Tag Archives: skapande

Försakandets försvarstal

STOCKHOLM. Måhända att det är västerländsk lyx att kunna förhålla sig till äganderätten, men det är uppenbart vi befinner oss vid en brytpunkt. Ägande håller på att omdefineras nu; jag tänker på skapande först och främst, i relation till piratkopiering har jag skrivit om tidigare här på bloggen.

Förvisso är det inte bara i Väst som detta diskuteras. Mutumwa Mawere i New Zimbabwe ifrågasätter ägande och dess roll i post-koloniala Afrika. I marginalen väcks frågor vad en generationsdriven rörelse som inte har hänsyn till ägande kan tänkas ha för svar.

Zygmunt Bauman konstaterar torrt: ”What the denizens of the liquid-modern world quickly find out is that nothing in the world is bound to last, let alone last forever.”

Konsekvenserna beskriver Judith Levine i ”Not Buying It”. Under ett år som hon lät bli att shoppa, slutade hon vara ”a consumer and became a cititzen”.

Andra om: , , ,

När det skapande dör

STOCKHOLM. Två stora problem dominerar det regionalt mycket avgränsade område som inhyser folket som kallas svenskar. Det ena är bristen på människor och det andra är människorna själva.

För det första är svenskarna för få. Eftersom allt bedöms i relation till konsekvenser kan resultaten inte bli speciellt stora, varken framgångarna eller misslyckandena. Tänk på detta, och låt mig få återkomma till denna tanke.

Många svenskar anser själva att jantelagen är ett stort problem, mig bekommer den inte. Men en konkret konsekvens av denna mentalitet är bristande kunskaper om kvalitet, som är betydligt mer långtgående och är bättre på att ringa in det som lite lätt kallas jante.

Men vad är kvalité? Är det en vara som finns i samma utförande men kostar mera, är av bättre material, finare varumärke? Vari ligger den här egenskapen som kallas kvalité? Svaret och min åsikt kvittar egentligen. Tänk och låt mig få återkomma till detta.

En annan tilldömd egenhet är att svenskar skulle vara konflikträdda. Ett say som är förklätt i fårakläder: det är inte rädsla för konflikt utan rädsla att visa sitt rätta ansikte, okunnig nakenhet, världslågt kulturkapital och förblindande osäkerhet.

Detta skapar inte jante, utan en bristande respekt för det skapta och det skapande, samt de ambitioner som finns av kvalité. Den klick som vill lämna horde och bryta ny mark, dras hela tiden tillbaka in i medelmåttans land där det slätstrukna regererar.

När människorna är så pass få och små, finns det inte tillräckligt underlag för att en grupp ska bilda en kritisk massa, därför finns det inte tillräckligt antal som kan bedöma, berömma eller beundra det som är fyllt av ambition, kvalité och respekt, utan det faller platt till marken mot sin död.

Andra om: , , , , , , , ,

Begåvningens möte med verkligheten

STOCKHOLM. Tänk dig om hindret mellan dig och ditt mål, din framgång eller dina ambitioner ligger i att du är för svårtillgänglig.

Det är en tanke som väcks när jag läser Bo Bergman, som skrev om sin gamle vän Hjalmar Söderberg:

“Publiken fastnar helt naturligt fortast för de sidor hos en diktare som är lättillgängligast. Man kan säga att mer än en författare till en början lever på biprodukter av sin begåvning, innan han når fram till det centrala, det som utgör hans verkliga storhet.”

Med andra ord, till en början är skaparen oförstådd för att – på sikt nå brett. När den dagen sker då önskar man sig till nästa fas, eller egentligen tillbaka till den första – den svårtillgängliga perioden. Allt arbete blir enbart för att ta sig tillbaka till den plats man först var, ”bara för att tillfredsställa en enda person: sig själv”, för att använda Peter Englunds ord.

Andra om: , , , , , ,

Sådan är geniers skapelseprocess

En artikel som jag läste före sommaren, men inte minns mer än att den handlade om Wes Andersons filmskapande är denna på Slate som jag nu läser om.

Frågan är så enkel men svaret så svårt: ”Varför tar det dig så lång tid att göra en film?”.

I frågan ryms många svar. Frågan hade lika gärna kunnat ställas till vilken av de unga filmskaparna som tar minst lika lång tid: Spike Jonze, David O. Russell, Alexander Payne, Paul Thomas Anderson eller Sofia Coppola. Något som i sammanhanget bör nämnas som bästa filmen om skapande är Adaptation.

För det är lätt att tänka sig skapande som något som bara sker, och att stora hjänor förhoppningvis begåvas med åtminstone en dygd att slutföra saker. Som för övrigt Mons Kallentoft skriver om på den nya bloggen hos Ekonominyheterna.

Samma åsikt delar TIME och Bill Clinton i coverreportaget med den titeln Ambition: Why Some People Are Most Likely To Succeed, vars hemlighet – förutom ambition – kan sammanfattas med Kallentofts ord: ”jag avslutar alla de projekt jag tar mig för”.

Men låt oss återgå till Wes fråga: varför så långsam? Jason Kottke sammanfattar så väl:

”[they] seem to be guarding their personal ideas so jealously that it sometimes suggests a creative block. The eternity of anticipation has frustrated those film lovers who look to certain artists to provide the Great American Movie.

Alltså, att slutföra saker oavsett tid är alfa och omega, definitionen av geniers skapelseprocess. Vilket i teorin hänger på disciplin, men det är ett annat inlägg.

Tidigare har jag skrivit om skapande här: Att leva till andra trumslag och om vem som kan skapa här: Talang omdefinerat.