Tag Archives: Port Harcourt

På jakt efter vykort

publicerat 28 februari 2009

STOCKHOLM. Sista dagarna i Nigeria gick jag på jakt efter vykort. Det visade sig vara betydligt svårare än att bara köpa i närmaste kiosk. I Port Harcourt hade jag ingen framgång. På flygplatsen finns det ingen riktig butik för sådant, och tidningssäljaren hälsade lycka till.

Sedan hörde jag talas om att det i Lagos hade funnits vykort, förvisso för mångaår sedan. Några personer satte igång och börja ringa. Detta var nu en helgdag och mobilerna gick varma om exakt vilka vykort jag sökte. Jakten var bortom mig och hade tagit märkliga proportioner, allt för att jag skulle skicka ett vykort till Göteborg.

Men till slut – med några timmar till godo hade en man lyckats komma över ett dussin vykort som han överlämnade till mig strax innan jag skulle lyfta. En halv månadslön för vanliga arbetare – 20 kronor stycket hade dyrgriparna kostat som jag fick som en gåva. Med sista chansen att posta kortet på flygplatsen fanns varken porto, postkontor eller brevlåda till hands. Och postgången från Nigeria är sådär, hade jag fått höra.

Jag fick åka med ett gäng underbara vykort hem till Sverige, säkerligen några av de sista som än finns kvar i Lagos. I morgon lägger jag ut alla vykorten här på sidan.

Andra om: , , , , ,

→ 1 kommentar

Mer om: , , , , ,

Video: Shells flow-station

publicerat 24 februari 2009

STOCKHOLM. En kortkort video som jag spelade in häromdagen i Nigeria. Det var väldigt varmt intill Shells flowstation. Ni ser hur nära jag stod. Iinget staket fanns det heller som hindrade en från att trilla in i elden. På andra sidan lekte barn.

Andra om: , , , , ,

→ Kommentera

Mer om: , , , , ,

Fiskare och det döda havet

publicerat 23 februari 2009

STOCKHOLM. För några dagar sedan besökte jag en knutpunkt för oljebolagens offshoreverksamhet som ligger cirka 30 minuters bilfärd utanför Port Harcourt. Det är stort område med rigorös säkerhet som ligger på yttersta spetsen av en halvö. Militären har en bas i området, trots det attackeras halvön regelbundet. Vanligtvis sker en attack på tjugo minuter, rebellerna kommer med snabbåtar – rånar eller stjäl båtar och sticker iväg innan någon hinner reagera. Supplyfartyget på bilden ovan hade i slutet på 2008 blivit kapat, men efter körts på grund och nu efter reparation var åter i bruk.

Denna dag var säkerhetsnivån på nivå två, vilket innebär en miljö attacker och rån. Tre betyder skottlossning och allra värst, fem är motsvarande Darfurkonflikten i Sudan.

Det var en oljearbetare som tog med mig in på området utan att jag behövde identifiera mig, och visade mig runt en av oljeindustrins hubbar i regionen. Där finns allt som behövs för oljebolagens verksamhet. Tlll exempel lagring av pipelines, maskiner, båtar, och även tillverkning av bland annat kemikalier på området. Enligt uppgift finns alla oljeföretag representerade på plats.

Med blicken mot vattnet där attackerna kunde tänkas komma såg vi oss omkring: stora hangarer pryddes med namnen på alla de kända oljeföretagen och de mindre lokala underkonsulterna.

På höger sida hangarerna och vänster sida en fiskeby, bara 100 meter bort, gick vi längst med vattenkanten. Ton av kemikalier synliga för blotta ögon till höger, till vänster låg en oljehinna på vattenytan. Enligt oljearbetaren var detta ändå en bra dag:
”Det har funnits tillfällen då vattnet varit helt svart av oljan. Men just här är kemikalierna värre”, sa han.

Han berättade vidare att vattnet som används vid kemikalietillverkningen inte renas utan dumpas direkt tillbaka i samma vatten som fiskarna fiskar i. Talade han illa om sina konkurrenter? Själv arbetade han på ett av företagen som tillverkade kemikalierna.

Föga överraskande bekräftades bilden som organisationen Essential Action beskrivit, att oljeföretagen:

”seriously threaten the livelihood of neighboring local communities. Due to the many forms of oil-generated environmental pollution evident throughout the region, farming and fishing have become impossible or extremely difficult in oil-affected areas, and even drinking water has become scarce. Malnourishment and disease appear common.”

Andra om: , , , ,

→ Kommentera

Mer om: , , , ,

Kungligt möte i Nigeria

publicerat 23 februari 2009

STOCKHOLM. Jag fick syn på en äkta nigeriansk stekare på Port Harcourts internationella flygplats. Han kom i ett följe av en sekreterare och en polis, och säkerligen var en förare utanför med ytterligare en polis.

Eftersom han såg trevlig ut tänkte jag skaffa en ny kompis i denne Nigeriastekare. Han hade naturligtvis trängt sig före alla andra vid biljettförsäljningen hos Aero, samma flygbolag som jag skulle ta till Lagos.

Jag ställde mig bakom honom, nickade hej till polisen och sekreteraren och vände mig mot honom.

”Hello, I really like your outfit”, sa jag, ovetande om initiationsriterna här.

Han vände sig mot mig, böjde sig ner sitt huvud, utan att titta mig sade han lite förstulet:

”Hi”, och sedan ännu busigare: ”I am a king.”

Jag tog det visitkort han skulle ge till biljettförsäljaren. Mycket väl, His Royal Majesty Okeke stod framför mig.

Hans polisman bar två svarta påsar med kontanter, en ljusbrun skinnväska och två morötter (som han åt på). Kungen lassade fram pengahögar, ointresserad av biljettpriset, men ändå räknade han samma hög om och om igen.

Efter att kungen köpt en VIP-biljett förde han en kamp mot naturlagarna genom att pressa, stånka och trycka ner så många sedelbuntar som möjligt i den redan fulla väskan.

Efteråt hängde vi och sedan tog vi ett foto för att föreviga det kungliga mötet. Han propsade på att också få ta ett foto där han ensam höll i pengar, och så blev det.

Andra om: , , , , ,

→ Kommentera

Mer om: , , , , ,

Jagad av militären i Nigeria

publicerat 19 februari 2009

PORT HARCOURT, NIGERIA. Jag har fått utegångsförbud. Det är säkerhetschefen på ett ledande oljebolag som avråder tanken på att jag ska visa mig på gatorna. Han berättade att bara för några dagar sedan var vita oljearbetare tvungna att lyftas med helikopter samtidigt som Joint Task Force (JTF, specialinrättat förband som ska lugna och säkra oljekonflikten) försökte säkra marken runt ett oljefält.

Efter skymning får jag knappast lämna hotellet, även här fick jag en förklaring: senast för en vecka sedan kidnappades en vit man hundra meter härifrån – och då hade han en polisman intill sig i bilen. Så jag sitter på hotellet och ser över mitt material, intervjuer och så vidare. (Och skriver detta bland annat.)

Skillnaden mot Lagos kunde inte vara större. Det märks att detta är ett konfliktområde – trots att staden inte är främsta arenan för konflikten. Lagos är ingen lugn stad, men Potako, som alla av bara farten förkortar Port Harcourt, är ett högspänningsområde.

På väg in från flygplatsen hade jag fått hjälp av en vän med att ordna en bra chaufför och en stor pickup. Körandes mot city fick vi problem vid vägspärrarna. Det visade sig att chauffören saknade ett försäkringsbevis och vid första vägspärren – de stoppar alla bilar med vita – frågade de efter all dokumentation på bilen.

Efter att de frågat ut även mig, vart jag skulle, med vem och så vidare och om jag var kidnappad (!), fick chauffören muta sig fri och sedan fick min vän också ge en gåva. En kilometer senare var det dags för en upprepning.

Chauffören, med ett tvivelaktigt omdöme, blev uppmanad att köra åt sidan – men istället gasade han på och den lilla soldaten med k-pist i famnen fick ett Bambi-ögonblick. Med en hårsmån körde bilen ut i väggrenen, jag var redo för att soldaten skulle vända sig och skjuta efter bilen. Det gjorde han inte.

Det dröjde inte ens en kilometer tills nästa stopp, då hade all militär ställt upp för att stoppa vår bil. Där blev vi stående ett bra tag. Jag fick svara på frågor återigen, och förklara vart vi skulle och så vidare.

När hela episoden var över hade så lång tid förflutit att det var dags att ställa planerna på att ge sig ut i träsken – det var helt enkelt inte tid för det. Men i morgon är det dags.

Andra om: , , , , , ,

→ 2 kommentarer

Mer om: , , , , , ,

Welcome to The Oil Capital of Nigeria

publicerat 19 februari 2009

PORT HARCOURT, NIGERIA. Var är jag egentligen? Jag utgår från att de flesta läsare kan skilja på Nigeria och Niger, Väst- och Östafrika och så vidare. Jag har ju glömt att visa en karta, speciellt sedan jag precis förflyttat mig.

För inte så länge sedan skulle jag ha landat i Port Harcourt, oljehuvudstaden i Nigeria, men det vet vi inte (detta inlägg är tidspublicerat).

Här är konflikten högst påtaglig för många och därför finns det många fler anledningar till att fundera ett extra slag över det man gör. Personer på ett stort oljeföretag som jag träffade igår avrådde mig kraftfullt från att åka på grund av säkerhetsrisken. Men jag ska inte oroa nära och kära med exempel (som när turister sköts ihjäl på en bar för ett år sedan).

Om jag inte uppdaterar mikrobloggen på några timmar beror det inte på kidnappning eller värre utan på bristande mobiltäckning i träsken.

Andra om: , , ,

→ Kommentera

Mer om: , , ,