Tag Archives: Turkiet

Resor i österled

STOCKHOLM. I förra veckan, när vårsolen sken som starkast över Sverige befann jag mig i det kalla Almaty. Det är den största staden i Kazakstan och jag åkte dit för att titta närmare på mobiloperatören Kcell. De som läst vad jag skrivit tidigare känner till att korruptionen hos mobiloperatören har frodats.

Före avresa blev jag varnad för att åka dit, vilket jag också nämner i min senaste artikel i Veckans Affärer som publicerades i dag. Mediebranschtidningen Dagens Media intervjuade mig med anledning av detta.

Vad det handlar om är att det å ena sidan står en rad uppgiftslämnare som uppger att korruption har förekommit och förekommer hos Kcell. Å andra sidan står Teliasonera, som är delägare i Kcell, som menar att uppgifterna inte är riktiga. Sådan är tvisten. En rad personer som utpekas ha ägnat sig åt korruption är naturligtvis förbannade. De som i tidigare fall använt sig av hot som en del av sin affärstaktik skyr inte detta medel när jag skrivit om deras förehavanden. Så missa inte reportaget från Almaty!

I samma nummer tar jag också upp ägarkonflikten som i sju år pågått inom den turkisk mobiloperatören Turkcell, delägd av Teliasonera. Det återstår inte lång tid innan konflikten når en lösning. Inom ett år tror man och allt pekar på seger för Teliasonera med många miljarder i skadestånd. En vinst om något.

Andra om: , , , ,

Mer om konflikten i Nigerdeltat

BODRUM, TURKIET. Bloggkampanjen om konflikten i Nigerdeltat må vara över, men jag följer ämnet noga. I detta sedan länge ouppdaterade ämne har det hänt mycket sedan jag åkte till deltat i februari.

Redan för några månader sedan under en kort resa till Italien och befann mig i Siena nåddes jag av nyheten att den rättsprocess som drivits av släkt och familj till den hängde Ken Saro-Wiwa som påstått att oljejätten Shell ha varit inblandat skulle upp i en amerikansk domstol, men hade resulterat i en förlikning. På många sätt hade det nog varit nyttigt att driva processen, allt för sällan är konflikten i allmänhetens blickfång.

Striderna och oron i Nigerdeltat fortsätter, attackerna har inte mildrats. Dess omfattningen bekräftas också av Amnesty som i slutet på juni släppte en rapport – ladda ner den längst ner på denna sida – som är mycket dyster. I den berättar en fiskare:

”If you want to go fishing, you have to paddle for about four hours through several rivers before you can get to where you can catch fish and the spill is lesser … some of the fishes we catch, when you open the stomach, it smells of crude oil.”

Nyligen medlades det fram en vapenvila under 60 dagar, som ska pågå fram till oktober. Samtidigt får jag samtal hit till Turkiet från personer som jag träffade i februari, som försöker finna lösningar på sina problem. Och häromveckan beslöt president Yar’Adua att MEND-gerillans påstådda ledare, gerillaentreprenören Henry Okah, som jag också skrivit om tidigare, ska benådas och därmed också frisläpptes. Var så säker på att jag kommer att återkomma till detta ämne inom kort.

Andra om: , , ,

Den perfekta helgen

STOCKHOLM. Efter en lång tids uppehälle i Bodrum, på väg till Stockholm började jag planera hur höstens perfekta långhelg skulle kunna spenderas. Här är vad jag noterade när jag åkte allt längre från Bodrum.

Med några vänner i samma sinnesstämning, en sen eftermiddag sätta sig på Turkish Airways direktflyg till Istanbul, och inte ens tre timmar av mycket korrekt uppassning ta i mark för en vidare flygtur till Bodrum, antingen med Turkish, Atlasjet eller Onur Air — beroende på vem som ansluter allra bäst.

På flygplatsen tar Erol från Set Car emot, överlämnar bilen, och inte långt senare är man inne i Bodrum, och svalkar sig på någon av barerna på Atatürk Cad. En snabb förrätt hinns med, stans bästa Lahmacun serveras nämligen på samma gata.

Efter att i hamnen plockat ut några kilo av dagens fångst, kör vi med ilfart mot huset. Strax före solnedgång är grillen varm och vi äter nygrillad färsk fisk Efter några svalkande dopp, och after dinner-drinkar, ringer det midnatt i Bodrumnatten. Tillbaka i stan, är det Yedigari i några timmar innan det blir iskembe-soppa och hemgång. Vid fyra på morgonen är Bodrums brödfabrik klar med sin första laddning nybakat, och frukostsbrödet inhandlas.

På fredagen serveras brunchen i skuggen intill trädgårdens olivträd. Fortfarande mer dagen efter än före, tar vi oss till semesterakuten på Kuums beachklubb i Gültürkbükü. Där det serveras iskallt vitt vin på glas och hamburgare perfekta för sådana dagar, ligger man och tar sig smärre siestan under segelduken som flyttas enligt önskemål. Samtidigt som man plöjar vad som inte hunnits läsas på annan ort; Christopher Hitchens i Vanity Fair, Herald Tribune, Economist och annat som faller än i smaken. Efter en rad americano och lika många havsdopp är de sargade kropparna redo för det som återstår av dagen.

Tillbaka i huset, tar man sig min lilla rutin av att uppdatera sig om vad världen sysselsätter sig med genom att lyssna på dagens BBC-sändning, samtidigt som man slötittar på nyhetssändningarna från Al-Jazeera eller läser böcker efter eget tycke och smak.

Sen fredag kräver Champagne. En flaska öppnas, och snart eldas grillen och köttet från slaktaren i Gümüslük ligger i marinad. Efter grillfesten vid poolen, möjligen kan man tänkas bjuda över grannar, och antingen fortsätta in på småtimmarna med ett glas vin innan man mjukt dåsa till när fredagskvällen blir lördag.

Efter att morgonens längder simmats, 25 meter gånger valfritt antal, är denna lördag dags för bazar. På inköpslistan för den ottomansk oskulden bör det finnas ett backgammonspel, cay (det vill säga svart te), kabbak-lykta, och har man tid att förhandla — kanske också någon liten kilim. På väg hemåt stannar man till på den underbara lunchkrogen Sakiz Ana i Yashi, där en mannekäng under turkiskt 1950-tal (tidningsurklippen minns åren), Ana, idag serverar god hemlagad lunch. Hemma är det bara avstjälpning innan den korta vägen till Yalikavak för att bege sig med segelbåten ut i den egeiska arkipelagen.

På båten, där man ömsomt seglar och guppar fram, tar mig sig några drinkar som kapten blandar till. Efter lite bad från båten, åker vi tillbaka till marinan och sedan till centrum i Yalikavak för att äta på deras berömda köfte-restaurang; kanske också ta en adana-kebap som en sidorätt, och en maras-glass på det hela.
Mätt och slut, in till Gümüslük för att handla baklava. Väl hemma är det dags att pusta ut, halvliggandes på terassen där vi dricker ett halvt dussin koppar te och äter någon baklava. Sedan tar vi en flaska vin vid poolen, för att sedan, sent om natten bege oss till Halikarnas, Bodrums största och mest kända klubb, som funnits i mer än 25 år. Och framåt småtimmarna åker vi hem med frukostbrödet från bagaren.

Sena morgon i solen, äter vi något senare typisk turkisk frukost – socuk med ägg, ostar, grönsaker och mängder med sött te. När solen står som högst i skyn, är det dags för en sväng till Bodrum för att handla det sista i presentväg, och sedan bege sig mot flygplatsen för att ta sig till Istanbul. Sena kvällen, efter 3,5 timme på IST-ARN-flyget senare, landa på Arlanda, och efter en taxiresa anlända hemmet för att lämna handbagaget och därefter, som traditionen påbjuder, en ytterst sen pastamiddag på Lo Scudetto, där kvällens avec får avsluta ringa in det sista av en utmärkt helg på Bodrumhalvön.

Andra om: , , , , ,

Jag och Turkiet

BODRUM, TURKIET. Låt mig ta fram stafflit, duken och penslar för att måla upp vardagen i Bodrum.

Omgiven av karga berg glimmar havet så långt ögat kan se, det enda som bryter upp det oändliga havet är brutala klippor som reser sig upp ur havet, under vilka det finns dränkta historiska städer. En miljö, med solen högt på skyn, inte helt olikt Kapstadens omgivningar; berg och hav i samma vy.

Det är på ett sådant berg som huset ligger, med välklippta gräsmattor, en svalkande pool och med en fridfull skugga där man tar sig ännu ett glas vitt vin, efter att törsten släckts med drinkar.

Allt som kan önskas av en semester finns inom räckhåll eller mycket nära. Göltürkbüku har de lyxiga beachklubbarna för turkisk aristrokrater och amerikaner med Onassiskomplex, i centrala Bodrum hämtar man pide, i Turgutreis tar man in på La Blanches spa, eller i Gümüslük sätter sig på lokalt kända fiskekrogen Mimosa, placerad precis på sandstranden, mot Yaklikavak hittar man den bland Istanbulturkar populära meze- och köttkrogen Limon. För den som vill roa sig, finns det små vattenhål, som nyöppna Jazz Café i Gümüslük, en gigantiska nattklubben Halikarnas i centrala Bodrum, som för övrigt ger bort öl på tisdagsnätterna.

Vad gäller kontakt med omvärlden är den begränsad, dock finns internetuppkoppling. Bortsett några tabloider, finns inga engelskspråkiga tidningar – det mentala ottomanska imperiet är större än det reella. Istället lyssnar jag på BBC World Service för att följa internationella nyheter, och affärsnyheter på VA.se och FT. Det räcker så.

I stort är den turkisk vardagen för européer mycket härlig, inte helt olik den under Italiens och Amalfikustens guldålder, jag tänker på Positanos oupptäckta och oexploaterade omgivningar på 1950-talet och ett fåtal decennier fram, en bilden som än i dag lockar amerikaner och européer till italienska exploaterade miljöer.

För egen del har jag senaste årets har jag varit i Turkiet fem gånger, en gång i Istanbul, och de senaste fyra gångerna här i Bodrum. Det finns en del att säga om landet, liksom det fanns en del åsikter om 1950-talet Italien. Men som europé är det ett mycket behagligt värv att leva här.

Andra om: , , , , ,

5 tips inför våren

STOCKHOLM. Efter drygt en vecka på väg och samlade boardingtags som bildar den inte allt för vanliga kombinationen ARN-PRG-IST-BJV-IST-ARN, det vill säga flygplatserna i Stockholm- Prag- Istanbul- Bodrum- Istanbul- Stockholm, bär jag ett par råd med mig i handbagaget.

1. En förenklad boarding
Du undrar varför det alltid blir trångt när planet ska boardas? Svaret är ju ganska enkelt: gången och stuvande av kabinbagage är den trånga sektorn.
Men hur detta skulle kunna lösas är en fråga med betydligt svårare svar. En forskare har dock löst den – enkelt förklarat: nummerlappar där varannan rad går på samtidigt, och man börjar baklänges. Det ger alla tillräckligt med svängrum för att lasta in bagage och ta sig fram till sin plats.

2. Det nya St. Tropez
Vid den turkiska Rivieran i Bodrum samlas nybyggarna med ideal för det nya St. Tropez. Det rör på sig, överallt.Men allra trevligast är det en bit utanför staden i den lilla byn Gümüşlük där den godaste fisken serveras. När NY Times var på Aquarium häromåret var det en odelad hyllning av krogen vid den direkta strandkanten. Och att samma krog ordnar våra grannfester är väl ett godkännande tecken om något.
Continue reading

Pausfågel just nu

GUMUSLÜK. Just det, jag är tillbaka i Turkiet efter drygt en månads sejour i Sverige. Därför återkommer jag här på sidan först till helgen.

Drömmen om servicerevolution

ATATÜRK AIRPORT, ISTANBUL. Den globala konsumtionstrenden är att vi betalar allt mindre för allt mer. Företagen kapar kostnaderna genom att spara på de mjuka värdena. Stefan Ekbergh skriver här om företag som erbjuder allt mindre service för att kunna behålla sina marginaler.

Jag drömmer om det omvända. Att det ska bli en revolution där service är ett unikt försäljningsargument för företagen.

Så kan servicerevolution ske:

1. Medveten konsumtion
Miljöhetsen positiva baksida är en ökad medvetenhet om den egna konsumtion. Konsekvensen av detta vore att konsumenterna handlar mer strategiskt.

2. Kvalitetskrav
Den återkommande konsumtionen bör följaktligen bör de skapa erfarna konsumenter, att se bortom själva produkten, som sättet den expedieras.

3. Servicemedvetenhet
När man upplevt exceptionellt god service blir det benchmark för allt annat.

4. Värdedevalvering
Vad kostar en flyg- eller tågbiljett, egentligen? Med en prissättning utan botten eller tak förlorar allt sitt värde. Den enda fasta punkten blir produktionen, därutöver leveransen, servicen. Högt pris bör betinga god service.

Detta är fyra argument som visar att vi är på väg mot en förändrad syn och nya krav på bättre service. Nu väntar jag på revolutionen.

Andra om: , , , ,