Tag Archives: prag

5 tips inför våren

STOCKHOLM. Efter drygt en vecka på väg och samlade boardingtags som bildar den inte allt för vanliga kombinationen ARN-PRG-IST-BJV-IST-ARN, det vill säga flygplatserna i Stockholm- Prag- Istanbul- Bodrum- Istanbul- Stockholm, bär jag ett par råd med mig i handbagaget.

1. En förenklad boarding
Du undrar varför det alltid blir trångt när planet ska boardas? Svaret är ju ganska enkelt: gången och stuvande av kabinbagage är den trånga sektorn.
Men hur detta skulle kunna lösas är en fråga med betydligt svårare svar. En forskare har dock löst den – enkelt förklarat: nummerlappar där varannan rad går på samtidigt, och man börjar baklänges. Det ger alla tillräckligt med svängrum för att lasta in bagage och ta sig fram till sin plats.

2. Det nya St. Tropez
Vid den turkiska Rivieran i Bodrum samlas nybyggarna med ideal för det nya St. Tropez. Det rör på sig, överallt.Men allra trevligast är det en bit utanför staden i den lilla byn Gümüşlük där den godaste fisken serveras. När NY Times var på Aquarium häromåret var det en odelad hyllning av krogen vid den direkta strandkanten. Och att samma krog ordnar våra grannfester är väl ett godkännande tecken om något.
Continue reading

Paris-Dakar i Östeuropa

PRAG, TJECKIEN. Nu undrar du säkert varför jag satt mig för att blogga, när jag ändå är i Prag och dagen bör spenderas på andra ställen än bloggandes. Då har du inget förstått.

Många reser, nej… de flesta, nej… jag har inte stött på någon. Alla reser för att komma till en annan plats, se och upptäcka nya saker. Jag vill aldrig upptäcka något nytt. Provokativt, för den som säger sig ”ääääälska att resa”.

Resa för mig handlar om tid med sig själv. Där finns den djupaste brunn av upptäckter att ösa ur. Och inte att gå en rundvisning på ett museum, lyssna på en guide berätta saker du aldrig velat kunna något om tidigare, och tycka det är ”uuuuunderbart att lära sig nya saker”. Nej, nu ska jag sluta raljera.

Mina tankar går istället till Paris-Dakar-rallyt, som det heter i folkmun. I år är det ju inget Dakarrally (som det heter egentligen) i Paris eller Dakar, utan i Östeuropa.

Funderar om jag ska åka, inte delta, titta på. Rally är något väldigt smutsigt, men anständigt, korkat och gentlemannamässigt, uppenbart menlöst och krävande. Kanske skapar kombinationen en unik dekadens; hur kan man annars motivera en uthållighetstävling på hjul som dödar människor i dussintal – förare i olyckor, åskådare påkörda, civila överkörda, och hang-arounds (press och medhjälpare) som hjälper till att köra på. Nu när jag skriver det, inser jag: det måste man se.

Sex filmskapare i Prag

PRAG, TJECKIEN. Eftersom jag och de fem andra som är här i Prag, ville se en av Europas största filmstudios – som ligger 20 minuter utanför staden, tänkte vi – varför inte?

Därför ordnades att den annars för allmänheten stängda studion öppnade för oss; jag fick vara nyckelmakare, så att säga. Nu vill jag berätta om vad som finns bakom dörrarna du inte får komma igenom.

260 000 kostymer, bland annat. Och det spelades in lite filmer. Mest känd är väl senaste Bondfilmen med David Craig.

Själv ville jag ta på en kostym som överensstämmer med självbilden. Jag fick dock inte röra Napoleon-dräkten. Så var det med det.

Vi reser allt sämre

ARLANDA, STOCKHOLM. Det börjar bli en återkommande melodi, sittandes vid gaten, inför avresa skrivandes ett pliktskyldigt blogginlägg. Eller det är väldigt lite plikt, snarare skamsenhet. Jag vill skriva mer, men hinner inte.

Det är vid dessa tillfällen, strax före avresa som jag tänker på våra resor. Inte du och jag, utan resorna vi gör som folk, våra resor.

För hur vi reser säger mycket om oss. Och det brukade vara att vårt sätt att resa var mycket mer civiliserad. Ett ord som knappt har något värde nu.

Det är därför, trots miljödebatten, som jag fortfarande flyger framför tågar. På flyget är servicen mer formaliserat och på en generellt bättre nivå än tåg, mest för att det är två långsiktiga investeringar där flyg är den senaste.

Där en del flygplan från 1980-talet fortfarande är i bruk är det inte ovanligt med tåg från 1960-talet, med allt vad det innebär för bekvämlighet.

Det är synd, för ett annars trevligt sätt att resa; kunna gå runt i tåget, prata med ens resekamrater, se landskapens färger skifta och eftermiddagen bli kväll, läsa en bok, äta och dricka i restaurangvagnen, uppkopplad arbeta eller koppla av. Ja, tåget har avsevärda fördelar, men nackdelar är ack så tunga. Därför går jag ombord flyget nu, direkt mot Prag, tack.