Tag Archives: resa

Värt att bära i din väska:

Idag har jag varit ute på Tyresö och gymnasiet där för att föreläsa. Det var kul och barnen var fina. Där kom på mig själv att refererar till ett blogginlägg jag läst hos Gunilla Kinn. Överhuvudtaget är Gunillas blogg bra läsning, för den liknar min (i rörelseperspektiv).

Så nu jobbar jag lite. Försöker svara på lite mejl, och samtidigt försöker få liv i min espressobryggare som gav upp för ett tag sedan.

Mejlledes har folk hört av sig senaste tiden med frågor om packning. Den stundande sommaren måste förklaringen till det. I mitt jetsetmanifest har jag tidigare förklarat lite saker man ska tänka på vad gäller resande, nu ska jag besvara på vad som är värt att bära på.

När jag reser tänker jag alltid att det är bäst att ha minimalt att bära på. Resandet är behagligare när resande förknippas med släpande av väskor. Tyngd kommer sakta ner dig, ty den moderna besten bär redan bördor, enligt Washington Post.

Bland mina effekter hör två väskor, en Pace mini-duffel (enligt Pace har den plockats ur sortimentet nu) och en weekendväska i A0-format med axelrem. Man behöver inte checka in någon av väskorna när man flyger, vilket är skönt när man har ett anslutande tåg att passa.

I axelväskan bär jag alltid dagens dagstidningar, tre fyra olästa magasin, något skönlitterärt, en inbunden anteckningsbok, min HP Pavilion, iRiver-spelare som dubblerar som intervjubandare, och ett stort kuvert och porto. (Trick of trade: Böcker och tidningsurklipp jag läst, men vill spara postar jag hem till Stockholm. Företag som sysslar med detta finns redan: Checkpoint Mailers.)

Den lilla duffeln är till för kläder, där finns mina löpkorrekta NB, behagliga träningskläder, samt klädombyten tre dagar fram: som sagt i Jetsetmanifestet, är skjorta är ett hett tips. Tänk tre dagar och du klarar dig ett tag på det. Skulle man behöva något köper man det på vägen, ett behovsstyrt shoppande ungefär.

Ett annat tips för den utan sekreterare är att på förhand meddela åtminstone en person som har ”riktigt” jobb för att kunna hjälpa dig om du fastnar nånstans. Det kan vara att man ringer för att höra om det går ett tidigare tåg/flyg eller för att höra om det finns alternativa sätt att ta sig fram; grejer som är svåra att ta reda på om du inte har internet framför dig, såsom hotellbokningar, eller telefon till taxibilar etc. Eftersom den typen av tjänster är skitdyrt i Sverige är det lättare med folk som pro bono hjälper dig.

Med detta klart är man för det mesta redo att ta sig vidare. Nästa gång jag skriver på detta tema tänkte jag ta upp hur alla kan resa hur mycket de vill. Mer om det då, nu ska jag förebereda ett annat föredrag.

Förresten, inlägget som jag refererade i dag för gymnasieeleverna handlade om bilden av ”journalister som lyckats”. Jobbar man inte med media är det lätt att tro att alla får göra allt, hela tiden och att man aldrig får ett nej. Men enligt Gunilla, TT:s stringer i New York, är det var tionde jobb som köparna nappar på.

(Bilden ovanför kommer från Flickr.)

Rörelse får allt att hänga ihop

Jag är utanför Halmstad och mina Ponysneakers Doggy Biscuitz skaver. Har precis intagit en royal teafrukost (minus vin) ombord 6.55-tåget mot Trelleborg, med endast 3 timmar sömn i kroppen. Det var länge sedan jag skrev här, och jag tänker på lite olika saker, som jag tror hänger ihop.

Köpte skorna igår på alltid lika bra Lester i Göteborg, dagen innan hade insett att våren kommit till stan. Det var då jag på övervåningen i fars hus och blickade ut mot trädgården som insikten kom. Han har förresten bett mig anlita arkitekt men jag är i spadtagen med överraskningar åt honom, nu när han är bortrest.

Vår blir snart sommar, och vad vore bätttre än att när alla andra springer omkring i sina trädgårdar än att själv ha en liten asfaltoas i förorten. Sola på sin plätt av brännande het asfalt. Både jag och min brorsha (riktige) är flygnerds, han är mer teknisk än vad jag är – men i bokhyllan finns som Aviopolis, min Enomuzak heter Music for Airports, och i min feeder läser jag flygplansnyheter, hur som helst:

En god överraskning vore att på baksidan av huset asfaltera fram en liten helikopterplatta. Jag gillar asfalt och betong. Sjöutsikt alldeles för reguljärt i bostadannonserna, hetast vore ju förortsvilla med helikopterplatta.

Egentligen är plattan bara en jakt på att höja hastigheten. Någon klagade sedan sist att jag namedroppade storheter som Virilio, så jag gör det igen. Han funderar ju mycket på hastigheter och hur evolutionen egentligen är sagan om att den som rör sig snabbast vinne, även om han snackar om en högre form än vad jag syftar på.

Jag märker att för mig har Göteborg upphört att vara. Avståndet mellan Göteborg och Stockholm finns inte mera. När jag var sjutton arton och började åka till Stockholm regelbundet (en gång i månaden kanske) var det en resa som man visste skulle ske snart.

Några år senare är det inte större skillnad än att vakna i den ena eller den andra staden. Paul Virilio brukar kalla det för cité médiate – principen om teknik (i vid mening) gör hela världen till en stad. För mig är det att jag sätt mig trött på tåget, och ögonblicken senare öppnar jag ögonen i en annan stad. Fysiskt är det 48 mil, men mentalt heter Stockholms största förort Göteborg.

Apropå rörelse som är stillastittande (tåg, flyg etc): ser fram emot löpbandet på mitt hotell, har blivit besatt av att springa – så klart i helt andra skor. Kvällen däremot har jag till förfogande i Malmö. Är du där samtidigt som mig, får du gärna visa mig runt.

En sannorlik tisdag

Det är något vackert över att träffa människor som inte hör hemma i Göteborg, för det gör staden lite bättre. Under gårdagen hann jag med ett jobb där fotografen också pendlade Gbg-Sthlm varje vecka. Det perspektivet på sakerna är nyttigt.

Efter det stack jag till Vasastan för att tycka till – men jag och juryn var inte helt överens. Några timmar senare, vid elvatiden, var jag på väg till Respekt. Där satt Zanyar med Sorayas, inte bandet utan tjejen. Dom fikade, vilket är helt olämpligt så dags på vardagskvällen. Beställde in en flaska kall mousserat.

Taxade sedan förbi hotellet, hem och i säng strax efter ett – en bra tisdag. Underlig coincident: svennechaffisen bodde i Salvador i Brasilien där han hade sin tjej, och var i Sverige för att tjäna cash (han diggade braziltjejerna, är lite gambiavarning på det). Min tokyoboende polare Kristoffer är ibland extra-taxichaffis i Göteborg, och i Salvador just nu. Sannorlikheten i det är charmant.

Förresten, denna sida håller på att växa sig större än jag själv. Det finns en tendens att refererar till den före mig, det är som ett monster i en dåligfilminspirerad mardröm. För den som drömmer då.

Katrineholm, klockan sju nånting

Min helg har som vanligt varit orutinerad i dess dissorterade, och inte rudimentära form. I lördags efter ett skönt löppass på bandet gick jag raskt på jakt efter en ny väska. Med ett gravt väskintresse spanar jag alltid efter en ny carry-on-väska, och dagen innan hade jag fått reda på hur hösten kommer se ut, vilket aktualiserat intresset ytterligare.

I höst blir det byte i pendlingen: från tåg- Göteborg-Stockholm till flygburna Stockholm-London. På väskfronten var det dock inget nytt. Trots att jag i en Perfect Combination fann en bra, har jag nu åkt till Göteborg för att spana vidare.

Nu har X2000-tåget stannat vid stationen (staden?) Katrineholm, och i bistron sitter Martin Stenmark med fula skor och matchade mössa. Miljonsvennen (läs i dagens Gringo) Dan påpekade i lördags att jag bara skriver om tåg och hotell här på sidan. Det kom som en chock för mig. Får skylla på Zeigarnikeffekten, ty det är alltid fullbordat.

Först på 10000 m syns misslyckandet

Efter två dygn i Norrbotten är det skönt att åka tillbaka mot Arlanda. Så jag slår mig till ro – det är eftermiddag och skitljust ute när vi bordade planet idag i Luleå. Men på FlyNordicflighten är det något som inte står rätt till.

Till skillnad från SJ:s ETC-producerade ombordstidning Kupé brukar jag på plan ögna igenom vad som finns. Att man vid gaten inte finner några dagstidningar börjar resan redan ta sig en felservad form – och då tänker jag inte på den föregående 60 km långa taxiresan till Kalax.

Ombord finns företagsmegafonen Clear Skies, redaktörat av Peter Brandström, som snyggt summar av att FlyNordic må vara en skön uppstickare – men dom är besynnerligt nonchalanta mot sina resenärer.

Kabinpersonalen kan kalla mig ”ni” när vi pratas, men att inte kunna servera ett glas champagne när man sitter första parkett till solen och snön utanför är nochigare än att det inte ges förklaring till varför man då har en meny i ombordtidningen när en Spendrups i glaset blir en mellan-Norrlands.

Clear Skies i hand ombord FlyNoric visar att man inte gör det som man borde kunna vänta sig av dom; en duglig tidning och en resa med ambition. Jag är inte upprörd, men när man har en tidning så bortkopplad från en naturlig frihetskoppling som flygresor – är för mig oförståndigt. FlyNordic är lik den mellanöl dom ombord serverar, och lika lam som en Lazarus som väljer att ligga kvar.

On-demand, lean whatever…

Man vaknar med vetskapen om 4 timmars föredrag under 5 timmar väntar, vilket aldrig känns 100 inför. Men hur som drar jag till Kärrtorp (Sthlm), vad som stundar är rullande band, on-demand, lean whatever – laddar och är rätt pepp ändå.

På väg dit slår jag upp dagens tidning, och tanken slår mig: Nadia Jebril tror vi ska ses i Kairo på lördag. Av en slump skulle jag och Axel varit där, men nu har resan har inte blivit av. Enligt dagens Metro har Nadia kommit fram. Om du är på väg dit: mitt stalltips för boende är det Bondaktiga (observera majuskeln) Mena House Oberoi. (På bilden ovanför skymtar trädgården och Gizapyramiderna utanför The Sultan Bar.) Förresten är Metro bitvis luriga, man vet aldrig när ens byline dyker upp i tidningen. Som idag.

PS. Samuel messar och berättar något jag redan vet. Gör det du med, börja med att tacka DN för lång och otrogen tjänst, gå därefter in på länken härnäst och plocka förbehållslöst upp FT istället. Erbjudande: Gratis i 4 veckor.

Lappvändning i Gamlestan

Sitter på tåget till Stockholm just nu. Det blev försenat efter s k lappvändning, loket bytte plats i Gamlestan. Ska nog hinna förbi hemmet på Mariatorget en halvtimme ändå, tack vare dubbla taxis. Sedan till Münchenbryggeriet och debattera i Studio 8 för vem som nu kan tänkas ha TV8. Jag går live runt kl 22.15.

En annan grej: Wallpapergrundaren Tyler Brûlé verkar vara i slutfasen av ett samarbete med IKEA, high-end möter folklighet, bra kombo! Är det bara skvaller? Kanske det, men han skriver i sin kolumn i Financial Times (22/10- 05), hyllar först internet ombordtjänsten på X2000, men därefter skriver:

”In between, I watched the Swedish countryside whip past, and managed to spot three elk and polish off most of the breakfast tray that was put in front of me. By the time we arrived in Älmhult, I was having trouble leaving the comfort of the carriage and wishing I could be whisked all the way to London with full wireless connection and chairside service.”

Okej bara indicier, men fortfarande nyfiken på resultatet.