Efter skymning får jag knappast lämna hotellet, även här fick jag en förklaring: senast för en vecka sedan kidnappades en vit man hundra meter härifrån – och då hade han en polisman intill sig i bilen. Så jag sitter på hotellet och ser över mitt material, intervjuer och så vidare. (Och skriver detta bland annat.)

Skillnaden mot Lagos kunde inte vara större. Det märks att detta är ett konfliktområde – trots att staden inte är främsta arenan för konflikten. Lagos är ingen lugn stad, men Potako, som alla av bara farten förkortar Port Harcourt, är ett högspänningsområde.

På väg in från flygplatsen hade jag fått hjälp av en vän med att ordna en bra chaufför och en stor pickup. Körandes mot city fick vi problem vid vägspärrarna. Det visade sig att chauffören saknade ett försäkringsbevis och vid första vägspärren – de stoppar alla bilar med vita – frågade de efter all dokumentation på bilen.

Efter att de frågat ut även mig, vart jag skulle, med vem och så vidare och om jag var kidnappad (!), fick chauffören muta sig fri och sedan fick min vän också ge en gåva. En kilometer senare var det dags för en upprepning.

Chauffören, med ett tvivelaktigt omdöme, blev uppmanad att köra åt sidan – men istället gasade han på och den lilla soldaten med k-pist i famnen fick ett Bambi-ögonblick. Med en hårsmån körde bilen ut i väggrenen, jag var redo för att soldaten skulle vända sig och skjuta efter bilen. Det gjorde han inte.

Det dröjde inte ens en kilometer tills nästa stopp, då hade all militär ställt upp för att stoppa vår bil. Där blev vi stående ett bra tag. Jag fick svara på frågor återigen, och förklara vart vi skulle och så vidare.

När hela episoden var över hade så lång tid förflutit att det var dags att ställa planerna på att ge sig ut i träsken – det var helt enkelt inte tid för det. Men i morgon är det dags.

Andra om: Nigeria, Port Harcourt, Afrika, säkerhet, korruption, mutor, militär

Kidnappningar händer inte här, rån är däremot vanligare – där det finns stor fattigdom finns stora incitament till att stjäla av andra och så är det på många platser runt om i världen. Vad det handlar om är skalan, i en stad med närmare 15 miljoner invånare krävs en annat säkerhetstänkande än i en tiondel så stor stad, till exempel Stockholm.

Att det blivit bättre beror på en del insatser som löst upp trängseln. För den som precis sett trafikkaoset i Lagos låter det ofattbart att dagens situation är till det bättre.

En som bott här hela sitt liv berättade för mig att det för några år sedan kunde bli sådant trafikkaos att ta sig till jobbet med bil, som utan trafik bör ta en timme, tog ibland fem sex timmar.

Att man sover på sitt kontor på grund av trafiken är inte ovanligt – ett ställe jag besökte hade satt upp lappar som uppmanade anställda att be chefen om lov innan de sov över.

Situationen har förbättrats av en enkel regel. Marknader brukade svälla över och sprida sig över till betydligt större områden än den inhägna marknadsplatsen.

Enligt delstatens nya regelverk krävs nu att alla som vill sälja befinner sig inom marknadsplatsen; fler handlare har jämnare spridit ut sig över staden och färre sätter upp sitt stånd på gatan som förhindrar trafiken.

Andra om: Nigeria, Lagos, säkerhet, trafik, trängsel

Det är inte garanterat att planen landar i tid eller ens kan landa eftersom infrastrukturen är så eftersatt. Det uppstår ständigt olyckor, inget annat land i världen har lika många flygolyckor som Nigeria. En del inhemska flygbolag nekas flygning över andra länder (bland annat Sverige) på grund av säkerhetsrisken.

En för landet pinsam historia har tre fyra år på nacken. En Air France-flight gick in för landning i Port Harcourt, men en boskapshjord uppehöll sig på landningbanan. Det resulterade i att planet kraschen i hjorden med allvarliga skador på planet och många djur som dödades. Olyckan berodde på att flygplatsen saknar staket och att herdar har för vana att leda korna över tarmac och ibland lämna kvar boskapen där. Så kan det gå.

Andra om: Nigeria, Lagos, flygsäkerhet, flyg, säkerhet