Tag Archives: våld

Då kom Ken

STOCKHOLM. Det hade lika gärna kunnat vara några andra, men det var det ogonifolket som fick symbolisera kampen. Nigeria har en stor mångfald, landet hyser över 389 folkgrupper som talar 510 olika språk, och har under lång tid prövats av splittringar. Politiken har länge kretsat kring de stora folkgrupperna och en stor del av de mindre etniska grupperna har därför blivit förbisedda genom åren.

Dit hörde ogonifolket, som är en av de minsta grupperna, endast 500 000 till antalet i ett land med över 130 miljoner invånare. På deras marker, öster om Port Harcourt, hade olja hittats under mitten på förra seklet.ogoni

Efter decennier av oljeexploatering hade ogonifolkets omgivningar, ett 1050 km² stort område, motsvarande tre fjärdedelar av Öland, fått uppleva en för många oljespill och miljöolyckor: dricksvattnet var förstört och fiskeriet hade utarmats. Missnöjet grodde över att oljeföretagen inte betalat ogonis trots decennier av oljeexploaterande.

Då kom Ken. Det var en tidigare statsanställd och son till en Ogonibyhövding (chief), som försökt förbättra situationen men gett upp. Istället valde poeten och författaren Ken Saro-Wiwa att starta en icke-våldsrörelse, MOSOP (Movement for the Survival of Ogoni People).

Detta var i början av 1990-talet, Nigeria styrdes av en militärjunta och med minnet av Biafrakriget försökte man trycka ner minoriteter och andra uppstickare. MOSOP:s demostration i januari 1993 där 300 000 ogonis deltog skapade stora problem för regimen, Shell avbröt sin verksamhet och snart fick Ken Saro-Wiwa ett momentum. Han reste utomlands, träffade bland andra Bodyshops grundare Anita Roddick och snart kablades budskapet ut och shellprotesterna spreds med världens medier. Än i dag minns många bilderna från protestaktionerna och Shells logotype dränkt i blodröd färg.

Ogonifolkets protester besvarades av militärjuntan med våldsam kraft, med många dödade. Hundratals hem revs och tusentals blev hemlösa. Ken Saro-Wiwa greps i maj 1994 utan någon egentlig förklaring.

Men snart riktades en anklagelse, att han skulle under ett upplopp ska ha låtit mörda fyra Ogonihövdingar (samtliga visade sig vara vänner eller släktingar) och under följande tio månader hölls han och åtta andra fängslade utan rättegång. De torterades men nekades medicinsk vård.

En fredagsförmiddag strax före lunch sattes ögonbindlar på de nio (Ogoni Nine, som de kallades). I en specialtribunal hade de befunnits skyldiga och just den dagen, 10 november 1995, skulle straffet vinna laga kraft i ett fängelse i Port Harcourt.

Utan möjlighet att överklaga domen, sattes ett rep runt halsen på Ken Ken Saro-Wiwa och ett ögonblick före hängningen, tog han till orda och sade: ”Gud, ta min själ – men kampen fortsätter.”

Andra om: , , , ,

Sex hårda fakta om Nigeria

STOCKHOLM. Sedan militärregimen upphörde 1999 har 14000 dödats i våldsamma drabbningar.

Det finns konflikter med religiösa och etniska förtecken – men de egentliga orsakerna ligger i ojämlik tillgång till politisk makt, resurser, olja och förmögenhet.

2003 års lokalval var så manipulerade att EU:s valobservatörer uppgav att valen ens uppfyllde ”minimikraven för demokratiska val”, 105 dödsfall relaterade till valet anmäldes.

Nigeria är ett av de mest korrupta länderna i världen – Transparency Internationals korruptionsindex listar landet på skalan 2,2 av 10, där högsta talen är icke-korruption.

Korruption kan ha kostat landet så mycket som 400 miljarder dollar sedan självständigheten 1960.

Andra om: , , , ,

Våld i Sydafrika

DURBAN, SYDAFRIKA. Rädslan är alltid närvarande. Det är inte ovanligt att det förs på tal vid middag: i händelse av rån, vad göra?

Frågan är befogad och de flesta har antingen själva eller känner någon som har blivit pistolrånade. Det sydafrikanska samhället, med sina 47 miljoner invånare, är ytterst våldsamt. Som en polischef sade i en intervju: ”Tack gode gud för Bogota”. Colombia med dess huvudstad leder mordligan, nummer två på listan är Sydafrika med 49 mord per 100 000 invånare. Svenska siffror kan jag inte, men det kan jämföras med Danmark: 1 mord per 100 000 invånare. (Se siffror för fler länder här.)

Det finns en påtalig rädsla och oro för våldet. Trots att medelklassen bor bakom murar och våldet är koncentrerat till vissa grupper, är det självklart att fler grupper drabbas. Om man tittar på statistiken talar den ett tydligt språk. En av nio sydafrikaner är vita, men 32 av 33 mordoffer är inte det.

Enligt en undersökning som tittat på mord fördelade på polisstationernas upptagningsområde, cirka 1110 stationer över hela landet, kunde 25 procent av alla mord härledas till 33 stationer – området inbegriper endast 12 procent av landets befolkning. Utan undantag var dessa stationer placerade i innerstad eller kåkstäder i eller kring Johannesburg, Kapstaden eller Durban, landets tre största städer.

Vilka drabbas? Enligt statistiken är en genomsnittsoffret en ung man; en kvinna mördas per varje 6,5 man. Offrets snittålder är 31. 70 procent av alla mord äger rum under fredag, lördag eller söndag och majoriteten av dessa på natten. Vidare slår man fast att 69 procent av fallen kände mördaren och offren igen varandra vid namn eller hade setts tidigare. 68 procent av fallen har mordmotivet enligt polisrapporterna varit ”missförstånd eller bråk”. För att måla bilden än tydligare: 50 procent av de mördade är arbetslösa – och 70 procent har inte avslutat motsvarande svenskt högstadium. Och enligt en polisstations uppgift äger 80 procent av brotten rum inom 500 meters radie av en shebeen (illegal bar).

Men hur har samhället drivits till denna våldsamhet, kan man undra speciellt utifrån betraktat.
Det finns en rad teorier, men också det konkreta som märks med blotta ögat.

Arkitekturen är direkt våldsam och utsätter människor för stora faror. Stadsplanerarna har utgått från att ingen går på gatan; i bostadsområden finns inga trottoarer. Naturliga mötesplatser har reducerats bort, torg i dess ursprungliga form – shoppinggallerior finns det gott om – har upphört. Med tung trafik är resultatet tydligt; bara i jultrafiken har 1000 personer dött. Respekten för ett människoliv är ytterst begränsat.

Bland de som överlever trafiken urholkas förtroendet för de som arbetar i det allmännas tjänst. Det är inte ovanligt att polisen jagar bilförare, inte för trafiköverträdelser utan för att eska ”donationer”. Samtidigt om medelklassområden med husen omgärdade av murar – företag i säkerhetsbranschen leder tillväxtligan – anlitas privata säkerhetsfirmor som betalar sina vakter bättre än polisen. Detta förbättrar inte effektiviteten eller förtroendet för polisen.

Och vad tror teoretikerna, varför detta våld? Till en början är det de alltid givna förklaringarna med ökande fattigdom; faktum är att arbetslösheten har ökat sedan 1994 och de ekonomiska problemen försvåras av en ökande befolkning – om knappt 20 år väntas Sydafrika öka sin befolkning med nästan 30 miljoner invånare. En ökning med 66 procent till 71,6 miljoner invånare, enligt United Nations Population Fund.

Men en väletablerad teori är de styrande, som fick slut på apartheid, också har bidragit till detta. Efter ANC:s grundande 1912 och decennier av argumenterande för döva öron vänder man sig till en våldsammare strategi med en väpnad kamp (läs kampskriften från 1969), och får gehör bland bondfolk, industriarbetare och unga i städerna. Samhället byggts upp senaste 40 åren har varit baserat på konfrontation, och även det nu är femton år sedan under Nelson Mandela talade om försoning har det skett en dyster utveckling.

Bland de vita i landet, även om det kan låta kontroversiellt, vädras tanken om de nationalistiska strömningarna växer sig starkare att det under Jacob Zuma kan gå samma väg som Mugabes Zimbambwe. Vita blir persona non grata.

Andra om: , , , , , ,

Våld i tre akter

Akt 1 Var finns meningsfulla våldet? Det finns ju uppenbarligen ett meningslöst våld. In på scen: I höstas stod människor på Sergels torg i manifestation mot det meningslösa våldet. Paus.

Akt 2 Var finns de modiga människorna? De som har mod att handla, ta tag världens stora problem – våld och meningslöshet. Mod att agera, när alla andra står och tittar på. In på scen: De modiga; och alla människors manifestation. Paus.

Akt 3 Våld är en konsekvens av vilja, ambitioner, risktagande; låt oss kalla det mod att handla. In på scen: De modiga, och Sergels torgs alla passiva.
Meningslöshet och meningsfullhet ligger i betraktarens öga. En stilla syn från de som inte agerade. — Ridå.

Mutor, våld och laglöshet

GÖTEBORG. Jag håller på att förbereda en reportageresa som jag kommer göra under nästa vecka. Så jag sitter hemma hos min mor och arbetar – skickar förfrågan om visum och pratar med ambassaden.

De avråder mig från att resa till den europeiska staden jag har för avsikt att besöka. Mannen på ambassaden säger att jag vara reda på att betala ut mutor för att bara befinna sig på plats. Detta ska mestadels betalas ut de lagupprätthållande myndigheterna: polis, milisgrupper och andra som kan tänkas vilja mjölka turister.

När jag frågar om våldsdåd mot turister svarar han lugnande på knagglig engelska: ”Weeeeell, not anything recently”.
Detta är också det nya Europa.

Andra om: , , , ,