STOCKHOLM. I förra veckan, när vårsolen sken som starkast över Sverige befann jag mig i det kalla Almaty. Det är den största staden i Kazakstan och jag åkte dit för att titta närmare på mobiloperatören Kcell. De som läst vad jag skrivit tidigare känner till att korruptionen hos mobiloperatören har frodats.

Före avresa blev jag varnad för att åka dit, vilket jag också nämner i min senaste artikel i Veckans Affärer som publicerades i dag. Mediebranschtidningen Dagens Media intervjuade mig med anledning av detta.

Vad det handlar om är att det å ena sidan står en rad uppgiftslämnare som uppger att korruption har förekommit och förekommer hos Kcell. Å andra sidan står Teliasonera, som är delägare i Kcell, som menar att uppgifterna inte är riktiga. Sådan är tvisten. En rad personer som utpekas ha ägnat sig åt korruption är naturligtvis förbannade. De som i tidigare fall använt sig av hot som en del av sin affärstaktik skyr inte detta medel när jag skrivit om deras förehavanden. Så missa inte reportaget från Almaty!

I samma nummer tar jag också upp ägarkonflikten som i sju år pågått inom den turkisk mobiloperatören Turkcell, delägd av Teliasonera. Det återstår inte lång tid innan konflikten når en lösning. Inom ett år tror man och allt pekar på seger för Teliasonera med många miljarder i skadestånd. En vinst om något.

Andra om: Kazakstan, Turkiet, Veckans Affärer, reportage, telekom

Vi åkte dit för att ta ett grepp på det enorma landet, med sina 143 miljoner invånare, som till ytan är världens största.

Genom att träffa investerare, svenska och ryska entreprenörer, företagsledare och många andra försökte jag få en inblick i dagens politik, men allra främst läget i ekonomin. Hem kom vi med ett långt reportage och personporträtt – 21 sidor sammanlagt!

Bland annat gjorde jag en stor intervju med Bo Inge Andersson, en mycket intressant företagsledare. Han är vd för Gaz, landets största fordonstillverkare. För bara någar år sedan var han inköpschef för världens största biltillverkare GM (som hade en inköpsbudget på 120 miljarder!).

I Ryssland har Bo Inge Andersson blivit Vladimir Putins favoritdirektör. På 2,5 år har Putin gjort fyra företagsbesök hos Andersson, och därutöver träffas de regelbundet. Han beskriver relationen till Rysslands blivande president, och hur Putin – som efter Barack Obama är världens mäktigare – egentligen är som person.

Vidare tog vi oss igenom ett Ryssland som reser sig efter krisen, för att komma närmare de allt rikare ryssarna. Det är så att för första gången i landets historia finns det en grupp som kan kallas för medelklass i Ryssland. Och de är inte få till antalet!

Så missa inte Veckans Affärer, nummer 9/2012. Mycket nöje.

Andra om: Ryssland, reportage, Veckans Affärer, profil

Den ena är Miljöpartiets språkrör och den andra är Sveriges utrikesminister, samt ex-statsminister och moderatledare; bägge har jag intervjuat de senaste veckorna.

I intervjun med Gustav Fridolin (publicerad i Veckans Affärer 1-3/2012) gör han klart att hans parti aldrig kommer att ingå i högeralliansen – och att regeringen förlorat greppet om näringslivet. Intressant utspel från ett parti som i så många år sett rött när man talat om tillväxt. Honom intervjuade jag i Stockholm, när han undervisade på en folkhögskola.

Men för att intervjua Carl Bildt åkte jag först till Bryssel och därifrån till Haag och var med när han träffade USA:s utrikesminister Hillary Clinton och ett gäng andra. Under resan frågade jag om hans erfarenheter från styrelseuppdragen för Lundin, vad han visste och inte visste. Bildt passade också på att gå till motattack mot sina kritiker, vilka han ansåg hatade företagande. På många sätt en intressant intervju – som i kortformat kan läsas här – och i sin hela längd i Veckans Affärer nr 4/2012.

Plåtade gjorde fotograf Joachim Lundgren, som för övrigt just nu ställer ut på Berns i Stockholm. Nu ska jag bege mig mot Stockholm.

Andra om: Lundin, reportage, Fridolin, Bildt, Veckans Affärer

STOCKHOLM. Sedan ni hörde av mig sist har ett reportage publicerats. Och det har under tiden blivit ett nytt år. God fortsättning på 2012, förresten.

Alltså, fjolåret avslutades med ett jobb om Stockholms finansvärld.

Det är känt att finansbranschen sparkar personal, lägger ner egenhandeln, skär i mäkleriet och skrotar analysen. Banker och mäklarhus står inför ett stålbad. För de allra flesta är grundproblemet givet: lönerna måste ned. Men hur ser vägen framåt ut? För det jobbet träffade jag en rad personer både inom och utanför branschen, som alla gav sin syn. Om du inte läst ett reportaget, så finns publicerades det i fjolårets sista Veckans Affärer, nr 50/2011.

Andra om: reportage, Veckans Affärer, finans, Stockholm

Förra veckan befann jag mig på plats i huvudstaden Ulaanbaatar och jag tog mig även till Gobiöknen. Två av många platser där det är påtagligt att världens största råvarukapplöpning just nu sker i Mongoliet.

Företag från Kina och Ryssland är redan på plats. För inte så länge sedan fick ett kanadesiskt bolag avtal om att sätta igång produktionen av koppar och guld, något som fått i princip alla internationella gruvbolag att ta sig till landet. Och det var därför jag åkte dit. För att skildra vad som händer när ett fattigt folk bestämmer sig för att låta internationella gruvföretag ta fram dyrbarheterna. Värdena på ännu oexploaterade råvarutillgångar räknas till 1000 miljarder dollar! (Landets BNP uppgår till strax över 10 miljarder dollar.)

Det blev en spännade resa som samtidigt var mycket plågsamt (minus 35 grader) – men jag ska inte gå in detaljer. Möjligen att en journalists vedermödor för ett reportages skull kan belysas framgent.

Det hela resulterade i ett intressant reportage som i dag publiceras i Veckans Affärer (nr 48/2011). Missa inte det!

Andra om: eldorado, reportage, Mongoliet, råvaror, Veckans Affärer

STOCKHOLM. Häromveckan var jag på den kanadensiska västkusten, i Vancouver för att träffa oljemiljardären Lukas Lundin. Under två dagar träffades vi och jag intervjuade honom om allt möjligt. Delar av intervjun har redan kunnat läsas i andra tidningar: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Dagens Inudstri, E24 och Dagens Media. Att Tidningarnas Telegrambyrå plockat upp intervjun innebär att telegrammet publicerats på minst trettio andra håll.

Observera att det är i morgondagens Veckans Affärer (nummer 43, 2011) som hela intervjun publiceras. Så vad kan du vänta dig av den?

I hemmet i Vancouver – när vi åt Thanksgivingsmiddag – gav han svar på vad de svenska, fängslade journalisterna skulle ha funnit i Ogaden, Etiopien, vad han anser om deras situation och om sin relation till Carl Bildt idag. Men också kvinnoaffärerna, vilka länder han skyr att göra affärer med numera och hur det är att vara diktatorernas vän.

Jag beskriver också hur Lukas Lundin – vid sidan av sin bror Ian Lundin i Genéve – från sitt ganska sparsmakade skrivbord leder ett dussin bolag med börsvärde på 90 miljarder kronor. Bilden till höger är från kontoret; mitt anteckningsblock råkar också skymta i bildens ytterkant.

En mycket intressant artikel, så missa inte den!

Andra om: Lukas Lundin, Vancouver, olja, gruvor, reportage, Veckans Affärer

STOCKHOLM. När man ser sig om bland ekonomierna runt i Europa och USA är det dystert, och att Kina nyss visat det sämsta kvartalet sedan början på 2009 höjer inte humöret. Ens instinktiva känsla är att det borde finnas någon region som går mot strömmen. Det finns det och dit har jag åkt — till Irak.

Irak består av tre regioner av vilken den norra – irakiska Kurdistan – har ett stabilt säkerhetsläge och ekonomin växer. Landet har just nu världens högsta tillväxt, över 10 procent per år, enligt Internationella Valutafonden IMF. Det är högre än dragloket Kina.

Jag besökte Erbil och Rawandoz för att skildra de tidigare i Sverige boende irakierna som nu återvänder i tusental. För några decennier sedan flyttade irakkurderna till Sverige men väljer nu att återvända till Irak för att bygga upp regionen. ”Svenskarna är som en maffia, de är överallt”, sa en kille. Från irakiska Kurdistan kom jag med ett reportage som du kan läsa i torsdagens Veckans Affärer (nr 42/2011).

Under denna resa tog jag mig in i Irak landvägen från Turkiet. Helst skulle jag gärna resa så oftare, men det hinns oftast inte med. Det är en helt annan resa att korsa fysiska gränser än att att landa med ett flyg.

Om någon vill göra en sådan resa i Europa rekommenderar jag att från Moldaviens huvudstad Chișinău ta sig till Tiraspol i utbrytarrepubliken Transdniester. Det är ganska ofarligt, men du kan räkna med lite trubbel vid gränsen!

Andra om: Irak, ekonomi, Kurdistan, Erbil, svenskar, reportage, Veckans Affärer

Omslagsjobbet är ett porträtt över Lars Westerberg, en av svensk näringslivs tyngsta profiler.

Den senaste tiden har han inte haft det lätt – han har sparkat och själv fått sparken. Och bolag där han är eller har varit ordförande hotas av miljardböter och korruptionsutredningar. På mindre än ett år har han gått från att vara på allra toppen till att bli en dyr tillgång för bolagen. Missa inte den artikeln.

Den andra handlar om den snabbväxande klädjätten Hennes & Mauritz.
Jag undersöker hur länge bolaget kan expandera i den höga takt som man haft sedan starten på 1940-talet. Jag tittar bland annat på vad en H&M-tröja kostar – allt från produktion, transport och skatt till ren vinst för ägarna.

Men den stora frågan är hur det ska gå för H&M. Sedan ett antal år tillbaka hopar sig problemen för bolaget. Klädjätten går inte lika bra som förr. Stora frågor som alla ligger på vd Karl-Johan Perssons bord. Missa inte den artikeln.

För övrigt porträtterade jag honom 2009 i samband med sin första kvartalsrapport i en mycket uppmärksammad artikel som du kan läsa här.

Andra om: H&M, reportage, Veckans Affärer, porträtt

Under sommaren har oron varit stor över Italien men främst Spanien. Marknaden – alltså köpare av spanska statspapper – är väldigt pessimistiska i sin bedömning av spansk ekonomi. Svag konkurrenskraft, hög arbetslöshet och en fastighetsbubbla som spruckit gör att man kräver bättre avkastning på pappren. Således när regeringen Zapatero måste finansiera sitt budgetunderskott har det på senare tid blivit allt dyrare. Nivåerna har inte varit särskilt långt bort från vad Grekland tvingades betala innan de ropade och EU kom till undsättning. Och på ett annat plan fortsätter de folkliga protesterna.

Så vid mitt besök blev det möten med unga revolutionärer, spanjorer och utlänningar, poliser och ockupanter, spanska finansmän och EU:s makthökar. Detta och mycket mer har jag borrat mig in i reportaget som publiceras i första höstnumret av Veckans Affärer (nr 33, 2011), ute i butik (och hos prenumeranter) i dag. Mycket nöje.

Andra om: reportage, Spanien, Veckans Affärer, ekonomi

Förberedelsen av ett reportage växer vidare åt alla håll.

Tankeverksamheten fylls av resonemang och analyser, inte bara av ämnets art utan också av semantik och metanivåer med analysernas analys – har alla röster hörts? Det som kom med är syns tydligt, det halvtydliga mellan raderna, och så vad jag avstod från som ingen kommer att se men kanske ana.

Våndan låter större än vad den är men den hör till processen.

Varje reportage förbereder jag som om det vore det sista. Det finns en nödutgång (det var en journalist sa att en gång i livet kan man skriva en text, när allt har gått åt skogen, som handlar om icke-tillblivelsen av den text man egentligen hade tänkt skriva). Lyckligtvis har den aldrig behövt tas – men finns där.

Det sista reportage är inte särskilt annorlunda från det första. Bara bättre, förhoppningsvis.

Andra om: journalist, reportage