säger han och syftar på en av Lundinsfärens nuvarande samarbetsparter på oljesidan.
Sejouren i finansbranschen varade endast i några år. Han fick arbete på amerikanska Marathon Oil, där han arbetade i olika finansroller innan han började på Lundin Petroleum, som kommersiell och ekonomisk planeringschef år 2005.
Bolaget hade ingått licensavtal om att borra efter olja offshore i Malaysia, och 2008 städslades han för att dra i gång verksamheten där.
– Det var en spännande utmaning. Det var ett ark så tomt som det kan tänkas bli. Vi hade några åtaganden om att köpa in 3d-seismik och borra några brunnar. Men det fanns inte ens något kontor, säger han.
Nicholson var djupt involverad i att få i gång vad som blev projektet Bertham, en av de stora tillgångarna som vid avknoppningen också hamnade i IPC.

Efter att verksamheten kom i ordning blev han i slutet på 2013 hemkallad till huvudkontoret i Genève för att bli finanschef på Lundin Petroleum, ett arbete han hade fram till att IPC bildades. Men var Mike Nicholson inte lockad att förbli finanschef för ett stort oljebolag med ett börsvärde på 64 miljarder kronor, jämfört med IPC:s börsvärde på cirka 2,7 miljarder kronor?
– Ja, det var två goda alternativ. Lundin Petroleum är ju ett av de mest framgångsrika independent-bolagen, säger han.
Begreppet independent syftar på att bolaget sysslar med utvinning av olja eller gas, men inte längre ned, i raffinering, att processa och rena. I branschen talar man om upstream och downstream. Ju närmare slutkunden, desto längre ned med strömmen är bolaget, medan rena prospekteringsbolag håller till vid källan, upstream.
Oljejättar som Exxon, Chevron, BP och Shell är involverade i alla delar, medan oberoende oljebolag ofta tar en smalare nisch där man bygger kompetens, för att maximera effekten på investeringen – som i fallet med Norge och Lundin Petroleum.
– Jag hade gärna fortsatt som cfo men erbjöds en möjlighet att bli mycket mindre igen och få en plattform med tillgångar som jag kände väl till sedan tidigare. Jag kände till de nederländska och franska tillgångarna, och hade ju varit och lett arbetet i Malaysia i fem år.
Cirka 30 000 aktieägare följde med när bolaget knoppades av och många av dem hade varit med länge. Förhoppningarna är stora på att bolaget ska göra samma resa som moderbolaget gjorde, där aktien steg åttafalt åren 2008-2017.
– Vi vill använda IPC som en plattform för ny internationell tillväxt, och skapa nästa stora upstream-bolag inom prospektering och produktion. Den här typen av jobberbjudanden kommer inte så ofta i livet och om du blir ombedd av familjen Lundin att leda det så är det ett stort privilegium.
Nästan allt fokus just nu är på att få till en affär – antingen köpa ett bolag eller ett projekt.
Mike Nicholson konstaterar att det skett en del stora oljeaffärer vilket resulterat i att det i större oljebolag kan finnas mindre projekt som hamnar utanför den nya strategin; projekt som är för små för oljejättar men är stora nog för IPC.
– Vi är i en tacksam situation jämfört med många andra noterade bolag med samma börsvärde, säger Nicholson.
– För vi vill köpa i en tid och i en cykel där vi sett en ihållande nedgång i oljepriset under ett antal år. Våra traditionella konkurrenter har utmaningar med nivån på sina skulder och inåtriktad fokusering.
Han pekar dessutom på att IPC inte har något som tynger det just nu.
– Vi började vårt liv i ett väldigt fördelaktigt läge, med noll skulder, bra tillgångar med låga operativa kostnader om drygt 14 dollar per fat. Vilket genererar ett betydande fritt kassaflöde.
Under första halvåret i år genererade IPC ett fritt kassaflöde på 72 miljoner dollar.
Tillgångarna han söker efter ska vara i produktion eller utvecklingsstadium, inte några mogna projekt. Och projekten ska finnas på nya marknader, vilket enligt Nicholson har att göra med utbud.
– Det finns begränsade möjligheter i Frankrike och Malaysia, säger han.
Genom att belåna befintliga tillgångar bör IPC kunna resa kapital i form skulder på cirka 200 miljoner dollar. Dessutom kan man skuldsätta tillgångarna som köps. Sammantaget innebär det att IPC kan göra ett stort förvärv.
– Det är lite som att vi sitter med en enrumslägenhet, men vi är i processen att köpa en bra stor bungalow i en marknad som varit väldigt svag i ett antal år, säger han.

Storägaren och styrelseordföranden Lukas Lundin har i en tidigare intervju sagt att familjens ägande är spritt på alltför många oljebolag och att han gärna ser sammanslagningar av tillgångarna.
Är det ett läge att IPC köper tillgångar som ägs av sfärens Shamaran Petroleum i Kurdistan eller Africa Oil med projekt i Östafrika?

– Vi har inte haft ett specifikt engagemang kring de tillgångarna med andra bolag i gruppen, säger Nicholson.
– Jag vet att Lukas har sagt i tidigare intervjuer att han vill ha färre bolag, men det är något han också velat under de senaste tio åren. Men det är möjligt att om det blir en större transaktion för IPC eller någon av gruppens andra bolag, så kan vi samarbeta kring det.
Han låter ana, en aning diplomatiskt, att riskprofilen är annorlunda för de nämnda bolagen. Mike Nicholson säger att IPC söker efter projekt med låg risk, vilket innebär låga produktionskostnader och där man har en teknisk uppsida, med utdelning på att investera kompetens och kapital för att bygga upp tillgången. Han tillägger att prospektering inte är lika intressant.
– När vi är i en sådan ekonomisk cykel med kapitalbrist är det lite för tidigt att ta från vårt kassaflöde för att satsa det i riskabel prospektering.
Han har tittat på flera mindre projekt runt 100 miljoner dollar och enskilt större projekt på runt 400-500 miljoner dollar, motsvarande 3,3-4 miljarder kronor.
– Vi har tittat på över 15 förvärvskandidater sedan vi noterades i april i år – i Europa, Afrika, Nordamerika och Latinamerika. Det finns några vi tittar på just nu, men vi har varit i denna situation tidigare och inte lyckats slutföra transaktionen. Jag skulle vilja se en transaktion genomförd inom sex till tolv månader.

Familjen Lundin äger cirka 37 procent av IPC som har stor verksamhet i Frankrike, där man har runt två tredjedelar av bolagets oljetillgångar, och 90 procent av tillgångarna i den lite bredare kategorin “betingade resurser”.
I alla tider har Lundin annars förknippats med oljeverksamheter på exotiska platser runt om i världen – nu genomför IPC i själva verket seismiska undersökningar i Champagne-regionen. IPC-direktörerna gör gärna platsbesök.
– Så det är alltid en fajt om att få åka på kvartalsgenomgångarna i Frankrike.
I motsats till vad man kan tro om de protestvilliga, och revolutionärt lagda fransmännen – särskilt på landsbygden i ett vindistrikt – så har bolaget ett stort folkligt stöd för produktionen. Det hävdar i alla fall IPC. Det är såklart delvis av rent ekonomiska skäl. Oljebolagen får betala en lokal skatt som återgäldas till lokalsamhället.
– Jag älskar Frankrike, för jag ser att det finns en stor potential att skapa stora värden där, säger Nicholson. En av de fantastiska sakerna med Frankrike är att de har väldigt bra fiskala system för olja och gas. De tar runt 30 procent, så den relativa andelen som tillfaller bolaget är en av världens mest konkurrenskraftiga. Synd att det inte finns en större mängd tillgångar i Frankrike. ●

EMANUEL SIDEA

FAKTA/ Mike Nicholson

Född: 1971 i Edinburgh, Skottland.
Bor: I Genève.
Familj: Hustru och två barn, son på 16 år och dotter på 14 år.
Fritid: Cykling, vandring och skidåkning.