De som följt mitt Twitterflöde har kunnat läsa att jag var i Bukarest nyligen.

Jag fick syn på en äkta nigeriansk stekare på Port Harcourts internationella flygplats.

Jag står på en ensam klippa omgiven av stup med fallhöjd på några hundra meter, närmaste bofast är 45 minuter härifrån. Intill mig finns ett Cessnaplan som fört oss hit, resten har funnits här i tusentals år. Nära klippkanten och in i en evighet.

Jag ska snart lämna svensk mark för julfirande, juldagen naturligtvis, i Sydafrika.

Nu gör jag mig redo för avfärd igen. Efter att ha spenderat helgen i Göteborg och med det mycket goda flygbolaget Malmö Aviation tagit mig tillbaka, har det nu blivit dags för en ny kontinent.

Det är fredag 20 juni och som utlovat kommer kommer jag de närmaste två veckorna blogga intensivt — räkna med minst ett inlägg om dagen.

Många reser, nej… de flesta, nej… jag har inte stött på någon. Alla reser för att komma till en annan plats, se och upptäcka nya saker. Jag vill aldrig upptäcka något nytt.