STOCKHOLM. Vad vet du? Denna kunskapsteoretiska fråga handlar inte om filosofi utan om en samhällstendens.
I dag när du är två Google-klick från att bli upplyst, är det memorerade inget värt och varför skulle veta något utantill om en sökmotor blixtsnabbt kan ge svar, då behöver man inte minnas stycken ur böcker.
Om det inte är något värt att kunna något utantill, blir det ingen som försöker ens, eftersom det inte kostar att ställa frågor. Dock är det monumental kostnad i ansträngning för att lära sig minnas. (Mer filosofisk sentens: det är svårt att göra det som är svårare, betydligt lättare är det att göra vad som är lätt.)
Konsekvenserna är att ingen vet något utantill. Ingen kan minnas siffror, eller kan citera prosa, eller kan berätta precisa detaljer, eller minnas komplexa tankemodeller. Du kanske undrar vad vinsten är att kunna recitera Shakespeare, ja, den kanske inte är stor, men begränsningen blir att det inte går att elaborera och göra tankeexperiment om varje steg innebär en liten sökprocess. En insikt som hade krävt ett dussin precisa uppgifter som underlag för att funderar och passivt bearbetas nås mycket sällan om någonsin. Varför? Det säger sig självt – insikt, en stunds klarsynthet, kräver att minnet förblir tillräckligt intakt fram tills inblick och förståelse har infunnit sig.
Andra om: föreståelse, frågor, insikt, kunskap, memorera, minne, prosa, siffror
