Tag Archives: verklighet

Att leva avskärmad från samtiden

STOCKHOLM. Decembersorgen över att vara nordbo, Idol-pumpande tidningar runt omkring, och en värld som gör dig allt mer alienerad. Vad återstår att göra, när allt verkar gå åt fel håll?

Min nya fixstjärna, den fyra hundra år gamle Montaigne hade en strategi. Att låsa in sig på i sitt lilla torn. En något yngre men för mig äldre fixstjärna Marcel Proust låste också in sig i sitt lilla rum i Paris, en gata som numera kantas av finansiella institutioner. Båda ägnade sig åt att skriva.

Förhoppningvis nästa år kommer Michel Gondrys nya film, ”Master of Space and Time”. Storyn kretsar kring två galna forskare som lär sig kontrollera verkligheten. Inte helt olik surrealistfilmen ”The Science of Sleep” av samme regissör där intensiv dagdrömmeri mixas med verkligheten.

Vad dessa tre fransmän säger är att det finns tre vägar. Antingen kontrollerar man världen, skapar/remixar sin egen eller lämnar den. Men alla tre förmedlar konsten att leva avskärmad från sin samtid.

Vem tolkar din verklighet?

STOCKHOLM. När ditt förslag, idé, eller plan tas upp för samtal – sällan på eget initiativ till diskussion – finns det alltid människor som efter en liten stund säger: ”det kommer inte fungera”, ”du vet uppenbarligen inte hur det ligger till”, eller ”du får se”, ”läs på”, och så vidare.

Alla förutsätter att du missuppfattat hur det ligger till, att verkligheten skulle se annorlunda ut. Skulle man vända på det behöver man ifrågasätta vad ”verkligheten” är.

Hur skulle du definiera verkligheten? Skriv här nere. Mitt försök kommer här: Verkligheten är platsen där teorier kan brytas.

Andra om: , , , ,

Pamuk om överträffad verklighet

Nobelföreläsningen som litteraturpristagaren Orhan Pamuk höll idag handlade om vad jag skrivit om senaste dagarna.

Eller med DN Kulturs ord: ”författarens längtan efter att skapa annorlunda, inre världar och om att litteraturen kan kännas och bli verkligare än verkligheten själv”. Han pratar genomgående om detta, vid sidan av en betydelsefull resväska. Nedanför ett stort axplock från föreläsningen, med mina fetningar:

Att vara författare betyder för mig att genom åratal av tålmodig strävan upptäcka den hemliga andra personen inuti människan, den inre värld som gör den här personen möjlig (…)

det jag ser är en människa som i avskildhet i sin kammare satt sig vid ett bord och alldeles ensam gått in i sig själv och i skydd av sig själv med ord bygger upp en ny inre värld. (…)

Att skriva är att klä den introspektiva betraktelsen i ord, det är när människan genom att spana in i sig själv tålmodigt och envist och med glädje undersöker en ny inre värld. När jag satt vid mitt bord allt medan dagar, månader och år rann i väg och på de tomma arken så sakteliga lade till fler nya ord, brukade jag känna att jag hade byggt upp en ny inre värld åt mig själv, att jag, på samma sätt som den som sten för sten bygger en bro eller en kupol, synliggjort en annan människa inuti mig. (…)

Jag skriver, därför att endast genom att förändra verkligheten kan jag fördra den. (…)

Jag skriver, för att göra mig fri från känslan av att det alltid finns en plats, dit jag – precis som i en ond dröm – på intet sätt kan ta mig till. Jag skriver, för att jag aldrig kunnat känna mig lycklig. Jag skriver, för att bli lycklig.

Andra om: , ,

Verkligheten är rubbad

Drömmar är ett outforskat område. Martin Luther King Jr sade ”I have a dream”, men Sigmund Freuds vänner svarade att de kan tyda den. Och så har det varit, det har tolkat men inte utforskats. Även om sparkade Freud redan ligger är det ingen som riktigt vet vad som bör ta hans plats. (Förslagen i moderna new age och NLP är ännu inte övertygande.)

När jag var i London och träffade en som sysslar med Nobeltippad mikroekonomisk forkning berättade han att homo economicus inte är hållbar – den rationella människan är inte så trovärdig eller nödvändig som den varit. Betydligt mer logiskt är det att vi följer ett irrationellt mönster istället. Att man även tionde gången reser sig upp ur nederlaget eller att man trots motiverat men misslyckat utfall ger sig ut på krogen ännu en kväll (hans exempel).

För det är vad det handlar om. Verkligheten är satt i gungning, som jag skrev häromdagen att fantasin vinner verklig mark. Men vad i fantasins namn vinner mark av verkligheten?

I rumänske författaren Mircea Cărtărescus böcker ser jag detta pulsera, vid sidan av mycket annat. I sitt romanbygge, som började med den fristående Nostalgia, följt av triologin, Vänster vinge, Kroppen samt avslutande Höger vinge, pulserande det som är och inte ännu blivit till. Staden, kroppen, språket, universum – allt är ett, likaså är drömmen, livet och verkligheten – ett.

Landsmannen och dadaistiske föregångaren Tristan Tzarans verk banade vägen för detta ett halvt århundrade innan. Den sociala och kulturella protesten är en reaktion på en önskad gränslöshet.

Ytterligere halva århundrandet tillbaka, vid sekelskiftet och den mentala tidsåldern för David MacDermott, kan man parafrasera hans say: Vi är mitten av livet, med en fot i nu och då, med ett rungande eko av evigheten – vi är i skapelsens mitt.

Andra om: , , , ,

Fantasin tar över verkligheten

Verkligheten är ibland mindre påtaglig än fantasier. I Bret Easton Ellis nyligen utgivna ”Lunar Park”, som är av en självbiografisk betraktelse, blir den skapta världen – hans författarskaps ”American Psycho” och dess karaktärer, en del av verkligheten. Han har blåst liv i något som blir okontrollerat, det har skiljt sig från sin skapare.

Nu mer än någonsin finns det en förvridning av realitet, tid och rum. Som William Gibson har sagt: ”The future is here. It’s just not widely distributed yet.”

Det är därför intressant att se på vilka områden som det finns en eftersläpning eller distorsion vad gäller tid. För konflikten mellan vad som är nu och inte är just nu, handlar om just vad som är vedertaget eller inte.

Samtidigt, på grund av denna distortion, lever människor som David MacDermott i ständigt resande mellan tid. Han säger: ”I have looked into the future and I have no intention of going there.”

David MacDermott bor i Dublin och lever på 1800-talet. Han menar att människor kan välja själva vilken tidsperiod man vill leva i. Det vi gör nu skapar ett ständigt eko i tid och rum, det föregås av ett annat eko som går in i nästa. Vi lever med fötterna brett i sär i alla tider.

Lika brett, men samtidigt nära är det mellan fantasi, drömmar, mardrömmar, och verklighet. Michel Gondry skildrar det i Science of Sleep. Tankar får lika stor inverkan som det faktiska, det skapta och remixande av det som är verklighet och egenupplevt skapar den värld som vi ser som verklighet.

Gondrys framtida film, efter Be Kind, Rewind, bygger på Rudy Ruckers Master of Space and Time, som handlar om den galne uppfinnaren Harry Gerber som tycker verkligheten är outhärdlig, och bestämmer sig för att vrida på fysiska lagarna – och skapa sitt eget universum.

Låter det overkligt? Den flerfaldigt prisbelönte amerikanske uppfinnaren Woody Norris är på väg att just göra det. I en intervju med uppfinnartidningen Make Magazine gör han klart, utan att avslöja sin hemlighet, att hans forskarteam jobbar med att knäcka gravitationens lagar i detta nu.

[tags]fantasi, verklighet, framtid, uppfinnare, Bret Easton Ellis[/taga]