Tag Archives: Paris

Just nu i Paris

PARIS, FRANKRIKE. Efter flygen från Kapstaden och Johannesburg och till Frankfurt tog det stopp och det blev marktransport. TGV-tåget tog mig till Paris istället för att landa i Stockholm. Nu bor jag på ett mediokert hotell vars namn jag glömt, mest för att jag fick tips om det och att jag aldrig bott i 11e, bortsett från när jag bodde vid Republique en vecka för många år sedan.

Ska jag inte skriva något intressant snart? Jo, det kommer. Men det är alltid svårt att få tid – material finns i mina block, och jag ska snart berätta. Håll ut lite, ni får kronologin och platsordningen i något så när realtid. Historierna har eftersläpning.

Andra om: , , , , , ,

7 saker du inte visste om Emanuel

STOCKHOLM. De mest lästa inläggen här på bloggen är de som handlar om mig och min vardag. Djupsinniga, tidskrävande inlägg verkar inte vara lika roliga som att läsa om mig. Därför bjuder jag på lite hemligheter.

Continue reading

Tre pärlor från Paris

STOCKHOLM. Som utlovat har jag återkommit från Paris med tre pärlor som jag vill tipsa om.

Mariage Frères’ Salon de Thé
I över 150 år har té kunnat inmundigas i brödernas Mariages tésalong i Les Marais. Deras farföräldrar skickades av solkungen Ludvig XIV för att övertyga perserna om att inleda téhandel med fransmännen, sedan dess har Parisbourgeoisie kunnat dricka lyxigt té. Numera kan du också äta fantastiska efterrätter. Favoriten är Little Sahara, som serveras med mintté, och enligt menyn innehåller: “Petit pot de crème au Thé au Sahara, glace jasmin et compotée de fruits secs, biscuit à la fleur d’oranger.”

Juarez Machado
En gammal bekantskap är Jaurez Machado, den brasilianske konstnären. I hans galleri som ligger på rue de Seine (6e arr.) hänger hans smått surrealistiska verk. Väl värt ett besöket, även om du inte slår till på ett verk om du har 200 000 kronor. Läs annars hans korta blogg, där han arty beskriver sig själv:
“Painting is my great pleasure, it has given me an identity and is how, little by little, I have built myself. With the drawing I have made my bones, with colour I have made my flesh and the blood with emotion.”

John Galliano
Trots rätt tidpunkt, anmälan och intresse, blev det ingen Tranoi för mig. Modemässan blev det inget av. Däremot blev det en sväng på Saint Honoré, dit även Ernst Malmsten anslöt sig. En butik står framför alla andra på den gatan, och det är underbarnet John Gallianos, som i år har en kollektion som redan på mars-omslaget av Vanity Fair var mycket lockade. Vilket färger! Om du har sett tidningen vet du kollektionens inslagna väg.

Jag är på väg

ARLANDA, STOCKHOLM. Till skillnad vad en del kan tro, nej, jag är inte död, nej, denna blogg är inte heller död, och ja, jag har inte haft tid. Mellan resan till Barcelona och denna till Paris, har jag haft förhoppningen om att hinna klämma in lite, lite tid, för att skriva en gnutta på denna sida. Så blev det inte.

Nu ska jag snart gå ombord flyget som ska ta mig till Orlyflygplatsen, Paris, för det sedvanliga besöket. Under denna flygtur ska jag försöka få tid att skriva. Låt mig få återkomma.

När jag och Kylie möttes

STOCKHOLM. Helgen var sluttampen på modeveckan och det märktes att det var fler än jag som nyttjade helgen för en blixtvisit till Paris. På flyget ner följde min gamla kontorsgranne, stylisten Åsa, dock hade vi inte platser intill varandra.

Allt avklarat i snabb takt. Jag gillar verkligen Parisien Taxi, som jag nyttjade flitigt när jag korsade staden i flera omgångar. Med hotellet vid Tuillersträdgården, intill Saint Honoré, var det en utmärkt språngbräda vidare till Marais, Montparnasse, Pigalle och Republiqué. Så till slut hann jag med en visning vid Temple.

John Gallianos uppvisning av konstverk, mer än mode, pret-a-portern till trots. Kylie var också där, inte långt från mig. Men annars var det inte så många modehotshots på plats. Förklaringen hade jag fått några timmar tidigare. Heidi Slimanes gamla kollega berättade också hur Diors stora stjärna jobbar, och hur Slimanes trendspaning skiljer sig från alla andra trendanalytikers.

Dagen efter när jag före avresa skyndsamt tog mig till Rive Gauche för att handla konst, slutade allt upp med ett att tavlan gick mig om intet. Konsthandlaren var stängd, och i Saint-Germain-des-Prés var även hans grannar lediga. Otur.

Så jag for till Raspail för att se David Lynchs utställning. Magnifik. Hans för allmänheten öppnade anteckningsböcker var mycket intressanta. Jag kommer att tänka på Matthew Barney, som också totalt redovisar sin värld för betraktaren.

Sedan for jag mot Stockholm. Med par mediepundits ombord, Ronnie Sandahl med sitt damsällskap och Bea Szenfeldt med herrsällskap. Det blev en lugn inflygning, till skillnad på ditvägen.

När jag anlände hade Spybar har skickat ett nytt rött vipkort till mig. Jag tolkar det som att de saknat mig, och fullt medvetna om min fäblesse för saker som bubblar, vill locka mig. Återstår att se om jag hamnar där.

I går hamnade jag på min tidnings fest på Berns. Det var mycket trevligt att träffa en del bekanta som jag inte ser speciellt ofta. Bland andra Peppe Engberg, som var där med sin vackra hustru Kerstin. Liksom bloggaren Micke Zackrisson som numera säger sig ha tid att läsa även denna blogg.

Han och Malin undrade hur Gallianos visning var, och jag berättade. Allt med vi drack Chabilis, såg mäktiga kvinnor prisas och en Reinfeldt som satt nedanför.

Och denna kväll företar jag ett hastigt försök att omboka resan till Istanbul. Då min gode vän Ferrari-Micke håller bröllop på ett skånskt slott när jag skulle vara i Turkiet. Så nu ska jag försöka flytta avfärden ett dygn, från CPH i stället för ARN.

Men jag har inte glömt mitt löfte. Jag ber att få återkomma med de utlovade tipsen.

Så löser bloggen konflikter

STOCKHOLM. Det finns ett stort sug på skvaller. Personer nära mig vill att jag ska strunta i snackiga teorier och istället satsa på snaskiga historier på bloggen. Trilsk som jag är, skakar jag av mig åsikterna.

Svenska bloggandet har verkligen tagit fart. Gringos redaktionschef Dan Blomberg berättade sist jag såg honom att tidningen på nytt ska starta upp den egna bloggen. Senaste veckan har en annan vän regelbundet hört sig av om hjälp för att starta en blogg. Snart är den också igång.

En som borde skaffa blogg är den tv-profilen som åkt fast för koksbruk. Ett par dagar innan var jag på samma krog, och drack champagne med honom. Han är trevlig, kan jag säga, även om han är drogromantiker. Han borde gör en Bildt och två sina händer med en blogg.

Jag tror att Karin Boye förutsåg bloggen och tekniken som medlande verktyg. Som hon skriver:

”Nog finns det mål och mening i vår färd, med det är vägen som är mödan värd. Historiskt sett har konflikter mellan olika civilisationer tagit årtusenden att lösa, nu går allt snabbare, men det betyder inte att konflikter försvinner. Behåller vi hastigheten, kommer också konflikter snabbare att kunna lösas.”

Och jag tolkar något annat, ungefär min förra uppmaning. Så nu är det dags att packa min weekendbag.

I morgon kväll återvänder jag till Paris. Mellan mina företaganden ska jag försöka klämma in ett par modevisningar. Helst vill jag se John Galliano, om jag hinner blir det också Marc Jacobs‘ Louis Vuitton, Hermès och Nina Ricci. Med mig tillbaka lovar jag att ta med mig de tio bästa vårtipsen.

Andra om: , , , ,

Två nätter i Paris

STOCKHOLM. Kom hem sent inatt efter en helg i Paris. Planet lyfte 35 minuters för sent igår. Gatepersonalen ropade mitt namn, ty jag var sen. Fick springa ut på tarmac och ledas av markpersonalen till rätt plan mot Stockholm.

Så landar man i ett stormdrabbat land, efter en helg som varit 15 grader varm, solig, och vårskön. Men mycket fantastisk. Jag har hunnit ägnat mig åt ostronfrosseri, långa soaréer på mitt fyrstjärniga hotell i Montparnasse och en bankett med medlemmar ur de franska adelsfamiljerna.

På banketten, som vid tresnåret, var ganska festlig (speciellt då Champagnen sabrerades i högre takter) spelade dj:n ”Pump it up”. Sist jag hörde den var på franska Riverian under slutet på 90-talet. Då dansade vi, nu gick jag upp för rue Raspail till hotellet. Symptomatiskt.

På väg tillbaka mot landet där min hatt är just nu, noterade jag lite råd inför vårens Parisresor.

Om du vill trängas på Provencalskt vis, besök Chez Janou i Marais.

Äta ostron som en prins, Les Bar a Huîtres, i Montparnasse (finns ytterligare två). De andra i kvarteret är fullgoda, men servisen är bättre på Les Bar.

Dricka champagne och äta godaste Macaronikakorna besök Ladurée, som för övrigt inte är någon problem med i handbagaget, helt enligt fransk attityd.

Handla nutida konst i gallerikvarteren vid rue de Seine, (bilden ovan föreställer Juarez Machados ”The party goes on”), där du också kan slinka in på Sofobaren Bar du Marché.